RSS

Om högskoleprovet och min inre tonåring

29 Mar

Vad gulliga ni är som fortsätter titta in på bloggen fast jag inte skriver! Jag planerar inte att sluta skriva, inte alls, men jag har varit upptagen. Med skivinspelning (som sagt), jobb samt en weekendresa till Umeå. (Allt av det var roligt, btw.)

På lördag ska jag skriva högskoleprovet. Fråga mig inte varför. (Ni behöver inte, för jag kommer svara ändå.) Jag har inga planer på att börja plugga igen, och hade jag haft det så hade inte högskoleprovet gjort nån större skillnad med tanke på mina betyg om jag inte skulle söka typ läkare eller så. (Skryt.) Nej, jag tänker helt enkelt göra högskoleprovet för att 1) Benjamin fick 2,0 på sitt senaste (sista) försök och jag vill fan inte vara sämre, samt 2) det är kul att göra nåt jag är bra på för en gångs skull. Nog för att jag kan både tolka och spela gitarr, men tolkningen går upp och ner och fram och tillbaka och jag jobbar nästan alltid med folk som har 100 gånger mer erfarenhet än jag och därmed är 100 gånger bättre, och spela gitarr gör jag bara bra på en rätt basic nivå. (Vi bytte liksom instrument på flera låtar och det lät lika bra. Alla i bandet spelar lite gitarr på vår kommande skiva.)

Nej, jag vill b r i l j e r a (för att använda ett fånigt sätt att betona ord som jag snappade upp i högskoleprovets kallelse). Jag vill göra nåt som jag är så jävla bäst på. Att sitta på rumpan en hel dag och skriva prov och få bra resultat är liksom vad jag är gjord för. Jag vill sitta och sucka efter halva tiden med provet demonstrativt åsidolagt för att jag redan har svarat på varenda fråga och struntat i att dubbelkolla för att jag vet att jag har gjort rätt, och det bara är såååå jobbigt att vara tvungen att vänta tills tiden är slut. Jag saknar det!

Ett utdrag ur kallelsen. Det är såklart bra att de informerar om vad som gäller, men måste de verkligen betona allt man inte får göra som om det gällde olydiga barn som suttit och lekt med mobilen under lektionerna? Jag riktigt känner hur den trotsiga tonåringen i mig vaknar och bara vill sätta sig på tvären mot varenda auktoritet hon stöter på, facebooka under bordet, kräva att de accepterar patientbricka som legitimation och ha en gradskiva nersmugglad i fickan trots total okunskap om hur en sådan används.

Lite därför funderar jag också på att ta på mig nån jätteavvikande outfit så att folk bah *räknar ut emot på en gång* och jag bah *skriver tvåkommanoll* och sen ”in your face, suckers!”. Benjamin hade (har) ju rosa hår. Älskar honom för det. Det är typ omöjligt att vara lika normbrytande som tjej (han kan ju ha smink & nagellack & kjol om han vill, vad ska jag ha? Baggybyxor? För det har ju inga tjejer, dah). Men jag får satsa på nån form av tonårsemoseutsom15fastjagär27 (funderade även på slampstilen men det känns inte som min grej). Eller har ni några andra förslag?

Disclaimer: det kan ju gå dåligt också. Man kan ju faktiskt inte räkna med att få 2,0. Jag måste skriva det här så ingen i efterhand bara: HA! DU SKREV BARA 1,6! DU ÄR LIKA DÅLIG SOM JOCKE BERG! DÄR FICK DU!

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 mars 2011 i Allmänt

 

Etiketter: ,

2 svar till “Om högskoleprovet och min inre tonåring

  1. Torsken

    29 mars 2011 at 22:27

    du e ju…ja…vad e ordet…störd :P

     
    • MarySaintMary

      30 mars 2011 at 9:49

      TACK! :D

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: