RSS

Blod, musik & stereotyper – min första Flimmerdag

03 Okt

Norrköpings filmfestival Flimmer har börjat och nu lär det väl bli bio för hela slanten vare sig jag vill eller inte. Dock lyckades jag övertala Benjamin att det räckte att se tre filmer igår (han ville se fyra).

Först ut var indiska Road, Movie, en riktigt meningslös film. Kanske har man andra kriterier på film i Indien, men nog har jag sett någon bättre indisk film än den här. Stereotypa karaktärer som man inte fattar den minsta sympati för, obefintlig intrig (nåja, det är ju en roadmovie, men ändå), en obligatorisk kvinna som hjälten kan ha sex med och ett antal random händelser som i och för sig var rätt kul. En ennattsmarknad, en totalt utflippad scen där protagonisten avleder skurkens uppmärksamhet med hårolja samt en något okonventionell död höjer filmen till en lite svajig tvåa. Inget jag rekommenderar. (Filmen har för övrigt ”indiskt tal” enligt beskrivningen i programmet. Ett LOL på det, tack.)

Sedan gick vi och parkerade om bilen och åt smäsky pizza på Pappa Grappa innan det var dags för film nummer två: The Extraordinary Ordinary Life of José González, som hade tappat sitt ”ordinary” i programmet vilket gjorde att vi skrattade rått åt den ironiska titeln. Nu visade det sig inte vara riktigt så roligt, men filmen var iallafall extraordinärt ordinär, mycket lågmäld och lugn men skämdes inte över sig själv. Lågmälda framträdanden blandat med lågmälda funderingar av José González själv blandat med lågmälda samtal mellan honom och andra samt ganska modesta animationer av bland annat en hjärna som gick omkring på bioduken. Det låter extraordinärt flummigt vilket det också var, men det blev knappast tråkigt och filmen lockade utan problem fram en del skratt ur skildringarna av vardagliga situationer. En fyra, dock inget jag känner att jag behöver se igen på ett tag.

Sist ut var koreanska vampyrfilmen Thirst av Park Chan-Wook (eller Chan-Wook Park, finns det nån som kan reda ut det här med asiatiska för/efternamn åt mig så gör det gärna!). Programbladet utlovade att den inte skulle likna Twilight det minsta vilket jag tyckte var lite larvigt, varför skulle den göra det liksom, och orka basha Twilight när alla andra gör det. Filmen handlar om en katolsk präst som ställer upp som frivillig att infektera sig med ett dödligt virus för att testa botemedel mot det. Han klarar sig som enda överlevande bland patienterna och hyllas som ett mirakel, men upptäcker till sin förskräckelse att han blivit allergisk mot solljus och behöver blod för inte sjukdomen ska komma tillbaka. So far so good, sedan spårar filmen ur totalt flera gånger under de resterande lååånga två timmarna. Några riktigt coola scener och en bra början räddar tyvärr inte den här blodorgien till film från att bli ett stort blinkande WTF, dock kan jag inte sätta lägre än en trea.

Det var min första filmfestivalsdag, ikväll blir det transsexualitet och norska zombies, men på måndag kommer filmen jag längtat mest efter: The Runaways med Kristen Stewart och Dakota Fanning. Pepp på det!

Ps. När jag läser igenom det här känner jag att jag har klankat ner på festivalprogrammet på samtliga filmer. Vill bara tillägga att det inte alls är ett dåligt program, men jag tycker hela fenomenet med baksidestexter och beskrivningar är intressant – det är så olika saker man tycker är relevant i filmer. Vi recenserade för övrigt filmbeskrivningarna i bilen på väg hem. Road, movie fick 3, José González-filmen 5 och Thirst en 4:a. (Ja, vi är nördiga så in i helvete. Frågor på det?)

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 03 oktober 2010 i Film

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: