RSS

Ett luciainlägg

09 Dec

Ja, snart är det Lucia och då får man luciadebattera igen! Yay!

Lucia måste vara den känsligaste högtiden på hela det svenska året. Det finns så mycket som kan bli fel, så mycket att debattera, så många perspektiv att anlägga.

Jag har ju redan tidigare skrivit om Daniel som var Lucia på mitt gymnasium i för sisådär 10 år sedan. I år pratar kloka femteklassare om problemet med fördomsfulla vuxna som inte vill låta pojkar vara Lucia här. Fina barn! Tycker det är intressant att så många vuxna vill stoppa genusperspektiv på saker på grund av att barn skulle bli ”förvirrade”, när barnen själva så många gånger ser genusperspektivet helt naturligt.

I år har det också pratats om barn som inte får vara pepparkaksgubbar i olika luciatåg, oklart varför. Jag har fått uppfattningen att det inte har handlat om någon slags missriktad antirasism, som vissa vill göra gällande, utan snarare om att lärarna på skolorna har haft åsikter om vad som ”passar” i ett luciatåg (tydligen: Lucia, tärnor, stjärngossar och tomtar) och vad som inte ”passar” (allt annat). Men visst kan pepparkakssången tolkas rasistiskt om man vill (bruna gubbar från ett annat land), och om barn har använt den som rasistiskt tillmäle till andra barn förstår jag att lärarna inte vill ha med den. Jag har läst flera som har skrivit om sina uppväxter där de blivit tvingade att spela någon speciell roll på grund av ett visst utseende (brunhåriga tjejen fick inte vara Lucia eller tärna, mörkhyade barn måste vara pepparkaksgubbar). Men jag har också en vän som har lite mörkare hy än de flesta andra svenskar har, och som inte fick vara pepparkaksgubbe trots att han ville när han var liten.

Oavsett vilket håll det här slår över åt blir det ju fel, och det finns faktiskt ett enkelt sätt att lösa det hela: fråga barnen vad de vill klä ut sig till, och låt dem sedan göra det. Eventuell mobbning som då kan uppstå hanteras förstås som vilken annan mobbning som helst. Det är inte offrens ansvar att anpassa sig. Det är konstigt hur vuxna människor kan ha så bestämda åsikter om vad barn klär ut sig till i ett luciatåg.

Men visst, det är inte så lätt. Själv har jag faktiskt haft hand om ett högstadieluciatåg en gång, då jag var typ 22 och jobbade som outbildad musiklärare. Så här i efterhand kan jag känna att det finns väldigt mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Luciatåget bestod av en stor grupp tjejer och två killar. Killarna hoppade av efter ett tag. Det fanns säkert en del jag hade kunnat göra för att de skulle stannat kvar, vilket jag verkligen hade velat. Jag var också väldigt sugen på ett ”cleant” luciatåg med bara Lucia och tärnor (av vilket kön som helst), eftersom jag var lite kultursnobb på den tiden och inspirerades av musikgymnasiets luciatåg. Så jag propagerade ganska mycket för det med eleverna och de sa väl typ ”okej”.

Men efter att lucian blivit vald var det tre tjejer som inte blivit valda som bestämde sig för att de ville vara tomtar. Och ja, jag var inte jätteförtjust i idén, men tog förstås mitt förnuft till fånga och vi bestämde att det gick bra. Men det här var jätteluriga (och roliga) tjejer, nu när de inte fick vara Lucia och stoltsera med det (jag vet inte hur de hade gjort om någon av dem blivit vald, delat på kronan?) så skulle de förstås vara anti och snygga på det sättet istället (något jag förstås blev helt på det klara med eftersom det är så jag alltid har jobbat – får man inte vara med på insidan, bli outsider). Så det visade sig att deras tomteoutfits var typ korta, urringade babydollklänningar och liknande. Som 22-årig tjej tog jag detta med jämnmod, jag vet att man vill vara sexig när man är 14 och jag tycker det är helt okej att vilja, men andra lärare och någons föräldrar blev upprörda och sa åt mig att säga till dem att det var sedesam klädsel som gällde. Täckta axlar, knälång kjol, svarta leggings. ”Jaja, visst”, sa de, och sedan kom de förstås på luciamorgonen och hade ”glömt” leggingsarna hemma. Sen puffade de upp brösten och glittersminkade sig och var jättefina med vita sjalar över axlarna – tills vi började tåga. Vilket jag förstås förstod, så jag gick bak till dem och beordrade dem att plocka upp sina sjalar som de slängt av sig bakom nån skåpslänga. Listiga varelser det där. Tyckte dock hela grejen var sjukt rolig, så var tvungen att credda de något förvånade flickorna efteråt för deras försök. (Nej, lärare måste inte alltid hålla ihop.)

Men mitt bästa tips till den som anordnar luciatåg med levande ljus är – se till att bjuda hela sällskapet på frukost på morgonen innan det är dags. Det kan förhindra många svimningsolyckor.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 09 december 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , , , ,

Ett svar till “Ett luciainlägg

  1. kajsalisasblogg

    23 december 2012 at 1:16

    Kul story, visst är det hopplöst, hur man än vänder och vrider på allt blir det fel i alla fall. Eftersom den här högtiden som egentligen är rätt kul i sin vansinnighet, verkar vara ett hopkok av allt möjligt religiöst och ickereligiöst så varför inte göra den lite anarkistisk. Själv skulle jag vilja se Lady Gaga som Lucia, i en egen kreation naturligtvis.
    God Jul på dig.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: