RSS

Etikettarkiv: könsroller

The letters from no one

Kapitel 3 i första Harry Potter-boken. Titeln syftar på breven från Hogwarts som försöker nå Harry, men som Vernon försöker stoppa så till den milda grad att hela familjen måste ge sig av från hemmet, och åka först till ett hotell och sedan ut på en öde ö i havet.

När jag läser det här kapitlet kommer jag på mig själv med att nynna på introlåten till 2½ men. Så illa är det. Bortsett från någon enstaka stickreplik av Petunia samt den kvinnliga hotellägaren är det a man’s world. Så jag tänkte ta tillfället i akt och titta på mansroller!

De tre män/pojkar som tar plats i kapitlet är Vernon, Dudley och Harry. Vernon och Dudley framställs som negativa personligheter medan Harry är den vi identifierar oss med. Vi ska vilka personlighetsdrag Rowling utrustat de olika karaktärerna med.

Vernon är en mycket auktoritär person. Han är familjens överhuvud och han bestämmer över alla de övriga. Han tycker själv han är väldigt smart, men han blir ständigt överlistad (dvs, han är inte så smart egentligen). När en situation uppstår som han inte har kontroll över blir han både rädd och arg, men tar all sin tid och kraft i anspråk för att rätta till det han anser vara missförhållanden. Detta skulle i många fall kunna tolkas som positivt, problemet här är ju snarare att det han försöker stoppa (att Harry ska komma till Hogwarts) är något som både vi läsare och Harry vill ska hända (vi vet det inte än, men vi vill det). Några andra saker vi får veta i kapitlet är att Vernon är stolt över sin son Dudley, har dålig humor, och antingen kan han ingenting om mat, eller så bryr han sig inte (hans uppfattning om proviant är chips och bananer).

Dudley beskrivs i början av kapitlet som ”big and stupid”. Han är en mobbare, han är vårdslös med sina saker, han är våldsam, han är bortskämd, han får utbrott när han inte får som han vill. Han älskar TV och TV-spel, men läser aldrig. Dessutom snarkar han. Det här är beskrivningen av en rakt igenom otrevlig person, där Rowling dessutom lagt in en värdering av vilka fritidssysselsättningar som är bra och inte. TV = dåligt. Böcker = bra. Per definition, eftersom Dudley tycker tvärtom.

Harry är protagonisten som vi ska identifiera oss med, och det märks. Harry har nämligen inte utrustats med så många egenskaper (än så länge), så att vi ska kunna projicera oss själva på honom. Detta är knappast stor litteratur, men ett väldigt smart drag om man vill få människor att fastna i böckerna.* Men vi ska ändå titta på det lilla vi får veta om Harry. Han är ju kuvad, det vet vi. Han har växt upp hos en familj som hatar honom, han är deras slav och bor i en skrubb. Han är också väldigt lugn, vilket väl kan vara för att han lärt sig att hans liv blir enklare om han inte säger emot. Men han tänker och funderar mycket för sig själv, vilket ju också är en bra strategi för verklighetsflykt. Han kan också bli arg, men till skillnad från Dudley blir han arg av ”rätt” orsaker, som att han inte får läsa breven som är adresserade till honom. Han beskrivs också som fyndig och kvicktänkt, när han pikar t ex Dudley.

Så vilka slutsatser kan vi dra, vilken mansroll är eftertraktad och vilken beskrivs som negativ? Jag tycker vi får ganska mycket att gå på när det gäller det negativa, men inte så jättemycket positivt. Harrys karaktär lämnas öppen, och han kommer ju utvecklas som vi vet. Men typiskt ”manliga” egenskaper som auktoritet och fysisk styrka beskrivs på ett negativt sätt. Men oräddhet, som väl också får ses som en typisk manlig egenskap, ses som positivt här. Vernon är rädd, Dudley är rädd – men inte Harry.

Sammanfattningsvis målar Rowling upp en bild av en man och en pojke med ganska stereotypa manliga egenskaper som hon vill vi ska tycka beter sig illa. Jag tolkar det som att det ses som positivt när män/pojkar inte följer den typiskt manliga machorollen. Det är dock lite svårt att dra slutsatser om vad en positiv manlighet skulle kunna innebära utifrån detta kapitel.

* Det är också en av huvudpunkterna för personer som brukar kritisera Twilight: Bella är för platt, hon har ingen personlighet. Jag har dock aldrig hört det som en kritik mot Harry Potter-böckerna. Visst kan man kritisera Twilight på många punkter, men jag tycker man ska göra det av rätt orsak, inte för att det är böcker som tonårstjejer kan identifiera sig med. (Jag kan dock hålla med om att det är problematiskt vad de kan identifiera sig med, men jag tycker att det är skillnad.)

Annonser
 
 

Etiketter: , , , ,

Se på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår…

När jag gick på gymnasiet för tio år sedan hade vi en väldigt omtalad Lucia på Bergska skolan i Finspång. Han hette Daniel, hade långt blont hår och ett stort skägg. Tyvärr missade jag just det luciatåget (tog sovmorgon, ehm) men det hamnade i tidningen och blev väldigt omtalat och framför allt (såvitt jag kunde bedöma) uppskattat av eleverna. Det var inget spex, utan fullt allvar. Men några föräldrar skickade arga insändare till tidningen och året efter ombads vi elever rösta på ”den tjej i trean du vill se som Lucia”. Alla killar eliminerades alltså innan röstningen ens började.

Och man skulle ju kunna tro att något har ändrats på tio år, men icke. Elever röstar fortfarande fram killar till Lucia på sina håll, och skolpersonal och föräldrar protesterar fortfarande, ibland så till den milda grad att vissa stoppas. Det kan tyckas vara ett bagatellartat problem, och visst, det finns värre jämställdhetsproblem i samhället, men samtidigt: det är ärligt talat inget annat än könsdiskriminering. Och det skulle inte kosta någon någonting att tillåta killar att vara Lucia i samma utsträckning som tjejer. Det är bara fördomar som försvaras med ”det är ju traditiiiiiiooooon!” i brist på argument. ”Lucia var en tjej!” Ja, visst. Lucia var också (jag vet, ni har hört den förut) svarthårig, blind (rev ut sina ögon) och djupt troende. Krävs även detta av den som vill bli Lucia? Nej, för vi firar inte Lucia till minne av Sankta Lucia, vi firar det för att vi vill ha lite ljus och mys under den mörka långa vintern. Och jag förstår inte varför inte en kille skulle kunna ”sprida glans av sin fägring” (ja, jag är tjej, jag är hetero, jag tycker killar ser bra ut, liksom) eller ge oss hoppet om att ”dagen skall åter ny stiga ur rosig sky” lika väl som en tjej.

Och som Sepehr Gharanfoli i DN-artikeln så träffsäkert påpekar: ”Ingen hade protesterat om en tjej hade spelat Jesus i ett julspel för att hedra honom.” Nej, jag tror faktiskt ingen hade protesterat mot det. Då hade det hetat att det inte spelade nån roll, en tjej spelar en kille, inga problem. Men det ska vara så förbannat jävla svårt för killar att få bryta könsrollsmönster utan att det ska bli spex och fånerier av det. Och när de väl vill, så får de inte!? Vuxenvärlden, för i helvete, lägg av!

Jag är för övrigt nyfiken på mansaktivisters som Pär Ström och Pelle Billing syn på detta.

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 december 2011 i Feminism

 

Etiketter: , ,

Do you know the enemy?

I lördags var jag med Benjamin, Patsy och Henrik på Norrköping Pride. Hade väl förväntat mig lite mer feststämning på stan men det var som en vanlig lördag förutom att Dotterbolaget hade satt upp en massa bra klistermärken överallt. Men vi gick iallafall på en föreläsning/panelsamtal på temat ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”, baserat på boken med samma namn. Den ger tips på hur man undviker att forma in sina barn i könsroller utan istället ger dem möjlighet att prova på allt för att lära sig vad de tycker är kul själva. Jätteintressant, och de gav några tips och exempel och visade på hur det blir problematiskt att samhället försöker forma barn i könsroller så snabbt. Sedan var det dags för ett ”samtal”, då 6 experter och 6 politiker fick komma upp på scenen. En politiker presenterade sig som kristdemokrat och jag bah ”Yes! Det här kommer bli awesome, han kommer säga en massa idiotgrejer och bli så jävla dödad av dom andra! Woho!”. (Moderaterna och SD var inte representerade, och centerpartisten och folkpartisten var förvånansvärt vettiga.)

Men nähä, då skulle moderatorn låta ALLA säga sitt i TUR OCH ORDNING, så när KD:aren började ”jag tycker det är dumt att ni vill att alla ska bli lika…” (FACEPALMFACEPALMFACEPALM, har du överhuvudtaget läst namnet på debatten du är på?!) så räckte naturligtvis en massa personer upp handen och ville svara, men då fick de inte det för då var det 5 andra som skulle prata först, och sen glömdes ju allt bort. Så alla fick ju ha sin egen lilla monolog och sen stå oemotsagda. Astråkigt. Apropå KD-snubben så fattar jag verkligen inte hur folk tänker när de försöker argumentera emot sånt som ingen ens har hävdat. Vart vill de komma med det? Det är typ som antifeminister som försöker argumentera emot feminister med argument som ”vi vill att pappor ska ha rätt till sina barn!”, och vi bara…ja, vi med?

Men ämnet var som sagt intressant. Boken finns här.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 09 maj 2011 i Feminism, Politik

 

Etiketter: , ,

Det finns hopp om framtiden

Jag har inte kommit på nåt bra att skriva på sistone. Har hängt lite med folk AFK, festat, jobbat och sånt. Så istället ska ni få en skitbra artikel att läsa. Jag fick typ hjärtklappning och blev lite lycklig när jag läste den. Det är en intervju med två tonåringar som gick på det första ”jämställdhetsdagiset” i Sverige när de var små. (Apropå att vissa tydligen tycker att det är hjärntvätt av barn och att allt kommer gå åt helvete om inte pojkar får leka krig och flickor leka med Barbies precis så mycket de bara kan under hela sin uppväxt. För att de gör det är ju inte hjärntvätt. Nej, nej, det är natuuuuuren!)

Och dom är så himla fina! Mina eventuella barn får hemskt gärna bli såna. Jag kan till och med ta risken att det skulle kunna göra dem homosexuella (GASP!).

 
4 kommentarer

Publicerat av på 01 mars 2011 i Feminism

 

Etiketter: ,

Viðrar vel til loftárása

Hade glömt bort den här videon, hur jag nu kan göra nåt sånt. Underbara, underbara Sigur Rós! Kort resumé: Pojkar blir kära i varandra. Visserligen vill jag bara gråta när jag ser den, men ändå. Sen funderar jag på om den är självbiografisk och sen vill jag gråta ännu mer. Men titta nu!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 augusti 2010 i Musik

 

Etiketter: , , ,

MarySaintMary ger oombedda goda råd

Bara för att jag har hört hundra miljoner varianter på ”ååååh, jag blir så trött, killar fattar ju ingenting”:

Nej, det är inte ”killar” det är fel på. Det finns en massa saker som kan gå snett i ett förhållande, men det beror inte på att killar i allmänhet är dumma i huvet. Det beror nästan helt säkert på att ni inte kommunicerar med varandra. Säg vad du menar, så blir det nog bra ska du se. Och förutsätt inte att han inte kommer att fatta för att han är kille, och förutsätt inte att han ska räkna ut vad du menar utan att du säger det.

Kommunikation, goddammit! Hur svårt ska det vara?

Hemligheten revealed: Killar och tjejer är typ likadana, förutom att de ser lite olika ut. Sen finns det såklart killar som fallit för manlighetsmyten, men dem får man försöka prata förstånd med. Capice?

(Alla ”killar” i texten ovan kan naturligtvis vid behov bytas ut mot ”tjejer”.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 16 juni 2010 i Allmänt

 

Etiketter: ,

Man + man = extra manligt

Fick syn på den här hos Trollhare och tänkte att jag måste stjäla.

Älskar typ allt med den här filmen! Att det är manligare att vara bög än att vara hetero, för två män måste ju vara extra manligt. Jag har dessutom indikatorer (från en killkompis som är bi) på att det stämmer, det där med att man inte kan ha några krav när det gäller tjejer, medan killar alltid ställer upp. Kan vi inte bara avskaffa hela horstigmat, så heterokillar också kan få ligga? Så kanske vissa kan sluta upp med att vara så griniga och skylla allt på feminismen.

 
14 kommentarer

Publicerat av på 17 januari 2010 i Allmänt, Feminism

 

Etiketter: , ,