RSS

Etikettarkiv: billy was a deaf kid

Billy was a…retarded kid?

Igår var vi på filmfestivalen, sista gången för i år för min del, och såg You might as well live (en tråkig komedi om en man som inte hade alla hästar hemma), Billy was a deaf kid (som jag ska skriva om strax) och Squeezebox! (skitbra dokumentär om en numera nedlagd gay-rock-klubb i New York).

Nåväl, Billy was a deaf kid kändes som en självklar film för mig att se, intresserad som jag är av dövkultur. Den skulle enligt programmet handla om ”Archie och relationen till hans döva storebror Billy och flickvännen Sophie”. Nog handlade den om Archie och Sophie alltid, dock är Billy en totalt meningslös karaktär. Han ska alltså vara döv. Han bor hos sin syster, som har ”vårdnaden” om honom (OBS, Billy är typ 30 år). Det framkommer inte varför Billy behöver ha en ”vårdare”, men visserligen förstår jag det eftersom han inte har några kommunikationsmedel över huvud taget. Han pratar inte, han hör inte, han tecknar inte (och ingen tecknar med honom), han gestikulerar inte, han sitter mest bredvid Archie och ler åt hans upptåg.

Det är extremt konstigt, och jag får inte ihop det. Han måste ju ha gått i skolan, eller? Hur kommunicerade han där? Hur kan det komma sig att ingen har kommit på idén att lära honom teckenspråk? Och visst, han kan vara typ utvecklingsstörd eller nåt, men han har inte alls några såna saker för sig som utvecklingsstörda brukar ha. Han är inte inåtvänd som autistiska personer, han är inte utåtagerande, han har inga synliga tecken på något syndrom, han leker inte eller busar som personer på en lägre utvecklingsnivå brukar, och han verkar inte ha några som helst behov att kommunicera till andra (utvecklingsstörda reagerar ju ofta som trotsiga barn när de inte får som de vill, till exempel). Dessutom, vore han förståndshandikappad eller nåt så hade ju det varit intressantare än att han var döv. Nu verkar det som att de skyller hela hans beteende på att han är döv.

Det är väldigt synd, för bortsett från Billy-karaktären så är filmen skitbra! Dialogen är helt underbar och trovärdig, det känns lite som reality-tv (fast med bara de intressantaste bitarna). Jag skulle gissa på att stora delar av dialogen är improviserad. Dessutom gör Archie och Sophie helt sjukt roliga saker, åker på en soffa nerför gatan i flera timmar, gömmer sig för polisen i en container, osv. Men alltså. Skärpning. Att vara döv är inte att gå omkring och vara tyst.

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 10 oktober 2009 i Film

 

Etiketter: ,