RSS

Divination med professor Trelawney

25 Apr

SPOILERS FÖR HARRY POTTER-SERIEN

Har läst ca halva Prisoner of Azkaban och jag hade rätt. Det är nu magin (lol) börjar! Det börjar bli på allvar, storylines som kommer hålla i sig i resten av serien tar sin början och saker börjar te sig en aning mindre svartvita. Även i genusväg har Rowling verkat börja tänka till lite, för nu har hon börjat introducera fler kvinnliga karaktärer. Som jag redan skrivit dyker Vernons syster Marge upp i början av boken (visserligen en one-shot vad jag minns, men de flesta sådana hittills har ju varit män så), professor Trelawney får mycket utrymme, och faktiskt har även tjejerna i Harrys klass ibland små repliker.

En vanlig scen i en (tidig) Harry Potter-bok ser ut ungefär såhär: Harry och Ron pratar om nåt. Snape blir arg. Hermione räcker upp handen och säger något besserwissrigt. Neville klantar sig. Malfoy är skadeglad. Crabbe och Goyle backar upp honom. Seamus eller Dean backar upp Gryffindor. Det är liksom bara manliga personer (och Hermione) som gör och säger saker, hela tiden. Därför var det kul att läsa om spådomskonst (divination), därför att ämnet inte bara har en kvinnlig lärare, utan här tar sig även kvinnliga elever ton. Lavender Brown, Parvati Patil, Hermione och professor Trelawney interagerar kring ämnet. Även professor McGonagall uttalar sig om saken.

Spådomskonst framställs som ovetenskapligt (i magivärlden, lol!) och oseriöst och professor Trelawney är, för att använda ett uttryck min mamma gillar, fnoskig i Harrys, Hermiones, Rons, professor McGonagalls och J.K. Rowlings ögon. (Även om Harry och Ron inte riktigt vet vad de ska tro.) Lavender och Parvati framställs som fåniga och överdrivet känslomässiga medan Hermione och McGonagall är förnuftets röster. Det är kul att alla dessa kvinnliga rollkaraktärer får vara med och tycka saker om detta, även om det är lite trist att ämnet är just ett typiskt ”ovetenskapligt känslomässigt crap som fruntimmer gillar” och att Hermione är en sån tjej som killar skulle kunna säga ”du, det är så skönt att umgås med dig, för du känns liksom inte som en tjej!” till.

Annars är ju de viktigaste karaktärerna fortfarande män. Tänker framför allt på Lupin och Sirius Black som presenteras i denna bok. Sen vill jag visserligen minnas att Trelawney får en viss form av upprättelse längre fram i böckerna (boken?), men hon är ju fortfarande inte speciellt framträdande som karaktär relaterad till Harry Potter, även om det var hon som förutspådde att Voldemort skulle besegras, vilket gör henne viktig handlingsmässigt.

 

Etiketter: , , , ,

10 svar till “Divination med professor Trelawney

  1. den rabiata orakade flat-feministen fanny

    26 april 2012 at 10:13

    Hon får väl lite upprättelse dels när hon langar en sann profetia, dels när hon blir sparkad av umbridge och försvarad av dumbledore.

     
  2. smartasanna

    26 april 2012 at 15:17

    Nja, det tycker inte jag riktigt. Man tycker fortfarande att hon är skum eller Harry och de andra gör. Visst man får veta att hon kan se riktigt i framtiden, men hon är ju fortfarande för korkad för att fatta det själv x)
    Sedan kan man ju tänka på i sjätte boken då Trelawney är någon slags alkis som springer runt och muttrar igenom hela boken… x)

     
    • MarySaintMary

      30 april 2012 at 10:42

      Håller med dig, Sanna. Hon framstår fortfarande som en korkad/lustig person även om Dumbledore tycker om henne och hon levererar 2 sanna profetior. (Har läst klart Azkaban nu, och Dumbledore konstaterar att ”jaså, förutspådde hon Peter Pettigrews återkomst, då har hon faktiskt lyckats förutspå 2 sanna saker!” – fritt citerat). Dumbledore är ju snäll mot alla underdogs, t ex Hagrid & Lupin.

       
  3. Sigrid Drakhjärta

    29 april 2012 at 20:34

    Det var länge sedan jag läste Prisoner of Azkaban och jag har faktiskt inte tänkt på att det är just i spådomskonst som de kvinnliga karaktärerna får komma fram. Känns lite typiskt. Måste komma igång med min genusläsning av Harry Potter igen, ligger ju banne mig flera böcker efter!

     
    • MarySaintMary

      30 april 2012 at 10:43

      Haha, det är bara jag som har fortsatt, själva utmaningen har ju stannat av. Men när jag börjat ville jag inte sluta!

       
  4. Tove

    07 maj 2012 at 12:20

    Åh Harry Potter ur genusperspektiv, sjukt spännande! Måste läsa de andra inläggen :) Såg de där youtubeklippet med Rowling om kvinnliga karaktärer (där hon kallar sig feminist) senast igår men jag köper det inte riktigt, stör mig lite på hur alla tjejiga tjejer är fjolliga och relativt meningslösa medan alla kvinnliga karaktärer man ska se upp till är som Herminoe, Ginny eller Tonks. Det är liksom tydligt vad som värderas högst.

     
    • MarySaintMary

      07 maj 2012 at 12:38

      Ja, exakt! Jag försöker sätta fingret på det där men det glider undan lite. Att det är en massa fåniga kvinnliga karaktärer, men några är liksom ”vanliga, inte så tjejiga” och så ska man gilla dem. Det finns väl fåniga manliga karaktärer också, typ Gilderoy Lockhart och Neville, men det finns ju så sinnessjukt många fler manliga karaktärer än kvinnliga att de får jättemycket större spelrum. T ex i familjen Weasley, de är 7 syskon, det är de busiga (tvillingarna), den perfektionistiske (Percy), den ”coola bankmannen” (Bill, jag tänker på Anders Borg!), draktränaren & quidditchmästaren (Charlie), sen Ron som väl iofs inte har så mycket egenskaper, sen är det tjejen (Ginny). Varför kunde inte nån av de andra vara tjejer liksom?

       
    • Tove

      07 maj 2012 at 23:31

      (hur kommenterar jag din kommentar? såhär? vi får väl se)
      Precis, det är ju inte de kvinnliga karaktärerna i sig som är mer fåniga utan superkvinnlighet är fånigt. Eller mer än fånigt, snarare djupt föraktat. Jag kan känna att Ginnys FRÄMSTA egenskap näst efter att vara kär i Harry är att inte vara någon fjolltjej. Och att Cho var helt stuken som alternativ livskärlek till Harry var liksom hugget i sten efter att hon släpade med honom till ett kafé fullt med konfetti och brodyr. Precis som att droppen som får bägaren att rinna över i Rons förhållande med Lavender Brown (är det va?) är att hon ger honom ett jättetöntig halsband där det står typ gulleplutt. Allas vår Umbridge är ju även vidigt delvis yttrat genom kvinnlighet, med kattungarna med rosetter och knypplade dukar. (Dock är det ju härligt att skulle man lista de riktiga ärkefienderna till Potter har vi i alla fall med ett par kvinnor, och Bellatrix och Umbridge hamnar dessutom högt, högt)

      Etfter att ha läste de andra inläggen om genusharry så kan man bara hålla med om att männen och pojkarna får rejält mycket mer plats, i hela böckerna. Ron och hans bröder ja…Rons bröder är ju rätt manliga roller allihop. Utom Percy som skulle kunna ses som en osympatisk variant av Hermione, rätt neutral liksom. Men så är han ju iofs den enda osympatiska Weasley i hela boken också. Kanske var Rowling rädd för att missa halva målgruppen om det blev för mycket tjejigt eller tjejer = fjolligt? (när jag var liten florerade något rykte om att det var för att inte skrämma bort pojkläsare som hon använde sina intialer och inte sitt förnamn). Eller så hyser hon ett stort agg mot supertjejiga tjejer! Det tillsammans med bortskämda barn, tjocka människor och normalitetssträvande.

      Häromdagen hörde jag förresten att när någon frågat Rowling varför/ hur hon kunde ha en manlig hjälte, när det nu alltid brukar vara pojkar som är hjältarna, så svarade hon att alla väl förstått att det såklart är Herminoe är den riktiga hjälten (typ så)

       
    • MarySaintMary

      08 maj 2012 at 10:49

      Man får fortsätta svara på originalkommentaren, tror jag (det gjorde jag nu iallafall).

      Allt det där har jag inte läst ännu eftersom jag precis börjat på bok 4. Jag kommer återkomma med mina synpunkter på den :)

      Jag tror också att Rowling var rädd att förlora läsare och därför såg till att ha med mest killar. Det är tyvärr extremt vanligt, speciellt inom film men inom böcker med antar jag. Jag tror till och med författare blir rådda att göra så om de riktar sig till ”alla” och inte ska skriva ”tjejlitteratur”. Enligt Wikipedia var det hennes förlag som ville att hon skulle skriva under namnet ”J.K.” för att inte skrämma bort killar och det låter väl rimligt. (Alltså inte hennes egen idé.) Det märks ju också att hon tagit in fler kvinnliga karaktärer efter att böckerna blivit mer kända och hon säkert fått göra mer som hon vill. (Luna, till exempel, och jag räknar nog Ginny dit också, eftersom hon typ inte har en enda replik i de första böckerna.)

      Det där med att ”Hermione är den riktiga hjälten”, så trött klyscha. Heter böckerna ”Hermione Granger and the Philosopher’s Stone” osv? Nä, då så. Jag gillar dock Hermione asmycket, tycker hon är en bättre (som i roligare att läsa om) ”partner” till Harry än vad Ron är. Rons roll är ju typ bara att vara Harrys kompis, han har liksom inga roliga eller intressanta karaktärsdrag imo.

       
    • Tove

      08 maj 2012 at 21:24

      Tycker det finns många hjältar i boken, i synnerhet efter sista striden osv när alla får visa vad de går för , till och med Snape, Neville och Luna når väl viss hjältestatus, men oavsett har ju Harry såklart oavgjort mest utrymme. När det kommer till kritan är det ju han som fixar Woldemort Ron är ju Harrys grabbkompis som inte är sådär knepig som tjejer och som man kan ha ett ordentligt gapskratt tillsammans med, till skillnad från Hermione. Minns att jag stört mig på att han så självklart inte tycker att bara Herminoe duger när Ron inte är med (när de är ovänner, och i tältjävlet i sista boken, men det är ju alltihop också mycket längre fram). Har också alltid haft mer känslor för Herminoe, Ron är inte så spännande och Heminoe är så härligt bäst på allt. Men jag måste medge till Rowlings fördel att det ju faktiskt är Hermione som räddar dem ur knipan 9/10 gånger. Hon är ingenting, om inte kompetent(are än killarna).

      Även det här med vem som har beskyddartendenser över vem tror jag är väldigt könat, nu när jag tänker på det. Och att killarna tenderar att vara väldigt benägna att flyga på varandra när de blir arga, i synnerhet om man säger något elakt om den andres familj.

      Nåja jag går händelserna i förväg, får komma ihåg att hålla koll efter forstättningen när du läst på.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: