RSS

Etikettarkiv: robert jordan

The are no endings to the Wheel of Time, but this is an ending.

The Wheel of Time av Robert Jordan (och, på senare tid, Brandon Sanderson), evighetsserien som jag älskar att hata, är slut nu. Jag läste ut fjortonde och sista delen, A Memory of Light, häromdagen.

Jag älskar bokserien av en massa olika anledningar. För att jag gillar episk fantasy rent generellt, för att den är så otroligt komplex med alla sina förgreningar av handlingar och tusentals karaktärer, för att hälften av karaktärerna är kvinnor, för att den är spännande och man vill veta vad som händer. Men ett fjortonboksepos kan naturligtvis inte vara bra rakt igenom, och det finns otroligt många saker som jag stör mig på också. Hur flera böcker kan gå utan att det händer nåt mer än att folk slätar ut sina kjolar, ger varandra menande blickar och har inre monologer är obegripligt (men man måste ändå fortsätta läsa, annars missar man subtila ledtrådar och detaljer). Att Robert Jordan på allvar trodde att han skildrade hur det faktiskt är genom att inga män någonsin förstår sig på kvinnor och tvärtom är både skrattretande och sorgligt på samma gång. The Wheel of Time är det ultimata beviset på att det mycket omtalade begreppet ”starka kvinnor” knappast är något odelat gott och feministiskt. När Brandon Sanderson tog över skrivandet vid bok 12 (Jordan dog tyvärr av sjukdom innan serien var klar) gjorde han sig av med mycket särartfeministiskt nonsens (tack!) och ökade tempot med flera hundra procent vilket var skönt, men tyvärr var det på bekostnad av en hel del subtilitet. Vad hade inte Robert Jordan kunnat åstadkomma med en bättre redaktör!

[Spoilers för A Memory of Light!]

Jag tycker A Memory of Light är ett fantastiskt slut. Och hur mycket jag än har stört mig på alla Starka Kvinnor (TM) och deras ”snorting” och ”sniffing” (ni som har läst vet vad jag menar), så är det här ändå miljoners miljarders gånger bättre ur feministisk synvinkel än all annan fantasy jag nånsin läst. (Visst är George RR Martins kvinnoporträtt mer nyanserade, men i Wheel of Time finns det iallafall inte en bordell på varenda bakgata och folk blir inte hotade med våldtäkt till höger och vänster.) Bechdelfaktorn är över 9000. Elayne, Egwene, Birgitte, Min, Aviendha och Nynaeve kickar mörkrets ass med stil! 

Att Egwene blev Jesus hade man ju kunnat räkna ut sen hon blev tillfångatagen av Vita Tornet och degraderad till novis. Allt känns logiskt. Rands slut – ja, vad hade vi väntat oss? Klart att de fegar lite, precis som i Harry Potter. Men det känns ju bättre att lägga ifrån sig boken så, och jag är faktiskt nöjd med nästan allt i slutet. Utom Knotai, alltså namnet, what the fuck is up with that? Skulle dock inte tacka nej till Mat vilken dag som helst i veckan. mmmmmmMat.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 06 april 2013 i Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , , , ,

…11? böcker på 15 minuter

Det här är en så kallad utmaning jag fick av Emelie på Facebook. Tyckte den verkade lite kul.

Mycket Fritt Översatta Regler: Tänk inte för länge. Femton böcker du har läst som alltid kommer att finnas med dig. De första 15 du kan komma på på max 15 minuter. Bjud sedan in dina vänner att göra samma sak.

Fast jag kom bara på 11! Sparar 4 till senare. Ingen inbördes ordning. Varning för mycket fantasy och långa serier!

The Wheel of Time av Robert Jordan (serie, Sagan om Drakens återkomst i svensk översättning)
En lång jävla oavslutad fantasyserie som jag har läst flera gånger och både hatar och älskar. Handlingen är alldeles för invecklad för att förklara. Men det är typiska fantasyingredienser som några vanliga ungdomar som kommer ut i stora världen och hamnar på upphöjda positioner, ett antal profetior (som uppfylls), en ondskefull makt med ondskefulla underhuggare, ett magikersällskap, osv. Utmärkande för den här serien är dock att den har fler intriger än Desperate Housewives, alla oavslutade, löst hängande i luften, och kanske ett dussin huvudpersoner varav hälften är kvinnor och precis lika viktiga för handlingen som alla män. Det är inte vanligt i fantasy, tänk på stackars Eowyn. Som en liten extra twist på alltihop har författaren gått och dött, så serien, som för närvarande omfattar tolv tegelstenar (det dubbla på svenska) håller nu på att avslutas av en annan författare. Spännande.

Narnia-serien av C.S. Lewis
Det första fantasyrelaterade jag läste, fastnade direkt. Vid omläsning kan jag irritera mig på alla moralkakor och illa dolda kristna budskap, men det är fortfarande en bra serie. Och jag antar att det inte bara var jag som letade efter portaler mellan världarna och icke-existerande garderobsväggar efter att ha läst dem?

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Minns typ ingenting förutom att den var humoristisk, skruvad och handlade om djävulen. Och det kan ju räcka! Dags för omläsning.

Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland
Handlar om en ung kvinna som hamnar i koma, vaknar upp en herrans massa år senare och har då fött en dotter. Sen typ går jorden under och en handfull människor blir de enda överlevande. Låter helt bisarrt och det är det också. Ännu ett omläsningsobjekt. Han har skrivit en massa andra bra böcker också. Speciellt jPod rekommenderas.

Vampyrkrönikan (En vampyrs bekännelse med fortsättning) av Anne Rice
Jag har aldrig gillat när vampyrer porträtteras som monster som bör utrotas, så jag är glad över den nya vampyrvågen med Twilight och liknande böcker/serier/filmer. Grunden till denna våg lades av Anne Rice med böckerna om Louis, Lestat och grabbarna. Här är vampyrism sex, sex, ångest och sex. Som det ska vara.

Borta med vinden av Margaret Mitchell
Världens bästa bok? Läste den första gången på mellanstadiet, läste om den häromåret och var lite orolig för att den inte var så bra som jag mindes, men den var om möjligt ännu bättre! Handlar om bortskämda 16-åriga plantageägardottern Scarlett O’Hara som tvingas lära sig leva i verkligheten när inbördeskriget kommer och vänder hennes värld uppochner. Och hon är så sjukt, sjukt bra på det! Hon förför män, hon driver affär, hon plockar bomull, hon stjäl sin systers fästman, hon förlöser barn, hon flyr undan en brinnande stad, hon dubbelspelar, och allt hon gör, gör hon för sitt älskade Tara. Dessutom hinner hon med att vara olyckligt förälskad, föda barn, bli änka och gud vet allt.

Sagan om Belgarion av David Eddings
Som jag älskade den här serien när jag var liten. Fruktansvärt stereotyp fantasy, men lättläst och passar perfekt i mellan- och högstadieåldern, som inkörsport till tyngre grejer.

Harry Potter-serien av J.K. Rowling
Jag älskar bok 3, 4, 6 och 7. Ettan och tvåan är för barnsliga och femman är en depressionsdipp. Det är fantasy, det är tonårsproblem, det är dödsfiender med attraktion, det är sex i omklädningsrummet…eller vänta nu, det var nog fanfiction förresten. Men älskar karaktärerna, de går att bygga sjukt mycket storys på. Och sista boken är ju en enda stor blinkning till fanfictionscenen. Gillar att det blir mer allvar ju längre serien går också. Folk dör liksom.

Lilla huset på prärien-serien av Laura Ingalls Wilder
LOVES IT! Läste den hundra gånger när jag var liten, och den håller fortfarande. Om någon har missat, så handlar det om en nybyggarfamilj i USA, mer specifikt dottern Laura, och alla deras flyttar och ”äventyr”. Delvis självbiografisk. OBS! Bättre än TV-serien!

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg
Omvända världen, könsmässigt sett, där kvinnorna har chefspositionerna och våldtar, och pojkarna heter saker som Petronius, använder PH (penishållare) och så småningom skapar en manskamp mot matriarkatet.

San Fransisco-liv av Armistead Maupin
Det här är en såpa i bokform. Handlar om ett gäng ungdomar i San Fransisco som råkar ut för olika saker. Intrigerna är många, invecklade och oförutsägbara. (Typ en svart kvinna visar sig vara född som vit, en kvinna visar sig vara någons pappa, osv.) Sjukt roligt. Första boken heter Ett annat liv.

 
2 kommentarer

Skrivet av på 10 november 2009 i Läsning

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.