Ni vet det där optimisttestet, ”Är glaset halvfullt eller halvtomt?”. Jag har hittat ett nytt. Det är nu en vecka kvar i skolan. I den situationen har jag alltid tidigare känt såhär:
”Åh gud vad skönt, bara en vecka kvar!”
och så brukar veckan gå som på räls. Alla prov och viktiga uppgifter är överstökade, man brukar mest leka och julpynta och byta paket med varann. Men i år känner jag:
”Åh herregud, en hel jävla vecka kvar, hur ska jag orka?!”
vilket naturligtvis kommer att bli en självuppfyllande profetia. Men de senaste veckorna har varit överjävliga, så varför skulle inte den här bli det, liksom? Att se fram emot: julklappsbyte på onsdag eftermiddag och julbord innan vi går hem på fredag. Annars är det en helt vanlig vecka.

