RSS

Kategoriarkiv: Teckenspråk

En dag på jobbet

Här är en av de där grejerna jag var så himla upptagen med när jag inte bloggade på ca en månad!

Teckenspråkstolkade alltså Nanne Grönvalls framträdande (och lite annat) på Örebro Pride. Har jag världens bästa jobb? Troligen.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 24 september 2013 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , ,

Visukalen Fame

Igår kväll gick jag och såg musikalen Fame för sjätte gången. Dock var det lite speciellt eftersom det denna gång var en tvåspråkig uppsättning – teckenspråk och svenska – och kallades Visukal.

Som ni kanske förstår så har jag en viss känslomässig koppling till Fame eftersom jag sett den så många gånger. Anledningen till det är att när Benjamin gick i trean på gymnasiet satte estetklasserna upp just Fame som avslutningsmusikal. Då såg jag den flera gånger, och efter det har jag förstås tagit varje tillfälle i akt att se nya uppsättningar av den. Så jag kan Fame. Jag vet hur replikerna går. Jag gråter på helt fel ställen (känslomässig koppling, ni vet). Och eftersom jag har sett den så många gånger så har jag också sett alla dess skavanker, och insett att Fame är, tja, en ganska medioker musikal. Musikmässigt och handlingsmässigt. Den har ingen riktig struktur, den har ingen direkt huvudperson, den följer olika personer vars öden inte går ihop på slutet.

Så när jag gick och såg Fame – Visukalen så var förväntningarna mest att få se nåt coolt visuellt. Jag har aldrig sett en musikal framföras på teckenspråk förut, faktiskt aldrig ens hört talas om att det har hänt (även om det ju måste ha gjorts förr, men kanske inte i Sverige). Jag gillar musik, jag gillar musikaler, jag gillar språk. Jag såg det som en kul grej, ett experiment. Jag hade också hört att manus var lite ändrat, så jag gick och intalade mig själv att jag inte skulle bli upprörd över utelämnade favoritrepliker såsom ”Tjeckov är inte tung, han är djup!” och liknande. Och mycket riktigt dök den repliken aldrig upp, men det gjorde inte ett dugg.

Allting med Fame – Visukalen var så. jävla. bra. Allt de hade utelämnat kändes överflödigt, allt de hade lagt till kändes meningsfullt. De hade faktiskt fått ihop handlingen på ett så sjukt mycket bättre sätt, äntligen kunde jag ta till mig handlingen och beröras av den som helhet! Replikerna kändes inte krystade, föreställningen hade fått en ny, extremt välbehövlig, svensk översättning och naturligtvis en kick-ass teckenspråksöversättning. En ny roll var inskriven i manus, skolans tolk Herr Geinsburg (spelad av Tommy Fransson, han som tolkade Dead By April i melodifestivalen om ni minns den nätsnackisen), men även andra personer tolkade varandra. Det är nog det enda jag kan invända mot föreställningen: när talande elever tolkade tecknande under pågående dialog. Det blev rörigt för mig. I övrigt, awesome. Jättefina sång- och skådespelarinsatser, musiken har verkligen inte blivit eftersatt som jag också var lite rädd för. Om man kollar på klippet ovan så kan man också se att vissa av skådespelarna är lite halvtaskiga på teckenspråk. Det störde mig i klippet, men i pjäsen blev det en integrerad del (vissa karaktärer kan teckenspråk och andra inte) som bara kändes extremt trovärdig. För oss tolkar fanns det en hel del annan igenkänningshumor dessutom, till exempel läraren som tycker att han inte behöver använda tolk, och tolken som blir riktigt obekväm när det är dags att tolka snusktexten som hormonstinna Joe Vegas sjunger om Carmen.

Det finns bara ströbiljetter kvar till enstaka föreställningar, men jag vill ändå rekommendera dem som kan att gå och se den på Örebro Länsteater.

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 maj 2012 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , , ,

Ett språk utan ”han” och ”hon”

Jag skrev ju om ”hen” alldeles nyss, och jag tycker att det är så fånigt att det ens är en debatt om det här, men jag kom på ett tillfälle där det faktiskt ställer till problem för mig att vi inte har någon könsneutralt tredjepersonspronomen, och det är i mitt jobb.

Jag jobbar som teckenspråkstolk för er som inte vet. Det innebär alltså att jag i realtid översätter från teckenspråk till talad svenska och från svenska till teckenspråk. Och det råkar faktiskt vara så att svenskt teckenspråk är ett av de där språken som inte har separata ord för ”han” och ”hon”! Han, hon, den och det är samma tecken, nämligen en pekning. Så sitter den döva där och pratar om ”min kompis” eller ”min chef” eller liknande, och refererar sedan tillbaka till den personen med en pekning. Och jag, som troligen inte har en aning om könet på denna person, får chansa lite (killar har oftast killkompisar men hur ska jag veta att det inte är en tjej?), säger kanske fel, eller formulerar om till ”den kompisen” eller ”den personen” fast det låter krystat och man kan inte prata hur länge som helst utan att behöva få in ett pronomen. Eller, som jag gör ibland, drar till med ett mumligt ”hn”. Det funkar visserligen, men det hade varit trevligt om ”hen” varit så etablerat att man kunnat använda det som tolk. Vi ska ju ändå hålla något slags språkstandard och att använda oetablerade ord eller tecken rekommenderas inte, och inte heller att mumla, även om det såklart händer ändå ibland.

Till teckenspråkskunnig vän av ordning som läser denna blogg vill jag lägga in en brasklapp. Man kan säga ”han” och ”hon” genom att göra pekning ihop med tecknet för ”man” eller ”kvinna”, alternativt bokstavera, men det används inte speciellt ofta. Dessutom faller ofta vokalen bort i bokstavering, så det blir ändå bara ”hn”. I vardagligt tal av döva används absolut oftast enbart pekning. Andra ord som kan vara svåra att översätta är bror och syster, som också bara har ett gemensamt tecken, ”syskon”. Och ordet ”syskon” finns ju visserligen på svenska, men hur lätt rullar meningen ”jag var och hälsade på mitt syskon i helgen” av tungan? Här är döva oftast tydligare på munnen dock, så förhoppningsvis ser man vilket de menar. Annars får man ibland nästan lite snabbt fråga ”tjej eller kille?”, men det känns inte jättebra, för det är ju förmodligen inte speciellt relevant vilket kön personen har (hade det varit relevant hade det nog framgått av samtalet i övrigt). Så ibland undrar jag om döva tror att vi tolkar är jättefixerade vid kön, eller om de förstår att det är en rent lingvistisk fråga.

Jobbsituationen åsido, så är det intressant att man faktiskt kan prata länge på teckenspråk om en person utan att nämna könet. Ibland känner jag att jag faktiskt vill lägga till ”ja, alltså, han är kille” när jag pratar om en kompis till exempel, men då måste jag tänka efter, varför är det så viktigt för mig att tala om det? Och oftast så är det ju inte viktigt alls, det är bara det att jag är van vid att den jag pratar med automatiskt vet. Och då lär man sig något om hur språket påverkar vårt tankesätt.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 22 februari 2012 i Teckenspråk

 

Etiketter: , ,

Vad tolkar gör (?)

Bara för att det är dagens internetmeme så kör vi väl på en sån här.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 16 februari 2012 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: ,

Another song for the Deaf

Via quora (förlåt, det är fastningsvarning på den sidan men kunde inte låta bli!) hittade jag ett helt awesome klipp på en tjej som tecknar Cee Los Fuck You på amerikanskt teckenspråk.

Nu kan ju inte jag ASL så egentligen kanske jag är helt fel person att uttala mig om detta, men jag tänker göra det ändå. (Ha!) Anledningen till att den togs upp på Quora var nämligen att en person frågade om denna version jämfört med en annan tolkning, där en annan tjej tolkar samma låt till samma språk. Den andra versionen har nästan tre miljoner visningar på Youtube och jättemånga likes och uppskattande kommentarer. Och det är ju kul för tjejen som gör det, hon är duktig och jag missunnar ingen någonting, men…alltså. Hon har ALLA ord på munnen. Och hennes tecken följer den engelska texten EXAKT. Och så jämför man med den här helt otroligt begåvade tjejen med fantastisk mimik, en egen tolkning, ett föredömligt användande av polysyntetiska* tecken och…knappt 9000 visningar. Suck. Så kolla på den här och ge henne likningar och peppande kommentarer, för det är hon värd!

* Polysyntetiska tecken = för er som inte har så bra koll på teckenspråkig grammatik så kan man förenklat säga att användandet av polysyntetiska tecken ger ett mer ”dövt språk”. Alltså modersmålstalarnas sätt att använda språket.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 07 november 2011 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , , , ,

True story på negativa dagen

 
2 kommentarer

Publicerat av på 02 juli 2011 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: , ,

En jämförelse runt CI

Tänkte ut en liten jämförelse angående CI-debatten*, som blossade upp nu igen på DN i samband med en artikel om Lena Adelsohn-Liljeroth. Hon är hörselskadad och har nu opererats med en ny CI-teknik där man kan behålla den hörsel man redan har. Debatten handlar ju dock sällan om vuxnas operationer, där är väl de flesta eniga om att det är positivt, utan om att CI-operera nyfödda döva barn. Det kan ju låta ganska självklart för hörande att vilja operera sina barn om det skulle hända att de föddes döva, men jag tänkte försöka illustrera hur de döva som är emot CI-operationer på småbarn förmodligen resonerar.

(*CI=Cochleaimplantat, ett hörselhjälpmedel som kan opereras in i huvudet på en hörselskadad eller döv person och ger personen ”konstgjord hörsel”. Mycket kontroversiellt och omdebatterat i dövvärlden.)

Tänk dig att du bor i en värld där all kommunikation sker via telepati. Något talspråk är inte aktuellt – det är överflödigt – och visst kan folk göra ljud, t ex skrika för att varna någon, men inte forma eller uppfatta ord. Dock finns det ett fåtal personer som föds utan telepatisk förmåga, och vissa tappar förmågan senare i livet på grund av hjärnskador eller liknande. Du är en av dem som är född som icke-telepat.

Under århundradenas lopp har icke-telepaterna naturligtvis utvecklat ett talspråk för att kunna kommunicera med varandra. Era barn, föräldrar och anhöriga lär sig också detta språk i varierande grad, och det finns tolkar som både kan telepati och talspråk, för att underlätta vardagen för icke-telepaterna. Men för de allra flesta människor är talspråket obegripligt, det låter väl ganska fint när de pratar, tycker telepaterna, men det är omöjligt att få någon slags mening i det.

Ni icke-telepater är som folk är mest, nämligen ganska olika. Vissa är nöjda med sin situation, vissa önskar att de kunde telepatera, och vissa blir upprörda när telepaterna kallar dem ”handikappade”. Ni är ju inte alls handikappade, ni har bara ett annat språk, och bara telepaterna orkade lära sig talspråket skulle alla kommunikationsproblem vara ur världen! Dessutom är ni stolta över ert talspråk, över gemenskapen som ni fått eftersom ni gått i skolor för icke-telepater och där lärt känna en massa personer som delar ert språk och ert sätt att vara, och över er kultur med sånger. Sånger som är så vackert, och som telepaterna helt har missat skönheten i, fast de skulle kunna förstå det bara de gick in för det.

Men nu har forskarna hittat en ny teknik som gör att barn som föds icke-telepatiska kan opereras så de får en viss, grov, telepatisk förmåga. Telepater som får icke-telepatiska barn genomför denna operation i stor utsträckning, och färre och färre barn växer upp som kan dela icke-telepaternas gemenskap. Nu ser du hur er kultur med talspråk sakta men säkert glöms bort (få föräldrar förstår vitsen med att lära sig själva och sina barn talspråket efter att operationen är gjord). Hur skulle du reagera om du fick ett barn som också var icke-telepatiskt? Skulle du med alla medel försöka göra barnet telepatiskt? Eller skulle du vilja ge ditt barn den kultur du själv vuxit upp i?

Kanske väljer du efter noggrant övervägande att operera ditt barn, kanske inte. Men kan du säga att du tycker att något av alternativen är självklart?

 
10 kommentarer

Publicerat av på 01 juni 2011 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: ,