RSS

Etikettarkiv: kropp

”En dålig förebild för unga tjejer”

Härförleden hamnade jag i en situation där ett antal vuxna kvinnor i sällskapet jag befann mig satt och tittade i en skvallertidning. De satt och kommenterade olika kändisars utseenden typ såhär:

”Kolla, hon är så himla snygg!”

”Hon har gått ner i vikt, kolla vad smal och fin hon är nu, duktigt!”

”Tänk om man såg ut sådär…”

Mellan varven pratade de även om andra saker, ungefär såhär:

Person A: ”Jag måste lära mig äta mindre godis, jag köper hem godis varje dag…”

Person B: ”Va!? Gör du? Men det syns iallafall inte, du är så himla smal ändå. Jag borde verkligen lära mig att äta mindre godis, jag lägger ju på mig hela tiden.” *klämmer på obefintlig mage*

Det var med andra ord som att vara tillbaka i tjejernas omklädningsrum på högstadiet. Samtalsämnena var kropp, och åsikten var ”min duger inte”.

Sedan bläddrar de lite mer i tidningen och får syn på någon smal kändis. Men som kvinna är du ju, som ni vet, damned if you do, damned if you don’t, nu var det plötsligt fel det med.

”Men guuuud vad smal hon har blivit!”

”Ja, det där är inte okej. Tänk på alla unga tjejer. De tror ju att man måste vara sådär smal.”

”Ja, vilken dålig förebild för unga tjejer!”

Jag ville bara ställa mig upp och skrika ”MEN HÖR NI INTE VAD NI SJÄLVA SÄGER!?” Det är ju ni, NI, som mår dåligt över det här! Det är ju ni som sitter och objektifierar och kommenterar varenda tjej i den där tidningen, det är ju ni som har åsikter om deras utseenden, det är NI som köper tidningen och det är NI SOM SÄGER ATT MAN INTE SKA ÄTA GODIS FÖR DÅ BLIR MAN TJOCK!

Det är klart att det kan vara så att unga tjejer påverkas, men det känns ju en aning, vad ska vi säga, insiktslöst? (och lite nedlåtande) att inte fatta att man själv påverkas minst lika mycket.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 02 juni 2013 i Feminism

 

Etiketter: , ,

Att förstora upp saker

Såg den här bilden i en facebookgrupp jag är med i idag. Och sådär är det på internet, det vet vi ju efter armhålegate i Melodifestivalen. Män deklarerar att det är äckligt och sunkigt och att ingen kommer vilja ligga med en tjej med hår under armarna. Men allvarligt, hur ofta stöter ni på detta i verkligheten? Jag har inte rakat mig under armarna eller på benen på många, många år, och jag har aldrig fått nån illasinnad kommentar. Jag är övertygad om att folk tycker saker, men det är aldrig nån som sagt det till mig. Och det värsta som har hänt i sängkammaren är att killen ifråga har tittat nyfiket på håret och talat om för mig att jag visst har ”glömt att raka mig”, varpå jag har svarat ”nej, jag har inte glömt, jag har bara struntat i det”. Då har de dragit lite intresserat i håret, sedan har de glömt bort det för mina andra, i sammanhanget mer intressanta kroppsdelar. Och ja, de har hört av sig igen.

Liksom, vem bryr sig? Det känns så ointressant i sammanhanget sex. Att det skulle vara en dealbreaker med lite hår (eller celluliter, eller fett, eller bristningar, eller whatever) känns bara extremt orimligt.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 16 oktober 2012 i Feminism

 

Etiketter: , ,

My body, the amusement park

Det skrivs mycket om kvinnor och kropp i min bloggosfär och lite överallt på nätet, tänkte speciellt på denna krönika av Hanna Hellquist som dök upp i flödet idag. Att en som kvinna ständigt måste förhålla sig till kroppen, att ens kropp blir kommenterad, tafsad på, att en blir reducerad till kropp. Och att en sedan hakar upp sig på sin kropp, bantar, vill förändra, hatar sin kropp. Och till sist motrörelsen (som jag älskar) som säger att det spelar faktiskt inte så stor roll om du är snygg eller ej, du kan vara nöjd ändå, för kvinnor är inte till för att behaga. Och det råder en stor konsensus bland kvinnor att det är såhär det är, en ska känna igen sig, alla säger ”precis, exakt sådär är det”, och det är nu jag börjar undra om det är nåt fel på mig (även om jag nog snarare tycker att det känns som att det är nåt ”rätt” med mig, men ni vet, normalisering, en vill vara som alla andra, osv).

För jag har liksom aldrig brytt mig på det sättet. Hemma när jag var liten var utseende fruktansvärt oviktigt. Min mamma ägde inget smink. Klädstil var ointressant, funktion var allt. Kropp var ointressant, förutom att den skulle må bra. Vi åt det som var gott. Håret hade jag i en kortklippt. lättskött frisyr och det hände att folk trodde jag var pojke. Och vissa av de här sakerna har ju påverkat mig i motsatt riktning istället. Det med håret, till exempel, jag var så avundsjuk på min söta kusin/bästa kompis som hade hår som hon kunde sitta på och fick så mycket komplimanger av vuxna hela tiden. Jag lät håret växa ut så fort jag var tillräckligt gammal att bestämma själv (typ 9 år) och skulle aldrig klippa håret kort igen nu som vuxen. Och kläder intresserar mig – inte mode (boring!), men att uttrycka min personliga stil genom kläder, får panik när jag måste se ”neutral” och ”normal” ut hela tiden, som jag måste på mitt jobb.

Brydde jag mig då inte alls om kropp? Jo, självklart, när jag var 14 läste jag Frida och sminkade mig och rakade benen och var lite osäker, för det var sånt man gjorde, men det var liksom aldrig på blodigt allvar. Jag har aldrig känt ”jag är fet” (Obs. Jag är skitsmal. Men det spelar ingen roll, jag hade kompisar som också var jättesmala och ändå kräktes upp maten de åt, eller klagade på sina magar, eller tränade överdrivet). Jag har aldrig känt ”Jag är ful och hatar min kropp”. Jag har visserligen haft problem att visa mig naken för människor, till exempel i omklädningsrum, men det har alltid handlat mer om osäkerhet och utsatthet, typ ”vad ska andra säga?”, ”tänk om de är elaka”, än om att jag själv känt mig obekväm med min kropp. (På lågstadiet var det många tjejer som var elaka i omklädningsrummet och sa dryga kommentarer om ”töntiga trosor” osv. Jag hade förmodligen hellre bytt om med killarna.) Jag har mycket, mycket oftare sett mig i spegeln och tänkt ”fan vad snygg jag är”, än jag tänkt något negativt. Och när det har varit negativt så har det varit av karaktären ”men herregud så blek/risig i håret/konstig jag ser ut idag…äh. Då skiter jag väl i att kolla mig i spegeln så jag slipper se eländet”, sen rycker jag på axlarna och går ut ändå. Och BRYR MIG INTE. Om jag ska ligga med nån så tänker jag knappt en sekund på ”hur uppfattar han min kropp?”, det är liksom ointressant, man använder ju kroppen på ett sätt som man mår bra av, det är det som är fokus för mig.

Och jag blir extremt sällan tafsad på och får lika sällan ovälkomna kommentarer om min kropp. Det är klart att det hänt nån enstaka gång på krogen när folk är fulla, men ändå så pass sällan att jag ser det som enskilda idioter. Och jag vet inte vad det beror på, för jag tror ju knappast det är så att jag är så ful att ingen vill. Det skulle kunna vara så att jag bryr mig så lite att jag inte lägger märke till när folk kommenterar och att jag lägger så lite vikt vid det att jag glömmer bort det. Eller att jag tar emot kommentarer som komplimanger. Och jag hoppas verkligen inte att nån ser detta som skuldbeläggande av andra, för det är verkligen inget jag styr över själv, men kan det vara så att jag utstrålar nånting som gör att folk backar? Då menar jag inte typ HAT och avståndstagande (även om det i och för sig också kan ha hänt) utan mer ”det där kommer inte funka på mig, för jag ÄR inte min kropp”. Min kropp har aldrig definierat mig, så det kommer den inte göra nu heller. Eller är jag, gud förbjude, bara den där enstaka procenten som gör att tafs funkar? För nog har det hänt att jag dansat, känt händer på min kropp, vänt mig om och kollat om personen verkar liggvänlig, och sen bara kört på om så var fallet.

 
8 kommentarer

Publicerat av på 01 juni 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , ,