RSS

Ett oromantiskt inlägg om kärleken i mitt liv

04 Jan

Benjamin och jag har varit ihop i tio år idag.

10 år! Helt jävla sanslöst länge. Många som bara har varit ihop hälften så länge har liksom gift sig, skaffat barn och köpt hus. Och här sitter vi i en tvåa i Brickebacken, jag med osäker frilansanställning och han som just påbörjat en femårig utbildning. Studentlivet igen, liksom. Men jag trivs. Jag tycker det är jätteskönt att inte behöva ta så mycket ansvar. Kalla mig omogen, men det känner jag mig inte. Jag känner mig precis så mogen att jag vågar välja det som inte förväntas.

10 år, hur lyckas man med det då? Jag vet inte om jag väljer bra, har haft extremt mycket tur eller om det bara är så att vi har formats efter varandra under alla dessa år (vi var ju ganska unga när vi träffades), men jag har verkligen hittat rätt. Krav nummer ett, överställt allt annat: vi ska ha samma syn på livet, vårt förhållande och världen. Kalla det inskränkt, men andra perspektiv kan jag få av andra människor i mitt liv, för att jag ska känna mig trygg i ett förhållande behöver jag veta var vi har varandra. Och att vi har varandra där vi vill ha varandra. I detta ingår att vi pratar om allt, att vi respekterar varandra, ser varandra som jämlikar och hjälper varandra. Jag vet inte hur många gånger jag hört personer uttala sig på riktigt respektlösa och förminskande sätt om sina partners och så ska det typ vara ”kul”, eller än värre romantiskt och gulligt. (Tänker till exempel på tjejer som tycker det är gulligt om deras kille för en gångs skull lyckats laga en måltid eller killar som suckar över att deras tjej håller på och sminkar sig för länge, och drar till med kommentarer typ ”killar, alltså!” eller ”man vet ju hur tjejer är”.) Jag förstår visserligen att det kan vara en jargong som båda parter har sanktionerat men det känns ändå inte okej för mig som utomstående, och jag skulle aldrig vilja ha det så i mitt liv.

Vi pratar med varann, lyssnar på varann, hjälper varandra utvecklas. Har tålamod med varann. Litar på varann. Är inte svartsjuka. Och ger inte upp när det känns som att det ska gå åt helvete, för vi vet att vi mår bättre ihop, i längden.

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 04 januari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,

2 svar till “Ett oromantiskt inlägg om kärleken i mitt liv

  1. kajsalisasblogg

    07 januari 2012 at 1:24

    Ett underbart feelgoodinlägg. Fortsätt att ha det så där bra. :)

     
    • MarySaintMary

      07 januari 2012 at 16:04

      Okej, jag tyckte inlägget var ganska cyniskt, haha. Jag ska göra mitt bästa för att fortsätta!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: