RSS

Skaffa barn – bli ojämställd?

20 Jul

Jag läste ett debattinlägg i DN som var så jävla bra att jag kände mig tvungen att skriva ett eget inlägg om det. Med viss risk för att jag inte vet vad jag pratar om, men ni får protestera i så fall. Jag ska nämligen ge mig in på ett minerat område nu – föräldraskap.

Jag har ju inga barn som jag antar att de flesta som läser min blogg vet. Däremot är jag i den åldern – 25- där många av mina gamla klasskompisar och bekanta (obs! bara tjejer, inga killar!) skaffar barn – de som inte gjort det långt tidigare förstås. Och här kan jag upptäcka intressanta saker! Jag vill inte att någon ska ta det här personligt nu, utan det är mer en generell reflektion, även baserad på föräldrasidor och -bloggar som jag spanat på ibland. Jag är ju väldigt intresserad av feminism, jämställdhet och hur det här med könsroller fungerar, och precis som författaren till debattartikeln skriver så är detta ställen där man kan hitta de mest horribla exempel på ojämställdhet.

Jag brukar ju säga att jag inte vill ha några barn, det är halvt på skämt och halvt på allvar och dessutom lite av ett sätt att störa – alla kvinnors rosa dröm ska ju vara att bli lyckligt gift och belönad med en liten skara småttingar som kan göra ens liv komplett, och jag vill inte riktigt skriva under på den. Däremot kanske jag kommer att skaffa barn någon gång i framtiden, men jag vill tänka igenom det ordentligt först och inte bara göra (ja, alltså, själva görandet är väl skoj, men ni fattar…) Och nu tror jag att jag har hittat ännu en anledning att fortsätta som frivilligt barnlös. För vad är det som händer när en skaffar barn egentligen?

Ja, av det lilla jag har sett (och det här gäller naturligtvis inte alla, grov generalisering) så är kvinnan hemma med barnet, tar hand om barnet, blir barnets ”första förälder”, börjar laga mat och baka bullar, slutar jobba, går med barnet till BVC och dagis, slutar festa, anpassar sig efter barnets behov, går upp på nätterna, osv. Medan pappan fortsätter jobba, tar kanske ut tre månaders föräldraledighet, kommer hem och träffar barnet på kvällarna, ”hjälper till” med hushållsarbetet när han orkar, sover på nätterna (för han ska ju upp och jobba, och han kan ju ändå inte amma…), fortsätter gå ut med grabbarna och festa osv.

Vad beror detta på? Det kan fan inte vara omedvetenhet, för jag tycker att även feministiskt medvetna tjejer faller i den här fällan. Och jag vill betona att jag inte på något sätt menar att detta skulle vara en kvinnofälla, för detta drabbar både mamman och pappan precis lika mycket, fast på olika sätt. Pappor behandlas liksom inte riktigt som likvärdiga föräldrar, det förväntas inte av dem att de ska offra något av sitt vanliga liv för att de har fått barn (som om det skulle vara något dåligt att vara hemma med sitt barn!). Jag tror att barnmorskor och andra som arbetar med föräldrar (och sajter som alltombarn.se som får sig en känga i artikeln, och inte att förglömma föräldraliv.se) har en väldigt stort ansvar att förändra här. För hur kul kan det vara att som pappa titta in på de här sidorna och få upp bara en massa bilder på mammor, och information om amning (antar att det inte handlar om manlig amning, som faktiskt existerar), och inlägg som det i artikeln, kvinnan som misstror sin man för att han ”går med på” att åka till Ikea med henne. Och ens enda berättigande som förälder är att tjäna ihop pengar till den nya barnvagnen och byta däck på bilen.

Men jag tror faktiskt att alla parter bör ta ett större ansvar i den här frågan. Kvinnorna, som ser det som självklart att ta ut all föräldraledighet och sköta allt som har med barnet att göra och inte släpper mannen inpå sitt och barnets symbiotiska liv, och männen, som bara räknar med att kvinnan ska göra allt detta. Visst, det kanske känns bra att göra så (kvinnorna får sin bekräftelse av barnet, männen får sin självständighet och lugn och ro) men tänka efter lite före kanske vore en bra idé? För jag tror faktiskt inte det är så roligt sedan, för kvinnorna som är så mycket mamma att de glömmer bort sig själva efter ett tag, och för männen som inte får ta upp och trösta sitt barn när det ramlat för att barnet gråter efter mamma.

Men what do I know…

Annonser
 
19 kommentarer

Publicerat av på 20 juli 2009 i Feminism

 

Etiketter: ,

19 svar till “Skaffa barn – bli ojämställd?

  1. Emma

    21 juli 2009 at 10:35

    Ja, fy fasen! Det är till att anstränga sig in i varenda liten del av kroppen för att inte falla i en massa gropar när en blir småbarnsfamilj!
    Den allra första tiden, ifall mamman vill amma, så är det ju nödvändigt att hon är hemma med barnet. Och när en väl har börjat vara hemma förstår jag att det är jättesvårt att slita sig, gå till jobbet och så tar pappan över föräldraledigheten. Och för pappan, tror jag, att han kommer in i nån slags lunk också. Jobba, hemma, fritid. Jag tror på att bestämma sig från början. Hela tiden vara inställd (för både mamman & pappan) att efter halva tiden byter vi. Och det ska inte finnas något utrymme för att sno tid av varann.
    Vi höll på och räknade också, hur mycket/lite pengar vi skulle få. & dom där prospekten vi fick, från försäkringskassan, dom var beräknade på att den ena tjänade typ 18000 & den andra typ 21000 kr/månaden. Hallå?! Dom kan ju fan bara lägga undan pengar i ett år och sen vara hemma utan föräldrapenning i fan 2 år eller nåt. Ja ja. I vilket fall som helst: Vi tjänar båda väldigt lite pengar, vi kommer inte ens upp i en månadslön på 18000 tillsammans.
    Jag tycker det är ett skitdåligt argument att pappan inte kan vara hemma, för då förlorar en så mycket pengar. Det är ju inte sant! Det handlar kanske om några hundra…

    Och som du skriver, det är ju så jäkla mamma-inriktat, allting. Alla broschyrer vi får, t&m på blöjpaketet är det en kvinna med ett barn! Jag har aldrig sett en man med sitt barn. Bara på den där blöjreklamen ”Du vill vara som pappa” (som inte tar hand om ungen, utan lagar avloppet).
    Mammorna måste släppa in papporna i föräldraskapet och papporna måste ta för sig och fan vara lite självständiga! Mammorna måste dessutom försöka – det är ju skitviktigt, om de inte känner att det är för deras egen skull, så för barnets så det får en sund förebild – att inte släppa hela sitt liv och ägna det BARA åt familjen. Hon måste ha ett eget liv också! Precis som alla pappor är så bra på.

    Har du läst ”Hon, han & hemmet” förresten?

    Kram,
    Emma

     
    • MarySaintMary

      21 juli 2009 at 12:18

      Bra och intressant kommentar :)

      Jag tror också på det att vara inställd från början (och framför allt, att prata om det och verkligen komma överens innan). Man måste ju kämpa lite och inte bara göra det som känns bekvämt. Och som sagt, jag har ju inga barn, men jag tycker det känns jättekonstigt att man kan ge upp sig själv sådär som många mammor gör, man kan väl inte bli totalt personlighetsförändrad även om det är en stor omställning att få barn?

      Och det där med pengar, vafan, man vet ju i förväg att man ska få barn (förhoppningsvis) och att man då kommer att ta ut föräldraledighet, och så får man väl räkna på det och vara lite snål, och spara pengar om man nu har så hög lön att man kommer att förlora så mycket på det.

      Nej, jag har inte läst den, får kolla upp. Jag ska kolla upp lite boktips till dig också som jag lovade.

      Kram!

       
  2. Lottie

    21 juli 2009 at 13:25

    Det här kan man diskutera i oändlighet. Jag tror det är väldigt olika, beroende på vad man har för förväntningar på att få barn. Många fler än man tror har bara jobbiga och problematiska erfarenheter, men det skrivs det aldrig om.
    Som kvinna förändras man totalt när man fått barn, verkar vara något med hormonerna, man blir en annan, får ett annat psyke. Naturligtvis är även det individuellt. Pappor förändras också, det finns undersökningar som visar på att dom också genomgår en slags personlighetsförändring. Det här är ingen lätt grej. Två vuxna personer med sunt förnuft borde klara ut det hela, men det mönster som du beskriver verkar vara det vanligaste, och kanske ska man acceptera att det är så det är. Nu blev jag provokativ va!!!??
    Kanske ska vi acceptera rollerna men uppvärdera modersrollen! Varför anses det ha ett lägre värde att vara hemma och ta hand om sina barn och varför har det ett högre värde att förvärvsarbeta och vara ute med kompisarna?? Riktiga vänner finnns kvar, även efter det att man fått barn. Social input behöver inte vara att festa med kompisar eller jobba.
    Man får barn och livet blir annorlunda, då så, ta emot det som är annorlunda, men för guds skull fall inte in i nån jädra norm, gör det som är du, ni, er familj, ert eget.
    Det kan ju finnas pappor som inte klarar att ta hand om barn, det finns ju mammor som inte klarar att ta hand om barn!!

     
    • MarySaintMary

      21 juli 2009 at 22:27

      Haha, jaa, nu var du ju lite kristdemokratisk, det hade jag inte förväntat mig av dig ;)

      Självklart ska ”föräldraarbetet” uppvärderas. Men vad jag försöker säga är att ingen av de två motpolerna ”vara hemma med barnet och ge upp sitt eget liv” samt ”strunta i barnet, jobba jättemycket och leva som förut” är bra. Det bästa vore ju faktiskt om båda föräldrarna kunde mötas på mitten och ”ge upp” och få vara med om lika mycket.

      Jo, visst ska man göra som man vill, men jag tycker det är tråkigt att det de flesta ”vill” (?) är att följa rådande könsnormer. Och jag tror faktiskt inte alla reflekterar över det.

       
  3. Den förvånade pappan

    21 juli 2009 at 18:17

    Personligen tycker jag att det är konstigt att inte pappor kämpar med näbbar och klor för att få så mycket föräldraledighet de bara kan. Lämpligen då 50 %. För mig har det varit helt naturligt att vara hemma så länge som möjligt och jag förstår inte varför pappor inte tar den chansen. Att skylla på ekonomi tror jag till mycket stor del är ett sätt att rättfärdiga sitt (enligt mig) felaktiga val.

    Jag har faktiskt själv funderat mycket på varför nästan alla hälso- och föräldratest/artiklar riktar sig till mammor/kvinnor. Alltombarn borde heta alltommammorochbarnochpytteliteompappor. Det hade mer rättvisande.

    Ha en bra dag!

     
    • MarySaintMary

      21 juli 2009 at 22:42

      Haha, jag tror folk skulle ha svårt att komma ihåg den adressen :) Men visst stämmer det. Håller med dig till 100% om det du skriver.

       
  4. Karin

    21 juli 2009 at 21:49

    Jag håller verkligen med dig vad du skriver Maria och jag har många gånger själv blivit fundersam över vad som hände egentligen. Kompisar som man tyckte var jämställda och smarta hoppar plötsligt tillbaka till de kära gamla könsrollerna från 50-talet bara för att de får barn.
    Jag tror att det ligger mycket i att kvinnorna är vana efter graviditeten att vara nära barnet och känner att de redan från början står barnet nära och sen har de svårt att slippa in männen i deras mysiga tvåsamhet (mammans och barnets). Där tror jag också att de gräver sin egen ansvarsgrop eftersom männen inte behöver ta så stort ansvar så backar de kanske och då tar kvinnorna ännu större ansvar osv…

    Och nu vill jag även belysa en annan sak som jag blir så himla upprörd över och det är sen när ovanstående inte längre funkar och mannen klagar på att kvinnan bara är ”mamma” och aldrig längre fru/flickvän/älskare och kvinnan gnäller på mannen för att han inte tar ansvar hemma och är för självständig. Då blir de vårdnadstvist och

     
  5. Karin

    21 juli 2009 at 21:51

    (jag kom åt knappen) och då är det så himla mycket mer vanligt och förväntat att kvinnan ska ha barnen på veckorna och mannen ska träffa dem typ varannan helg och det är helt normalt. Men om det är tvärtom så tycker alla att kvinnan är hjärtlös som kan vara ifrån sina barn så länge och vilken hjälte mannen är som då får offra sig och ta hand om det som kvinnan ställt till (barnen).

     
    • MarySaintMary

      21 juli 2009 at 22:52

      EXAKT! Jag visste väl att jag kunde lita på dig att skriva nåt smart om det här!

      Jag tror också det är skitvanligt att kvinnan inte släpper in mannen, och sedan gnäller på att hon får ta allt ansvar. Tänk efter före!

      Och precis, det där om kvinnan skulle ha barnen varannan helg… Eller om kvinnan hade ett resandejobb och bara var hemma var tredje vecka eller nåt. Jättevanligt bland pappor!

       
  6. Lottie

    21 juli 2009 at 23:39

    Det där som Karin säger på slutet är jättebra!!! Sånt är irriterande som tusan och väldigt vanligt. Och det som Maria säger att många gör saker utan att reflektera över att man på det sätter bidrar till ojämlikheten i samhället.
    Nu ska inte jag delta mer i den här debatten, jag har helt andra upplevelser av situationen att få barn, bråka, vårdnadstvist osv, så det är en debatt för sig, och jag har lite svårt att resonera objektivt.
    Bra Maria att du tar upp en viktig fråga, det är vårt agerande gentemot våra barn, och kring våra barn, som formar framtidens samhälle, eller hur?

     
    • MarySaintMary

      22 juli 2009 at 0:09

      Ja, såklart! Man lär sig ju hemifrån. Fast jag tänkte nog faktiskt mest på föräldrarna när jag skrev det här.

       
  7. Patsy

    22 juli 2009 at 8:22

    Jo, det är sorgligt men sant.
    Och så fort en kvinna inte gör vad som förväntas av henne som mamma blir hon plötsligt en ond och dålig mamma. Yeey.

     
    • MarySaintMary

      22 juli 2009 at 11:04

      Ja, mammor i alla tider har ju fått skulden för allt, typ om barnet får schizofreni, eller mått dåligt, eller whatever. Jävla Freud.

       
  8. Den förvånade pappan

    22 juli 2009 at 17:34

    Sedan är det väl ett problem att pappor som är hemma i två – tre månader anses så duktiga och jämställda. I alla fall av många kvinnor i den äldre generationen.

    Personligen tycker jag att det är för kort tid och inte ett smack duktigt. Enbart felprioriterat. Hårt men sant.

     
    • MarySaintMary

      24 juli 2009 at 18:37

      Ja, precis! Typ som att män är ”duktiga” när de ”hjälper till” med hushållsarbetet…

       
  9. freja

    26 juli 2009 at 21:28

    hm.. intressant inlägg och intressanta kommentarer…

     
    • MarySaintMary

      26 juli 2009 at 22:36

      Tack så mycket :)

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: