RSS

Harry Potter and the Philosopher’s Stone – pojkar, män och en och annan drake

19 Mar

Jag började ju en genusläsning på Harry Potter and the Philosopher’s Stone men vi hann bara gå igenom tre kapitel innan bloggutmaningen tyvärr lades på is. (Min genomgång av kapitel 1, 2 och 3 finns här.) Jag har iallafall läst hela första boken nu med genusglasögonen på, så även om utmaningen kanske drar igång igen framöver så tänkte jag ändå skriva ett sammanfattande inlägg om hela boken ur genusperspektiv.

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE PHILOSOPHER’S STONE! – läs på egen risk

Första Harry Potter-boken är en ganska grabbig och extremt manscentrerad historia får jag tyvärr lov att säga. De allra flesta viktiga personerna i böckerna är män eller pojkar och det är de som driver historien framåt. Det finns två kvinnliga karaktärer i böckerna som jag tycker är framträdande, och det är Hermione och professor McGonagall. Det kan man jämföra med den långa lista av viktiga manliga karaktärer som finns i böckerna: Harry, Ron, Draco Malfoy, Dumbledore, Snape, Hagrid, Voldemort, Quirrell och Neville. Kanske bör man även räkna med Dursleys, vilket i så fall ger männen ännu större försprång. Boken klarar inte Bechdeltestet.

Boken har 17 kapitel, varav 5 har titlar som refererar till en person. Samtliga syftar på män/pojkar. ”The boy who lived” (Harry), ”The keeper of the keys” (Hagrid), ”The potions master” (Snape), ”Nicolas Flamel”, ”The man with two faces” (Quirrel/Voldemort). Samtliga goblins som presenteras är män, detta gäller även samtliga spöken och kentaurer.

Bland eleverna är det Harry själv, Ron, Hermione, Neville, Seamus, Draco Malfoy, Fred, George, Percy, och Oliver Wood som gör saker/har repliker i boken. Det är 9 killar och 1 tjej. Det kan komma någon enstaka replik från Parvati Patil, Lavender Brown, Pansy Parkinson eller Angelina Johnson men det är mycket sällan och   bara som stickrepliker till pojkarna eller möjligtvis något de råkar höra av misstag. Deras roller är mindre än Crabbeochgoyles. Angelina Johnsons enda (?) replik i hela boken är när Oliver Wood, kapten för quidditchlaget, ska ha ett peptalk och inleder med ”OK, men”, och Angelina kontrar med ”…and women”. Hon är bokstavligen ett kvinnligt alibi. Och även om quidditchlaget faktiskt har två tjejer till, Katie Bell (senare känd som plot device i bok 6) och Alicia Spinnet (inte känd), så centreras allt som handlar om quidditch kring Harry, Oliver, Fred och George.

Bland skolans personal är representationen något mer jämställd. Rektorn är förstås en man, Dumbledore, men sedan har vi professor McGonagall (transfiguration), professor Sprout (herbology), madam Hooch (lärare i kvastflygning, vilket är coolt eftersom quidditchen är mansdominerad), madam Pomfrey (skolsköterska) och madam Pince (bibliotekarie) som är kvinnor. Professor Snape (potions), professor Quirrell (defense against the dark arts), professor Flitwich (charms), professor Binns (history of magic), Filch (vaktmästare) och Hagrid (…också typ vaktmästare?) är män. 7-5 till männen.

Vi vet ju att Hermione är en av huvudpersonerna i kommande böcker, men hon har förvånande lite utrymme i första boken. Hon presenteras som en jobbig plugghäst i början och fortsätter vara det fram till kapitel 10, där hon istället får rollen av Damsel in Distress™, och blir räddad från ett troll av Ron och Harry. På sidan 132 blir de vänner med varandra! Sedan hjälper Hermione pojkarna med deras skolarbete, tjatar på dem att plugga mer och förmanar dem att de inte får springa runt i skolan på nätterna eftersom det är emot reglerna. Duktig flicka, mamma, you name it. Men till slut lär hon sig att man måste bryta mot reglerna ibland, och hon, Harry och Ron är alla lika drivande och nödvändiga för klara av det stora äventyret i slutet av boken. Men även om hon är Smurfette i dessa tidiga böcker så är hon varken Den Tjejiga Tjejen eller Den Astuffa Bruden Som Är Coolare Än Männen utan bara Hermione helt enkelt. Hon har sin egen personlighet.

Jag tror faktiskt att Rowling försökte göra en bok som skulle passa både pojkar och flickor, och jag tror också hon försökte att beskriva trollkarlsvärlden som väldigt jämställd. Tyvärr tror jag inte hon tänkte till ordentligt. Som exempel betonar hon att quidditchlaget har kvinnliga medlemmar, men det är bara pojkarna som beskrivs och när Harry går förbi en kvastaffär är det en grupp pojkar som dreglar över den nya Nimbus 2000. Och som sagt alla extremt många manliga huvud- och bifigurer. Ron och Hermione ska vara lika värda sidekicks till Harry, men när Ron får känslosvall slår han ner Malfoy, medan Hermione både gråter och kramas när hon hamnar i affekt vid olika tillfällen. Ron har en massa intressanta äldre bröder (en prefekt, en som jobbar med drakar, två skolans clowner) och en lillasyster, vars enda karaktärsdrag (än så länge) är att hon är Harrys fangirl. Det finns dock några få roliga exempel på könskonträra saker i boken. Hagrid stickar, till exempel, och tar hand om små söta djur och gråter. Alla män (och kvinnor) går omkring i ”klänning” (robes).

Jag kan i övrigt konstatera att boken för det mesta är välskriven och spännande, dock känns vissa delar snabbt överstökade, nästan lite refererade, vilket får mig att undra om boken kanske egentligen skulle varit längre, som de senare böckerna. Men jag ser fram emot de delar som kommer, och längtar efter att få se övergången. För jag vet ju att det dyker upp fler kvinnliga kick-ass-karaktärer i dem och det ska bli kul att se om även resten av genusperspektivet kommer fram i skrivandet.

 

Etiketter: , ,

4 svar till “Harry Potter and the Philosopher’s Stone – pojkar, män och en och annan drake

  1. hanna - happy happy fatgirl

    19 mars 2012 at 14:58

    Det finns mer kvinnlig personal! Madame Hoch och bibliotekarien Irma Pince är väl med i första boken, vad jag minns?

    Jag tror inte de nämns i första boken, men professorerna Sinistra (astronomy) och Vector (arithmancy) är också kvinnor och de arbetar på skolan under tiden för PS. Det gör Trelawney också, och Bathsheda Babbling (Ancient Runes) även om hon inte onämns i böckerna. Charity Burbage nämns inte i första boken heller, men jag antar att hon nog jobbade på skolan under PS.

    Jag upplever första böckerna i serien som förenklade på något viss. Jag tycker Rowling ger en mer komplex bild av den magiska världen i senare böcker. Sedan tror jag inte att hon försöker visa upp en helt jämställd värld, för trollkarlsvärlden är ju liksom lika flawed som den ickemagiska världen. Med korruption, rasism, fördomar, sexism, diskriminering av kvinnor på arbetsplatser och så vidare. Jag tycker om realismen i Harry Potter-böckerna på det sättet.

     
    • MarySaintMary

      19 mars 2012 at 20:30

      Ja, Madam Hooch glömde jag! Jag hade inte antecknat ordentligt utan gick bara igenom lite snabbt. Hon är ju typ ”gympaläraren” så det är ju lite ostereotypt dessutom. Bibliotekarien är också med. True. Ska uppdatera.

       
  2. kajsalisasblogg

    24 mars 2012 at 23:05

    Nu satte du myror i huvudet på mig. Jag satt just med mitt återupptagna projekt som legat på is i nästan ett år. Gick in till Hanna för att ta en lite paus, såg dig där och hoppade in på det här inlägget. Det var åratal sen jag läste den boken så om det stämmer vet jag inte, men jag har en annan teori.
    Oavsett vad vi tycker så sitter vi omedvetet fast i könsrollstänkandet, vilket påverkar oss även när vi skriver. Det du beskriver är ju inte bara att det är ont om kvinnor i Harry Potterböckerna utan en annan sak. Harmonie har en mer komplex personlighet som dessutom förändras, medan killarna är rätt stereotypa. Handlingen drivs ju framåt hela tiden med många personer, vilket gör att man inte kan gå in allt för djupt i personligheterna, för det blir för mycket. Om man nu oavsett kön uppfattar män som mer stereotypa, så blir det alltså lättare i det här fallet att skriva om män.
    Sen kollar jag på mitt eget projekt, ( vilket naturligtvis inte skall jämföras med Rowlings ) vilket har en svagare handling som egentligen bara är en röd tråd. Jovisst, den är fylld med kvinnor med starka karaktärer och några få stereotypa män i bakgrunden.
    Alltså, av någon underlig anledning så tycker vi att kvinnor har en mer komplex personlighet som är lättare att fylla ut en bok med, än män som bara är elaka, goda, starka, svaga eller något annat.
    Sen kom jag på det som verkligen stödjer den här teorin. Lisbeth Salander. Tänk dig en Lasse Salander, jag kan omöjligt få ihop en sådan person.
    Själv skriver jag just nu om en hönsmammande morsa som är hur kul som helst att skildra, medan farsan mest rör sig i bakgrunden släpande på en framskärm till en gammal Volvo.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: