RSS

If you have to go, I will get by

26 Apr

5. En låt som påminner dig om någon

När jag gick i högstadiet var jag jättejättekär i en kille, sådär högstadiekär ni vet. Han var min första pojkvän. Vi var ihop ett halvt, underbart sommarlov, sedan träffade han en annan tjej och gjorde slut med mig. När skolan sedan började igen hade jag en av de svarta perioderna i mitt liv. Jag var fortfarande kär och han var otroligt manipulativ. Ena dagen var han världens snällaste och gulligaste och hintade lite om att det kanske inte var så himla bra mellan honom och hans tjej trots allt, för att nästa dag inte ens prata med mig, bli sur när jag försökte prata med honom osv. Allt det här var såklart asjävlajobbigt för mig. Han gick dessutom i min klass så jag hade aldrig tid att glömma bort honom. Under en period på höstterminen hade vi prao, då tjejerna hade prao 2 veckor, sedan killarna 2 veckor och sedan var det höstlov – vilket innebär att vi inte sågs på 5 veckor. Det var perfekt – jag hann bli ihop med en annan kille till och med! Men sen var ju Han tillbaka, och med honom saknaden, bekräftelselängtan och de trånande blickarna från mig och de halva löftena varvat med elakheterna från honom.

Allt blev bara värre och värre och en helg i mars hade jag hängt med min kompis Patsy dygnet runt (som vi brukade på den tiden). Hela helgen hade vi tillbringat med att snacka skit om Honom – hur jävla dum i huvudet han var, hur dum i huvudet hans tjej säkert var (vi hade ju inte träffat henne, men, HALLÅ!), hur vi hoppades slippa honom osv. På måndagsmorgonen pratade jag med en annan kompis på bussen och hävde ur mig: ”Alltså, jag är så jävla trött på honom, hoppas han DÖR!…eller…inte dör, men hoppas han flyttar skitlångt bort så jag aldrig mer behöver se honom!” (Kom ihåg min lilla brasklapp där innan ni läser vidare.) Jag kom in i klassrummet, svenska var det, och eftersom jag alltid noterade var Han befann sig märkte jag direkt att han inte var där. Skönt, tyckte jag. Men något var lurt med den här lektionen, för uppradade i klassrummet stod inte bara vår svenskalärare, utan även båda våra klassföreståndare, kuratorn och rektorn. Stämningen var riktigt obehaglig medan vi troppade in. Först trodde vi att de skulle typ ta oss i örat för att vi hade skolkat för mycket eller nåt, men när vår mycket bistre och stenhårde klassföreståndare tog till orda, pratade om hur tiden går så fort, och till slut inte kunde hålla tårarna tillbaka, förstod vi. Alla började se sig om i klassrummet, försöka hitta vem som saknades. Det var ett par personer som inte var där, men jag förstod direkt vem det handlade om (kanske för att vår andra, mer empatiska klassföreståndare som mycket väl visste hur läget såg ut mellan mig och Honom, hade tittat mig rakt i ögonen under hela det lilla talet, eller kanske på instinkt).

Han hade dött under helgen. Bara sådär, av ett hjärtfel som ingen visste att han hade haft (han hade haft det när han var liten, men det var ett sånt som ”växte bort”, och ingen av oss visste om det). Och jag kunde inte, och kan ärligt idag fortfarande inte säga, att jag blev ledsen över det. Det var bara som att en sten lyftes från mitt bröst. Jo, självklart mådde jag jättedåligt för andras skull – hans föräldrar, hans bror, hans vänner, hans flickvän som sov bredvid honom när han dog. Men jag själv påverkades mest på så sätt att jag började fundera på döden, och många år senare fortfarande var livrädd för att dö av hjärtfel. Eller dö överhuvudtaget.

Under min grubblarperiod lyssnade jag jättemycket på Adore med Smashing Pumpkins, som hade kommit strax innan. Den handlar ju också om döden, avslut och allmänt sönderfall så det passade mitt humör. Speciellt den här låten, som Billy Corgans skrev till sin mamma när hon dött i cancer:

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 26 april 2011 i Allmänt, Musik

 

Etiketter: , , ,

Ett svar till “If you have to go, I will get by

  1. Patsy

    26 april 2011 at 17:37

    Ja, herregud. Jag lyssnade jättemycket på Marilyn Manson när han hade dött.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: