RSS

Sagan om när We Are Saints förlorade oskulden

28 Sep

Har typ inte orkat komma på nåt smart att skriva i bloggen, först deppade jag över valresultatet, sen har vi repat varje dag inför spelningen i lördags och nu håller jag på och lyssnar igenom materialet, funderar på vad som är publiceringsbart och inte, blir nervös igen när introlåten spelas och skrattar åt mellansnacken (”Ni har hört den förut. Vi körde den nyss” och andra klassiker) och felspelningarna. Jag lovar att det kommer upp material på både MySpace och bloggen inom en snar framtid. Tyvärr är jag inte lika bra på att klippa i ljudfiler som jag tydligen är på att skriva låtar (tack för all cred!) så det kan ta nån dag eller så. Så vill man höra låtarna innan får man komma hem till mig och lyssna på skivan!

För er som inte var där så gick det till på följande sätt. Vi fick oss tilldelat ett litet rum inne på ABF (någons kontor) och där satt vi och var nervösa, tjuvlyssnade på My Chemical Romance’s nya låt, peppade, målade naglarna och drack alkohol. Sen gick vi ut och snackade in oss hos ljudteknikerna som lovade att spela in vår konsert samt spela The Saints Are Coming med Green Day och U2 i PA:t innan vi gick på. Tydligen så tyckte ABF att det var onödigt att micka upp trummorna så vi fick nöja oss med en publikinspelning fast vi hade fixat en massa sladdar och grejer till mixerbordet. Sen stod vi och var nervösa och frös en stund. Jocke hade införskaffat matchande svetthanddukar vilket i mitt fall är fullständigt onödigt nästan jämt och just den här dagen var fullständigt onödigt för alla. Jag hade gärna haft vantar på mig, om det inte hade varit för att det är lite svårt att spela gitarr med det. (Nu visade det sig bli svårt ändå, när fingrarna blev alldeles stela.) Men det var ändå fint med handdukarna, vi hade dom som lucky charms på scenen. Vi soundcheckade lite och fick en massa jubel, distpedalen orsakade ett jobbigt ”elektriskt fel”-ljud, men det var ju en ABF-spelning liksom. Vad gör man?

Så ja, vi började med en false start (kom in helt fel i introt) så vi gjorde om, och enligt publiken blev det bättre och bättre och jag är beredd att hålla med. Vi fick applåder och lite jubel och en massa cred efteråt så det var helt klart mer positivt än negativt, och vi hade ju en hyfsad inspelningsmanick så det låter rätt okej ändå och så hör man ju applåderna (och en massa småprat under låtarna). Så det låter helt enkelt som en halvtaskig bootleg med ett halvtaskigt garageband (vi kanske borde pressa den på vinyl?) men hey! låtarna är ändå bra. Man får lyssna efter vår intention snarare än på det man hör! Återkommer med materialet som sagt.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 28 september 2010 i Musik

 

Etiketter:

3 svar till “Sagan om när We Are Saints förlorade oskulden

  1. Lottie

    30 september 2010 at 9:07

    Har försökt lägga in en film i er logg på FB, men klarar inte det. Kolla in min blogg eller mitt Twitter! /Lobroma.

     
    • MarySaintMary

      30 september 2010 at 10:20

      Okej, kul! Ska kolla!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: