RSS

Drottningar, häxor, mödrar, hustrur

20 Mar

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Yay, mer Eddings! Jag läser fortfarande Stenens väktare och har nu kommit fram till kapitel 14. Det finns så mycket material här att jag inte vet var jag ska börja! Fler och fler kvinnor kommer in i handlingen, och de är alla tropes. Det är som att Eddings har använt sig av standardmall 1A för hur man gör platta kvinnoporträtt, och han har fått in alla sorter.

Vi har nu fått träffa Sendariens kung Fulrach, som beskrivs som en rätt normal person, lugn, trevlig kille, kanske inte den skarpaste kniven i lådan (men inte heller den slöaste) och inte den som är förtjust i formaliteter. Grabben hela dagen, en typisk sendar. Han är gift med drottning Layla. Här följer Silkes beskrivning av henne:

”Hon kallas Sendariens moder. De fyra barnen där borta är hennes. Hon har fyra-fem stycken till – äldre och förmodligen borta i statsangelägenheter, eftersom Fulrach envisas med att hans barn ska förtjäna sitt uppehälle. Det är ett stående skämt bland de andra kungligheterna att drottning Layla har varit gravid sedan hon var 14, men det beror nog på att de förväntas skicka kungliga gåvor varje gång det föds ett nytt barn. Men det är en bra kvinna, som hindrar kung Fulrach från att göra alltför många dumheter.”

Intressant att det är ett ”skämt” att drottning Layla har så HIMLA MÅNGA BARN!!! när Fulrach har lika många, kan jag tycka. Och så ser hon förstås till att han inte gör några dumheter. För män är ju som barn som vi alla vet…

Sedan åker sällskapet till Cherek. Layla följer dock inte med för att hon ska vara hemma och styra riket när Fulrach är borta. NÄRÅ SKOJA BARA! Anledningen till att hon stannar hemma är för att hon är så rädd för sjöresor! (Det verkar visserligen Durnik och Silke också vara, men det är ingen som kommer på idén att lämna dem hemma.) Hon lämnar sin make med ett närapå tårfyllt farväl och en uppmaning om att han ska klä sig varmt (skojar inte) och inte dricka för mycket sprit.

————————————————————–

I Cherek får vi se flera exempel på den ädle jarl Baraks kvinnosyn. Först träffar sällskapet på en blind kvinna som heter Martje. Hon verkar vara någon form av sierska och har sett någonting om Baraks öde i framtiden. Barak hotar att bränna henne på bål. Sedan möts sällskapet av Baraks fru Merel i Val Alorns slott. Jag får nästan en klump i magen av att läsa om hennes och Baraks relation. Hon hälsar honom stelt med alla artighetsfraser men utan värme, och hon har lämnat parets gemensamma döttrar hemma i Trellheim. Hon blev bortgift till Barak av mot sin vilja, för att han blev ”förälskad i henne när båda var mycket unga” och för att hennes föräldrar ansåg att det skulle ge dem ”en värdefull kontakt”. Allt detta står rakt ut i boken och ändå framstår det som att det är Merel som är boven i dramat för att hon är så himla otrevlig och inte låter Barak träffa sina döttrar! Jag kan inte låta bli att läsa in att hon är livrädd för att bli misshandlad av den ökänt våldsamme Barak och håller sina döttrar borta från honom av samma anledning. Lite senare när de är på promenad i staden ropar en prostituerad kvinna efter Barak från ett fönster. Det framställs som ett kul skämt att han känner henne.

Men Barak är ju en hyvens kille ändå, förstås.

————————————————————

Här kommer det första intrycket av Alorias kungar och drottningar (i den ordning de presenteras)!

Anheg av Cherek: ”En stor svartskäggig man./…/Hans långa, blå klädnad var skrynklig och fläckig, och hans hår raggigt och ovårdat. Den guldkrona han bar var bucklig på sina ställen och en av spetsarna var avbruten.”

Rhodar av Drasnien: ”Den fete i den röda dräkten med renen på banéret” (Silkes beskrivning)

Cho-Hag av Algarien: ”Den magre i svart under hästbaneret” (Silke)

Brand, Rivas väktare: ”Den store, bistre i grått som sitter under banéret med svärdet och inte har någon krona” (Silke)

Drottning Islena, Anhegs hustru: ”En lång skönhet med korpsvart hår och en svart sammetklänning med en intrikat snörning”

Porenn, drottning av Drasnien: ”En mycket liten blondin med ett vackert leende”.

Silar av Algarien: beskrivs bara som ”den tredje drottningen”.

Brands fru: ”Han hade en hustru, men hon dog för några år sedan. Hon lämnade honom fyra söner” (Silke)

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 mars 2014 i Belgarion revisited, Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , , ,

Ett svar till “Drottningar, häxor, mödrar, hustrur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: