RSS

We’re in this together

30 Aug

[Läses med fördel som den skrevs: med Tittar aldrig bort igen av Pfemme Records i bakgrunden.]

Jag har en önskan. Jag önskar att alla SD:are och vanligt folk-högern bara vaknade upp en dag och liksom förstod vem den riktiga fienden är. Och så skulle vi enas allihop, arbetarklass, prekariat, utförsäkrade, arbetslösa, alla vi som säljer vår arbetskraft till underpris eller inget hellre önskar än att få göra just det för att inte göra det är värre, ett ingenting, ett underkänt i livet. Vi skulle gå hand i hand, sida vid sida, mot kapitalismen som suger ut oss, mot patriarkatet som binder oss, mot rasismen som vänder oss mot varandra. Vi skulle vara så många, och så olika, att ingen skulle kunna räkna bort oss, ingen skulle kunna stoppa oss, ingen skulle kunna definiera oss som något annat än en naturkraft. Jag vill ha vita heterosexuella cismän som har jobbat på samma industri i hela sitt liv, jag vill ha frilansjournalister och springvikarier och taxichaufförer, jag vill ha muslimska kvinnor i hijab, jag vill ha kärnfamiljer från medelklassen, jag vill ha hemmafruar som varit hemma med barnen sen de var 17, jag vill ha homosexuella, frånskilda, regnbågsfamiljer, relationsanarkister. Jag vill ha autonoma vänsterkillar med palestinasjal, jag vill ha ickebinära som vägrar definiera sig efter en stel jävla tvåkönsmodell, jag vill ha transkillar som förihelvete inte är hen utan han, jag vill ha akademiker med en miljon högskolepoäng, jag vill ha tiggaren utanför Coop, jag vill ha svenssonkillar som älskar öl och fotboll, mellanstadietjejer som gör sminktutorials på Youtube, den där killen som alltid hänger med tjejerna på rasterna och tjejen som skriker för högt. Jag vill ha rasifierade ungdomar från förorten, jag vill ha vita pensionärer i villa, jag vill ha sjukskrivna, jag vill ha hon som är kroniskt deprimerad, han som aldrig fick en diagnos men som alla tror har ADHD, jag vill ha hen som sitter i rullstol. Arbetare i stad, på landet, utförsäkrade i kollektiv och prekära i andrahandshyresrätter. Ni som kämpar för miljön, för transrättigheter, mot könsmaktsordningen, med hat men för kärlek, för att alla ska få vara den de är, för att alla ska ha mat för dagen och tak över huvudet och kunna leva ett gott liv. Ni som vill kämpa men inte orkar, ni som har gett upp, ni som borde kämpa men ännu inte förstått det. Med alla minoriteter ihop blir vi en majoritet, vi är de 99 procenten, vi är en våg, ett vattenfall, vi skulle vara ostoppbara! Oavsett om din revolution är en granatexplosion eller ljuder av tusen små dunsar mot en hallmatta, om den går att dansa till eller inte kommer att sändas i TV, så kan vi stå enade i detta: vi ska inte bli utnyttjade mer. Det är dags nu. 

 
1 kommentar

Publicerat av på 30 augusti 2014 i Feminism, Politik

 

Ett svar till “We’re in this together

  1. KajsaLisa

    14 september 2014 at 13:03

    Tycker den här tanken är helt underbar, en utopi, men utopier är värda att kämpa för. Även om man inte når ända fram är varje steg på väg dit en seger. Tyvärr blir samhället allt mer segregerat och alla håller sig på sin kant, vi saknar smältdeglarna.
    Som du ser har jag bytt adress. WP anklagade mig för att sprida spam och stängde ned mig. Men jag fick i alla fall med mig allt gammalt material.
    Kom att tänka på dig när jag såg den här videon, vi har ju diskuterat kvinnorollen inom rockmusiken tidigare. Kolla den här:

    Apropå coola rocktjejer titta på det här inlägget, hade lilla julafton.
    http://kajsalisa.com/2014/08/24/underworld-vs-globen/

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: