RSS

Kategoriarkiv: Teckenspråk

MarySaintMary analyserar sig själv

Som intressanta diskussioner plägar, så dök denna upp när Benjamin och jag gått och lagt oss och nästan somnat. Vi började diskutera hur vi uppfattar omgivningen. Vilka sinnen vi använder och vad vi fäster uppmärksamheten vid. En intressant fråga, eftersom perception i stor omfattning påverkar vår syn på världen. Det började med en scen ur sista säsongen av Lost, som vi såg tillsammans.

Benjamin såg: En person bär på en väska full med sprängmedel. Personen ställer ner den hårt på marken, varpå väskan exploderar och h*n sprängs i bitar.

Jag såg: En person argumenterar argt med en annan om deras planer. Plötsligt sprängs något. Sedan undrar jag resten av avsnittet vart personen tog vägen.

Benjamin tycker att det är helt sinnessjukt hur jag inte kunde uppfatta att en person sprängs i luften. Det kanske det är också, men det kan bli lite mindre konstigt om vi analyserar oss själva lite. Vi började diskutera hur vi ser på saker: film, tecknade serier, omvärlden, allt som kan uppfattas visuellt. Och, inte helt oväntat, så koncentrerar jag mig mest på, och uppfattar därmed mest av, vad som sägs. För det är det som är intressant för mig. Jag är uppvuxen med böcker och korsord. Allt som har med språk att göra tycker jag är jätteintressant. Jag läste visserligen serietidningar, och tittade på barnprogram på TV, men vi hade ingen video när jag bodde hemma och fokus låg på att läsa. Och jag märker även nu att när jag läser serier (vilket jag tycker väldigt mycket om att göra) så läser jag alltid texten först, sen kanske jag inte förstår poängen, eftersom den ligger i bilden, och då blir jag lite irriterad, sen kollar jag på bilden och då fattar jag förhoppningsvis poängen.

När det gäller film, tycker jag att min filmupplevelse kan förstöras lite om filmen är gjord på ett utomeuropeiskt språk. Franska, tyska, spanska och liknande går bra, jag har ett visst hum om språket och språkmelodin liknar den jag är van vid. Men om jag till exempel ser på asiatisk film, och någon säger typ ”Ky Ahh Gi” och så är det översatt till ”Nu tycker jag du ska gå hem. Din mamma väntar på dig.” så stör det mig därför att jag förstår (tror jag iallafall) att det inte alls var exakt vad som sades (alldeles för kort) och att jag inte på tonfallet kan uppfatta om personen som säger det är arg, glad, ledsen eller något annat. Benjamin tittar då förstås på personernas ansiktsuttryck och kroppsspråk och uppfattar situationen på ett helt annat sätt.

Det här förklarar ju även ett ganska jobbigt handikapp jag har, nämligen att jag har svårt att känna igen ansikten. Jag tycker inte de är lika intressanta som namnen helt enkelt!

Allt detta är ju lite spännande med tanke på att jag jobbar som tolk mellan ett visuellt språk och ett talat. Uppfattar jag alla visuella nyanser lika väl som jag uppfattar de talade? Och tvärtom, kan jag uttrycka de talade nyanserna jag hör till visuellt teckenspråk? Jag tror faktiskt jag gör det. Jag har nämligen lärt mig att se teckenspråk som ett språk som alla andra (vilket det ju är också). Kanske är det där jag kan utveckla min visuella förmåga? I en kombination av språk och bilder.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 06 december 2010 i Allmänt, Film, Teckenspråk

 

Etiketter: ,

Heppi heppi dey, heppi dey, heppi heppi heppi heppi dey

Vår Tanzaniaresa var ju inte en nöjestripp i första hand, utan en studieresa. Därför bodde vi på en skola och gjorde ett antal studiebesök som jag tänkte berätta om nu. Vi besökte en förskola, en primary school, en secondary school, en yrkesutbildning, en sjukvårdsutbildning, en högre utbildning i performing arts (musik och sånt), en dövskola, ett sjukhus och ett barnhem. Det var lite olika kvalité på längden och informationen vi fick på de olika ställena, men vi tittade in överallt iallafall och skrev i deras gästböcker (tydligen en väldigt utbredd tradition i Tanzania. Jag vill aldrig se en gästbok igen).

Gemensamt för de ställen där det fanns barn var att de var väldigt förtjusta i att sjunga för oss. Alla hade förberett någon sång (minst en) som de framförde. Mama Yohanas föräldralösa barn, till exempel, sjöng en sång med text som återges i rubriken på detta inlägg. Den satte sig sedan som virus på våra hjärnor och vi är fortfarande inte botade.

Jag vill minnas att detta var den yngsta klassen på primary school som sjöng en sång för oss. Lägg märke till flickan i blå tjocktröja. Stackarn, hon kunde ju ha frusit om hon tog av sig den… Foto: Johanna.

Inte barn visserligen, men eleverna på skolan där vi bodde ville också sjunga för oss. Outfit: skoluniform. De spelade även upp en teater i tre akter på swahili för oss, utan översättning. Lite pärlor för svin, kan man tycka. Foto: Johanna.

Sjukhuset var också en spännande upplevelse. Vi fick prata med en läkare som berättade lite om hur sjukvården fungerar. Det är ungefär som i Sverige att man betalar en liten summa själv medan samhället står för resten. Dock kan till och med den lilla summan vara för mycket för många. Han berättade också att de fick in väldigt många motorcykelolyckor eftersom det inte krävdes körkort för motorcykel och folk struntade i att använda hjälm. Sedan fick vi gå in och titta på barnavdelningen. Som ni säkert förstår har jag inga kort därifrån. Nog för att jag tror att barnen fick bra vård, men det var fortfarande trånga salar, mycket flugor och inte så rent därinne. Men mycket intressant att få ha varit där.

Mama Yohanas barnhem kändes desto bättre att besöka. Barnen som fanns där var föräldralösa, men verkade ha tillräckligt av både kläder och mat och alla gick i skolan. Mer än hälften av barnen bodde dessutom hos släktingar, bara 10 stycken sov på själva hemmet.

Vi gav dem lite leksaker, bland annat plockepinn. Vi visade hur de skulle göra, och de fattade direkt, trots språkförbistringen. En intressant sak är att nästan alla barn (och många vuxna av båda könen) har rakat huvud. Om man vill veta om någon är pojke eller flicka får man se efter om hen har kjol eller byxor. Foto: Sandra.

Dövskolan kändes förstås som det mest angelägna studiebesöket eftersom det var det enda som hade direkt koppling till vår utbildning. Vi gick runt i klasserna och presenterade oss med namn (bokstaverade men det amerikanska handalfabetet som även används i Tanzania, dock inte i Sverige) samt persontecken. Det tyckte barnen var kul och de visade även upp sina egna persontecken. Lite roligt var att vi började med att teckna det amerikanska tecknet för ”name” för att försöka vara internationella, men det visade sig att det tanzanianska tecknet för ”namn” var identiskt med det svenska.

Undervisningen såg ut som någon slags blandning mellan svenskt 50-tal och svensk nutid. Det var teckenspråkigt, men lärarna pratade samtidigt som de tecknade (som jag misstänker att det är på dövskolorna i Sverige också). Barnen fick ställa sig upp när de skulle svara på frågor, men det verkade inte vara speciellt strikt disciplin i klassrummen. En metod som användes mycket var ”gå fram och skriv på tavlan”, men läraren förde också dialog med barnen. Och klassrummen var förstås av låg, men tillräcklig, standard.

En flicka räknar matte på tavlan. Klasserna var små, kanske 10 elever i varje, vilket är lite mer än i svenska dövskolor.

Jag avslutar med den här bilden på en elev som tecknar ”asante”, det vill säga ”tack”. Foto: Michaela.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 27 april 2010 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: , , ,

Melodifestivalen på teckenspråk!

Har varit sjuk och inte orkat/hunnit blotta, men det här måste spridas! Gå in nu och kolla Melodifestivalen teckenspråkstolkat på SVT Play. Det ska vi! (Och vi röstar alla på Manboy, ok?)

Edit: OMG vad kul att min mobil ändrade ”blogga” till ”blotta”!

Edit 2: För er som missade den så ligger den uppe på SVT Play fram till 13:e april. Det är inget ljud, så jag rekommenderar att titta på den med själva sändningen i bakgrunden.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 mars 2010 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , ,

Jävla kaninjävel

En instruktionsvideo i teckenspråk, eftersom det är så många som hamnat på min blogg efter att ha sökt på det här begreppet. Jag ber om ursäkt för dålig ljud- och bildkvalité samt dålig ljudsynkning. Hoppas ni förstår ändå.

 
8 kommentarer

Publicerat av på 20 januari 2010 i Teckenspråk

 

Etiketter:

Visuell musik

Veckans musikfototema är ”annat språk än svenska och engelska” och sammanfaller därmed fint med min ambition att spela in låtar på teckenspråk.

Disclaimer: ni som kan teckenspråk, var lite snälla, ok? Jag är inte alls nöjd med vissa saker och det är inte värsta seriösa översättningen. Tror dock att det kan vara ganska nyttigt att lägga ut sånt man inte är riktigt nöjd med!

Nu vet jag inte om det är ljud eller ej, Youtube har iallafall varnat mig för att de ska ta bort ljudet. Men annars kan ni ju roa er med att lista ut vilken Green Day-låt det är! Vill ni fuska, och lyssna på låten samtidigt så finns det facit om man dubbelklickar. (Ursäkta vattenmärket, var tvungen att konvertera filen i en trialversion av ett program och då blev det sådär.)

Och ja, det där känns som både foto och musik tycker jag! (Eller varken eller, beroende hur man ser på saken…)

 
14 kommentarer

Publicerat av på 05 december 2009 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , ,

Teckenspråkstolkad musik

Idag har jag och min klass tolkat en gudstjänst. Inte en riktig, men den skulle ha kunnat vara. Vi fick alla texter (det var kanske 9 sånger/psalmer och 9 bibeltexter/böner), sen hade vi en förmiddag på oss att träna in dem på teckenspråk. Texterna skulle vi dessutom läsa, sångerna fanns på cd. Och det blev så sjukt jävla fantastiskt! (Jag är inte kristen så jag får säga så om en gudstjänst.) Det var helt underbart att se allas tolkningar, hur alla liksom gick in i känslan i sångerna och texterna och fick fram budskapet och många var så långt ifrån sitt vanliga teckenspråk som man bara kan vara. Vi är ett halvår från att vara färdiga tolkar och vi är så sjukt, sjukt bra! Lycklig och rörd och trött i slutet av dagen. Underbart.

Sedan är den kristna musiken en avdelning för sig. Jag kan verkligen förstå vad i musiken det är som tilltalar människor och får dem att vilja bli en del av gemenskapen. Den där härliga, ovillkorliga, storslagna lyckan och kärleken, den är fan inte att leka med.

5.32-6.45: Gåshud. Tårar. Masshypnos.

Själv tolkade jag välsignelsen. Sjungen. På norska. (Ni vet, ”Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig…” osv.) Jag tror det var fint det med.

Hursomhelst fick jag blodad tand på att tolka sånger, jag har nämligen aldrig gjort det förut i skolsammanhang. Därför erbjöd jag mig att ”ta hand om” skolans videokamera över helgen. Så om ni vill se någon speciell låt teckentolkad så är det tid att requesta nu! (Bara som en liten disclaimer: inte för snabbt, inte för metaforiskt/obegripligt, inte för mycket namn, inte för mycket mellanspel/intron/solon och naturligtvis tolkar jag inte heller sånt jag inte gillar! Det var väl inte så många krav va?)

 
4 kommentarer

Publicerat av på 04 december 2009 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , , ,

Teckenspråk, det är internationellt va?

Om du som läsare av min blogg mot all förmodan inte kan svara på frågan i rubriken, kan du börja läsa här innan du fortsätter läsa inlägget.

Mycket av tolkens arbete går, ibland ofrivilligt, ut på att informera. Själv tycker jag fortfarande att det är kul och lite charmigt när folk vill veta olika saker om teckenspråk och döva när jag är privat, typ om jag träffar någon på en fest som undrar vad jag sysslar med. Då kan man få berätta lite om dövkultur och teckenspråk och det är kul så länge det inte bara hamnar på nivån ”jävla kaninjävel”*. (En del av mina kollegor här på praktiken har dock börjat svara på frågan ”Och vad jobbar du med då?” med ett vagt ”Jag är landstingsanställd” för att slippa frågor. En intressant strategi.) Däremot börjar jag tycka att det är liiite jobbigt när man får frågor om teckenspråk i tolksituationer. Typ, jag är här för att tolka, inte för att utbilda. Samtidigt förstår jag att folk är nyfikna och intresserade, det var ju jag med innan jag började läsa teckenspråk.

Men femtioelfte gången blir det svårt att hålla tolkmasken när någon välmenande nyfiken hörande börjar: ”Jo, det här med teckenspråk, jag måste fråga…” och man bah tänker: ”NEJ! DET ÄR INTE INTERNATIONELLT!!!” och den hörande bah: ” …det är internationellt va?” Och när man svarar nekande (eller tolkar över det till brukaren och brukaren svarar nekande) så vet man att de alltid, ALLTID fortsätter med ”NÄHÄÄÄÄ! Men…är inte det lite synd?” och man bah (i sitt huvud) ”Jo, jävligt synd, lika synd som att inte hela världen pratar svenska!”.

Sist det hände blev det lite pinsamt för det hade varit en lång dag och jag var trött och satt som stödtolk (dvs tolkade inte aktivt just då utan satt bredvid) och när jag hörde vad som komma skulle, och när det följde mönstret EXAKT så kunde jag, på riktigt, inte hålla mig för skratt. Det fanns ett rum att gå ut i som tur var och det var ganska inofficiell stämning just då, så jag tror inte någon reagerade. Men ändå.

Så det är väl en av sakerna jag sysslar med just nu. Fast det hade varit roligare att syssla med, typ, det här:

* Om någon har lyckats missa det, så är ”jävla kaninjävel”, näst efter sitt eget namn, det som icke-teckenspråkiga hörande oftast hävdar att de kan teckna.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 27 oktober 2009 i Teckenspråk

 

Etiketter: , ,