RSS

Kategoriarkiv: TV-serier

Taye Diggs struggling to drink water

Vi håller på och kollar igenom Ally McBeal här hemma, och det finns mycket att säga om den tv-serien. Den har till exempel en väldigt obehaglig syn på transsexualism och don’t even get me started on ”män är från Mars, kvinnor från Venus”-dravlet. Men jag älskar den för det absurda persongalleriet, hallucinationsscenerna och en sak till. Ni vet hur det är en kliché i film- och tv-serievärlden om att alla killar tänker med kuken och blir alldeles okontaktbara och dumma i huvudet så fort det går förbi en snygg tjej? Och så smeker kameran tjejens kropp och det är meningen att man ska sitta med hakan i bordet och dregla men man (läs: jag) är ju heterotjej så man bara suckar och stönar och blir irriterad istället? I Ally McBeal är tjejerna precis sådär dumma i huvudet och tänker med fitty, vilket är så mycket roligare som igenkänningshumor för alla oss tjejer som faktiskt kan tappa andan lite när en het grabb går förbi på ett lite sådär casual jag-vet-att-jag-är-snygg-sätt.

Jag ska exemplifiera detta med en scen, som jag tyvärr inte hittar i bättre kvalité än såhär, men the magic happens vid 0:40 och framåt om ni inte orkar kolla på hela ”kameran filmar tv:n”-klippet. (Dialogen är heller inte superviktig…)

Lite relaterat: Men struggling to drink water.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 03 oktober 2012 i Feminism, Hett, TV-serier

 

Etiketter: , , , , ,

Community, Y U so awesome?

Åh Community. Inte nog med att den är sjukt rolig, meta, originell och everything awesome, den förser mig även med fanservice utan dess like. Excuse this fangirl while I SHIP ALL THE THINGS!

Mjau, Jeff Winger!

Troy Barnes, omnomnom höftben.

Jeff & Britta, en klassiker som alltid funkar.

Jeff och Annie, lite mer obskyrt, lite mer spännande.

What is this I can’t even sdkjhföksjdghöksjfgh

Troy & Abed, OTP forever and ever. (Just kiss already will you?)

Britta & Troy!

Abed OCH Annie OCH Troy – för lite extra krydda i tillvaron.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 maj 2012 i Hett, TV-serier

 

Etiketter: , , , , , ,

That’s what I missed…about Glee!

Jag såg avsnittet ”The Spanish Teacher” av Glee idag (jag vet, jag är efter). Det var roligt för det var verkligen en uppryckning! Jag började allvarligt fundera på att sluta titta efter ”Michael”-avsnittet (ett specialavsnitt om Michael Jackson), som jag tyckte var fruktansvärt tråkigt (dessutom har jag aldrig gillat Michael Jackson). Jag vet inte om det är så att jag gillar Glee av helt andra anledningar än andra gör det. Jag är nämligen inte speciellt förtjust i sångnumren generellt, jag gillar oftast inte låtarna och dessutom tycker jag numren är plastiga och låter alldeles för studioinspelade för att det ska funka. Dessutom är jag inte överförtjust i någon av karaktärerna med några få undantag. Det som jag älskar med Glee är att det är så jävla random! Karaktärerna är sinnessjuka, plotten hänger inte ihop, ibland är folk kompisar fast de aldrig har pratat med varann förut, weirda saker händer osv. Jag gillar även att serien har gått in för att representera varenda minoritet som finns i hela USA (olika etniciteter, sexualiteter, funktionshinder osv), även om det finns EXTREMT mycket övrigt att önska i sättet de gör det på.

Och i det här avsnittet får vi se en massa saker av det jag tycker om hos Glee. Musiken är trist som vanligt, men vi får veta mer om Emmas underbara broschyrer (”So, you’re a two-timing ho” till Mercedes och ”So, you’re dating a two-timing ho” till Sam), Sue kommer på en asweird idé (like old times!), Santana är awesome (om än lite väl smetig i slutet), Ricky Martin är med och alla, kön och läggning irrelevant, blir typ helt fascinerade av hur het han är (Kurt och Rachel får kåtslag, men även heterosexuella Arthur och homosexuella Santana dreglar i smyg). Och det framkommer att spanskaläraren Will inte kan spanska! Så jälva random, Glee, jag älskar dig!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 mars 2012 i TV-serier

 

Etiketter: , , , ,

Tim Canterbury in my heart forever a.k.a. varför svenska The Office inte funkar

Jag har nu sett båda avsnitten som sänts av den svenska varianten av The Office, alltså Kontoret. Solsidan har jag bara sett enstaka avsnitt och jag kunde hålla mig för skratt, om vi säger så. Så att Henrik Dorsin tog sin rollfigur Ove till Kontoret kändes olycksbådande, även om det är många från Grotesco, som jag älskar, inblandade i produktionen. Så det var med blandade förväntningar jag slog mig ner framför tv:n. För kanske, kanske skulle Grotescogänget kunna göra något kul av förutsättningarna, även om jag kände mig tveksam till hela castingen utom möjligen Sissela Benn (Terese), som ju är van vid att spela awkwarda Filippa Bark.

Och visst, den hade några poänger. Det som faktiskt var kul var när de hade kommit på egna idéer, som att hitta på en egen pinsam text till en låt och sjunga när någon fyller år, att Ove kopierar ipaden för att han inte fattar hur man skriver ut och…ja. Det var väl typ det. Och de fick till en riktigt jobbig stämning i slutet, det ger jag dem. Men, men, men, men…

…man får inte göra såhär mot Tim! Tim, underbara, underbara Tim i Martin Freemans version, charmiga, roliga, älskvärda Tim som är så söt och karismatisk och just insanely sweet och som man får lite hjärtklappning av när han tafatt stöter på Dawn och som behandlar kvinnor som människor även om han vill ligga med dem och som får alla (utom Gareth) att le precis hela tiden med sin humor och sin självironi och sina menande blickar och MY HEART, Y U BEAT SO FAST?

(Jag tror att det ska börja med ”I don’t talk about my lovelife…”)

Och jag menar att om man väljer Kim Sulocki till den här rollen, bara för att han är lite smålik utseendemässigt (?), trots att han gör den här rollen helt utan kemi, helt utan komisk tajming, helt utan inlevelse, helt utan CHARM och dessutom är han alldeles för jävla gammal och HUR ska de lyckas få in nån enda liten partikel av kemi mellan honom och Terese?!, då har man inte förstått grejen med The Office. Sorry. Dorsin kan vara hur enerverande som helst, likaså Björn Gustavsson, men det här kommer aldrig bli något som ens påminner om att påminna om genialiteten i originalet. Ni. Fattar. Ingenting.

Läs gärna även Sleepless fina inlägg om The Office.

”Another thing about The Office is that it’s not about what it seems to be about. It seems to be a show about an office, but it’s really about human nature. It seems to be a show about portraying really dislikable characters for the viewers to hate on, but you never really end up hating them. It seems to be a show about a horrible boss called David Brent, but it’s really about the romantic relationship between Tim and Dawn.”

 
3 kommentarer

Publicerat av på 20 februari 2012 i TV-serier

 

Etiketter: , ,

Sheldon Cooper at the library

Läste detta av Arga Bibliotekstanten (du hittar henne här, här och förr i tiden även här):

…och min hjärna visualiserade detta:

(Ja, jag vet att den inte har någon slutpoäng och så, men den som känner sig manad får ju gärna göra en fortsättning. Hjälpmedel finns på Dan Awesome’s Rage Maker!)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 februari 2012 i TV-serier

 

Etiketter: , , , ,

MarySaintMary tipsar om TV

Jag har hamnat i lite diskussioner på sistone om huruvida killar är mer utseendefixerade än tjejer, och vad det finns för filmer som erotiserar män på samma sätt som till exempel Sucker Punch och typ alla andra filmer i hela världen erotiserar kvinnor, men precis som i mitt förra inlägg så slutar alla resonemang med att jag börjar tänka på Sherlock. Det kan bero att jag tycker om att tänka på Sherlock. Det kan också bero på att det är den senaste fandom jag blivit indragen i och den har en del med Benedict Cumberbatchs utseende att göra.

No sheet, Sherlock.

Och skaparna av serien har most definitely lyssnat på fansen och lagt in en del fanservice, som i scenen ovan där Sherlock går omkring i Buckingham Palace i ett lakan, som hans bror Mycroft lägligt trampar på så att det ramlar ner lite lagom exhibitionistiskt. Det är ett antal sådana fanservicescener i serien, men de är inte dominerande på samma sätt som i till exempel Twilightfilmerna. Vilket är ganska lagom, det kryddar bara serien lite medan den behåller trovärdighet. Och det är överlag en helt fantastisk serie, på nästan alla sätt och vis. Storyn är väl bekant, Sherlock är awesomeness incarnated och kan deducera allt om människor och olika brottsfall från typ en fläck på golvet eller en reva i ett klädesplagg. Han har John Watson som sin sidekick, som ska symbolisera oss vanliga människor som ooh:ar och aah:ar över Sherlocks översmarthet. Dessutom har vi Molly, en karaktär som trånar efter Sherlock i smyg och som alla vi tjejer i publiken som sitter och suktar efter Benedict/Sherlock kan identifiera oss med. Clever. Men det bästa med serien är skådespeleriet och kemin mellan Sherlock och John (spelad av Martin Freeman, som jag för övrigt älskade i The Office). Titta här! (Inga farliga spoilers.)

Bra på nästan alla sätt och vis sa jag, vad är haken? Kvinnorna. Serien klarar inte Bechdeltestet någonstans och när en intressant kvinnlig karaktär för en gångs skull dyker upp så spelar hon på Kvinnors Sexuella Makt(TM). Jävligt gjort, känner jag. Men om man ser serien som ett porträtt av manlig vänskap så gör det inte så mycket. Så ta av feministglasögonen och njut! Har ni precis som jag inga planer för fredagskvällen så är det perfekt att ladda hem, annars går avsnitt två av säsong två på SVT imorgon.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 10 februari 2012 i Hett, TV-serier

 

Etiketter: , ,

Om våldtäkter som underhållning

Jag fick mycket respons på mitt inlägg om A Game of Thrones, vilket var roligt! En del tyckte att jag var onödigt hårt mot serien och att den ju är rå rakt igenom, så varför skulle inte våldtäkter vara vanliga också, liksom?  Så jag har funderat lite på varför jag faktiskt reagerade så starkt på just sexualiserade situationer och inte på till exempel sjuka avrättningar och annat otäckt som ju också förekommer i serien. Ungefär samtidigt publicerades även två intressanta artiklar i DN om hur våldtäkt skildras på film, och jag fick en liten aha-upplevelse. (Läs hemskt gärna!)

För det är ju inte bara det att det kryllar av våldtäkter som stör mig. För jag tror säkert att om Game of Thrones-världen funnits på riktigt så hade det nog varit så. (Tråkigt att fantasyförfattare väljer att göra sina påhittade världar lika misogyna som denna, men det är en annan diskussion.) Utan det är också den där känslan av att man egentligen inte ska må dåligt över de här scenerna, utan bli kåt. För när våldtäktsoffer slickar i sig sperma, eller vill ha mer av förövaren, då är det omöjligen för att skildra hur hemskt det är att bli våldtagen. Och när våldtäktsscener blir utdragna delar av en film, med inzoomningar på kvinnans (det är ju alltid en kvinna på film) ansikte, då är det ju för att det ska vara kittlande och inget annat. Kom också att tänka på en annan storyline jag glömde när jag skrev om Game of Thrones: Unga Danys (-ish 14 år, kanske?) och Khal Drogo som hon blir tvångsgift med. Och hur han våldtar henne varenda kväll tills hon till slut börjar gilla det. Detta är inte trovärdigt. Det är bara en sexfantasi som man i och för sig kan ha, men som känns jävligt långt ifrån okej att beskriva som om det vore normalt.

Varför är det så tabubelagt att skildra samtyckande sex? Det finns visserligen en hel del sådant i Game of Thrones också, men det allra allra mesta är ur manligt perspektiv (Jon Snows, till exempel). Jag tycker ”manliga” filmer/böcker/tv-serier (som väl Game of Thrones får räknas som) borde kunna tjäna på att ha mer tjejer som tar för sig av sex på sina egna villkor (till exempel utan att få betalt för det). För alla män kan väl inte tända på tvång, våld och horor?

Jessica från True Blood:
Varken hora eller våldtagen, men ligger en massa ändå.

 
10 kommentarer

Publicerat av på 19 januari 2012 i Feminism, Film, TV-serier

 

Etiketter: ,