Har man sett på fan…Jesus!

Igår var jag och Benjamin och kollade på Jesus Christ Superstar med Ola Salo i Stockholm. Det är andra gången jag ser den musikalen live (första var i Norge med Hans-Erik Dyvik Husby som Jesus, läs mer här), men jag har ju sett både den gamla filmen och scenfilmatiseringen från London 2000 samt lyssnat en del på originalskivan med Ian Gillan.

När musikalen först sattes upp med Ola Salo i Malmö fick jag intryck av att den var mer glammig, men det var verkligen inte denna. Den påminde lite om den norska i uttryck, ganska dekadent. Generellt gillade jag den, och jag uppmanar verkligen folk att gå och se den, men jag ska inte gå in på så många aspekter av den här. Jag vill bara säga att jag tyckte att det var awesome att de har betonat den underliggande sexuella spänningen mellan Jesus och Judas så mycket i den här versionen. (Lita på Ola Salo att använda sig av homoerotik!) Den var inte på något sätt underliggande här, utan mycket explicit. Judaskyssen var fin, och bilden här gör den knappast rättvisa. Men ändå.

Jo, en sak till förresten. Smaka på den här textraden:

Om du kom till oss idag på tvåtusentalet
Hade du nått ut på ett mycket mer massmedialt sätt

 

The most erotic thing that never happened to me

Vecka 6 vill att vi ska skriva om det sexigaste/mest erotiska vi har upplevt. Det tänker jag inte göra, för det är för privat för mig. Däremot kan jag skriva om ett av de mest spännande tillfällena i mitt liv där inget sex alls varit inblandat men jag ändå suttit där med bultande hjärta och pirr överallt och inte riktigt vetat vart jag ska ta vägen med alla omg!feelings. Detta är vad jag skrev precis efter att det hänt (det är ganska länge sen), dock något modifierat. Jag skrev det på engelska då, så engelska är vad ni får. Jag antar att det beror på att jag läste väldigt mycket fanfiction och liknande på engelska då, och var mest bekväm med att skriva om detta område på engelska. Och ja, fattar ni inte min relation till slash så fattar ni kanske inte det här. Men tro mig, det var stort.

OMG, OMG, OMG. Can’t believe SLASH just almost happened to me.

So, there’s this guy who’s young and really cute, and we’ve been chatting for a while. Yesterday I was chatting with him like any other night (it’s always at night, I dunno why), and asked him about an emo band, if he by any chance liked them, because I just discovered them and I figured he might. And he was like ”OMG I love them!” and just went on about how much he liked them when he was, like 16 or something. And then he got quiet for a while and then he said suspiciously ”I’m looking for a picture for you” and I thought he was talking about pics of the band with their members making out or something because he knows that stuff really gets me going. And then he sends me a picture of himself from a couple of years ago, totally emo, with black nail polish and eyeliner. Goddamn. Fucking. Hot. And the thing is, he totally knows about my taste in boys so he must’ve known how I would react to this. What could I do, but compliment him om the nail polish and ask for more pictures? So he sent me some more. And I was totally breathless…but tried to stay coherent in the chat of course. And then, I had to ask. And he SO knew what was coming before I even said it, but I still said it. ”So, what are the chances that a boy looking like that and being totally into emo is not gay or at least somewhat bicurious?” And he tried to avoid answering but I’d tasted blood so I wouldn’t let him get away with that. And so he said: ”Well, yes, I know I’m young, but I’ve done this and that. Bicurious; been there, done that. But I really don’t wanna talk about it, ask me again when I’m drunk.”

OMG, how I want him now! Drunk. Of course.

Det är inte killarna på bilden som har skrivit brevet, osv.

Ps. Ni får gärna rätta min engelska om ni kan bättre. Blir lite osäker på om det verkligen heter ”chatting”, det som vi på svenska kallar ”chatta”, osv. Blir inte ledsen!

 

Slash & normbrytande

Tänker på en sak angående slash och annan kultur som involverar pojkar som blir kära i andra pojkar. Jag är ju väldigt förtjust i just detta och kom just på en sak som kanske förklarar min dragning till det (rent bortsett från att jag är heterokvinna som tänder på män, och ju fler desto bättre). För det är ju inte bara våt-i-trosorna-intresse jag har för detta utan jag blir liksom alldeles warm & fluffy inside på ett sätt som heteroromanser aldrig kan få mig att känna (om det inte är mina egna, förstås).

Det finns en annan sak jag gillar och det är berättelser av typen Thelma & Louise, där kvinnliga karaktärer är tuffa och coola och driver handlingen framåt tillsammans utan att någon man är speciellt inblandad över huvud taget. Då blir jag typ såhär pirr-i-magen-female-empowerment-sådärja-fuck’emall! Jag har analyserat den grejen ganska mycket mer (feminist som jag är) och det har ju såklart att göra med att det är befriande att se kvinnor som gör manligt könskodade saker utan män inblandade. ”Kvinnor kan”, typ, även om det är världens fånigaste uttryck, men när det gäller till exempel film kan det vara skönt att bli påmind, så mansdominerat som det är där.

Och då tänker jag på all slash, yaoi, böcker med gaytema osv, och faktiskt till och med söta bromances som jag är så galet förtjust i, och kan det vara så att det är extremt befriande även att få se killar visa rosa fluffiga känslor utan att det är någon tjej inblandad? Att få uppleva killar faktiskt vara riktigt jävla sweet utan att de gör det för nån tjejs skull?

Och så självklart för att när något är normbrytande så finns det inte lika mycket regler längre. I heterosexuella romanser på film finns det oftast ett visst förfaringssätt, tjejen och killen ”spelar mot” varandra på ett visst sätt och det blir ofta förutsägbart, plus att man kan få med en massa sunkiga könsroller på köpet. Två killar (eller tjejer) som kysser varann för första gången – det finns liksom inga regler!

 

Sa jag att boken innehåller ett band utan trummis?

Jag har precis börjat läsa Nick & Norahs oändliga låtlista och jag är typ såhär:

AMAGADAMAGADAMAGADTOTALFUCKINGAWESOMENESS!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har läst en bok av David Levithan tidigare, Ibland bara måste man, och den var fantastisk. Jag minns inte varför, för det är länge sen, men det har liksom satt sig i minnet hur sjukt bra den var. Och nu tänkte jag att jag äntligen skulle ta mig för att läsa den här boken, som han har skrivit ihop med Rachel Cohn. Och jag har liksom läst typ 60 sidor och jag är redan ledsen för att boken snart kommer att ta slut. På dessa ~60 sidor har författarna hunnit referera till Green Day, Straight Edge, Dirty Dancing, Sound of Music, queercore (vet inte ens vad det är men det låter spännande), bandmedlem (kille) med söt emopojkvän, tjejer som går igång på killar som hånglar med varann, The Cure, föraktet man känner för posers som köper Ramoneströjor på H&M, och typ 100 andra grejer som jag kan relatera till. Plus ett fiktivt band vid namn Are You Randy? som jag lätt skulle döpa ett band till. LÄTT.

Och. This -> Redan på första sidan talar Nick om att han är straight. Han TALAR OM att han är straight. Det är inte underförstått att alla är straighta tills motsatsen bevisas, utan han måste BERÄTTA att han är det. Typ som alla andra rollfigurer måste berätta att de är gay. Älskart. Älskar överhuvudtaget hur Levithans böcker ser på homo/bi/transsexualitet som någonting fullständigt självklart.

Läs dom. Läs dom NU! Det är ungdomsböcker, du läser dem på en kvart, kom igen!

 

Rätt låt vann!

För det hade inte varit lika hett om det varit Sara Varga och The Moniker.

Jag nöjer mig med att säga att det är fint. En analys får ni läsa nån annanstans (förslagsvis här).

 

Viðrar vel til loftárása

Hade glömt bort den här videon, hur jag nu kan göra nåt sånt. Underbara, underbara Sigur Rós! Kort resumé: Pojkar blir kära i varandra. Visserligen vill jag bara gråta när jag ser den, men ändå. Sen funderar jag på om den är självbiografisk och sen vill jag gråta ännu mer. Men titta nu!

 

When the rain comes, they run and hide their heads

Väder är temat för veckan i MusikOFotoAutomaten. Efter den massiva hatkampanj (japp, två-tre oliktyckande kommentarer får kallas ”massiv hatkampanj” på internet, fråga Aftonbladet!) som utbröt mot Håkan Hellström efter att jag dissat Gyllene Tider och Tomas Ledin så tänkte jag att jag skulle plåga min läsarkrets lite ytterligare med ett klipp på Håkan Hellström sjungandes Dom dimmiga dagarna. Dock händer det något som han nog inte riktigt hade tänkt sig…

Sen får ni en hel låt med Beatles också!

Och så går jag omkring och säger att bas inte behövs i ett band…

Snart kommer det. Regnet.

 

Internet uppfyller även de märkligaste drömmar

Det finns mycket på internet som man kan sätta etiketten ”bisarrt” på. Men de allra sjukaste tankarna måste ändå alla slashande fangirls stå för. Nog för att jag, så fort jag upptäckte att två av medlemmarna i My Chemical Romance är bröder, förstod att det skulle finnas någon form av incestslash (bara en sån sak), men jag blir ändå alltid lika förvånad över vad folk faktiskt fantiserar ihop.

Så, jag satt alltså i godan ro och, eh, gjorde lite research, när jag plötsligt hade klickat in mig på sidan Waycest <3 And other hot My Chemical Romance slash. (Man måste också beundra alla roliga namn på par som fangirls hittar på hela tiden.) För er som inte fattar vad jag pratar om kommer här ett kort utdrag ur berättelsen Songs that makes you slit your wrists (Gerards POV):

The hot water still beat down on us, but it was no where near as hot as Mikey, and what he was doing now…if you’ll pardon the pun.

He nuzzled his head into my neck, and it was my turn to ravish his shoulders, neck and face with kisses and bites.

‘Gerard…’ I’m making my little brother moan my name. Wrong? Fuck yeah. Hot? Fuck yeah. I was now officially turned on.

Alltså jag älskar sånt här, det är så jävla roligt. Det bästa är att slashen alltid driver med sig själv, vare sig den vill eller inte. (Eller, näst bästa, det bästa är ju att det är omg!hett!)

Plus att det är jättekul att 90% av all slash förmodligen är skriven av trettonåriga tjejer som aldrig har haft sex. Det känns som mer regel än undantag med samtidiga orgasmer, och analsex utan glidmedel/uppvärmning är väl alltid skönt, eller? Men det är ju precis lika trovärdigt som porr, och det är väl typ internets största industri, så brist på verklighetsuppfattning är fangirlsen iallafall inte ensamma om. Och det finns allt. ALLT! Här är till exempel en chattsession om Mike Dirnt och Tré Cool som har sex med varann och sina instrument. (Läs på egen risk.)

 

Oh Billie…

OMG kolla liksom vad jag hittade igår när jag letade efter klipp på Billie Joe!

Det finns typ 100 liknande klipp på youtube, men det här är roligast, på grund av följande dialog:

Billie Joe: ”Sorry, I don’t mastrubate anymore.”
Random tjej i publiken (med panik i rösten): ”DAMMIT!”

Det var inte jag. Men det hade kunnat vara.

Och internet är verkligen en fantastisk uppfinning må jag säga. Hittade nämligen även en LiveJournal-sida vid namn Let’s Fist Billie Joe: The Kinky Green Day Fic Com, med helt fantastiska saker på. Green Day har sex med tjejer (lite äckligt, jag vet), Green Day har sex med killar, Green Day har sex med varann, Green Day har sex med sina instrument. Så härligt oseriöst och underbart, jag vet inte när jag ska skratta och när jag ska…eh…göra nåt annat.

“Billie Joe,” Tre’s voice had dropped and there was no hiding the hard flesh pressing through his jeans against Billie. “you’ve been bad.” Billie whined a little as Mike dug the heel of his palm into the singer’s jeans. “You need to learn a lesson.”

(Jag är störd, jag vet.)

 

Vuxna män gör saker tillsammans

I helgen har jag och Benjamin tittat på alla Lord of the Rings-filmerna. Jag tyckte det var dags nu eftersom jag inte sett dem sen de gick på bio. Och efter att ha sett dem igen så kan jag inte förstå hur man inte kan tolka dem homoerotiskt. För vad är det vi ser?

Män som ger sig av på en quest tillsammans med andra män.

Män som gör allt för varandra, till och med villiga att dö för varann.

Män som ser djupt och länge in i varandras ögon i laddade stunder.

Den ondskefulla fienden som männen ska försöka förgöra ser ut som en stiliserad men förvriden bild av ett brinnande kvinnligt könsorgan.

Det finns tre (3) namngivna kvinnor med repliker i hela filmtrilogin. Arwen, som går omkring och ser vacker, mystisk, överjordisk och vemodig ut i hela filmen. Galadriel, som går omkring och ser vacker, mystisk, överjordisk och vemodig ut i hela filmen. Och Éowyn, som beter sig som männen och dödar den farligaste nazgûlen men som får typ noll cred för det, och Aragorn väljer såklart kvinnan som inte hotar hans manlighet. SÅKLART!

Jag citerar min vän Patsy: ”Fyfan vilken icke-feministisk jävla bögfilm!”

Men det som är mest uppenbart är ju förhållandet mellan Frodo och Sam. Titta bara!

Tänker också på två andra scener. Dels den där Frodo vaknar upp efter hela kasta-ringen-i-elden-grejen, när alla kommer in till honom en efter en, och sist kommer Sam, och de ger varann långa, menande blickar. I vilken annan film som helst hade det varit hjältens flickvän som kom in, men nu var det Sam. Och så förstås i slutet, när Frodo ska lämna The Shire, och tar farväl av Sam. De blickarna. Den intensiteten. Den kyssen! Och så säger Frodo något som jag inte på något sätt, med all vilja i världen, kan tolka icke-slashigt, i och med att han säger det med voice-over samtidigt som Sam, ledsen över att behöva skiljas från Frodo, går hem till sitt andra liv, med sin störiga Mary-Sue fru och sina barn:

”My dear Sam, you can not always be torn in two.”