RSS

Kategoriarkiv: Feminism

We’re in this together

[Läses med fördel som den skrevs: med Tittar aldrig bort igen av Pfemme Records i bakgrunden.]

Jag har en önskan. Jag önskar att alla SD:are och vanligt folk-högern bara vaknade upp en dag och liksom förstod vem den riktiga fienden är. Och så skulle vi enas allihop, arbetarklass, prekariat, utförsäkrade, arbetslösa, alla vi som säljer vår arbetskraft till underpris eller inget hellre önskar än att få göra just det för att inte göra det är värre, ett ingenting, ett underkänt i livet. Vi skulle gå hand i hand, sida vid sida, mot kapitalismen som suger ut oss, mot patriarkatet som binder oss, mot rasismen som vänder oss mot varandra. Vi skulle vara så många, och så olika, att ingen skulle kunna räkna bort oss, ingen skulle kunna stoppa oss, ingen skulle kunna definiera oss som något annat än en naturkraft. Jag vill ha vita heterosexuella cismän som har jobbat på samma industri i hela sitt liv, jag vill ha frilansjournalister och springvikarier och taxichaufförer, jag vill ha muslimska kvinnor i hijab, jag vill ha kärnfamiljer från medelklassen, jag vill ha hemmafruar som varit hemma med barnen sen de var 17, jag vill ha homosexuella, frånskilda, regnbågsfamiljer, relationsanarkister. Jag vill ha autonoma vänsterkillar med palestinasjal, jag vill ha ickebinära som vägrar definiera sig efter en stel jävla tvåkönsmodell, jag vill ha transkillar som förihelvete inte är hen utan han, jag vill ha akademiker med en miljon högskolepoäng, jag vill ha tiggaren utanför Coop, jag vill ha svenssonkillar som älskar öl och fotboll, mellanstadietjejer som gör sminktutorials på Youtube, den där killen som alltid hänger med tjejerna på rasterna och tjejen som skriker för högt. Jag vill ha rasifierade ungdomar från förorten, jag vill ha vita pensionärer i villa, jag vill ha sjukskrivna, jag vill ha hon som är kroniskt deprimerad, han som aldrig fick en diagnos men som alla tror har ADHD, jag vill ha hen som sitter i rullstol. Arbetare i stad, på landet, utförsäkrade i kollektiv och prekära i andrahandshyresrätter. Ni som kämpar för miljön, för transrättigheter, mot könsmaktsordningen, med hat men för kärlek, för att alla ska få vara den de är, för att alla ska ha mat för dagen och tak över huvudet och kunna leva ett gott liv. Ni som vill kämpa men inte orkar, ni som har gett upp, ni som borde kämpa men ännu inte förstått det. Med alla minoriteter ihop blir vi en majoritet, vi är de 99 procenten, vi är en våg, ett vattenfall, vi skulle vara ostoppbara! Oavsett om din revolution är en granatexplosion eller ljuder av tusen små dunsar mot en hallmatta, om den går att dansa till eller inte kommer att sändas i TV, så kan vi stå enade i detta: vi ska inte bli utnyttjade mer. Det är dags nu. 

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 30 augusti 2014 i Feminism, Politik

 

Love interests, obefogat våld, tropes och YAY CE’NEDRA!

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Så var det dags för läsningen av Profetians tid, del två i Sagan om Belgarion.

Gänget besöker Arendien. Många män, få kvinnor. Det är, förutom Smurfette-Polgara, bara folks love interests: Ariana, Nerina och så drottning Mayaserana. Ariana presenteras kort som en flicka som kan ta hand om den sårade Lelldorin (de blir väl ihop sen har jag för mig), och Nerina är ju Mandorallens olyckliga kärlek, gift med hans beskyddare/fadersfigur. Och drottning Mayaserana har förstås ett ”kvinnoproblem” som Polgara fixar. Och så grevinnan Vasrana som spanar in Garion och vill gifta sig med honom. Blir så jävla trött på att ingen kvinna kan ha ett existensberättigande på egen hand, alla är verkligen till för män.

Kan vi förresten bara unisont skrika lite rakt ut över att Polgara i den svenska översättningen är Garions ”tant” när folk frågar om släktskap? Okej att han kallar henne ”Tant Pol”, men hon är ju för bövelen hans gammelmoster/faster. Vilket som helst hade varit okej med mig, men ”tant”?!

Annars tycker jag Mandorallen verkar som en sjukt trevlig kille! Störde mig nog rätt mycket på honom när jag läste sist, men han är ju faktiskt inte alls speciellt dum (som ju ALLA arender är annars, lol), och har många goda egenskaper. Ger pengar till tiggare, slåss schysst osv. Till skillnad från t ex Hettar, som ju tydligen oprovocerat överfaller och dödar murgoer som törs resa i västern. Detta framstår som en god egenskap. Kul kille, Hettar.

Jag känner överlag att det är så extremt mycket obefogat våld i serien. På ett sätt nästan värre än till exempel Game of Thrones, där våldet åtminstone gestaltas som sjukt obehagligt. I Sagan om Belgarion använder både protagonister och onda våld på rutin, nästan som ett skämt. Folk blir förgiftade och dör i obehagliga kramper, bränns levande, lemlästas, blir uppätna av iglar, får magen uppskuren så inälvorna rinner ut osv, nästan alltid med en axelryckning. Jag förstår verkligen inte detta frosseri i våld. När Barak och Polgara ska rädda Garion från drottning Salmissra så gör de en fullkomlig massaker på alla som råkar vistas i slottet, troligen rätt mycket i onödan då Polgara brukar kunna vara rätt bra på att övertala folk.

I Tolnedra ansluter sig även den kejserliga prinsessan Ce’Nedra till sällskapet. Det var henne jag identifierade mig med när jag läste serien som knappt-tonåring, och jag gillar henne även nu. Hon är smart, bortskämd, envis och besserwissrig. Påminner förmodligen ganska mycket om mig. Sedan det här med att hon framställs som en gnällig snorunge för att hon inte vill åka till Riva på sin sextonårsdag och eventuellt bli bortgift med en kung…what’s up with that? Det är ju för fan helt jävla självklart att man inte vill det! You go, Ce’Nedra! (Det skulle vara lite kul att läsa en AU fanfic som handlar om Ce’Nedras eller nån annans perspektiv på hela historien. Hur två galningar åker runt och hävdar att de är besvärjare och har nån slags profetia att uppfylla och därmed måste tvinga en massa folk att vara på vissa platser vid vissa tider, helt i onödan.)

Och ja, jag börjar redan tröttna på att alla beter sig exakt likadant. Alla med makt verkar ha den där ”no nonsense”-personligheten, och knäpper med fingrarna för att få någon avrättad eller liknande. Alla skriker åt deras tjänare att de är idioter, är otåliga och tycker att de står över alla andra. Det känns som att ca alla någon gång säger ”ta den här babblande idioten ur min åsyn”. Så jävla uttjatat redan efter två böcker.

 
 

Etiketter: , , , ,

Våldtäkt, infantilisering och internaliserat kvinnohat

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Vänta nu. Skrev jag att jag gillade Polgara? Ja, det gjorde jag. Okej. Nu har jag läst ut Stenens Väktare.

The Barak & Merel story fortsätter. I förra inlägget gissade jag att Barak misshandlade Merel. Det visar sig nu att han har våldtagit henne – brutalt dessutom.

”- Min make var tämligen enveten vad beträffade rättigheter och plikter den natt han kom tillbaka till Val Alorn. Inte ens min låsta sovrumsdörr var nog för att lägga hämsko på hans envishet.

– Ja, ja, sade Barak och rodnade.Jag är ledsen för det. Jag hade hoppats att det skulle vara annorlunda mellan oss. Jag hade fel. Jag ska inte besvära dig igen.

– Besvära, Jarl Barak? En plikt är inget besvär. En god hustru är tvungen att underkasta sig när hennes make så kräver – hur berusad eller brutal han än må vara när han kommer till hennes säng. Ingen kommer någonsin att anklaga mig för försumlighet i detta avseende.”

Under hela denna konversation framstår Merel som den jobbiga, gnälliga hustrun och Barak som den trevliga, missförstådda, snälla killen som tvingas stå ut med hennes tjat. På riktigt! Sedan börjar de nysta i ett mysterium om en spion på slottet och Merel, som tidigare behandlat Barak med välförtjänt kyla, börjar plötsligt av någon outgrundlig anledning ställa sig bakom hans vittnesmål. Det är totalt obegripligt.

——————————————————————————————————

Porenn är den enda av drottningarna som är intresserad av politiska frågor (hon är ju drasniska), och hon vill följa med på kungarnas rådslag men får inte. Rhodar bedyrar på det hemliga teckenspråket att han kommer att berätta allt för henne. Porenn är irriterad, och Rhodar verkar förstå henne, för han skyller på sederna. Men samtidigt kallar han henne, sin fru, för ”mitt barn”?

——————————————————————————————————

När sällskapet ska lämna Cherek händer två saker som Polgara är inblandad i, och som gör att jag ifrågasätter mitt tidigare uttalande om att jag gillar henne. Det första som händer är att de möter Martje igen. Denna gång lyckönskar hon Garion och kallar honom ”Konungarnas herre”. Hon pratar inte överhuvudtaget med Barak, men han vill ändå dra sitt svärd, och även Anheg blir arg. Då tycker Polgara att det är dags att ingripa. För att försvara en syster mot uppenbart oförtjänt hat? Nej, hon kallar Martje för häxa och ger henne synen tillbaka, vilket medför att hon förlorar sin ”andra syn”. Vi lämnar Martje skrikandes ”en hjärtskärande ton av obeskrivlig förlust”.

När de går på skeppet tar Merel ett stelt farväl av Barak. Polgara tittar på Merel och skrattar. Merel frågar vad som är så lustigt, och Polgara svarar inte utan hänvisar till att hon kommer att upptäcka det själv. Om jag minns rätt så handlar det om att Merel är gravid. Polgara tycker alltså att det är jätteroligt att Merel ska föda ett barn som är resultatet av en våldtäkt. Jag har svårt att se det roliga.

På ett sätt är väl Polgaras beteende alldeles naturligt i en mans värld. Hon har uppnått en makt och en ställning som inte är någon annan kvinna förunnad (alla de övriga besvärjarna vi – och hon – känner till än så länge är ju män, både de goda och onda). Och det är lättare att fortsätta vara den enda, utan konkurrens. Men jag tycker ändå att det borde kännas ensamt, och att hon borde tycka att det är trevligt med en kvinnlig gelike, som ju Martje faktiskt aspirerade på att vara, speciellt när man betänker hur Islena försöker och misslyckas med sina trolleritrick. Men Polgara har nära till förakt, och hon föraktar dem båda lika mycket – Islena för att hon inte lyckas, och Martje just för att hon lyckas. Systerskapet lämnar mycket övrigt att önska.

 

Etiketter: , , , ,

#kvinnolön

Kent Kullberg på Vision har bestämt sig för att leva på 86% av sin lön för att synliggöra de låga kvinnolönerna. Det är lite kul i och med att han har 32000 i lön från början. Eftersom jag själv är en av de lågavlönade kvinnorna inom Vision så frågade jag Kent om vi kunde byta lön med varann istället, för att göra det hela mer verklighetstroget. Det ville han inte, men bad iallafall om ursäkt för framställningen av sitt projekt och länkade mig hit.

Men hur som helst så ska jag inte vara sämre! Med start idag twittrar jag om min #kvinnolön på @MarySaintMary! Jag tjänar 22300 kr/mån, men jobbar 80% (självvalt). Det innebär att jag får ut ca 14500 kr varje månad. Jag är fullt medveten om att detta inte på något sätt innebär att jag är fattig. Jag räknar nog till och med med att ha kvar lite av pengarna i slutet av månaden, och det första jag gjorde var att sätta in en del på ett sparkonto. Jag twittrar helt enkelt om en helt vanlig, ordinär kvinnolön inom fackförbundet Vision.

Läs gärna även Hej Blekk på ämnet!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 mars 2014 i Feminism, Politik

 

Etiketter: , ,

Drottningar, häxor, mödrar, hustrur

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Yay, mer Eddings! Jag läser fortfarande Stenens väktare och har nu kommit fram till kapitel 14. Det finns så mycket material här att jag inte vet var jag ska börja! Fler och fler kvinnor kommer in i handlingen, och de är alla tropes. Det är som att Eddings har använt sig av standardmall 1A för hur man gör platta kvinnoporträtt, och han har fått in alla sorter.

Vi har nu fått träffa Sendariens kung Fulrach, som beskrivs som en rätt normal person, lugn, trevlig kille, kanske inte den skarpaste kniven i lådan (men inte heller den slöaste) och inte den som är förtjust i formaliteter. Grabben hela dagen, en typisk sendar. Han är gift med drottning Layla. Här följer Silkes beskrivning av henne:

”Hon kallas Sendariens moder. De fyra barnen där borta är hennes. Hon har fyra-fem stycken till – äldre och förmodligen borta i statsangelägenheter, eftersom Fulrach envisas med att hans barn ska förtjäna sitt uppehälle. Det är ett stående skämt bland de andra kungligheterna att drottning Layla har varit gravid sedan hon var 14, men det beror nog på att de förväntas skicka kungliga gåvor varje gång det föds ett nytt barn. Men det är en bra kvinna, som hindrar kung Fulrach från att göra alltför många dumheter.”

Intressant att det är ett ”skämt” att drottning Layla har så HIMLA MÅNGA BARN!!! när Fulrach har lika många, kan jag tycka. Och så ser hon förstås till att han inte gör några dumheter. För män är ju som barn som vi alla vet…

Sedan åker sällskapet till Cherek. Layla följer dock inte med för att hon ska vara hemma och styra riket när Fulrach är borta. NÄRÅ SKOJA BARA! Anledningen till att hon stannar hemma är för att hon är så rädd för sjöresor! (Det verkar visserligen Durnik och Silke också vara, men det är ingen som kommer på idén att lämna dem hemma.) Hon lämnar sin make med ett närapå tårfyllt farväl och en uppmaning om att han ska klä sig varmt (skojar inte) och inte dricka för mycket sprit.

————————————————————–

I Cherek får vi se flera exempel på den ädle jarl Baraks kvinnosyn. Först träffar sällskapet på en blind kvinna som heter Martje. Hon verkar vara någon form av sierska och har sett någonting om Baraks öde i framtiden. Barak hotar att bränna henne på bål. Sedan möts sällskapet av Baraks fru Merel i Val Alorns slott. Jag får nästan en klump i magen av att läsa om hennes och Baraks relation. Hon hälsar honom stelt med alla artighetsfraser men utan värme, och hon har lämnat parets gemensamma döttrar hemma i Trellheim. Hon blev bortgift till Barak av mot sin vilja, för att han blev ”förälskad i henne när båda var mycket unga” och för att hennes föräldrar ansåg att det skulle ge dem ”en värdefull kontakt”. Allt detta står rakt ut i boken och ändå framstår det som att det är Merel som är boven i dramat för att hon är så himla otrevlig och inte låter Barak träffa sina döttrar! Jag kan inte låta bli att läsa in att hon är livrädd för att bli misshandlad av den ökänt våldsamme Barak och håller sina döttrar borta från honom av samma anledning. Lite senare när de är på promenad i staden ropar en prostituerad kvinna efter Barak från ett fönster. Det framställs som ett kul skämt att han känner henne.

Men Barak är ju en hyvens kille ändå, förstås.

————————————————————

Här kommer det första intrycket av Alorias kungar och drottningar (i den ordning de presenteras)!

Anheg av Cherek: ”En stor svartskäggig man./…/Hans långa, blå klädnad var skrynklig och fläckig, och hans hår raggigt och ovårdat. Den guldkrona han bar var bucklig på sina ställen och en av spetsarna var avbruten.”

Rhodar av Drasnien: ”Den fete i den röda dräkten med renen på banéret” (Silkes beskrivning)

Cho-Hag av Algarien: ”Den magre i svart under hästbaneret” (Silke)

Brand, Rivas väktare: ”Den store, bistre i grått som sitter under banéret med svärdet och inte har någon krona” (Silke)

Drottning Islena, Anhegs hustru: ”En lång skönhet med korpsvart hår och en svart sammetklänning med en intrikat snörning”

Porenn, drottning av Drasnien: ”En mycket liten blondin med ett vackert leende”.

Silar av Algarien: beskrivs bara som ”den tredje drottningen”.

Brands fru: ”Han hade en hustru, men hon dog för några år sedan. Hon lämnade honom fyra söner” (Silke)

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 mars 2014 i Belgarion revisited, Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , , ,

Kvotering och jämställdhet på festivaler

Schmenus-Sara har skrivit lite om kvotering i det här inlägget, och jag tycker att det är vettigt. Ska förklara hur jag menar.

Jag tycker att det kan vara rimligt med kvotering i viss mån, för att jämna ut könsskillnader en aning. Men jag tycker att vi idag lägger lite för mycket fokus på det. Som exempel kan vi ta det som skrivits om festivaler i sommar, hur de är otroligt mansdominerade och propagerandet för att ändra på det.

Det är bra såklart. Det är bra att tänka utanför lådan. Försök hitta de kvinnliga akterna, ansträng er, tänk längre än näsan räcker, sluta vara bekväm. Men det blir också lite skevt att anklaga hårdrocksfestivaler för att ha över 90% manliga akter. Vilka kvinnliga finns det? Crucified Barbara, typ. Och även när det gäller andra festivaler så är det lite att skjuta budbäraren. På Bråvalla som jag var på headlinade Rammstein, Green Day och Avicii. Vilka tre band/artister bestående av tjejer i samma genrer hade man kunnat använda? Alltså som headline, som är lika stora? Nä, just det. Och även när man går ner på lite mindre kända band, så kommer det ju i så fall alltid gå ett obskyrt garagetjejband på varje Johonossi eller All Time Low, för att det helt enkelt inte finns lika många stora band med tjejer i. Publiken hade inte gått och sett på de banden ändå. Det är skittråkigt att det är så, men det är inte festivalbokarnas fel.

Problemet är såklart att tjejer och killar från början uppmuntras till helt olika saker. Det vet ni och det vet jag och det vet Jämställd Festival också. Så självklart är det bra att ifrågasätta bokningarna och få personerna bakom att tänka till. Troligen har de inte alls tänkt på det, och ger man dem listor från Rättviseförmedlingen så får man kanske in en och annan kvinna till som inte funnits med annars, vilket är asbra! Men att kräva 60/40 eller 50/50-kvotering är ju helt orimligt. Det är inte där vi ska börja.

 
8 kommentarer

Publicerat av på 03 november 2013 i Feminism, Musik

 

Etiketter: , , , , ,

Give me a reason to be beautiful

Haha okej, Aftonbladet har tydligen dragit igång en kampanj som heter #osminkad, och den får liksom bara…alla fel.

Fel nummer 1: De publicerar bilder på kändisar, en sminkad och en ”osminkad” – men de flesta är sminkade på båda bilderna. ”Osminkad” betyder tydligen ”foundation, mascara och ögonbrynspenna, men ABSOLUT inget mer!…eller ok, lite puder också.”.

Fel nummer 2: Alla är skitsnygga på båda bilderna. Dvs, det är ok att vara osminkad – om du är snygg. Detta är alltså bara ännu en del i följetongen om hur viktigt kvinnors utseende är.

Fel nummer 3: Att ordet ”osminkad” är beskrivningen av en människas (kvinnas) naturliga tillstånd. Det borde ju vara ”naturlig” eller ”naturell” eller så, men att ordet ”osminkad” används visar ju att det uppenbarligen är ett undantagstillstånd från det normala ”sminkad”.

Ni kan säkert komma på fler fel!

Här är en bild på mig #sminkad! Jag vill visa att det faktiskt är heeeelt okeeeej att måla sig i ansiktet också! Eller nåt.

sminkad

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 oktober 2013 i Allmänt, Feminism

 

Etiketter: , ,