RSS

Kategoriarkiv: Musik

Kvotering och jämställdhet på festivaler

Schmenus-Sara har skrivit lite om kvotering i det här inlägget, och jag tycker att det är vettigt. Ska förklara hur jag menar.

Jag tycker att det kan vara rimligt med kvotering i viss mån, för att jämna ut könsskillnader en aning. Men jag tycker att vi idag lägger lite för mycket fokus på det. Som exempel kan vi ta det som skrivits om festivaler i sommar, hur de är otroligt mansdominerade och propagerandet för att ändra på det.

Det är bra såklart. Det är bra att tänka utanför lådan. Försök hitta de kvinnliga akterna, ansträng er, tänk längre än näsan räcker, sluta vara bekväm. Men det blir också lite skevt att anklaga hårdrocksfestivaler för att ha över 90% manliga akter. Vilka kvinnliga finns det? Crucified Barbara, typ. Och även när det gäller andra festivaler så är det lite att skjuta budbäraren. På Bråvalla som jag var på headlinade Rammstein, Green Day och Avicii. Vilka tre band/artister bestående av tjejer i samma genrer hade man kunnat använda? Alltså som headline, som är lika stora? Nä, just det. Och även när man går ner på lite mindre kända band, så kommer det ju i så fall alltid gå ett obskyrt garagetjejband på varje Johonossi eller All Time Low, för att det helt enkelt inte finns lika många stora band med tjejer i. Publiken hade inte gått och sett på de banden ändå. Det är skittråkigt att det är så, men det är inte festivalbokarnas fel.

Problemet är såklart att tjejer och killar från början uppmuntras till helt olika saker. Det vet ni och det vet jag och det vet Jämställd Festival också. Så självklart är det bra att ifrågasätta bokningarna och få personerna bakom att tänka till. Troligen har de inte alls tänkt på det, och ger man dem listor från Rättviseförmedlingen så får man kanske in en och annan kvinna till som inte funnits med annars, vilket är asbra! Men att kräva 60/40 eller 50/50-kvotering är ju helt orimligt. Det är inte där vi ska börja.

Annonser
 
8 kommentarer

Publicerat av på 03 november 2013 i Feminism, Musik

 

Etiketter: , , , , ,

It was the best of times, it was the worst of times

Jag skriver så sällan om musik, så jag har lite tappat orden. Nöjer mig att säga att jag älskar detta:

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 oktober 2013 i Musik

 

Etiketter:

En dag på jobbet

Här är en av de där grejerna jag var så himla upptagen med när jag inte bloggade på ca en månad!

Teckenspråkstolkade alltså Nanne Grönvalls framträdande (och lite annat) på Örebro Pride. Har jag världens bästa jobb? Troligen.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 24 september 2013 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , ,

(We used to be) Saints, live @ Hultsfred

Vi skrev låten för flera år sedan, efter att We Are Saints splittrades. Sen tyckte vi det var kul att spela den live i Hultsfred (om än inte PÅ Hultsfred).

 
2 kommentarer

Publicerat av på 26 augusti 2013 i Musik

 

Etiketter: , , , ,

Mud Walk och peppen

Var ute på Satin i onsdags och kollade på Mud Walk. Hade väl typ hört talas om dem förut och hört nån låt (har ett antal kompisar som lyssnar på dem) men inte tyckt och tänkt så mycket om dem alls. Men det blev…ja, jag har fortfarande lite svårt att beskriva det! Orden vill inte infinna sig men jag ska göra ett försök.

Det här är Mud Walk:

Även om ni inte gillar blues/hårdrock så kolla lite bara för att se vad vi pratar om.

Killar kanske inte förstår vad grejen är. Och jag fattar att man som band inte vill bli reducerad till ”tjejband” men jag måste skriva om den aspekten ändå. För det ÄR en grej, det går inte att låtsas vara könsblind och låtsas att det inte är det. För faktum är att…

…när jag gick i högstadiet så hängde jag med en massa killar som hade band, men ingen av mina tjejkompisar hade det.

…i hela mitt liv har jag gått på spelningar där det bara står män på scenen utan att nån har tänkt på att det är nåt konstigt med det.

…igår var jag på en kick-ass spelning med två band, där könsfördelningen på scen var 66% kvinnor (Mud Walk och The Spiders, de senare är tre killar och en tjej).

…publiken bestod av ganska många män i skägg som diggade musiken. (Ganska många tjejer också, men tror killarna var fler.)

…ingen gjorde en grej av detta. (Förutom jag, nu, men alltså.) Ingen var såhär: jamen de är bra för att vara tjejer! Alla var såhär: fy fan vad bra!

Jag blev så sjukt peppad och upplyft av det här! Jag vill också spela i band! Jag vill också vara sådär awesome! Och för första gången kände jag: det här är för mig. Jag har ju spelat i flera band men där har jag ju varit enda tjejen bland en massa killar, det har funkat bra men jag har varit något slags undantag ändå. Men nu ser jag ett gäng tjejer på scen som bara tar för sig helt självklart som killar alltid har gjort, och folk gillar dem och de gör sin grej så jävla bra. Inga konstigheter.

 
1 kommentar

Publicerat av på 02 augusti 2013 i Feminism, Musik

 

Etiketter:

Bråvallafestivalen, kort och gott

Kort sammanfattning av Bråvallafestivalen, here we go:

Festivalens…

…bästa band: Green Day I <3 you.

…hjärtklappning: killen som fick komma upp på scenen och spela och sjunga Longview och var asgrym och fick en gitarr. Alltså hans min när han fattade att han fick komma upp på scenen, det var som Robin Stjernberg när han vann melodifestivalen, typ.

…snuskigaste: Alltså, Rammstein fick mig att rodna, på riktigt. Tur att det var mörkt.

…sämsta raggningssätt 1: ”kom med till vårt tält och drick öl!” ”ok!”, varpå de inte hittar tältet och det börjar spöregna.

…sämsta raggningssätt 2: dela ut muf-kondomer med texten ”Känn moderaten i dig”. Alltså detta är så jävla äckligt att jag fortfarande känner att celibat vore trevligt när jag tänker på det.

…besvikelse: att jag missade All Time Low.

…roligaste: en exakt lagom full och jätterolig Randy levererar underhållning på bussen hem till Finspång. Till slut börjar han sjunga falskt varpå hela bussen trött utbrister ett samfälligt, ganska ovänligt och bestämt NEJ.

…snyggaste: vet inte vem jag skulle välja om jag fick ligga med vem som helst i The Sounds. Så jävla heta människor.

…bästa köp: Tretorn gummistövlar!

…sämsta: att det inte gick att ringa eller smsa pga överlastat mobilnät vilket innebar att jag var forever alone alldeles för mycket.

…sämsta 2: att jag var förkyld och hade huvudvärk och mensvärk större delen av festivalen.

…bekvämaste: alltså jag sov i Finspång, i en säng. Sjukt värt.

 

 
6 kommentarer

Publicerat av på 01 juli 2013 i Allmänt, Musik

 

Etiketter: , , ,

My mama told me when I was young, we’re all born superstars

Nu är det såhär att jag tycker verkligen inte att alla vuxna kvinnor har ett ansvar att agera förebild för alla unga flickor, precis som att jag inte tycker att alla vuxna män har ansvar för att agera förebild för unga killar. Det finns såklart situationer där det är väldigt bra om man kan vara en bra förebild, i sin yrkesroll som lärare, elevassistent eller barnprogramledare till exempel, och naturligtvis som förälder. Jag tycker kanske inte att musikartister hör till den kategorin. Med det sagt, och med risk för att att flytta fokus helt från kärnfrågan (om det nu finns någon sådan), så känner jag att jag skulle vilja fördjupa mig lite i detta med att just Lady Gaga skulle vara en dålig förebild för unga flickor. (Klicka på länken för sammanhanget.)

Enligt Yohio ligger Gaga och ålar vid en killes skrev i sin video och ger därmed barn fel bild av sex och kärlek. Okej. Jag har inte sett videon i fråga, men tvivlar inte på att den existerar. Däremot har jag sett flera andra av Lady Gagas videor som jag tycker är väldigt bra och faktiskt friska fläktar i den av sexism så genomsyrade musikvärlden. (För referens är det Alejandro, Born This Way och Telephone jag skriver om, helt enkelt för att det är de videorna jag har starkast i minnet.)

Det enda jag egentligen kan hålla med om är problematiskt ur förebildssynpunkt med Lady Gaga är att hon verkar väldigt intresserad av att klä sig för en manlig blick. Hon dansar i underkläder i alla videor jag sett med henne. (”Slampigt”, säger Yohio.) 

Ni vet det säkert redan, men Lady Gaga heter egentligen Stefani Germanotta, och under det namnet gjorde hon musik i början. Då såg hon ut ungefär såhär, spelade piano och sjöng. Musiken lät också ganska annorlunda, det finns en del på Youtube för den intresserade.

Stefani Germanotta

Det finns kanske någon som skulle se den bara axeln ovan som ”slampig”, men jag tror ni fattar vad jag menar.

Varför ser hon inte ut så längre? Ja, jag vet inte men kan det ha att göra med att man får lite mer genomslagskraft i musikvärlden om man ser ut såhär? Att folk får upp ögonen då? Vad vet jag.

Lady GagaMen sin avkläddhet och sexighet till trots är Lady Gaga alltid ett subjekt. Det är solklart. Till och med i Telephone, där hon är inspärrad i fängelse, är det hon som bestämmer. Låtarna handlar om självständighet, att gå sin egen väg och att vara den man är. Hon har killar i nätstrumpbyxor, hon har en massa snygga manliga avklädda dansare, hon simulerar en massa sex där hon är både dominant och undergiven, hon har sanslösa outfits (ni minns väl köttklänningen?), hon har solglasögon av cigaretter och papiljotter av läskburkar, hon har enhörningar, hon har dödskallesminkning, hon förgiftar folk, osv osv. Kvinnan har for fuck’s sake en KULSPRUTE-BH! Hon gör helt enkelt som hon vill! Och det är inte ens på det där tradiga Stark Kvinna (TM)-sättet, hon har dimensioner.

Jag tycker Lady Gaga är en skitbra förebild för unga tjejer. Hon visar att man kan vara ett subjekt i en patriarkalisk värld. Jag tror också att hon är väldigt medveten om vilka hennes fans är. Det kan ju till exempel vara därför hon skriver empowerment-låtar om att man ska vara den man är (även om jag tycker att hennes uttryck snarare är ”var den du vill vara”). Ger hon fel bild av sex ock kärlek? Tja, om man tycker att sex bara får ske mellan en man och en kvinna under täcket efter att man har gift sig, då ger hon nog fel bild. Själv tycker jag att hon breddar bilden av både sex och kärlek, av vad som är okej.

Lady Gaga har ett artistnamn och en skapad persona, precis som Yohio. (Ja, jag vet att han heter Johio i andranamn, men det är fotfarande ett namn han valt att ha som artistnamn.) Hon har kontroversiella outfits och är supersminkad, precis som Yohio. Och båda öppnar de nya världar för barn som ser upp till dem. Jag skulle säga att de har väldigt många likheter (även om Gaga är sinnessjukt mycket större och kändare). Yohio, ni står på samma sida. Var snäll och säg inte att hon (eller någon annan) är ”slampigt klädd”. Det är exakt samma sak som att folk kallar dig ”bögigt klädd”, och det kan vi väl alla komma överens om är dumt?

 
9 kommentarer

Publicerat av på 12 april 2013 i Feminism, Musik

 

Etiketter: , , , , ,