Alltså detta provocerar mig något oerhört. Förmodligen överreagerar jag en aning, men jag kan inte rå för det. I DN idag:
Och man bah KÄFTEN DIN 9-5-ANSTÄLLDA JÄVEL! Var glad att du har ett jobb med tider du kan förutsäga, var glad att du har en TJÄNST, var glad att du har en lön som är samma varje månad. Och stackars dig, det blir så himla jobbigt imorgon. Tänk för all jävla del inte på MIG, som gick till jobbet tidigt IMORSE (ja, just det, samma dag som sommartiden börjar) fast jag helst av allt hade velat sova några timmar till och njuta av helgen tillsammans med min pojkvän, men som istället fick gå upp och jobba en timme innan min kroppstid tyckte var rimligt eftersom det ändå är rätt skönt att ha mat på bordet varje dag.
Rage åsido så är det konstigt att folk fortfarande har den här synen på jobb, att det är nåt man gör på kontorstid. Nu har jag exakt inga siffror alls på det här, men det måste ju vara en stor del av befolkningen i Sverige som jobbar inom vård, omsorg, räddningstjänst osv och jobbar nätter, kvällar och helger, förutom de klassiska skiftarbetena på industrier och liknande. Och så alla som inte har en anställning att gå till, utan får hoppa in på kort varsel lite närsomhelst. Vi är också människor. Vi läser också tidningen. Vi finns! Och vi är inte ens få.
En annan gång skrev DN om att det var synd om folk som bara fick tre dagar ledigt över jul.

