Om vikt och hälsa

En massa intressanta människor, bland annat Lady Dahmer, Fanny, Matilda och Peaches, har skrivit om hälsohets och det har även varit hashtag på Twitter. Jag tänkte skriva jag med, utifrån ett lite annorlunda perspektiv.

Det finns ju en trend i vårt samhälle, som typ alla följer, som handlar om att det viktigaste i hela världen är att vara sund/hälsosam, och det är väl på ett sätt bra, även om lite mindre skuldbeläggande är det minsta man kan begära. Problemet är dock att alla har fått för sig att det viktigaste och i princip enda kravet eller tecknet på god hälsa är att man är smal.

Ibland lägger nån tjock tjej på internet (typ Lady Dahmer) ut en bild på sig själv på sin blogg och skriver att hon är nöjd med sin kropp. Då är alla såhär: MENÅÅÅHHH ÄCKLIGT, DU FATTAR VÄL ATT DU INTE KAN VARA STOLT ÖVER DIG SJÄLV NÄR DU SER SÅDÄR OHÄLSOSAM UT!!! Eller, om de är en liten aning trevligare (fast ändå ignoranta) så skriver de typ: Men du vet väl att det inte är nyttigt att vara överviktig, lilla gumman, se här, LCHF/Viktväktarna/Cambridge/whatever-metoden kan hjälpa dig, den använde jag, nu är jag smal och lycklig!

Här är en bild på mig:

Lite väl porrig kanske, men det överlever ni nog.

Och okej, nu vet ni ju vad jag vill säga med det här så ni är jäviga om ni kommenterar, och okej, jag har inte lika många läsare som storbloggarna har så folk är trevligare mot mig. Men – jag har ändå svårt att tänka mig att någon som kommentar till den här bilden skulle skriva att jag ser ohälsosam ut och borde skärpa mig, och inte alls borde vara stolt över min kropp eftersom den är så ohälsosam.

Fast jag är ju ohälsosam. Extremt, till och med! Tar alltid bussen till jobbet, tränar ingenting (alltså ingenting, NOLL), och häromdagen åt jag chips till lunch. Det här är verkligen inte menat som ett skrytinlägg även om jag fattar att det kan kännas så (det är ju ”idealet”, att vara fri och strunta i vad man äter och ändå vara smal). Jag försöker bara säga att jag knappt orkar bära ett par kassar hem från affären, blir andfådd av att gå uppför ett par trappor och sitter still på mitt jävla arsle hela dagarna vid en dator och äter onyttigheter, om jag får som jag vill. Jag misstänker att t ex Lady Dahmer (hon får vara exempel eftersom hon är mest känd) har rätt mycket bättre kondition och styrka än jag, hon jagar ju för guds skull runt på två ungar dagarna i ända, och bättre blodvärden osv (hon har redogjort för sina värden på sin blogg, bara en sån sak, helt sjukt att man ska behöva göra det). Jag äter en hel del olika mediciner, har problem med nacke och axlar, röker när tillfälle ges, dricker alkohol, äter godis. Mycket av det jag gör/inte gör är direkt skadligt för min kropp, och flera av de besvär jag har skulle lätt kunna ”botas” om jag såg till att bete mig mer hälsosamt. Men jag tycker ändå inte att det är er sak, när ni ser mig (och min kropp, som ju är mig), att tala om för mig att jag borde ändra på mig. Och det är ingen som gör det heller. För hur ohälsosam jag än är så är jag smal. Och då är jag fredad.

Min poäng är denna, och jag hoppas ni har läst hit:

Det går inte att se på en person om hen är hälsosam eller ej. 

och

Om hen är ohälsosam så är det ändå inte din sak.

 

Stackars köttätare på Way Out West

Way Out West kommer bli helvegetarisk, dvs de kommer inte servera någon typ av kött överhuvudtaget till artister, besökare och personal, och folk bara OMG! går i taket av upprördhet. Detta är ganska kul. Eller jag väljer att se det som kul iallafall, för att inte börja gråta. Jag förstår verkligen inte hur detta kan vara så till den milda grad provocerande att folk skriver att de kommer bojkotta festivalen, att de aldrig hade köpt biljett om de vetat om detta, att festivalledningen TVINGAR dem att äta vegetariskt och att de inte kommer orka hålla sig mätta/pigga på maten som finns, osv. Så himla synd om de stackars köttätarna! (Hur alla vegetarianer ever håller sig mätta och pigga dagligen är förstås ett mysterium.)

Det är bara det att i vanliga fall är det ju precis tvärtom. Det finns ändå rätt många vegetarianer i Sverige, som ganska ofta på mindre festivaler/konserter/tillställningar får nöja sig med mat av typen korvbröd utan korv, hamburgare utan hamburgare, munkar, chilinötter, popcorn osv för att det är det enda som serveras utan kött. Jag tror inte riktigt att de som klagar på Way Out West nu har förstått att det är såhär vegetarianer har det hela tiden, bara att det blev tvärtom just den här gången. (Och att det här faktiskt finns alternativ som är betydligt vettigare än alla ovan nämnda. Vegetarisk pizza, pasta, tacos, hamburgare och korv lär ju finnas.) Inse ert jävla privilegium (alltså att köttätande är norm) och sluta gnälla.

 

Djungel på 4 kvadratmeter

Har inte bloggat pga upptagen med sommaren. Här kommer några bilder från vår balkong!

 

Gammal skåpmat

Kommer ni ihåg de här?

Jag bor hemma hos mina svärföräldrar nu under sommaren, och de är kända för att spara allt i matväg. Hittade de här retroburkarna, en av dem hade utgångsdatum 870930. Tydligen var dessa påfyllda iallafall, så det var inte lika farligt som den gången vi hittade kokosfett från 1990. I kylskåpet i nya huset, som de flyttade till 2007. Den var alltså 17 år gammal när någon tog ut den ur kylen vid flytten, bestämde att den inte skulle kastas, och tog med den till det nya huset. Den var liksom äldre än Benjamins yngsta bror, Isak, som är född 1992.

Men vi gjorde ischoklad på den, det blev gott.

 

Hur man gör en surdegsgrund

Eftersom jag är the breadbaking fucking expert så har jag flera gånger tänkt skriva ett inlägg om hur man gör surdegsbröd, men varje gång stoppats av tanken FY FAN VAD HIPSTER alternativt FY FAN VAD TRÅKzzzzzzzzz. Men nu har jag till och med fått en request om att skriva om surdegsbröd, så då känner jag att det faktiskt är dags.

Jag tänkte börja med att skriva om hur man gör en surdegsgrund. Detta har jag ju förstås bara gjort en enda gång eftersom man sparar degen sen, men förhoppningsvis kan jag förklara det ändå. Det är nämligen väldigt enkelt. Så här: man blandar vatten och mjöl och låter det stå tills det jäser av sig självt.

Egentligen är det bara så enkelt. Men generellt när jag ska göra saker brukar jag vilja ha lite tips och det vill säkert ni med, så jag ska ge några.

1. Använd grovt, färskt mjöl. När jag har testat att göra på finmalet mjöl har det blivit alldeles för hård och stabbig deg, mer som en sandkaka än en smet. Så gör grunden på grovt rågmjöl eller grahamsmjöl. Färskt mjöl ska jäsa bättre, men jag har aldrig testat med gammalt, det funkar säkert också.

2. Det heter surdeg, men det är en smet. Bara så ni vet. Den blir rätt lös. 50/50 mjöl och vatten brukar funka, eller ta så mycket så att du tycker det blir en skön konsistens.

3. Degen ska börja jäsa inom några dagar. Under tiden ska den stå varmt (typ över kylen) och inte i drag. Ha den i en burk med locket löst pålagt (inte fastskruvat), så att den får vara ifred men ändå får luft. Man behöver inte röra i den. När den börjar bubbla vet du att det fungerar!

4. Om degen inte jäser kan man tillsätta något sött, typ honung. Lite grann bara. Jag tror att den vetenskapliga förklaringen är att jästsvampar äter socker. Det jäser alltså bättre, och det handlar om så små mängder att sockret inte kommer finnas kvar i slutprodukten annat än som ”spår av”, typ. Har också hört att man kan ha i lite rivet äpple. Men min surdeg gjorde jag utan något socker alls och det gick också bra.

5. I böckerna står det att man kan baka på den efter att den har börjat bubbla. Detta är dock en sanning med modifikation. Min surdeg fick inte ordentligt med jäskraft förrän jag hade haft den i någon månad och matat den så den blivit stor och stark.

6. Vadå mata?! Man tillsätter mer mjöl och vatten i degen allt eftersom, så att den blir större och håller sig vid liv. Jag brukar höfta och bara hälla på lite mjöl, röra, och sedan tillsätta vatten så det blir en bra konsistens. Ett par matskedar mjöl varje gång kanske. I början kanske man gör det ett par gånger i veckan, men…

6. Behovet av att mata en surdeg är kraftigt överskattat. Ja, man ska mata den, och speciellt i början så den håller sig igång. Men när den har kommit igång kan man ha den i kylen i en månad utan att mata den om man vill. Sedan kan man ta fram den och börja mata den lite ett par dagar innan man tänkt baka.

Om gud vill och min disciplin håller så kommer det ett nytt inlägg om ett tag med vidare instruktioner. Lycka till!

 

Störiga saker i senaste numret av Buffé

Ja, jag har ett Ica-kort. So sue me. Iallafall:

1. ”Paul Svensson bjuder på trendigt grönt”

Jaa! Vad kul! En massa vegetariska recept, trevligt för omväxlings skull. TRODDE JAG JA! Under rubriken ”Växtriket regerar” (seriöst?) finns 5 recept, varav ett innehåller sikrom, ett kycklingfond, ett gelatin, ett torsk och hela två av dem innehåller sidfläsk. Dessutom är det ägg och smör i flera recept. Vad hela poängen är med att betona att det är ”grönt” och att svamla om ”växtriket” vet jag inte, det är ju bara vanliga recept, som visserligen innehåller grönsaker, men det gör väl de flesta recept. (Utom det med torsken då, det innehåller torsk, smör, salt och rivet citronskal. Men man ska tydligen riva över lite blomkål på slutet SPEXIGT VA så det är väl det som gör det ”grönt”…eh.) Lite längre fram i tidningen finns även citatet ”Senaste trenden är ‘växtbaserat’. Ingen vågar kalla det vegetariskt, men vi vaknar upp från köttkoman. 2012 är gurkans år!” av ”trendexperten” (herregud) Stefan Nilsson. Ja alltså…det ÄR ju inte vegetariskt? Så varför kalla det vegetariskt? Och sen att gurka ska stå som representant för grönsaker i allmänhet…suck.

2. ”Riktiga män äter sallad”

Vi har hört det förut. Riktiga män gör det ena, riktiga män gör inte det andra. Real men don’t rape, real men don’t buy girls, riktiga män diskar och lagar mat. Är så trött på att det ska finnas ”riktiga” och ”oriktiga” män. Våldtar du eller köper ”flickor” (alltså, flickor, då är de väl underåriga, right?) så har du nog andra problem än att du ”inte är en riktig man”. Varför bemöta en dålig könsroll med att fortsätta befästa existensen av könsroller? Varför inte typ en ”människoroll”: respektera varandra, skada ingen, good luck have fun!

Sedan fortsätter reportaget med att befästa könsrollen ”män gillar inte grönsaker” (som den försöker motverka, eller? jag fattar inte) med att erbjuda recept på olika ”sallader” med kött i, typ ”Gjutjärnssallad med rödbetor och renskav” (fy fan vad hårt och manligt! gjutjärn liksom!), en vintersallad med rotfrukter som beskrivs som ”rejäl”, samt en sallad med sidfläsk i. VAD ÄR GREJEN MED SIDFLÄSK?

3. ”Camilla klarar butiksjobbet trots handikapp”

Artikeln handlar om en döv kvinna som jobbar på Ica. Nu vill jag absolut inte tala för Camilla som artikeln handlar om, men om jag ska sammanfatta mina erfarenheter av dövvärlden, som jag ju är ganska insyltad i, så tror jag att döva i allmänhet inte blir jätteförtjusta över att kallas ”handikappade”. Och det är inte bara det att den politiskt korrekta termen numera inte är ”handikapp” utan ”funktionsnedsättning”, för det där är ju lätt att ta fel på (även om redaktörer som vill vara seriösa borde känna till det). Det handlar också om att en allmän uppfattning bland döva är att de inte är handikappade/funktionshindrade/whatevah utan en språklig och kulturell minoritet. ”Handikappad” är ett väldigt kontroversiellt ord bland döva, och även om alla vet att dövhet de facto klassas som funktionsnedsättning så är det ganska respektlöst att kalla människor som inte känner sig handikappade för det ordet. (Handikappet eller funktionshindret uppstår ju i mötet med en icke-anpassad miljö, döva är inte handikappade när de umgås med andra döva.) Dessutom får Camilla uttala sig exakt noll (0) gånger i artikeln, det är istället hennes chef som berättar om henne. Och han säger bra saker, absolut, men artikeln i stort går ju bara ut på ”Vi på Ica är så himla bra, vi anställer till och med stackars handikappade!!!11″, när jag gärna hade velat veta vad Camilla själv tyckte om det hela. (Obs, jag tror att det är ett jättebra projekt de har, det är skitbra att Ica vågar anställa personer med funktionsnedsättning. Det är journalistiken jag vänder mig emot.)

 

Inte en till pryl

Matkassen har blivit utsedd till årets julklapp, vilket jag tycker är bra! Dock är jag inget stort fan av färdiga matkassar egentligen. De är dyra, de är sällan vegetariska, de ger stor vinst åt företagen (självklart) medan arbetarna jobbar för under minimilön och jag har visserligen inte testat, men jag kan tänka mig att de dödar kreativiteten i köket en aning. Sedan kan jag absolut förstå att många inte har tid med kreativ matlagning och för dem är det här konceptet förmodligen jätteskönt.

Men anledningen till att jag tycker att det är ett bra val av årets julklapp är att det faktiskt är något vettigt som alla behöver och inte ännu en dyr, eventuellt onödig, pryl. Tidigare har årets julklapp varit saker som platt-tv, cd-spelare, videokamera, mobiltelefon osv, svindyra saker som jag alltid har funderat på vem som har råd att ge bort i julklapp. Sådant är för mig saker man köper till sig själv, kanske tillsammans med en partner, efter att ha sparat ett bra tag för att ha råd. Inte nåt man slår in och ger bort till någon annan som en chokladask, en bok eller en skiva. När det handlar om sådana summor, en platt-tv kostar ju flera tusen, tycker jag man ska ha lite mer respekt för pengarna.

Men matkasse tycker jag är skitbra! Helst skulle jag bara ge bort förbrukningsvaror eller sådant man gjort själv. Dels för att minska på köphetsen som jag tycker gått alldeles överstyr, dels för att spara pengar, dels för att inte bygga upp prylhögar som man inte behöver. Jag gillar själv prylar, och har alltid gjort, men jag fick någon slags aha-upplevelse när vi flyttade i höstas och insåg hur mycket vi har samlat på oss. Vi behöver inte allt det här!

Mat däremot, behöver alla.

 

Att pigga upp en måltid

Häromdagen kom jag hem och var JÄTTEJÄTTEHUNGRIG, för klockan var fem och jag hade inte ätit mer än frukost och lite choklad på hela dagen. Medan jag öppnade dörren ropade jag optimistiskt: ”Raring! Har du fixat mat?” Min kära pojkvän, som naturligtvis var föremålet för denna något krävande hälsning, svarade, inte helt utan irritation, att han precis varit i tvättstugan och släng i en tvätt och hur kunde jag tro att han hunnit mer än så eftersom han också nyss kommit hem? Suckande och stönande begav jag mig då till köket i syfte att leta upp en matlåda att stilla min hunger med, men avbröts av min bättre hälft som föreslog att vi kunde koka tortellini som vi hade i en påse i skafferiet. Motvilligt gick jag med på detta då jag insåg att det inte skulle ta speciellt lång tid att koka och att vi behövde matlådorna till morgondagen, trots att jag tycker tortellini, och då speciellt torkad sådan, är en relativt tråkig maträtt. Men i min hunger fick jag syn på vår gigantiska basilika som stod i fönstret, jag drabbades av klarsynthet och kom på den briljanta idén att slänga ihop lite pesto till maten. Det tog kortare tid än det tog för tortellinin att koka, och blev asgott! Så här gjorde jag:

* Massa färsk basilika
* Lite cashewnötter
* Ost av parmesantyp
* Ganska mycket olivolja
* Salt
* Vitlök

Mixa basilikan och cashewnötterna. Tillsätt osten (bra om man skär den i bitar först men det beror väl på mixern antar jag) och mixa den också. Häll upp i en skål och pressa i vitlök, salta och blanda i så mycket olivolja som behövs för att konsistensen ska bli bra. Servera med t ex tortellini, fetaost och tomater. Omnomnom!

 

Svampplockning: mysig lördagsutflykt eller civil olydnad?

Jag gillar när man kan lura systemet lite och hitta gratismat i naturen istället för att köpa mat i affären. Jag är så trött på att allt ska handla om att köpa saker hela tiden. Och ska man vara duktig och köpa ekologiskt till exempel så blir det ännu mer pengar som ska runt i systemet och byta händer. Därför känner jag mig alltid duktig och nästan som att jag sysslar med civil olydnad när jag går ut i skogen och plockar svamp, till exempel. Take that, ekonomisk fucking tillväxt!

Skäggriskor.

Extra duktig känner jag mig när vi inte bara plockar de vanliga svamparna utan också t ex skäggriskor som typ ingen människa i Sverige äter förutom Benjamin. På finskt manér ska de förvällas och sedan saltas in innan man använder dem för att de ska smaka bra.

Suddiga trattkantareller.

Jag funderar på vad man kan plocka mer, förutom svamp. Jag är lite sugen på att plocka nyponen som växer längs vägen här men jag är lite osäker på hur man gör nyponsoppa på färska nypon. Till och med mormor säger att det är svårt!

Annars är jag bara tacksam över att mamma odlar gurka, potatis, morötter, 15 sorters tomater, gul lök, purjolök, rödlök, vitlök, squash, pumpa, ärter, bönor, sockerärter, sallad, majs, äpplen, plommon, päron, björnbär, krusbär, vinbär, vindruvor, mangold, jordärtskockor, aubergine, havtorn, aronia, körsbär, smultron, jordgubbar osv osv. Min mamma är bäst på att lura systemet.

 

När brontosaurusen är borta dansar T-rexen på bordet (och äter kött)

Min pojkvän vegetarianen har varit på Peace & Love en vecka.

Lista på saker jag har ätit senaste veckan:

* Bacon

* Tonfisk

* Räkor

* Fiskgryta

* Korv

* Fitta, höhöhö. Nävars.