RSS

Etikettarkiv: falkenberg

Farväl Falkenberg

Känns som en passande film att se ikväll eller så. Har inte sett den, så jag vet inte om den är bra, men rent symboliskt, liksom. Jag sitter just nu på tåget hem (eller nåja. Tåget till Katrineholm, där jag ska byta tåg, men ni fattar) och säger därmed farväl till

– vindkraftverk
– begriplig och obegriplig halländska
– det 65+-inredda hotellrummet
– undermåligt utrustat kök
– genvägen över järnvägen
– fil med torkade aprikoser
– att få jobba på riktigt

Och så försöker jag undvika att tänka på att jag redan på söndag måste åka tillbaka till Örebro. Det borde fan vara olagligt att dra in höstlovet.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 06 november 2009 i Allmänt

 

Etiketter: ,

Soundtrack till Falkenberg

Jag har en känsla av att jag för alltid kommer att förknippa de här låtarna med Falkenberg eftersom jag tillbringat större delen av oktober här. Men imorgon åker jag hem! Här kommer den traditionsenliga listan på vad jag lyssnat på den senaste månaden:

Razorlight: Burberry Blue Eyes
En låt som jag hittat genom Musikfoto-utmaningen! Ska jag vara helt ärlig så har väl de flesta som deltar i den här s.k. utmaningen inte riktigt samma musiksmak som jag. Men ibland hittar man guldkorn.

Christian Kjellvander: Poppies and Peonies
Lit soft musik såhär på hösten. Den här låten sätter sig på hjärnan, vill jag lova. (Ps. Det betyder ”vallmor och pioner”!)

Radiohead: High and Dry
En Radioheadlåt jag lyckats missa tidigare. Tycker dock inte den är speciellt karaktäristisk, låter väldigt mycket Smashing Pumpkins om den.

Pink: Dear Mr. President
The Killers: Human
Idoleffekten är väl det jag får skylla på här. Dear Mr. President får jag rysningar av, vare sig det är Pink eller Mariette som sjunger. Älskar när publiken jublar åt ”what kind of father might hate his own daughter if she were gay”. Human är en sån där låt som jag hört ibland och inte fattat storheten med riktigt. Förrän nu.

Brainpool: We Aim to Please
…och här har vi reklameffekten! Jag gillade Brainpool skitmycket när det begav sig, men det är ju inte ett band som har stått emot tiden direkt. Men nog är de lite gulliga?

Kent: Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Okej. Jag skäms. Jag bara går omkring och låtsas att jag hatar Kent fast egentligen tycker jag att flera av deras låtar är riktigt bra. I’m such a fake.

Tori Amos: Talula
Det är någon konstig remix av den här låten som finns på Spotify. Jag lyssnar på originalalbumversionen i min mp3. Finns väl inte så mycket mer att säga om den, det är Tori at her best. Lika underbar som alltid. Från hennes ”barockplatta”, Boys for Pele.

Motörhead & Girlschool: Please Don’t Touch
Fick höra att det tydligen var nåt killband som hette Motörhead (konstigt med ö i namnet tycker jag) som hade fått vara med Girlschool på ett hörn, var tvungen att kolla upp! Röjigt, förstås.

Meat Loaf: Bat out of Hell
Jag älskar episka låtar! (Episk i ordets ursprungliga bemärkelse. Inte den nya internetkidzdefinitionen.)

Sahara Hotnights: Visit to Vienna
Sahara Hotnights är inget av mina favoritband direkt, plus att jag är lite allergisk mot att alla alltid ska ta upp dem som alibi när de vill bevisa att de ”visst lyssnar på tjejrock” eller nåt sånt. Icke desto mindre är det här en riktigt skön låt som jag hittade på min dator under de där dagarna jag saknade internet och var tvungen att göra nåt annat med datorn än att facebooka och läsa bloggar.

Tokio Hotel: Durch den Monsun
Tycker låten är söt. Och sångaren också. Och engelska är för mesar!

Green Day: Hela 21st Century Breakdown-skivan + typ allt annat de har gjort. Kommentar överflödig om ni har följt bloggen. Om inte, klicka på ”green day”-taggen i högerspalten.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 05 november 2009 i Musik

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Livet på hotell

Lista över oumbärliga saker som inte finns i mitt ”fullt utrustade kök”:

1. Sax
2. Konservöppnare
3. Grytlappar
4. Stekspade
5. Pastaslev
6. Tekulor
7. Provsticka
8. Skärbräda i plast
9. Kastrull som inte är gjord för ett jävla skolkök
10. Skålar

Lista över saker som jag har gjort under de senaste två veckorna som jag aldrig gjort förut:

1. Gått omkring hemma i trosor och benvärmare för att jag måste spara byxorna till när jag ska gå ut.
2. Hängt i en hotellobby flera timmar om dagen bara för att få internetuppkoppling.
3. Tittat på TV för att jag inte har något bättre att göra (och det blev för pinsamt att gå ner i lobbyn igen). (Nej, jag har nog aldrig känt mig tvingad att göra det förut i mitt liv faktiskt. På riktigt.)
4. Gått till den lokala dövföreningen där jag inte känner någon, och suttit där, tyst, bland alla femtioplussare och känt mig malplacerad, och kollat på en samling Michael Jackson-musikvideor som de hade valt att visa på sin pubafton.
5. Tvättat upp underkläder i handfatet. (Fuskpunkt, jag tror jag har gjort det en gång tidigare i mitt liv, men det är över 10 år sedan.)

 
13 kommentarer

Publicerat av på 25 oktober 2009 i Allmänt

 

Etiketter: , ,

Beroende av teknik? Moi?

”Oh Mary Saint Mary, varför är du så klantig?!” frågar jag mig ibland. Inte ofta, men ibland. Senast jag frågade mig detta var igår kväll när jag hade gått upp på rummet för kvällen, pratade lite med Benjamin i telefon innan jag skulle sova och skulle ladda mobilen samtidigt. Problemet var att vägguttaget satt för långt bort från sängen där jag tänkte sitta och prata, så när jag skulle ta upp mobilen så VEK sig kontakten på sladden och GICK AV, så att en bit av kontakten fastnade i mobilen. När jag försökte laga den gick den ännu mer sönder och det var bara att inse att den var olagningsbar, eller vad det nu kan heta. Och batteriet skrek på laddning hela tiden.

Nokialaddare i flera delar.

Detta hände alltså precis efter att jag skrivit mitt förra inlägg, ni vet det där peppiga inlägget härunder. Det var ju tur det, för sådär kunde jag ju inte ha det, gå omkring och vara glad hela tiden, hur skulle det se ut?

Nåväl, jag stängde naturligtvis av mobilen illa kvickt för att spara den lilla laddning som fanns kvar, och kom på en massa olika planer för hur jag skulle lösa situationen innan jag fick tag på en ny laddare. Problemen var till exempel: Hur ska jag vakna imorgon? Hur vet jag vad klockan är? Hur ska jag få tag i min handledare så jag vet när vi ska ses? Typ allt som fanns på mitt hotellrum och skenbarligen skulle kunna hjälpa mig hånade mig genom att inte fungera. Det fanns bara en klocka, en väckarklocka, och den hade stannat. Det går säkert att på något sätt sätta ett larm på datorn, men jag vet inte hur i så fall. Jag försökte använda telefonen på rummet men fick bara felsignaler. Och all personal på hotellet hade ju gått hem för kvällen. Dessutom funkade min sänglampa bara ibland, så jag fick irra runt i mörker.

Mitt i natten vaknade jag dock med en skitbra idé. Jag hade ju lite lite batteri kvar på mobilen, så jag satte på den lite snabbt och kollade vad klockan var, sedan gick jag ut i köket och ställde in klockan på  mikron. (Den gick fel innan.) Det gick faktiskt lätt som en plätt klockan 03.55, förmodligen för att jag var så irriterad. Så när jag vaknade senare kunde jag gå ut i köket och kolla på klockan iallafall.

Och så funkade ju väckningen. Som tur var. Och jag hann få ett sms från min handledare också innan mobilen dog. Så allt löste sig till slut. Men nu har jag lärt mig att en nokialaddare kostar 250:-. Det kunde man inte tro!

Förresten, KajsaLisa skrev ett förjävla fint inlägg igår, som jag läste när jag var i upplösningstillstånd över min ickefungerande mobil och min ensamhet i en främmande stad, så jag blev sådär rörd igen. Som gjort för mig, men jag tror jag väntar med att följa instruktionerna tills jag kommer hem. Det kanske skulle verka lite suspekt här i hotellobbyn.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 13 oktober 2009 i Allmänt

 

Etiketter: ,

Natural born interpreter

(Edit: haha, så jävla kul att jag stavade fel på ”interpreter” i rubriken nyss. bästa ordet att stava fel på. ändrat nu!)

Ni får ursäkta att det blir lite dagboksblogg av det här nu ett tag framöver, men jag måste ju uppdatera er om vad jag sysslar med nu när jag är så långt ifrån alla. (Och om jag känner mina läsare rätt så tycker typ hälften av er att det är en förbättring iallafall.)

Jag kunde förstås inte sova inatt. Tänkte på Green Day och sen framåt småtimmarna kom jag på att jag skulle OMG TOLKA PÅ RIKTIGT FÖR FÖRSTA GÅNGEN! och sen låg jag såklart och tänkte på det. Men jag vaknade iallafall strax för sju så lite måste jag ju ha sovit iallafall. Sen gick jag upp och åt hotellfrukost.

Det här med hotellfrukost är så ironiskt när det gäller mig. För det finns asmycket smaskiga grejer, typ varm choklad, te, massa olika sorters bröd, juice, fil & youghurt, gör-din-egen-müsli-burkar med olika flingor och frön, ägg, massor grönsaker, ost och annat pålägg, olika sorters deluxiga marmelader och torkad frukt, osv osv, och man får äta hur mycket man vill och allt ingår. Jag skulle älska det på eftermiddagen när jag kommer hem. Men kan jag äta på morgonen eller? NEJ DET KAN JAG INTE! Jag äter typ…lite torr fil eller nåt.

Iallafall, när jag hade ätit filen fick jag ont i magen av nervositet. Jag har ju varit så upptagen av inställda tåg och osedda konserter att jag inte hunnit varit nervös innan, men nu fattade jag att det var allvar. Sen gick jag ut och mötte min handledare som kom och hämtade mig vid hotellet. Sedan visade hon mig runt på tolkcentralen och sedan fick jag åka på mitt första uppdrag! Innan var jag ju mest nervös över presentationen, mötet, första intrycket och sådana saker, men när jag kom fram till stället vi skulle vara på och mötte brukaren så föll allting så naturligt! Det var en döv där och en massa som inte kunde teckenspråk, innehåll behövde förmedlas och jag bara: Jag gör’t! Jag hann knappt tänka, det var som en reflex och det funkade skitbra, och min handledare glömde bort att uppdraget faktiskt var på två timmar och att det var mitt första så efter typ 40 minuter fick jag försöka hinta om att vi kanske borde byta och hon bara: Ojdå!

Fick massor beröm efteråt och kände mig helt lycklig. Håller med Karin, varför behöver folk knark när man kan tolka?! Precis så kändes det. Sen på eftermiddagen hade jag ett uppdrag till, som jag fick göra helt själv (ja, alltså, handledaren var ju med som stöd självklart, men jag var aktiv hela tiden). Funkade skitbra. Så jävla nöjd! Nöjd med dagen, nöjd med tolkningarna, nöjd med handledaren, nöjd med mig själv.

 
10 kommentarer

Publicerat av på 12 oktober 2009 i Allmänt

 

Etiketter: , ,

MarySaintMary i Falkenberg

Nu är jag framme på mitt hotell i Falkenberg. Det verkar soft, väldigt litet och familjärt. Har suttit i foajen och ätit en smörgås och kollat uppkopplingen, den funkar sådär (nästan inte alls) här uppe på rummet men där nere är den bra. (Går ner när jag ska posta detta.) Får se hur jag ska lösa det, kanske får skaffa något mobilt bredband eller nåt. Jag ska ju vara här i fyra veckor och internet är ju ändå min bästa vän, liksom.

Resan hit gick…förskräckligt egentligen, tåget från Hässleholm där jag skulle byta var inställt, så jag fick åka buss därifrån, försenad buss dessutom. Kom fram vid åttatiden fast jag skulle ha varit framme 20 i 7. Men fram kom jag iallafall och det är ju det viktigaste.

Och så blir jag uppdaterad från Green Day-konserten titt som tätt av DARLING Joakim. :D :D :D I SO owe you!

Imorgon ska jag möta min handledare halv nio här vid hotellet, sen ska vi kolla in tolkcentralen och sen har jag ZOMG UPPDRAG! klockan 10. Peppad!

Edit: Fast jag är faktiskt ledsen på riktigt över Green Day. Lyssnar på Bullet in a Bible (när uppkopplingen fungerar) ikväll, och ser ut såhär:

Ledsen

 
9 kommentarer

Publicerat av på 11 oktober 2009 i Allmänt

 

Etiketter: , ,