RSS

Etikettarkiv: harry potter and the goblet of fire

The lovely ladies of Beauxbatons and the proud sons of Durmstrang

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE!

Ja, ni hör ju på rubriken.

I bok 4 i Harry Potter-serien hålls alltså The Triwizard Tournament på Hogwarts, vilket innebär att elever från två andra magiskolor i Europa kommer och hälsar på. Skolorna i fråga är Durmstrang Institute och Beauxbatons Academy. Och medan Hogwarts är en vanlig, brittisk skola, med en vanlig brittisk blandning på folk (engelsmän och irländare, svarta, vita och asiater, mugglarfödda och renblodiga, ondskefulla Slytherinare och goda Gryffindorare (dock är denna polarisering också intressant, men det är en annan historia) osv) så beskrivs dessa två andra skolor, eller i vilket fall urvalet av elever som de valt att skicka till Hogwarts och som författaren valt att beskriva, som förvånande homogena.

Beauxbatons Academy, med halv-veelan Fleur Delacour (”Hjärtats blomma”, är det inte vackert så säg) och ståtliga rektorn Madame Maxime i spetsen, indikeras ganska tydligt ligga i Frankrike. Och fransoser är ju rätt fjolliga som vi alla vet(?). Det är för kallt på Hogwarts, för de har inte tagit med sig annat än tunna kläder, och dekorationerna är inte tillräckligt fina för att falla herrskapet i smaken. Dessutom kommer de här och förför våra tjejer och killar!

Durmstrang Institute är såklart Beauxbatons motsats, och ligger troligtvis i norra Skandinavien enligt de som har forskat i saken (deras exakta vistelseort är ju dock hemlig), även om jag tycker deras brytning påminner mer om ryska. Men fåordige frontfiguren och quidditchspelaren Viktor Krum är ju från Bulgarien. Rektorn Igor Karkaroff är före detta dödsätare, hård, kall och orättvis.

Jag antar att det inte är en slump att både rektor och tävlingsdeltagare från respektive skolor har det kön de har.  Det nämns både Beauxbatonspojkar och Durmstrangflickor i boken men det är i förbigående. I filmen har de däremot dragit det till sin klichéiga spets, och gjort de båda läroverken till pojk- respektive flickskolor (och det är därifrån citatet i rubriken kommer).

Durmstrang:

Beauxbatons:

Och grejen är att jag fattar ju att det är lättare att skriva en bok om man drar saker till sin spets och använder sig av stereotyper (tro mig, jag fattar detta mycket mer nu när jag själv börjat skriva!). Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Beauxbatonflickornas små stönanden i klippet ovan (och åt de manliga Durmstrangmännens manliga hojtanden), men jag ger dem detta iallafall: det är inte ett subtilt försök att smyga in könsroller, utan jävligt tydligt och kliché.

Men alltså, ändå. Visst, Rowling har inte skrivit skolorna som könssegregerade, men man förstår ju ändå vart filmmakarna fått idén från, det är ju inte konstigt att tänka i de banorna. Fatta vad coolt det hade varit om det varit typ Victoria Krum som varit quidditchspelare och fåordig och tuff och bondat med Ron, eller Fleur som manlig Veela (han kunde ha sett ut typ som nån söt mangafigur eller Cloud i Final Fantasy eller som Draco brukar se ut i fan art) som förför… Ron. Varför inte? Som det är nu så är det bara Madame Maxime som är någotsånär intressant ur genusperspektiv, de andra uppfyller sina tilldelade könsroller helt perfekt.

 

Etiketter: , , , , ,

Raggning i Harry Potter

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE!

Det var ett tag sedan jag skrev om Harry Potter och genus, dels för att jag tröttnade på att skriva och analysera och ville läsa istället, och dels för att jag inte har läst så jättemycket i just den boken på sistone. Men nu tog jag upp den (jag har kommit till bok 4) och stötte ganska snart på kapitlet om julbalen (The Yule Ball, älskar ordet yule!), i vilket Harry Potter som deltagare i The Triwizard Tournament (”den magiska trekampen” på svenska, fråga mig inte varför för det är verkligen inte samma sak) måste ha med sig ett damsällskap att dansa första dansen med. (Ja, jag gillar parenteser.)

Hela stycket om när Harry ska försöka fråga en tjej om hon vill följa med på julbalen (återfinns i kapitel 22: ”The Unexpected Task”) börjar med att han jämför det med att besegra en drake, något som han gjort i ett tidigare kapitel, och kommer fram till att han hellre skulle göra detta igen än ställas inför att bjuda en tjej på dansen. Harry tycker också att det är störande att tjejerna går i ”flock”, och Ron föreslår att han ska fånga en med lasso för att få henne för sig själv. Detta tycker jag är en lite störande syn på ”raggande” (eller vad man nu ska kalla det). Dock kan jag förstå att känslan dyker upp, och att Harry jämför själva rädslan inför att bjuda ut någon med rädslan han upplevde när han skulle överlista en drake. Däremot tycker jag det ser illa ut att jämföra tjejer med djur, även om Rons lassokommentar naturligtvis är skämtsamt menad.

Harry upptäcker också hur många tjejer det plötsligt verkar finnas på skolan – vilket väl till viss del kan förklara bristen på kvinnliga karaktärer i de två första böckerna, om man vill läsa välvilligt. Vad gör tjejerna som Harry upptäcker då? Jo, de fnittrar och viskar, skriker av skratt när pojkarna går förbi, och diskuterar engagerat vilka kläder de ska ha på sig på balen. Ja, för det är ju det enda tjejer ägnar sig åt. Dåligt av Rowling, då hon ju varit tonårstjej själv och, med tanke på hur hon beskriver Hermione, förmodligen hade andra intressen än kläder och killar. Här är det också obehagligt hur Harry och läsaren förväntas se Hermione som en ”speciell” tjej, som inte är som de andra tjejerna, som har vettiga intressen istället för fåniga och som umgås med killar och inte ”flockar” av andra tjejer.

Harry vill bjuda ut Cho Chang. Hon beskrivs som ett år äldre, väldigt söt och en duktig quidditchspelare. Bra beskrivning tycker jag, inte könsstereotyp. Däremot minns jag Cho som en väldigt tråkig och platt karaktär när man väl får träffa henne i böckerna.

Ron tror att det kommer bli lätt för Harry att bjuda ut vilken tjej som helst eftersom han har besegrat en drake och han visar sig ha rätt i att tjejerna vill ha Harry. Harry blir utbjuden av flera tjejer, som han dock tackar nej till. Den första på grund av ren chock, den andra för att hon var för ung (?), och den tredje för att hon var lång och såg arg ut. (”She was a foot taller than me. Imagine what I’d look like trying to dance with her.”) Harry reflekterar över huruvida någon av tjejerna ens hade frågat honom om han inte varit med i trekampen, och om detta skulle störa honom ifall Cho hade frågat honom. Här har vi ju den där bilden av att kvinnor är ett ”pris” som män kan kämpa sig till, och att kvinnor bara är intresserade av framgångsrika män. Dock kul att tjejerna frågar Harry vilket ju är ett ”brott” mot könsrollerna. Däremot beskrivs inte dessa tjejer i överdrivet positiva ordalag.

Som helhet kan jag väl säga att det mesta av detta speglar någon slags verklighet, i och med att det finns mönster och strukturer som Rowling tar upp här. Men jag tycker det är lite trist att spä på grejen med att killar bara ser tjejer som ytliga och fnittriga. Det är något jag själv inte känner igen mig i, inte för att jag nånsin varit tonårskille såklart, men jag upplevde inte att killarna såg mig så när jag var 14 och hade en hel del killkompisar. Men det är klart, jag kanske var Hermione.

 

Etiketter: , , , ,