RSS

Etikettarkiv: könsroller

The lovely ladies of Beauxbatons and the proud sons of Durmstrang

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE!

Ja, ni hör ju på rubriken.

I bok 4 i Harry Potter-serien hålls alltså The Triwizard Tournament på Hogwarts, vilket innebär att elever från två andra magiskolor i Europa kommer och hälsar på. Skolorna i fråga är Durmstrang Institute och Beauxbatons Academy. Och medan Hogwarts är en vanlig, brittisk skola, med en vanlig brittisk blandning på folk (engelsmän och irländare, svarta, vita och asiater, mugglarfödda och renblodiga, ondskefulla Slytherinare och goda Gryffindorare (dock är denna polarisering också intressant, men det är en annan historia) osv) så beskrivs dessa två andra skolor, eller i vilket fall urvalet av elever som de valt att skicka till Hogwarts och som författaren valt att beskriva, som förvånande homogena.

Beauxbatons Academy, med halv-veelan Fleur Delacour (”Hjärtats blomma”, är det inte vackert så säg) och ståtliga rektorn Madame Maxime i spetsen, indikeras ganska tydligt ligga i Frankrike. Och fransoser är ju rätt fjolliga som vi alla vet(?). Det är för kallt på Hogwarts, för de har inte tagit med sig annat än tunna kläder, och dekorationerna är inte tillräckligt fina för att falla herrskapet i smaken. Dessutom kommer de här och förför våra tjejer och killar!

Durmstrang Institute är såklart Beauxbatons motsats, och ligger troligtvis i norra Skandinavien enligt de som har forskat i saken (deras exakta vistelseort är ju dock hemlig), även om jag tycker deras brytning påminner mer om ryska. Men fåordige frontfiguren och quidditchspelaren Viktor Krum är ju från Bulgarien. Rektorn Igor Karkaroff är före detta dödsätare, hård, kall och orättvis.

Jag antar att det inte är en slump att både rektor och tävlingsdeltagare från respektive skolor har det kön de har.  Det nämns både Beauxbatonspojkar och Durmstrangflickor i boken men det är i förbigående. I filmen har de däremot dragit det till sin klichéiga spets, och gjort de båda läroverken till pojk- respektive flickskolor (och det är därifrån citatet i rubriken kommer).

Durmstrang:

Beauxbatons:

Och grejen är att jag fattar ju att det är lättare att skriva en bok om man drar saker till sin spets och använder sig av stereotyper (tro mig, jag fattar detta mycket mer nu när jag själv börjat skriva!). Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Beauxbatonflickornas små stönanden i klippet ovan (och åt de manliga Durmstrangmännens manliga hojtanden), men jag ger dem detta iallafall: det är inte ett subtilt försök att smyga in könsroller, utan jävligt tydligt och kliché.

Men alltså, ändå. Visst, Rowling har inte skrivit skolorna som könssegregerade, men man förstår ju ändå vart filmmakarna fått idén från, det är ju inte konstigt att tänka i de banorna. Fatta vad coolt det hade varit om det varit typ Victoria Krum som varit quidditchspelare och fåordig och tuff och bondat med Ron, eller Fleur som manlig Veela (han kunde ha sett ut typ som nån söt mangafigur eller Cloud i Final Fantasy eller som Draco brukar se ut i fan art) som förför… Ron. Varför inte? Som det är nu så är det bara Madame Maxime som är någotsånär intressant ur genusperspektiv, de andra uppfyller sina tilldelade könsroller helt perfekt.

 

Etiketter: , , , , ,

Raggning i Harry Potter

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE!

Det var ett tag sedan jag skrev om Harry Potter och genus, dels för att jag tröttnade på att skriva och analysera och ville läsa istället, och dels för att jag inte har läst så jättemycket i just den boken på sistone. Men nu tog jag upp den (jag har kommit till bok 4) och stötte ganska snart på kapitlet om julbalen (The Yule Ball, älskar ordet yule!), i vilket Harry Potter som deltagare i The Triwizard Tournament (”den magiska trekampen” på svenska, fråga mig inte varför för det är verkligen inte samma sak) måste ha med sig ett damsällskap att dansa första dansen med. (Ja, jag gillar parenteser.)

Hela stycket om när Harry ska försöka fråga en tjej om hon vill följa med på julbalen (återfinns i kapitel 22: ”The Unexpected Task”) börjar med att han jämför det med att besegra en drake, något som han gjort i ett tidigare kapitel, och kommer fram till att han hellre skulle göra detta igen än ställas inför att bjuda en tjej på dansen. Harry tycker också att det är störande att tjejerna går i ”flock”, och Ron föreslår att han ska fånga en med lasso för att få henne för sig själv. Detta tycker jag är en lite störande syn på ”raggande” (eller vad man nu ska kalla det). Dock kan jag förstå att känslan dyker upp, och att Harry jämför själva rädslan inför att bjuda ut någon med rädslan han upplevde när han skulle överlista en drake. Däremot tycker jag det ser illa ut att jämföra tjejer med djur, även om Rons lassokommentar naturligtvis är skämtsamt menad.

Harry upptäcker också hur många tjejer det plötsligt verkar finnas på skolan – vilket väl till viss del kan förklara bristen på kvinnliga karaktärer i de två första böckerna, om man vill läsa välvilligt. Vad gör tjejerna som Harry upptäcker då? Jo, de fnittrar och viskar, skriker av skratt när pojkarna går förbi, och diskuterar engagerat vilka kläder de ska ha på sig på balen. Ja, för det är ju det enda tjejer ägnar sig åt. Dåligt av Rowling, då hon ju varit tonårstjej själv och, med tanke på hur hon beskriver Hermione, förmodligen hade andra intressen än kläder och killar. Här är det också obehagligt hur Harry och läsaren förväntas se Hermione som en ”speciell” tjej, som inte är som de andra tjejerna, som har vettiga intressen istället för fåniga och som umgås med killar och inte ”flockar” av andra tjejer.

Harry vill bjuda ut Cho Chang. Hon beskrivs som ett år äldre, väldigt söt och en duktig quidditchspelare. Bra beskrivning tycker jag, inte könsstereotyp. Däremot minns jag Cho som en väldigt tråkig och platt karaktär när man väl får träffa henne i böckerna.

Ron tror att det kommer bli lätt för Harry att bjuda ut vilken tjej som helst eftersom han har besegrat en drake och han visar sig ha rätt i att tjejerna vill ha Harry. Harry blir utbjuden av flera tjejer, som han dock tackar nej till. Den första på grund av ren chock, den andra för att hon var för ung (?), och den tredje för att hon var lång och såg arg ut. (”She was a foot taller than me. Imagine what I’d look like trying to dance with her.”) Harry reflekterar över huruvida någon av tjejerna ens hade frågat honom om han inte varit med i trekampen, och om detta skulle störa honom ifall Cho hade frågat honom. Här har vi ju den där bilden av att kvinnor är ett ”pris” som män kan kämpa sig till, och att kvinnor bara är intresserade av framgångsrika män. Dock kul att tjejerna frågar Harry vilket ju är ett ”brott” mot könsrollerna. Däremot beskrivs inte dessa tjejer i överdrivet positiva ordalag.

Som helhet kan jag väl säga att det mesta av detta speglar någon slags verklighet, i och med att det finns mönster och strukturer som Rowling tar upp här. Men jag tycker det är lite trist att spä på grejen med att killar bara ser tjejer som ytliga och fnittriga. Det är något jag själv inte känner igen mig i, inte för att jag nånsin varit tonårskille såklart, men jag upplevde inte att killarna såg mig så när jag var 14 och hade en hel del killkompisar. Men det är klart, jag kanske var Hermione.

 

Etiketter: , , , ,

Slash & normbrytande

Tänker på en sak angående slash och annan kultur som involverar pojkar som blir kära i andra pojkar. Jag är ju väldigt förtjust i just detta och kom just på en sak som kanske förklarar min dragning till det (rent bortsett från att jag är heterokvinna som tänder på män, och ju fler desto bättre). För det är ju inte bara våt-i-trosorna-intresse jag har för detta utan jag blir liksom alldeles warm & fluffy inside på ett sätt som heteroromanser aldrig kan få mig att känna (om det inte är mina egna, förstås).

Det finns en annan sak jag gillar och det är berättelser av typen Thelma & Louise, där kvinnliga karaktärer är tuffa och coola och driver handlingen framåt tillsammans utan att någon man är speciellt inblandad över huvud taget. Då blir jag typ såhär pirr-i-magen-female-empowerment-sådärja-fuck’emall! Jag har analyserat den grejen ganska mycket mer (feminist som jag är) och det har ju såklart att göra med att det är befriande att se kvinnor som gör manligt könskodade saker utan män inblandade. ”Kvinnor kan”, typ, även om det är världens fånigaste uttryck, men när det gäller till exempel film kan det vara skönt att bli påmind, så mansdominerat som det är där.

Och då tänker jag på all slash, yaoi, böcker med gaytema osv, och faktiskt till och med söta bromances som jag är så galet förtjust i, och kan det vara så att det är extremt befriande även att få se killar visa rosa fluffiga känslor utan att det är någon tjej inblandad? Att få uppleva killar faktiskt vara riktigt jävla sweet utan att de gör det för nån tjejs skull?

Och så självklart för att när något är normbrytande så finns det inte lika mycket regler längre. I heterosexuella romanser på film finns det oftast ett visst förfaringssätt, tjejen och killen ”spelar mot” varandra på ett visst sätt och det blir ofta förutsägbart, plus att man kan få med en massa sunkiga könsroller på köpet. Två killar (eller tjejer) som kysser varann för första gången – det finns liksom inga regler!

 
3 kommentarer

Publicerat av på 13 juni 2012 i Feminism, Film, Hett

 

Etiketter: , ,

Störiga saker i senaste numret av Buffé

Ja, jag har ett Ica-kort. So sue me. Iallafall:

1. ”Paul Svensson bjuder på trendigt grönt”

Jaa! Vad kul! En massa vegetariska recept, trevligt för omväxlings skull. TRODDE JAG JA! Under rubriken ”Växtriket regerar” (seriöst?) finns 5 recept, varav ett innehåller sikrom, ett kycklingfond, ett gelatin, ett torsk och hela två av dem innehåller sidfläsk. Dessutom är det ägg och smör i flera recept. Vad hela poängen är med att betona att det är ”grönt” och att svamla om ”växtriket” vet jag inte, det är ju bara vanliga recept, som visserligen innehåller grönsaker, men det gör väl de flesta recept. (Utom det med torsken då, det innehåller torsk, smör, salt och rivet citronskal. Men man ska tydligen riva över lite blomkål på slutet SPEXIGT VA så det är väl det som gör det ”grönt”…eh.) Lite längre fram i tidningen finns även citatet ”Senaste trenden är ‘växtbaserat’. Ingen vågar kalla det vegetariskt, men vi vaknar upp från köttkoman. 2012 är gurkans år!” av ”trendexperten” (herregud) Stefan Nilsson. Ja alltså…det ÄR ju inte vegetariskt? Så varför kalla det vegetariskt? Och sen att gurka ska stå som representant för grönsaker i allmänhet…suck.

2. ”Riktiga män äter sallad”

Vi har hört det förut. Riktiga män gör det ena, riktiga män gör inte det andra. Real men don’t rape, real men don’t buy girls, riktiga män diskar och lagar mat. Är så trött på att det ska finnas ”riktiga” och ”oriktiga” män. Våldtar du eller köper ”flickor” (alltså, flickor, då är de väl underåriga, right?) så har du nog andra problem än att du ”inte är en riktig man”. Varför bemöta en dålig könsroll med att fortsätta befästa existensen av könsroller? Varför inte typ en ”människoroll”: respektera varandra, skada ingen, good luck have fun!

Sedan fortsätter reportaget med att befästa könsrollen ”män gillar inte grönsaker” (som den försöker motverka, eller? jag fattar inte) med att erbjuda recept på olika ”sallader” med kött i, typ ”Gjutjärnssallad med rödbetor och renskav” (fy fan vad hårt och manligt! gjutjärn liksom!), en vintersallad med rotfrukter som beskrivs som ”rejäl”, samt en sallad med sidfläsk i. VAD ÄR GREJEN MED SIDFLÄSK?

3. ”Camilla klarar butiksjobbet trots handikapp”

Artikeln handlar om en döv kvinna som jobbar på Ica. Nu vill jag absolut inte tala för Camilla som artikeln handlar om, men om jag ska sammanfatta mina erfarenheter av dövvärlden, som jag ju är ganska insyltad i, så tror jag att döva i allmänhet inte blir jätteförtjusta över att kallas ”handikappade”. Och det är inte bara det att den politiskt korrekta termen numera inte är ”handikapp” utan ”funktionsnedsättning”, för det där är ju lätt att ta fel på (även om redaktörer som vill vara seriösa borde känna till det). Det handlar också om att en allmän uppfattning bland döva är att de inte är handikappade/funktionshindrade/whatevah utan en språklig och kulturell minoritet. ”Handikappad” är ett väldigt kontroversiellt ord bland döva, och även om alla vet att dövhet de facto klassas som funktionsnedsättning så är det ganska respektlöst att kalla människor som inte känner sig handikappade för det ordet. (Handikappet eller funktionshindret uppstår ju i mötet med en icke-anpassad miljö, döva är inte handikappade när de umgås med andra döva.) Dessutom får Camilla uttala sig exakt noll (0) gånger i artikeln, det är istället hennes chef som berättar om henne. Och han säger bra saker, absolut, men artikeln i stort går ju bara ut på ”Vi på Ica är så himla bra, vi anställer till och med stackars handikappade!!!11”, när jag gärna hade velat veta vad Camilla själv tyckte om det hela. (Obs, jag tror att det är ett jättebra projekt de har, det är skitbra att Ica vågar anställa personer med funktionsnedsättning. Det är journalistiken jag vänder mig emot.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari 2012 i Allmänt, Mat

 

Etiketter: , , , , , , ,

The Friend Zone revisited

Nu har jag tittat på resultatet av omröstningen jag hade här i bloggen för ett tag sedan angående friendzonande! För er som är intresserade rekommenderar jag att ni läser originalinlägget, men sammanfattningsvis handlar det om att jag tycker att begreppet ”friend zone” har blivit alldeles för könat, speciellt på internet, dvs jag tror inte att fenomenet ”min kompis vill inte ligga med mig utan bara vara vän” inte drabbar enbart killar som det ibland framstår.

Här är iallafall resultatet (tills vidare, omröstningen är fortfarande öppen, men jag vet inte om jag kommer följa upp den igen):

Den mest statistiskt säkra slutsatsen man kan dra av detta är ju att jag har många fler kvinnliga än manliga läsare (eller iallafall fler kvinnliga läsare som är beredda att kryssa i en enkätundersökning). Men jag sammanställer lite ändå, mycket väl medveten om det icke-vetenskapliga i detta.

40 tjejer har svarat på enkäten (kan även vara färre, för man kunde kryssa i mer än ett alternativ). Av dessa har 25 (62,5%) blivit friendzonade och 15 (37,5%) inte. Jag måste erkänna att jag trodde att det var vanligare än så att bli friendzonad, men kan till dessa 15 personer bara säga YOU GO GIRL! Ska väl också påpeka att ett ”nej” på den här frågan borde kunna innebära både ”jag har alltid fått ligga med dem jag velat ligga med” samt ”jag har aldrig haft någon lust att ligga med någon kompis”.

15 killar har svarat och av dem har hela 14 (93%) råkat ut för friendzonande, medan 1 (7%) klarat sig undan. Så det verkar vara vanligare för killar. Just det är jag inte förvånad över, men att nästan alla killar som svarade här är drabbade av detta måste jag säga att jag inte räknat med! Å andra sidan var det ju många färre killar än tjejer som svarade, vilket eventuellt kan göra resultatet lite missvisande.

Jag har också tittat på vilka som friendzonar andra eftersom den ena delen av myten ju lyder (förenklat) ”stackars oss killar” och den andra ”taskiga tjejer som inte vill ligga”.

Av 55 svar är det 21 som blivit friendzonade av tjejer (38%), och 18 av killar (32%). Inte så stor skillnad alltså! (Övriga 30% är alltså friendzonade av ”ingen”, för tydlighetens skull.)

Sammanfattningsvis trodde jag att det skulle bli en jämnare fördelning mellan könen än det blev, men jag är ändå nöjd med att få veta att 62,5% av tjejerna som svarat på denna enkät delar min erfarenhet av att bli friendzonad och att det absolut inte är enbart en killgrej som vissa vill få det att framstå som.

Trivia: 7% av killarna och 20% av tjejerna har varit tänd på en kompis av samma kön (men inte fått till det). Vet inte vad man kan göra av den statistiken men det kanske kan vara intressant att veta att alla inte är så heterosexuella som man kanske kan tro! Själv vill jag gärna läsa in homoerotiska undertoner i alla manliga vänskaper, lite som myten(?) om att alla killar fantiserar om hur best-friends-forever-tjejerna alltid har kuddkrig i underkläderna när ingen ser på.

Sherlock: friendzonad?

 
6 kommentarer

Publicerat av på 07 februari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , , ,

The Friend Zone

Jag har stört mig ett tag på begreppet ”friend zone” och alla whiniga killar som klagar på att de blivit placerade i denna. Jag har inte stött på dessa killar i verkligheten, men på internet verkar det gå 13 på dussinet. Om ni inte har koll på begreppet så går det ut ungefär på följande: Alla killar vill egentligen ligga med sina tjejkompisar. Men tjejerna vill aldrig ligga med de snälla killarna som är deras kompisar (en vanlig uppfattning är att tjejerna vill vara ihop med ”bad boys” istället och därför väljer bort killkompisarna). Tjejerna placerar alltså killarna i vänskapszonen, ”the friend zone”. Sen whinar killarna om detta på internet. Typ: ”Jag var snäll mot henne och blev hennes vän men hon vill ändå inte ligga med mig, bu-hu-huuuuu!”.

Liksom, det är klart att sådant händer. Att två personer är vänner, den ena är attraherad av den andra, men denna attraktion är obesvarad. Men jag vänder mig emot att det framställs som att alla killar alltid vill ligga med sina tjejkompisar, och att tjejer aldrig vill det. Det framställer både tjejer och killar i så dålig dager, jag tycker verkligen inte det är en ok syn på människor. Inte bara reproducerar den myten om att alla killar vill ligga jämt utan den framställer både killar och tjejer som elaka och manipulativa (killar blir bara vänner med tjejer för att få ligga, tjejer vägrar ligga för att jävlas). Och jag känner verkligen inte igen det i mitt eget liv. Men det kanske bara är för att jag blivit så hårt jävla friendzonad själv som jag är bitter, vem vet. Så jag tänkte fråga er, göra en undersökning helt enkelt. Har ni blivit friendzonade?

Jag hoppas jag fått med alla relevanta alternativ (eftersom det handlar om just en killar vs tjejer-fråga kände jag att det blev för krångligt att ta med ”annat kön”-alternativ, jag hoppas inte jag sårar någon med detta). Jag vill veta om det finns någon skillnad i kön dels på vilka som blir friendzonade, och dels på vilka som friendzonar andra. Därav ganska många alternativ. Svara så blir jag glad!

Ps. Ja, alltså, jag fattar att det här är helt ovetenskapligt.

 
12 kommentarer

Publicerat av på 10 januari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,

Man vet ju hur killar är, höhö

Jag tänkte utveckla det jag skrev om respektlöshet i förhållanden i förra inlägget. Man kan ju vara respektlös på många sätt, men det som provocerar mig galet mycket är när folk skyller alla sin partners negativa sidor på kön. Och sen får de en massa likeningar på sin status och folk bara ”Ja, eller hur! Typiskt män!” (Jag ser faktiskt oftare negativa saker om män skrivna av kvinnor, jag vet inte om det beror på att jag har fler kvinnor på min Facebook eller om det är en generell grej, men det är lika illa varifrån det än kommer.)

Men seriöst, du som utgår ifrån att killar (tar det exemplet nu) inte kan städa, diska eller laga mat och bygger det påståendet på att din man aldrig gör det: hur tror du någonsin att din man ska börja visa intresse för att diska när du hela tiden påpekar att han inte kan? Dessutom ger du honom en ursäkt, hans kön, som gör att han kan fortsätta slippa. Och, framför allt, varför pekar du ut alla andra män som idioter när det bara är en person du är arg på? Och varför, varför, varför ställer du inte lite krav på honom istället för att whina om det på Facebook?

(Så försökte jag leta rätt på nån status som såg ut typ sådär och printscreena, men hittade ingen just idag bara för det. Men jag tror ni känner igen det ändå.)

 
7 kommentarer

Publicerat av på 06 januari 2012 i Allmänt, Feminism

 

Etiketter: , ,

The letters from no one

Kapitel 3 i första Harry Potter-boken. Titeln syftar på breven från Hogwarts som försöker nå Harry, men som Vernon försöker stoppa så till den milda grad att hela familjen måste ge sig av från hemmet, och åka först till ett hotell och sedan ut på en öde ö i havet.

När jag läser det här kapitlet kommer jag på mig själv med att nynna på introlåten till 2½ men. Så illa är det. Bortsett från någon enstaka stickreplik av Petunia samt den kvinnliga hotellägaren är det a man’s world. Så jag tänkte ta tillfället i akt och titta på mansroller!

De tre män/pojkar som tar plats i kapitlet är Vernon, Dudley och Harry. Vernon och Dudley framställs som negativa personligheter medan Harry är den vi identifierar oss med. Vi ska vilka personlighetsdrag Rowling utrustat de olika karaktärerna med.

Vernon är en mycket auktoritär person. Han är familjens överhuvud och han bestämmer över alla de övriga. Han tycker själv han är väldigt smart, men han blir ständigt överlistad (dvs, han är inte så smart egentligen). När en situation uppstår som han inte har kontroll över blir han både rädd och arg, men tar all sin tid och kraft i anspråk för att rätta till det han anser vara missförhållanden. Detta skulle i många fall kunna tolkas som positivt, problemet här är ju snarare att det han försöker stoppa (att Harry ska komma till Hogwarts) är något som både vi läsare och Harry vill ska hända (vi vet det inte än, men vi vill det). Några andra saker vi får veta i kapitlet är att Vernon är stolt över sin son Dudley, har dålig humor, och antingen kan han ingenting om mat, eller så bryr han sig inte (hans uppfattning om proviant är chips och bananer).

Dudley beskrivs i början av kapitlet som ”big and stupid”. Han är en mobbare, han är vårdslös med sina saker, han är våldsam, han är bortskämd, han får utbrott när han inte får som han vill. Han älskar TV och TV-spel, men läser aldrig. Dessutom snarkar han. Det här är beskrivningen av en rakt igenom otrevlig person, där Rowling dessutom lagt in en värdering av vilka fritidssysselsättningar som är bra och inte. TV = dåligt. Böcker = bra. Per definition, eftersom Dudley tycker tvärtom.

Harry är protagonisten som vi ska identifiera oss med, och det märks. Harry har nämligen inte utrustats med så många egenskaper (än så länge), så att vi ska kunna projicera oss själva på honom. Detta är knappast stor litteratur, men ett väldigt smart drag om man vill få människor att fastna i böckerna.* Men vi ska ändå titta på det lilla vi får veta om Harry. Han är ju kuvad, det vet vi. Han har växt upp hos en familj som hatar honom, han är deras slav och bor i en skrubb. Han är också väldigt lugn, vilket väl kan vara för att han lärt sig att hans liv blir enklare om han inte säger emot. Men han tänker och funderar mycket för sig själv, vilket ju också är en bra strategi för verklighetsflykt. Han kan också bli arg, men till skillnad från Dudley blir han arg av ”rätt” orsaker, som att han inte får läsa breven som är adresserade till honom. Han beskrivs också som fyndig och kvicktänkt, när han pikar t ex Dudley.

Så vilka slutsatser kan vi dra, vilken mansroll är eftertraktad och vilken beskrivs som negativ? Jag tycker vi får ganska mycket att gå på när det gäller det negativa, men inte så jättemycket positivt. Harrys karaktär lämnas öppen, och han kommer ju utvecklas som vi vet. Men typiskt ”manliga” egenskaper som auktoritet och fysisk styrka beskrivs på ett negativt sätt. Men oräddhet, som väl också får ses som en typisk manlig egenskap, ses som positivt här. Vernon är rädd, Dudley är rädd – men inte Harry.

Sammanfattningsvis målar Rowling upp en bild av en man och en pojke med ganska stereotypa manliga egenskaper som hon vill vi ska tycka beter sig illa. Jag tolkar det som att det ses som positivt när män/pojkar inte följer den typiskt manliga machorollen. Det är dock lite svårt att dra slutsatser om vad en positiv manlighet skulle kunna innebära utifrån detta kapitel.

* Det är också en av huvudpunkterna för personer som brukar kritisera Twilight: Bella är för platt, hon har ingen personlighet. Jag har dock aldrig hört det som en kritik mot Harry Potter-böckerna. Visst kan man kritisera Twilight på många punkter, men jag tycker man ska göra det av rätt orsak, inte för att det är böcker som tonårstjejer kan identifiera sig med. (Jag kan dock hålla med om att det är problematiskt vad de kan identifiera sig med, men jag tycker att det är skillnad.)

 
 

Etiketter: , , , ,

Se på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår…

När jag gick på gymnasiet för tio år sedan hade vi en väldigt omtalad Lucia på Bergska skolan i Finspång. Han hette Daniel, hade långt blont hår och ett stort skägg. Tyvärr missade jag just det luciatåget (tog sovmorgon, ehm) men det hamnade i tidningen och blev väldigt omtalat och framför allt (såvitt jag kunde bedöma) uppskattat av eleverna. Det var inget spex, utan fullt allvar. Men några föräldrar skickade arga insändare till tidningen och året efter ombads vi elever rösta på ”den tjej i trean du vill se som Lucia”. Alla killar eliminerades alltså innan röstningen ens började.

Och man skulle ju kunna tro att något har ändrats på tio år, men icke. Elever röstar fortfarande fram killar till Lucia på sina håll, och skolpersonal och föräldrar protesterar fortfarande, ibland så till den milda grad att vissa stoppas. Det kan tyckas vara ett bagatellartat problem, och visst, det finns värre jämställdhetsproblem i samhället, men samtidigt: det är ärligt talat inget annat än könsdiskriminering. Och det skulle inte kosta någon någonting att tillåta killar att vara Lucia i samma utsträckning som tjejer. Det är bara fördomar som försvaras med ”det är ju traditiiiiiiooooon!” i brist på argument. ”Lucia var en tjej!” Ja, visst. Lucia var också (jag vet, ni har hört den förut) svarthårig, blind (rev ut sina ögon) och djupt troende. Krävs även detta av den som vill bli Lucia? Nej, för vi firar inte Lucia till minne av Sankta Lucia, vi firar det för att vi vill ha lite ljus och mys under den mörka långa vintern. Och jag förstår inte varför inte en kille skulle kunna ”sprida glans av sin fägring” (ja, jag är tjej, jag är hetero, jag tycker killar ser bra ut, liksom) eller ge oss hoppet om att ”dagen skall åter ny stiga ur rosig sky” lika väl som en tjej.

Och som Sepehr Gharanfoli i DN-artikeln så träffsäkert påpekar: ”Ingen hade protesterat om en tjej hade spelat Jesus i ett julspel för att hedra honom.” Nej, jag tror faktiskt ingen hade protesterat mot det. Då hade det hetat att det inte spelade nån roll, en tjej spelar en kille, inga problem. Men det ska vara så förbannat jävla svårt för killar att få bryta könsrollsmönster utan att det ska bli spex och fånerier av det. Och när de väl vill, så får de inte!? Vuxenvärlden, för i helvete, lägg av!

Jag är för övrigt nyfiken på mansaktivisters som Pär Ström och Pelle Billing syn på detta.

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 december 2011 i Feminism

 

Etiketter: , ,

Do you know the enemy?

I lördags var jag med Benjamin, Patsy och Henrik på Norrköping Pride. Hade väl förväntat mig lite mer feststämning på stan men det var som en vanlig lördag förutom att Dotterbolaget hade satt upp en massa bra klistermärken överallt. Men vi gick iallafall på en föreläsning/panelsamtal på temat ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”, baserat på boken med samma namn. Den ger tips på hur man undviker att forma in sina barn i könsroller utan istället ger dem möjlighet att prova på allt för att lära sig vad de tycker är kul själva. Jätteintressant, och de gav några tips och exempel och visade på hur det blir problematiskt att samhället försöker forma barn i könsroller så snabbt. Sedan var det dags för ett ”samtal”, då 6 experter och 6 politiker fick komma upp på scenen. En politiker presenterade sig som kristdemokrat och jag bah ”Yes! Det här kommer bli awesome, han kommer säga en massa idiotgrejer och bli så jävla dödad av dom andra! Woho!”. (Moderaterna och SD var inte representerade, och centerpartisten och folkpartisten var förvånansvärt vettiga.)

Men nähä, då skulle moderatorn låta ALLA säga sitt i TUR OCH ORDNING, så när KD:aren började ”jag tycker det är dumt att ni vill att alla ska bli lika…” (FACEPALMFACEPALMFACEPALM, har du överhuvudtaget läst namnet på debatten du är på?!) så räckte naturligtvis en massa personer upp handen och ville svara, men då fick de inte det för då var det 5 andra som skulle prata först, och sen glömdes ju allt bort. Så alla fick ju ha sin egen lilla monolog och sen stå oemotsagda. Astråkigt. Apropå KD-snubben så fattar jag verkligen inte hur folk tänker när de försöker argumentera emot sånt som ingen ens har hävdat. Vart vill de komma med det? Det är typ som antifeminister som försöker argumentera emot feminister med argument som ”vi vill att pappor ska ha rätt till sina barn!”, och vi bara…ja, vi med?

Men ämnet var som sagt intressant. Boken finns här.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 09 maj 2011 i Feminism, Politik

 

Etiketter: , ,