RSS

Pride and prejudice and slutshaming

20 Jan

Vi brukar ju utöva högläsning här hemma, Benjamin och jag, eller, rättare sagt, jag väljer ut böcker som jag tycker han borde läsa och så läser jag dem högt för honom för annars kommer han aldrig till skott med att läsa dem. Det har vi sysslat med i många år nu och jag har oftast valt sånt som jag själv har älskat för att jag vill dela med mig av det, ja ni vet. Så det har blivit allt från David Eddings Belgarion-serier (cut me some slack, jag var 18) till Borta med vinden. Den senare fascinerade oss båda lika mycket som jag hade hoppats och jag skrev lite om den då. Vi hade innan dess läst Lilla huset på prärien-serien och jag tänkte jag skulle fortsätta med 1800-tal och klassiker så det fick bli en förflyttning till England och Jane Austens Stolthet och fördom. Jag har läst den förut förstås, och har för mig att jag gillade den då, och jag vet inte vad som har hänt sedan dess, men nu kände jag mest att det var en rätt medioker historia.

Jag förstår att det här är kontoversiellt men, är den ens så speciellt välskriven? Jag tycker inte det! Det finns absolut en story där, och den har sina komiska poänger, men för mig blir den aldrig sådär spännande romantisk som jag tror är meningen att den ska vara. Framför allt stör det mig att det är alldeles för lite dialog och väldigt mycket ”hon berättade att hon var förälskad i honom” (typ). Det kanske är jag som är tv-serieskadad, men det ger mig faktiskt inget. Ingen hjärtklappning.

Det andra jag har stora problem med är slutshamingen av Lydia (som är lillasyster till bokens protagonist Elizabeth). Om någon undrar vad hederskultur eller patriarkala strukturer är så kan man läsa historien om Lydia och Wickham som ett skolboksexempel. Alla tycker att femtonåriga Lydia är förskräcklig (även läsaren) men vad har hon gjort? Hon framställs knappast någonstans som elak (däremot ibland som en dryg tonåring), utan snarare som glad, lättsam, rolig, progressiv, skiter i konventioner, pratar med alla och tycker om att ha roligt. Men det går förstås inte an, och när hon till sist lever med en man utan att gifta sig blir detta en stor skandal som alla inblandade ser som fruktansvärt pinsam, och de anständiga männen i berättelsen, Lydias pappa, morbror och Elizabeths beundrare Mr Darcy far genast iväg och löser situationen genom att se till att Wickham gör det enda rätta, dvs gifter sig med Lydia, medan kvinnorna sitter hemma på godset och har ångest för att deras syster så totalt skämt ut familjen. Jag tycker det är en konstig kvinnosyn från en kvinnlig författare i och med att hon ändå i andra sammanhang ifrågasätter sin tids syn på kvinnor, t ex att ett gods inte kan gå i arv till en dotter.

”Jamen det var ju så på den tiden!” tänker ni, och ja, det var det säkert, men man kan hantera detta på olika sätt. I Borta med vinden (som utspelar sig lite senare, i ett annat land men med liknande konventioner) beskriver Margaret Mitchell hur societetens fina damer talar om Scarlett som ett liderligt litet ”stycke” och till slut fryser de ut henne helt på grund av hennes slampiga umgänge med män, ett våldtäktsförsök hon utsatts för och en misstänkt otrohet med hennes svägerskas man. Skillnaden är, dels, att Scarlett faktiskt beskrivs som en självisk och ofta ganska elak person, men framför allt att boken är skriven ur hennes perspektiv och man förstår precis varför hon gör de val hon gör och att slutshamingen av Scarlett faktist också framställs som problematisk.

Nej, jag blev besviken, tyvärr. Jag har hört att The Lizzie Bennet Diaries ska hantera detta bättre, så jag får kolla den nu när jag har läst klart. Annars väntar jag på att någon skriver en variant på Stolthet och fördom ur Lydias perspektiv. Den skulle kunna heta typ ”Känsla och konvenans” och behandla hur hon ska kunna få leva sitt liv på sitt sätt med jobbiga och tråkiga storasystrar som förvägrar henne att ha roligt. Varsågod för tips!

Ps. Jag vet att jag ursäktar rasismen i Borta med vinden på precis samma sätt som andra ursäktar kvinnosynen i Stolthet och fördom: ”Det var en annan tid!”. Man är inte alltid rationell när det gäller ens darlings.

 
8 kommentarer

Publicerat av på 20 januari 2013 i Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , ,

8 svar till “Pride and prejudice and slutshaming

  1. hanna - happy happy fatgirl

    20 januari 2013 at 16:31

    Fast är det meningen att P&P ska vara romantiskt spännande? Många tror att det är en kärleksberättelse (kanske för att det är en kvinnlig författare) men egentligen är det ju en satir över dån tidens seder. Austen är en fantastiskt berättare av seder och beskriver dessa på ett ironiskt sätt, det är hennes styrka, inte hennes sätt att berätta kärlekshistorier. Många vill få det till att det är en kärleksberättelse, kanske p g a att BBC-versionen som de flesta ser först lägger mycket fokus på kärlek.

    Och ja, det finns problem med porträtteringen av Lydia och ja, det finns ett förakt mot så kallade ”silly” girls i boken, det håller jag med om.

     
    • MarySaintMary

      26 januari 2013 at 22:38

      Uppfattningen om att det ska vara en kärlekshistoria har jag fått av Austen-fangirls på internet! Men de kanske är mer insnöade på tv-versionen då. Typ ”åh, Darcy <3333"! Hatar för övrigt själv när folk refererar till Borta med vinden som en kärleksroman, som du säger säkert för att det är kvinnlig författare (och kvinnlig huvudperson).

      Kan ju säga att mycket av det ironiska i böckerna förmodligen går mig ganska mycket över huvudet då jag inte är speciellt insatt i den tidens seder och litteratur som skrevs då. (Men visst är boken humoristisk och jag drog på smilbanden på sina ställen.)

       
  2. Lisa

    22 januari 2013 at 11:01

    Jag har inte så mycket för Austen av anledningarna du beskriver, jag gillar inte sättet hon skriver. Men jag tycker absolut att det är en historia som beskriver samhällets problematik snarare än ett problem med hur boken presenterar det. Det är det som är så bra med böcker och filmer som iscensätts i speciella tidsepoker, är att oavsett handlingen så får man ofta mer information om tiden än författaren kanske tänkt. Ett exempel som jag kan dra till minnes är den fasansfulla anti-porrdokumentären NOT A LOVE STORY, som kanske numera tjänar störst nytta som dokument över New Yorks 42nd street för nostalgiska snusk-entusiaster. (Det finns säkert bättre exempel, men jag hoppas på att någon skall läsa detta, bli intresserad, titta på dokumentären och sedan diskutera den med mig.)

     
  3. kajsalisasblogg

    24 januari 2013 at 23:10

    Tror det där problemet är rätt allmängiltigt, själv har jag inte läst någon av dem, men vi kan knappast begära att författarna skall ha samma uppfattning som vi har idag, dom är en produkt av det samhälle dom levde i. Däremot kan det ju vara bra att man håller koll på historien så man kan läsa det med en viss distans.
    Trots allt så finns det ju författare som går före också. Som i 1800-talets London. Visserligen så var det Karl Marx som förklarade hur samhället och orättvisorna hängde ihop, men det var nog Charles Dickens som gjorde att folk fick upp ögonen för eländet.

     
  4. MarySaintMary

    26 januari 2013 at 22:41

    Klart att det har värde att läsa om hur det var förr! Men blev ändå besviken på boken eftersom den är så sjukt populär och jag trodde att den kanske skulle hålla ännu idag, om ni fattar.

    Jag tycker ändå det känns som att Lydia ska ses som en slampa av läsaren. Det är ju protagonist-Elisabeth som ser henne så.

     
  5. Lisa

    27 januari 2013 at 0:09

    Om jag får vara fulkulturell en gång till: jag tror att det är därför Tarantino blivit så stor. Han gör filmer från det förflutna, men finjusterar dem att passa en modern publik vilket får dem att verka originella. Hade han varit författare hade han skrivit om Pride and Prejudice, men då hade den glada Lydia typ rymt med en stor, svart amerikan efter skandalen, och Lizzie hade hurrande vilkat av dem och sedan friat till Mr Darcy själv. Eller bestämt sig för att leva ensam och döda Mr Darcy med ett svärd eftersom han är så stel.

     
    • MarySaintMary

      27 januari 2013 at 12:39

      Ja, och det hade varit helt fantastiskt!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: