RSS

Kategoriarkiv: Musik

Tänk ett steg till, Yohio.

Jag nämnde ju Yohio som bra genusförebild för ett tag sen, men fick äta upp mina ord när jag såg detta. Eftersom länken är till ett instagramfoto så skriver jag av texten här. Det är en intervju med Yohio där han säger följande:

– Min ideala publik är nio-tio år. Sedan blir de förstörda. Popmusiken i väst är äcklig. Lady Gagas melodier är barnsliga, hon vet att barn lyssnar på dem, ändå ligger hon och ålar vid en killes skrev i sin video. Barnen får fel intryck av hur man behandlar tjejer. Fel intryck av sex, av kärlek.

Yohio deklarerar att han vill skriva ”meningsfulla texter, istället för en massa skit”. Hans nästa singel i Japan, ”Revolution” handlar om just det.
– Vi behöver en revolution i musikvärlden, få bort folk som dricker, röker och klär sig slampigt. Jag vill inte att mina småsystrar ska växa upp i en sådan miljö, säger han.

Ja, vad ska jag säga? Kan börja med att konstatera att jag tyckte ungefär likadant när jag var 17 år, tyckte det var feministiskt att hata på Britney Spears (som var vad som gällde på den tiden) för att hon var porrig & slampigt klädd. Klart grabben har en poäng, men vad båda han och mitt 17-åriga jag inte gjorde är att tänka hela vägen. Att skuldbelägga enskilda kvinnor för att de följer regler uppsatta av patriarkatet är ju att skjuta bredvid målet rejält.

Och eftersom jag är rätt säker på att Yohio har fått försvara sin egen klädstil en hel del känns det ännu mer dubbelmoraliskt att klanka ner på andra människor för vad de har valt att ha på sig.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 10 april 2013 i Feminism, Musik

 

Etiketter: , , ,

MarySaintMary <3 Tiger Bell

När man får ett tjusigt paket på posten med det här innehållet. Då blir man ju genast på bättre humör trots förkylning och allmän ömklighet! Nu vet jag vad jag ska spela nästa månad på den där hipsterklubben som jag hat-älskar, där man bara får spela 7″-vinyl.

Eftersom jag egentligen har noll koll fick jag tipset om Tiger Bell av en tysk kompis som kan allt om Sverige och svensk musik. Det är peppig, glad och energisk punkpop, lyssna här eller på Spotify!

 Ser fram emot en fullängdare inom en överskådlig framtid.

 
1 kommentar

Publicerat av på 10 oktober 2012 i Musik

 

Etiketter:

Har man sett på fan…Jesus!

Igår var jag och Benjamin och kollade på Jesus Christ Superstar med Ola Salo i Stockholm. Det är andra gången jag ser den musikalen live (första var i Norge med Hans-Erik Dyvik Husby som Jesus, läs mer här), men jag har ju sett både den gamla filmen och scenfilmatiseringen från London 2000 samt lyssnat en del på originalskivan med Ian Gillan.

När musikalen först sattes upp med Ola Salo i Malmö fick jag intryck av att den var mer glammig, men det var verkligen inte denna. Den påminde lite om den norska i uttryck, ganska dekadent. Generellt gillade jag den, och jag uppmanar verkligen folk att gå och se den, men jag ska inte gå in på så många aspekter av den här. Jag vill bara säga att jag tyckte att det var awesome att de har betonat den underliggande sexuella spänningen mellan Jesus och Judas så mycket i den här versionen. (Lita på Ola Salo att använda sig av homoerotik!) Den var inte på något sätt underliggande här, utan mycket explicit. Judaskyssen var fin, och bilden här gör den knappast rättvisa. Men ändå.

Jo, en sak till förresten. Smaka på den här textraden:

Om du kom till oss idag på tvåtusentalet
Hade du nått ut på ett mycket mer massmedialt sätt

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 september 2012 i Musik

 

Etiketter: , , ,

Stackars köttätare på Way Out West

Way Out West kommer bli helvegetarisk, dvs de kommer inte servera någon typ av kött överhuvudtaget till artister, besökare och personal, och folk bara OMG! går i taket av upprördhet. Detta är ganska kul. Eller jag väljer att se det som kul iallafall, för att inte börja gråta. Jag förstår verkligen inte hur detta kan vara så till den milda grad provocerande att folk skriver att de kommer bojkotta festivalen, att de aldrig hade köpt biljett om de vetat om detta, att festivalledningen TVINGAR dem att äta vegetariskt och att de inte kommer orka hålla sig mätta/pigga på maten som finns, osv. Så himla synd om de stackars köttätarna! (Hur alla vegetarianer ever håller sig mätta och pigga dagligen är förstås ett mysterium.)

Det är bara det att i vanliga fall är det ju precis tvärtom. Det finns ändå rätt många vegetarianer i Sverige, som ganska ofta på mindre festivaler/konserter/tillställningar får nöja sig med mat av typen korvbröd utan korv, hamburgare utan hamburgare, munkar, chilinötter, popcorn osv för att det är det enda som serveras utan kött. Jag tror inte riktigt att de som klagar på Way Out West nu har förstått att det är såhär vegetarianer har det hela tiden, bara att det blev tvärtom just den här gången. (Och att det här faktiskt finns alternativ som är betydligt vettigare än alla ovan nämnda. Vegetarisk pizza, pasta, tacos, hamburgare och korv lär ju finnas.) Inse ert jävla privilegium (alltså att köttätande är norm) och sluta gnälla.

 
7 kommentarer

Publicerat av på 08 augusti 2012 i Mat, Musik

 

Etiketter: ,

#låtarsomintefinnspåspotify

Ni har väl hört Weatherman med Dead Sara förresten? Rage Against the Machine möter Courtney Love, typ. Awesome!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 01 juli 2012 i Musik

 

Etiketter:

Punk as fuck

Jo, jag var i Köping och kollade på Birdnests jubileumskonsert härom helgen! Det var väldigt spännande, för det var som att resa tillbaka till min tonårstid fast ingen var tonåring längre.

För den som inte vet så är Birdnest trallpunkskivbolaget nummer 1 i Sverige, det var de som gav ut Definitivt 50 spänn-skivorna och grundades av Per Granberg från Charta 77. Bland alternativa människor i min ålder lyssnades det under 90-talet friskt på alla band som låg på etiketten, till exempel Strebers & Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Mimikry, Asta Kask osv. Nu firade de 30 år (dock är skivbolaget nedlagt) och anordnade konsert med ett antal av sina band som fick spela ca 20-30 minuter var.

När det begav sig så var det bara en massa ungdomar som hängde på spelningarna (trots att vi ju knappast var den första generationen som lyssnade på punk). De hade tuffa nitade skinnjackor med obskyra tygmärken, uppställd grön tuppkam och hoppade runt som galningar framför scenen. Jag var ju inte punkare utan bara alternativ (obs, viktigt!) så jag hade typ second hand-kläder och svartfärgat hår bara men hoppade också runt och röjde till banden. Man kunde göra så för alla spelningar var skitsmå, det var typ 30-50 pers där så man blev aldrig klämd.

På Birdnests 30-årskalas så kändes det som att det var samma folk där som det var för 10 år sedan. Och för 20 år sedan. Vi, som är strax under 30, sänkte medelåldern där och det är jag verkligen inte van vid. Vi såg ett gäng tokfulla ungdomar hoppa runt framför scenen i sina punkutstyrslar, men när vi tittade efter lite närmare så såg vi att de var i 40-årsåldern. Alla i banden var i 50-årsåldern. Inte jättekonstigt kanske när man tänker efter men det var en märklig känsla och det blev inte så mycket nostalgitripp som ett nyfiket turistande i originalpunkarnas tillvaro.

Nåväl, Big Fish spelade och det var helt fantastiskt! Närvaron, proffsigheten, scenspråket, musiken. Sångaren hoppade hål i golvet under sista låten, just sayin’. Synd bara att de lade av 1996. Här är en video från kvällen med helt okej ljud:

In other, somewhat related, news: idag när vi satt och hängde i Stadsparken i Örebro kom Heavy (känd från Hjalle & Heavy, Mimikry osv) förbiåkandes på en Segway. Helt jävla random, men kul. Bildbevis:

Från vänster: Benjamin, Benjamins Mimikry-påse som han visade upp för att stajla, jag, Heavy, Chippen & en Segway, Magnus, Britta. Foto: Heavys kompis.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 24 maj 2012 i Musik

 

Etiketter: , , , , , , ,

Visukalen Fame

Igår kväll gick jag och såg musikalen Fame för sjätte gången. Dock var det lite speciellt eftersom det denna gång var en tvåspråkig uppsättning – teckenspråk och svenska – och kallades Visukal.

Som ni kanske förstår så har jag en viss känslomässig koppling till Fame eftersom jag sett den så många gånger. Anledningen till det är att när Benjamin gick i trean på gymnasiet satte estetklasserna upp just Fame som avslutningsmusikal. Då såg jag den flera gånger, och efter det har jag förstås tagit varje tillfälle i akt att se nya uppsättningar av den. Så jag kan Fame. Jag vet hur replikerna går. Jag gråter på helt fel ställen (känslomässig koppling, ni vet). Och eftersom jag har sett den så många gånger så har jag också sett alla dess skavanker, och insett att Fame är, tja, en ganska medioker musikal. Musikmässigt och handlingsmässigt. Den har ingen riktig struktur, den har ingen direkt huvudperson, den följer olika personer vars öden inte går ihop på slutet.

Så när jag gick och såg Fame – Visukalen så var förväntningarna mest att få se nåt coolt visuellt. Jag har aldrig sett en musikal framföras på teckenspråk förut, faktiskt aldrig ens hört talas om att det har hänt (även om det ju måste ha gjorts förr, men kanske inte i Sverige). Jag gillar musik, jag gillar musikaler, jag gillar språk. Jag såg det som en kul grej, ett experiment. Jag hade också hört att manus var lite ändrat, så jag gick och intalade mig själv att jag inte skulle bli upprörd över utelämnade favoritrepliker såsom ”Tjeckov är inte tung, han är djup!” och liknande. Och mycket riktigt dök den repliken aldrig upp, men det gjorde inte ett dugg.

Allting med Fame – Visukalen var så. jävla. bra. Allt de hade utelämnat kändes överflödigt, allt de hade lagt till kändes meningsfullt. De hade faktiskt fått ihop handlingen på ett så sjukt mycket bättre sätt, äntligen kunde jag ta till mig handlingen och beröras av den som helhet! Replikerna kändes inte krystade, föreställningen hade fått en ny, extremt välbehövlig, svensk översättning och naturligtvis en kick-ass teckenspråksöversättning. En ny roll var inskriven i manus, skolans tolk Herr Geinsburg (spelad av Tommy Fransson, han som tolkade Dead By April i melodifestivalen om ni minns den nätsnackisen), men även andra personer tolkade varandra. Det är nog det enda jag kan invända mot föreställningen: när talande elever tolkade tecknande under pågående dialog. Det blev rörigt för mig. I övrigt, awesome. Jättefina sång- och skådespelarinsatser, musiken har verkligen inte blivit eftersatt som jag också var lite rädd för. Om man kollar på klippet ovan så kan man också se att vissa av skådespelarna är lite halvtaskiga på teckenspråk. Det störde mig i klippet, men i pjäsen blev det en integrerad del (vissa karaktärer kan teckenspråk och andra inte) som bara kändes extremt trovärdig. För oss tolkar fanns det en hel del annan igenkänningshumor dessutom, till exempel läraren som tycker att han inte behöver använda tolk, och tolken som blir riktigt obekväm när det är dags att tolka snusktexten som hormonstinna Joe Vegas sjunger om Carmen.

Det finns bara ströbiljetter kvar till enstaka föreställningar, men jag vill ändå rekommendera dem som kan att gå och se den på Örebro Länsteater.

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 maj 2012 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , , ,