RSS

Våldtäkt, infantilisering och internaliserat kvinnohat

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Vänta nu. Skrev jag att jag gillade Polgara? Ja, det gjorde jag. Okej. Nu har jag läst ut Stenens Väktare.

The Barak & Merel story fortsätter. I förra inlägget gissade jag att Barak misshandlade Merel. Det visar sig nu att han har våldtagit henne – brutalt dessutom.

”- Min make var tämligen enveten vad beträffade rättigheter och plikter den natt han kom tillbaka till Val Alorn. Inte ens min låsta sovrumsdörr var nog för att lägga hämsko på hans envishet.

– Ja, ja, sade Barak och rodnade.Jag är ledsen för det. Jag hade hoppats att det skulle vara annorlunda mellan oss. Jag hade fel. Jag ska inte besvära dig igen.

– Besvära, Jarl Barak? En plikt är inget besvär. En god hustru är tvungen att underkasta sig när hennes make så kräver – hur berusad eller brutal han än må vara när han kommer till hennes säng. Ingen kommer någonsin att anklaga mig för försumlighet i detta avseende.”

Under hela denna konversation framstår Merel som den jobbiga, gnälliga hustrun och Barak som den trevliga, missförstådda, snälla killen som tvingas stå ut med hennes tjat. På riktigt! Sedan börjar de nysta i ett mysterium om en spion på slottet och Merel, som tidigare behandlat Barak med välförtjänt kyla, börjar plötsligt av någon outgrundlig anledning ställa sig bakom hans vittnesmål. Det är totalt obegripligt.

——————————————————————————————————

Porenn är den enda av drottningarna som är intresserad av politiska frågor (hon är ju drasniska), och hon vill följa med på kungarnas rådslag men får inte. Rhodar bedyrar på det hemliga teckenspråket att han kommer att berätta allt för henne. Porenn är irriterad, och Rhodar verkar förstå henne, för han skyller på sederna. Men samtidigt kallar han henne, sin fru, för ”mitt barn”?

——————————————————————————————————

När sällskapet ska lämna Cherek händer två saker som Polgara är inblandad i, och som gör att jag ifrågasätter mitt tidigare uttalande om att jag gillar henne. Det första som händer är att de möter Martje igen. Denna gång lyckönskar hon Garion och kallar honom ”Konungarnas herre”. Hon pratar inte överhuvudtaget med Barak, men han vill ändå dra sitt svärd, och även Anheg blir arg. Då tycker Polgara att det är dags att ingripa. För att försvara en syster mot uppenbart oförtjänt hat? Nej, hon kallar Martje för häxa och ger henne synen tillbaka, vilket medför att hon förlorar sin ”andra syn”. Vi lämnar Martje skrikandes ”en hjärtskärande ton av obeskrivlig förlust”.

När de går på skeppet tar Merel ett stelt farväl av Barak. Polgara tittar på Merel och skrattar. Merel frågar vad som är så lustigt, och Polgara svarar inte utan hänvisar till att hon kommer att upptäcka det själv. Om jag minns rätt så handlar det om att Merel är gravid. Polgara tycker alltså att det är jätteroligt att Merel ska föda ett barn som är resultatet av en våldtäkt. Jag har svårt att se det roliga.

På ett sätt är väl Polgaras beteende alldeles naturligt i en mans värld. Hon har uppnått en makt och en ställning som inte är någon annan kvinna förunnad (alla de övriga besvärjarna vi – och hon – känner till än så länge är ju män, både de goda och onda). Och det är lättare att fortsätta vara den enda, utan konkurrens. Men jag tycker ändå att det borde kännas ensamt, och att hon borde tycka att det är trevligt med en kvinnlig gelike, som ju Martje faktiskt aspirerade på att vara, speciellt när man betänker hur Islena försöker och misslyckas med sina trolleritrick. Men Polgara har nära till förakt, och hon föraktar dem båda lika mycket – Islena för att hon inte lyckas, och Martje just för att hon lyckas. Systerskapet lämnar mycket övrigt att önska.

 

Etiketter: , , , ,

#kvinnolön

Kent Kullberg på Vision har bestämt sig för att leva på 86% av sin lön för att synliggöra de låga kvinnolönerna. Det är lite kul i och med att han har 32000 i lön från början. Eftersom jag själv är en av de lågavlönade kvinnorna inom Vision så frågade jag Kent om vi kunde byta lön med varann istället, för att göra det hela mer verklighetstroget. Det ville han inte, men bad iallafall om ursäkt för framställningen av sitt projekt och länkade mig hit.

Men hur som helst så ska jag inte vara sämre! Med start idag twittrar jag om min #kvinnolön på @MarySaintMary! Jag tjänar 22300 kr/mån, men jobbar 80% (självvalt). Det innebär att jag får ut ca 14500 kr varje månad. Jag är fullt medveten om att detta inte på något sätt innebär att jag är fattig. Jag räknar nog till och med med att ha kvar lite av pengarna i slutet av månaden, och det första jag gjorde var att sätta in en del på ett sparkonto. Jag twittrar helt enkelt om en helt vanlig, ordinär kvinnolön inom fackförbundet Vision.

Läs gärna även Hej Blekk på ämnet!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 mars 2014 i Feminism, Politik

 

Etiketter: , ,

Drottningar, häxor, mödrar, hustrur

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Yay, mer Eddings! Jag läser fortfarande Stenens väktare och har nu kommit fram till kapitel 14. Det finns så mycket material här att jag inte vet var jag ska börja! Fler och fler kvinnor kommer in i handlingen, och de är alla tropes. Det är som att Eddings har använt sig av standardmall 1A för hur man gör platta kvinnoporträtt, och han har fått in alla sorter.

Vi har nu fått träffa Sendariens kung Fulrach, som beskrivs som en rätt normal person, lugn, trevlig kille, kanske inte den skarpaste kniven i lådan (men inte heller den slöaste) och inte den som är förtjust i formaliteter. Grabben hela dagen, en typisk sendar. Han är gift med drottning Layla. Här följer Silkes beskrivning av henne:

”Hon kallas Sendariens moder. De fyra barnen där borta är hennes. Hon har fyra-fem stycken till – äldre och förmodligen borta i statsangelägenheter, eftersom Fulrach envisas med att hans barn ska förtjäna sitt uppehälle. Det är ett stående skämt bland de andra kungligheterna att drottning Layla har varit gravid sedan hon var 14, men det beror nog på att de förväntas skicka kungliga gåvor varje gång det föds ett nytt barn. Men det är en bra kvinna, som hindrar kung Fulrach från att göra alltför många dumheter.”

Intressant att det är ett ”skämt” att drottning Layla har så HIMLA MÅNGA BARN!!! när Fulrach har lika många, kan jag tycka. Och så ser hon förstås till att han inte gör några dumheter. För män är ju som barn som vi alla vet…

Sedan åker sällskapet till Cherek. Layla följer dock inte med för att hon ska vara hemma och styra riket när Fulrach är borta. NÄRÅ SKOJA BARA! Anledningen till att hon stannar hemma är för att hon är så rädd för sjöresor! (Det verkar visserligen Durnik och Silke också vara, men det är ingen som kommer på idén att lämna dem hemma.) Hon lämnar sin make med ett närapå tårfyllt farväl och en uppmaning om att han ska klä sig varmt (skojar inte) och inte dricka för mycket sprit.

————————————————————–

I Cherek får vi se flera exempel på den ädle jarl Baraks kvinnosyn. Först träffar sällskapet på en blind kvinna som heter Martje. Hon verkar vara någon form av sierska och har sett någonting om Baraks öde i framtiden. Barak hotar att bränna henne på bål. Sedan möts sällskapet av Baraks fru Merel i Val Alorns slott. Jag får nästan en klump i magen av att läsa om hennes och Baraks relation. Hon hälsar honom stelt med alla artighetsfraser men utan värme, och hon har lämnat parets gemensamma döttrar hemma i Trellheim. Hon blev bortgift till Barak av mot sin vilja, för att han blev ”förälskad i henne när båda var mycket unga” och för att hennes föräldrar ansåg att det skulle ge dem ”en värdefull kontakt”. Allt detta står rakt ut i boken och ändå framstår det som att det är Merel som är boven i dramat för att hon är så himla otrevlig och inte låter Barak träffa sina döttrar! Jag kan inte låta bli att läsa in att hon är livrädd för att bli misshandlad av den ökänt våldsamme Barak och håller sina döttrar borta från honom av samma anledning. Lite senare när de är på promenad i staden ropar en prostituerad kvinna efter Barak från ett fönster. Det framställs som ett kul skämt att han känner henne.

Men Barak är ju en hyvens kille ändå, förstås.

————————————————————

Här kommer det första intrycket av Alorias kungar och drottningar (i den ordning de presenteras)!

Anheg av Cherek: ”En stor svartskäggig man./…/Hans långa, blå klädnad var skrynklig och fläckig, och hans hår raggigt och ovårdat. Den guldkrona han bar var bucklig på sina ställen och en av spetsarna var avbruten.”

Rhodar av Drasnien: ”Den fete i den röda dräkten med renen på banéret” (Silkes beskrivning)

Cho-Hag av Algarien: ”Den magre i svart under hästbaneret” (Silke)

Brand, Rivas väktare: ”Den store, bistre i grått som sitter under banéret med svärdet och inte har någon krona” (Silke)

Drottning Islena, Anhegs hustru: ”En lång skönhet med korpsvart hår och en svart sammetklänning med en intrikat snörning”

Porenn, drottning av Drasnien: ”En mycket liten blondin med ett vackert leende”.

Silar av Algarien: beskrivs bara som ”den tredje drottningen”.

Brands fru: ”Han hade en hustru, men hon dog för några år sedan. Hon lämnade honom fyra söner” (Silke)

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 mars 2014 i Belgarion revisited, Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , , ,

Belgarion revisited

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

I en Facebookgrupp jag är med i började vi diskutera Sagan om Belgarion häromdagen. Serien har alltid legat mig varmt om hjärtat då den, tillsammans med Narnia, för mig blev inkörsporten till fantasyns värld. Jag vet inte hur många gånger jag läst böckerna men det är många. Jag minns att jag smet undan till tomma korridorer på rasterna i sjuan för att läsa. (Nej, jag hade inget liv.) Iallafall började vi diskutera könsrollerna i boken och jag fick blodad tand på att läsa om dem. Troligen livsfarligt, men nu gör vi iallafall så. Och jag tänkte dela med mig av mina spaningar angående genus och annat som jag inte tänkte på då men som är smärtsamt närvarande nu. Jag har hittills läs åtta kapitel i första boken. (De har precis upptäckt att de är förföljda av Brill.)

Det första som slår mig är hur duktig David Eddings är på att berätta. Jag förstår att jag fastnade för detta. Och jag njuter fortfarande av att läsa trots att jag vet exakt vad som kommer att hända. Kudos. Därför är det nästan ännu sorgligare hur han fuskar och använder sig av billiga klichéer. Som det här med att alla personer från samma land har exakt samma personlighetsdrag!? Det är så billigt att jag inte förstår hur det har gått igenom en redaktör. Dessutom sjukt rasistiskt. Jag kan kanske köpa ”tolnedrer [som man träffar utanför Tolnedra] är handelsmän” eller ”arender är ädla”, det är kultur liksom. Men att arender och thuller är dumma, t ex, det är ju sinnessjukt! Och så när de träffar en murgo som är handelsman så är det jättemisstänkt eftersom murgoer inte är handelsmän utan krigare. Okej…vad gör de när det inte är krig då? Sitter hemma och skiter i allt? Alla karaktärer presenteras med härkomst för att man ska förstå deras personlighetsdrag. Utom t ex Zubrette, som ju är Kvinna(TM) och därför har en personlighet byggd på det.

Kvinnor ja. De är sorgligt få, och de som finns är sådana tropes att jag vill skrika högt. Zubrette, det förföriska lömska stycket som spelar ut pojkarna mot varann. Tant Pol, Stark Kvinna(TM). Poledra nämns kort i prologen, som Hustru(TM) och så den ljuva, vackra, madonnan Beldaran. Faldor har en dotter som nämns i förbifarten. Silke skryter om en thullisk dam, som är ”ökänt lättövertalad” (idonteven). Och det var allt från kvinnorna! Bland männen har vi Garion förstås, huvudpersonen, den praktiske Durnik, sagoberättaren Onkel Varg, den lustige tjuven Silke, krigaren Barak, den mystiske mannen i svart mantel på en svart häst, den otäcke Brill, den godhjärtade Faldor, och detta är bara de största karaktärerna i dessa kapitel. Det vimlar såklart av små birollsmän. Visst, de flesta är stereotyper, men männen får åtminstone ha fler karaktärsdrag än att vara Man (TM).

Med detta sagt, så tycker jag att Polgara är en rätt fin karaktär. Ja, hon är en typisk ”stark kvinna” men hon är iallafall mäktig och har försakat män, kärlek, barn osv för viktigare saker. Och visst, ”viktigare saker” är att ta hand om människor, och visst, vi vet ju vad som händer med kärleken sen, men ändå! Det jag gillar mest med Polgara är nog hur avundsjuk hon var på sin syster och hur okvinnlig hon var när hon växte upp. Synd bara att hon var tvungen att bli vuxen och normal till sist. (Något t ex Beldin aldrig behövde bli.) Jag har läst någonstans att Eddings ville få till något nytt med att ha duon Belgarath-Polgara (och då specifikt en kvinna) istället för en gandalfkaraktär, och det är möjligt att han lyckades med det.

 
 

Etiketter: , , , , , , ,

När det inte är svart eller vitt

(Vill blogga, kommer aldrig igång, så nu tar jag bara upp en tråd och kör!)

Så, osynlig bisexualitet som Zettermark skriver om här.

Tänker på två saker om detta. Först: Att bisexuella är väldigt osynliga i media. Tänker på tv-serier och liknande nu för det är mest sån media jag konsumerar. Tv-serieskaparna har ju kommit på nu att de borde ha med någon icke-straight karaktär så ibland finns det någon homosexuell person med (halleluja!). Det visas då gärna genom antingen att hen hånglar med/stöter på nån av samma kön, eller beter sig stereotypt gay (vanligt om det handlar om män). Då ska man fatta att hen är homosexuell och så är saken ur världen. Alla andra personer antas naturligtvis vara strejta. Men även när någon uppenbarligen uttrycker attraktion för personer av båda könen så är det väldigt sällan bisexualitet antas. Det kan istället vara en experimentell fas, som Samantha i Sex and the City som kallar sig ”trisexual – I’ll try anything once”. Eller så har personen ”blivit homosexuell”, som Willow i Buffy the Vampire Slayer blir när hon träffar Tara – trots att hon har haft ett långt förhållande med en kille innan.

Då och då dyker det upp karaktärer som är öppet bi, som Captain Jack Harkness i Doctor Who och spinoffen Torchwood. Då handlar det istället om att flirta med allt som rör sig. Snäppet bättre förstås, men ändå en trist klyscha, även om jag älskar, ÄLSKAR, Captain Jack. Jag misstänker att den tropen är vanligare som kvinna, även om jag inte sett den så mycket.

Men bisexualiteten är också osynlig irl. Här tänker jag att det handlar mycket om heteronorm och rädsla för homofobi. Jag har flera vänner som är bisexuella, men som inte är det öppet. Kanske lever de med en partner av motsatt kön, eller så väljer de att strategiskt inte berätta om de samkönade partners de har. Livet blir ju liksom så mycket lättare då. Och alla antar att man är hetero och så behöver man inte utsättas för en massa skit från omgivningen. Praktiskt, även om man måste trycka ner en del av sig själv.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 04 mars 2014 i Allmänt, Politik

 

Etiketter: , ,

Boo-fucking-hoo

1. Alliansen sänker restaurangmomsen ”för att skapa fler jobb inom restaurangbranschen”.

2. Ingen restaurang anställer fler.

3. Istället tar alla ägare restauranger ut mer i vinst.

4. Ledningen på Max blir livrädda för att vara tvungen att börja köpa vanliga avokados i nät istället för ätmogna (eller vad det nu är man köper när man är så jävla rik) ifall borgarna förlorar valet så de skickar ett internt brev till sina anställda med en varning för att rösta rött, eftersom det skulle innebära ”fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer få stora konsekvenser för vår tillväxt”.

5. Så skulle det bara vara en (så kallad) katastrof för de som får plocka ut några färre miljoner i vinst ;pPppPpPPP

Public Service-disclaimer: Det finns även andra hamburgerrestauranger som utnyttjar ungdomar som arbetskraft, t ex McDonald’s.

 
1 kommentar

Publicerat av på 23 januari 2014 i Politik

 

Etiketter: , ,

Årets julklapp. Tänk positivt!

På mitt jobb tycker ledningen om att ”peppa” oss med olika saker. Typ att man ska ”tänka positivt” och så ska allt bli bra och så behöver man inte vara ledsen för att de till exempel ger oss helt värdelöst låga löner trots att vi jobbar mer och mer.

Därför fick vi i julklapp en bok med så kallade ”tänkvärda” ord som vi kan sitta och tänka på istället för att störa oss på att nån som bara gått gymnasiet och är sex år yngre än en själv har en tusenlapp mer i månaden för att han är man och jobbar inom industrin och inte har varit dum nog att vara kvinna, utbilda sig i fyra år och jobba med människor. (Nej, jag är inte bitter.)

Jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter från boken!

Huvudet på spiken

Jag är inte riktigt säker på vad den här metaforen vill säga. Det är bra att bara ha ett verktyg?

Du är vad du äter

”Vi måste ha nåt som låter bra! Nåt slagkraftigt! Du är vad du äter…nej, det är taget. Du äter vad du är? Hmmm…du blir vad du äter? Nej, nu vet jag!”

Sagan om isbjörnsfolket

Denna metafor är helt utan brister!

Fördelningspolitik

Jag väljer att se denna bild som en uppmaning till kommunistisk revolution.

Steg mot det okända

Jag är alltid lika nyfiken och rädd om morgnarna när jag tar steget mot det okända frukostbordet.

Plattityd nummer 1

Även citat av ALLA ANDRA I HELA VÄRLDEN.

Må bra är att dansa på en brygga i en solnedgång

Ja, hur fan vet du det?

There's no limit!

Det finns inga begränsningar! Det finns inga strukturer, det finns inga sjukdomar, det finns inget socialt arv. Ingen könsdiskriminering, ingen rasism, inga ekonomiska klyftor. Så misslyckas du är allt ditt fel. Bara ditt.
Fuck you, positivt tänkande.

Kunskap är makt?

Och slutligen…är detta ett skämt? Nej, jag fattar inte.

Samtliga bilder är från boken Vad händer när det vänder, skriven av Thomas Fogdö och Johan Plate. De erkänner själv på sin hemsida att de inte är säkra på om de har upphovsrätt till alla citat själva, så jag utgår ifrån att även de bjuder på dessa bilder.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 december 2013 i Allmänt, Politik

 

Etiketter: , ,