Att äta kakan och ha den kvar

Fanny vill att vi ska skriva om sexuell exklusivitet (och motsatsen till detta, antar jag). Jag tänkte fokusera på fördelarna med öppet förhållande (vilket jag här definierar som att man är ihop med en person, men båda får utöva sexuella aktiviteter med andra personer). Självklart finns det nackdelar, det finns ju fördelar och nackdelar med allt. Nackdelen med öppet förhållande borde väl framför allt vara svartsjuka, men jag tror att om man är en person som har tendenser till svartsjuka så blir man svartsjuk oavsett. Är man i ett öppet förhållande vet man ju iallafall vad konkurrensen är och man kan prata om det istället för att gå omkring och vara arg och misstänksam.

Men om man bestämmer sig för att ha öppet förhållande är det så många problem som försvinner. Precis som med feministglasögonen så är polyglasögonen svåra att ta av sig när man väl en gång tagit på sig dem. Så nu tittar jag på alla mina tv-serier på ett annat sätt och sitter och suckar över rollfigurerna och deras bekymmer. Alla dessa intriger kring hur någon attraheras av någon annan än sin pojkvän och kysser denne, och så måste hon antingen ljuga och få dåligt samvete eller göra slut. Är en kyss så farligt liksom? Eller ett ligg? Egentligen? Är sexuell exklusivitet så viktigt för oss att det är den största orsaken till att göra slut? Never mind att vi bor ihop, att vi har planerat en gemensam framtid, att vi har barn och hund, att vi mår skitbra ihop och har världens mysigaste hemmakvällar och håller om varann tills vi somnar. För nu har mina könsdelar nuddat en annans könsdelar och det kändes också skönt, så nu måste vi flytta isär och skaffa delad vårdnad. Kom igen! Livet blir enklare om man kan få tillåtas följa sina lustar ibland och veta att ingen kommer unleasha hell på en när man kommer hem. För ibland kan man ju bli sådär fruktansvärt sugen på nån, fast man har nån annan. Det är inget konstigt!

En annan positiv grej med öppet förhållande är att man inte behöver ta ansvar för någon annans sexualitet. Om den ena har mycket mer sexlust än den andra, behöver det inte leda till gråt/tandagnisslan/bråk/irritation/känna press som det ju lätt gör, utan den med högre sexbehov än den andra kan helt enkelt hitta en annan person att sexa med och så kan partnern därhemma ta det lugnt i tv-soffan istället för att ligga och känna press och räkna dagarna sedan senaste sexet. Och då, när partnern får chans att känna efter hur dess egen sexlust beter sig (istället för att hela tiden bli tjatad på) så kanske hen kan bli lite lättad och lusten kan därmed bli större. Dessutom finns ju lite av ett tävlingsmoment i detta, som kan hjälpa vissa personer till ett ännu bättre sexliv. “Han har inte bara mig! Oj, då kanske jag måste anstränga mig lite mer.”

Som sagt, det finns nackdelar också. Men om båda tycker öppet förhållande känns som en bra grej, och man har en bra kommunikation, så tror jag bestämt att fördelarna väger tyngre.

Ps. Jag är såhär: om jag inte får – då vill jag. Till exempel vägrar jag kalla mig vegetarian, för då vet jag att jag kommer få panik och trycka i mig ett paket bacon inom en månad. Men så länge jag inte säger “jag får inte äta kött” så klarar jag mig ganska bra utan. Men ibland unnar jag mig!