När jag har suttit hemma och tränat på att tolka så har jag letat efter olika radioprogram och liknande att jobba med. Anna tipsade om att man kan använda sommarpratarna i P1. Så jag har testat att tolka det några gånger, och varje gång har det gått rätt dåligt, och så har jag tröstat mig med att det är en konstlad situation, att man sällan råkar ut för folk som läser ett manus i verkligheten och att DET ÄR JU INTE SÅ ATT JAG NÅNSIN KOMMER BEHÖVA TOLKA ETT SOMMARPROGRAM! HAHAHA!
…varpå jag, på mitt andra tolkuppdrag ever som färdig tolk, får tolka en videofilm med en person som läser ur ett manus. Fast det är ju iallafall inte sommarpratarna, tröstar jag mig med.
…varpå jag går på anställningsintervju, och ska göra arbetsprov, och SÅ ÄR DET 20 MINUTER SOMMARPRATARNA! ;pPPPppPPpP
(…och vid närmare eftertanke var det faktiskt någon som hade berättat det för mig innan, som hade gjort samma arbetsprov, att det skulle vara sommarpratarna. Men underskatta aldrig människans förmåga till förträngning!)
KajsaLisa
21 augusti 2010 at 19:40
Inte för jag är någon expert, mina erfarenheter inskränker sig till att jag sett teckentolkar i arbete på fackmöten och liknande. Tycker det låter jättesvårt att tolka en röst man hör. Testa med ett pratprogram på TV, då får du ju med kroppsspråk och annat, tror man reagerar på sånt undermedvetet och hänger med lättare. Det liknar väl också mer ditt jobb.
MarySaintMary
23 augusti 2010 at 11:32
Du har förmodligen rätt. Oftast står man väl inte så man klart och tydligd ser den som pratar, utan bredvid. Men man kan iallafall kasta ett öga på dem då och då.