RSS

”Men snälla mrs. Hamilton, ni ville ju så rysligt gärna bli komprometterad!”

24 Aug

Läser om Borta med Vinden för jag vet inte vilken gång i ordningen, och identifierar mig med Scarlett så mycket att det värker i hjärtat när hon står där i sitt lilla bås på konfederationens pengainsamlingsspektakel, 17 år och iklädd sorgklädsel, orkestern spelar upp, och så får hon inte dansa. Hon fortfarande ung, hon är änka efter en man hon aldrig älskade och gifte sig med endast som en bricka i ett spel och mor till ett barn hon inte alls har några känslor för, hon förstår inte riktigt vad som har hänt och allt hon vill är tillbaka till sin ungflickstid, för det enda hon kan och vill göra är att flirta, dansa och linda män runt sitt lillfinger. Men den konservativa söderns stränga konvenans låter henne inte göra något annat än att sälja spetsar, och egentligen skulle hon ju inte ha gått ut ur huset alls, men så var det ju det där med att samla in pengar till kriget, Den Heliga Saken, som gjorde att hon hittade ett kryphål för att komma ut. Och så blir hon tagen med storm av den fräcka kapten Butler, som inte bryr sig det minsta om konventionen eller ens saken, han vill bara dansa med en vacker och temperamentsfull flicka. Och hon älskar det. Men det är ett högt pris hon får betala för en kväll av danser, för Atlantas värdiga invånare förlåter inte ett etikettsbrott av den kalibern i första taget, ens i krigstid.

Precis som Scarlett har jag aldrig lärt mig dölja mina känslor, men till skillnad från henne har jag aldrig ens lärt mig Spelet, och herregud vad det finns subtiliteter. Små saker som kan verka så oskyldiga på ytan kan få oanade konsekvenser. Var går gränsen? Ett par röda byxor? En piercing? Ett skämt, eller två eller fem? Vara sig själv, låta ens riktiga personlighet skina igenom den svarta sorgklädseln och den omsorgsfulla masken? En egen tanke? Svara ärligt på en fråga? Att säga emot, att inte delta i Spelet, när Spelet får en att minska, bli ihoptryckt, tröttna på livet? Jag vet inte. Men var så säker, när man passerar den, då kommer folk att prata, och så kommer ett telefonsamtal. Och man kan vara glad om det stannar där.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 24 augusti 2012 i Allmänt, Läsning

 

Etiketter: , , , ,

6 svar till “”Men snälla mrs. Hamilton, ni ville ju så rysligt gärna bli komprometterad!”

  1. smartasanna

    24 augusti 2012 at 23:20

    Började läsa borta med vinden i maj, dock är den ju så jävla lång att jag har tagit lite paus. Har läst hälften nu ungefär. Men måste säga, jag har aldrig läst om en sådan djup kvinnligkaraktär :)

     
    • MarySaintMary

      25 augusti 2012 at 13:46

      Jag älskar den boken och Scarlett, en av mina favoritböcker alla kategorier! Känns tråkigt när folk förminskar den till kärleksroman, den är så mycket mer än så.

       
  2. Emma Kreü

    27 augusti 2012 at 17:44

    Jag har bara läst den en gång, och det var väldigt länge sedan, men jag minns fortfarande just det där stycket med klarhet, just där och då förstod jag verkligen hennes leda.

     
  3. janetweiss

    12 september 2012 at 12:54

    Jag hittade en bok med bilder och korta texter om filmen, lite som en underbar coffee tablebook! Helt fantastisk. Ok, jag ville nog mest skryta om mitt fynd men jag håller med om det du säger om boken, den är underbar på så många sätt.

     
    • MarySaintMary

      12 september 2012 at 13:45

      Kul! Jag har inte ens sett hela filmen, tänkte göra det sen när jag läst klart, med blandade känslor dock. Är grymt rädd att bli besviken, samtidigt vill jag se klänningarna och höra dialekten :)

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: