RSS

Etikettarkiv: månadens playlist

Soundtrack till Falkenberg

Jag har en känsla av att jag för alltid kommer att förknippa de här låtarna med Falkenberg eftersom jag tillbringat större delen av oktober här. Men imorgon åker jag hem! Här kommer den traditionsenliga listan på vad jag lyssnat på den senaste månaden:

Razorlight: Burberry Blue Eyes
En låt som jag hittat genom Musikfoto-utmaningen! Ska jag vara helt ärlig så har väl de flesta som deltar i den här s.k. utmaningen inte riktigt samma musiksmak som jag. Men ibland hittar man guldkorn.

Christian Kjellvander: Poppies and Peonies
Lit soft musik såhär på hösten. Den här låten sätter sig på hjärnan, vill jag lova. (Ps. Det betyder ”vallmor och pioner”!)

Radiohead: High and Dry
En Radioheadlåt jag lyckats missa tidigare. Tycker dock inte den är speciellt karaktäristisk, låter väldigt mycket Smashing Pumpkins om den.

Pink: Dear Mr. President
The Killers: Human
Idoleffekten är väl det jag får skylla på här. Dear Mr. President får jag rysningar av, vare sig det är Pink eller Mariette som sjunger. Älskar när publiken jublar åt ”what kind of father might hate his own daughter if she were gay”. Human är en sån där låt som jag hört ibland och inte fattat storheten med riktigt. Förrän nu.

Brainpool: We Aim to Please
…och här har vi reklameffekten! Jag gillade Brainpool skitmycket när det begav sig, men det är ju inte ett band som har stått emot tiden direkt. Men nog är de lite gulliga?

Kent: Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Okej. Jag skäms. Jag bara går omkring och låtsas att jag hatar Kent fast egentligen tycker jag att flera av deras låtar är riktigt bra. I’m such a fake.

Tori Amos: Talula
Det är någon konstig remix av den här låten som finns på Spotify. Jag lyssnar på originalalbumversionen i min mp3. Finns väl inte så mycket mer att säga om den, det är Tori at her best. Lika underbar som alltid. Från hennes ”barockplatta”, Boys for Pele.

Motörhead & Girlschool: Please Don’t Touch
Fick höra att det tydligen var nåt killband som hette Motörhead (konstigt med ö i namnet tycker jag) som hade fått vara med Girlschool på ett hörn, var tvungen att kolla upp! Röjigt, förstås.

Meat Loaf: Bat out of Hell
Jag älskar episka låtar! (Episk i ordets ursprungliga bemärkelse. Inte den nya internetkidzdefinitionen.)

Sahara Hotnights: Visit to Vienna
Sahara Hotnights är inget av mina favoritband direkt, plus att jag är lite allergisk mot att alla alltid ska ta upp dem som alibi när de vill bevisa att de ”visst lyssnar på tjejrock” eller nåt sånt. Icke desto mindre är det här en riktigt skön låt som jag hittade på min dator under de där dagarna jag saknade internet och var tvungen att göra nåt annat med datorn än att facebooka och läsa bloggar.

Tokio Hotel: Durch den Monsun
Tycker låten är söt. Och sångaren också. Och engelska är för mesar!

Green Day: Hela 21st Century Breakdown-skivan + typ allt annat de har gjort. Kommentar överflödig om ni har följt bloggen. Om inte, klicka på ”green day”-taggen i högerspalten.

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på 05 november 2009 i Musik

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Wake me up when September ends (eller hellre inte, förresten)

Det här har jag lyssnat på i september.

Meat Loaf: Tear Me Down
Det blev två Meat Loaf-låtar den här månaden, men det är bara för att soundtracket till Hedwig and the Angry Inch inte finns på Spotify. Men den här covern är faktiskt riktigt bra den också, trots att det är lite annan text och sånt.

James Intveld: Doin’ Time for Being Young
Johnny Depp mimar till den här låten i filmen Cry-Baby när han har hamnat i ungdomsfängelse för, typ, uppvigling eller nåt.

Mika: We Are Golden
KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR i den här låten! Queen-känsla på den!

Zac Efron: Ladies’ Choice (från Hairspray)
Säga vad man vill om Zac Efron (exempel på saker man kan säga om honom är ”mmmmmmmhhh” eller ”åååååh!” eller *dreggel*) men den här låten är röjig som fan och kommer från en riktigt bra musikal.

Live: Insomnia and the Hole in the Universe
Men man kan ju inte vara sprudlande glad jämt. När man inte är det kan man lyssna på den här låten. Själv lyssnade jag på den hela högstadiet. Är ju annars inte så förtjust i såna amerikanska ”alternative rock”-band, men man kanske måste höra dem i en speciell period i sitt liv för att förstå dem.

Nina Rochelle: Total Extas
30-plussare (läs: ”Yeah yeah wow wow”-Martin 10 år senare) som sjunger om tonårsgrejer. Funkar, kanske bara för att jag snart är där själv…

Lars Winnerbäck: Ett sällsynt exemplar
Ljus – stanna kvar! Snälla?

Troll: Jimmy Dean
Åh, nostalgin! Fast inte bara. Den här låten är faktiskt bra på riktigt, om man bortser från 80-talsproduktionen. (Kuriosa: Undrar vad det norska ondskefulla black metal-bandet Troll med så originella skivtitlar som Drep de kristne tycker om att dela Spotifysida med det här? Hihi.)

Harry Belafonte: Jump in the Line
Låten som Winona Ryder dansar till i slutet av Beetlejuice. Shake, shake, shake senora!

Simon & Garfunkel: For Emily, Whenever I May Find Her
Så vackert. Låttiteln höjer den ännu mer.

Smashing Pumpkins: Starla
Bästa 11-minuterslåten någonsin. 7 minuter består av nåt slags jam/solo. ÄLSKAR!

Meat Loaf: I’d Do Anything for Love (But I Won’t Do That)
Bästa 12-minuterslåten någonsin! (Ja, det ska vara 12-minutersversionen, inte nåt annat larv…) Episkt!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 01 oktober 2009 i Musik

 

Etiketter:

Min Spotify-sommar

Jag vet att ni har undrat. Jag vet att ni har längtat. ”Oh Mary Saint Mary, vad har du egentligen lyssnat på sedan maj?”. I alla fall ni som hängt med från min gamla blogg, där jag listade vilken musik som hade snurrat mest i min skivspelare (obs, inte bokstavligt talat) varje månad. Under sommaren har jag haft så mycket för mig och så har jag varit sambo, så jag har inte bara lyssnat på ”min” musik. Men jag har iallafall försökt sammanställa ungefär vad det är som har gått varmt på Spotify. I bokstavsordning efter artist, för enkelhetens skull:

* Bruce Springsteen & Tom Morello: The Ghost of Tom Joad tubade jag ju i samband med att jag listade mina favoritcovers. Men jag kan inte nog betona hur osannolikt bra det här är. Tom Morello alltså. Vad kan den mannen inte göra med en gitarr?

* Dropkick Murphys: Green Fields of France. Dropkick har kommit till Spotify! Det måste firas! Den här låten är jättesorglig, man kan börja gråta när man lyssnar på den om man inte ser upp.

* Flight of the Conchords: Robots. Den här låten har jag ju också bloggat om förut, men det var ett tag sen nu. Sjukt rolig iallafall. ”Binary solo! Zero zero zero zero zero zero one. Zero zero zero zero zero zero one one. Come on sucker, lick my battery!”

* Foo Fighters: Times Like These, Next Year. Sandri hjälpte mig att på nytt få upp ögonen för Foo Fighters innan sommaren. Jag gillar deras softa sida. Och Next Year är ju Ed-låten!

* Green Day: ¡Viva la Gloria!, 21 Guns, Warning, Minority. Mina älsklingar. Mina fina söta älsklingar som jag inte kommer att få se i oktober :'(

* Hoffmaestro: New Orleans. Mellanamerikanskt (fast svenskt) somrigt och röjigt.

* Jamie Cullum: Wind Cries Mary. Tack Malin för den! Hur skön som helst och han är helt galen live…

* Johnossi: Train Song, Man Must Dance. Jag gillar deras röjiga låtar bäst. Lite White Stripes-känsla (och nej, det säger jag inte bara för att de är ett tvåpersonsband med sättningen gitarr-trummor). Såg dem på Skogsröjet, synd att det var förjävlakallt och jag var sjuk. Men lite röj blev det ju iallafall när de här två låtarna spelades!

* Kill Hannah: Lips Like Morphine. Hett. Hett som fan. Speciellt videon.

* Los Campesinos!: This is how you spell ”HAHAHA, We Destroyed the Hopes and Dreams of a Generation of  Faux-Romantics”. Man kan inte inte älska en låt med den titeln.

* Melody Club: Destiny Calling, Eighteen, Let’s Kill the Clockwork, Put Your Arms Around Me Now. Min senaste förälskelse är Melody Club. Ibland behöver man de där enkla texterna där man inte behöver tänka ens en sekund för att förstå vad som menas. Och bara kärlek. Lycklig kärlek, olycklig kärlek, kärlek som kanske eventuellt skulle kunna bli något. Musiken är lika okomplicerad; glad och poppig. Det var ett trevligt avslut på sommaren att få se dem live.

* Primal Scream: Country Girl, Jailbird. Så himla fint. Man vill bara le och sjunga stämmor!

* R.E.M: Shiny Happy People. Älskar gitarrslingan!

* The Pogues: The Band Played Waltzing Matilda. Samma känsla som i Green Fields of France, love it.

* The Sounds: No One Sleeps When I’m Awake, Midnight Sun. Men titta, MarySaintMary har gått och blivit modern. En massa ny musik i playlisten! The Sounds, Melody Club, Green Day… Jag gillar verkligen No One Sleeps… för den där bitterljuva känslan som i min mening är det som får musik att lyfta (som exempelvis Holes album Celebrity Skin, Sweet Child o’ Mine med Guns n’ Roses, Venus in Furs Roxy Music-covers, Forever Young med Alphaville och typ allt med Håkan och Patti).

* The Ting Tings: That’s Not My Name. Egentligen är det den svenska versionen jag har lyssnat mest på, Tji mitt namn. Jag har kompisar som hatar den, men jag tycker den är rolig.

* The Trashmen: Surfin’ Bird. ”Ha. That’s odd. I thought that would be big news. There seems to be an absence of a certain…ornithological piece. A headline regarding mass-awareness of a certain avian variety. Oh, have you not heard? It was my understanding that everyone had heard.” ”Heard what?” ”Brian, don’t!”

* Tori Amos: Winter, China. Mycket passande titel för en lista över sommarmusik, inte. Men de här låtarna, och för den delen hela skivan Little Earthquakes passar perfekt att lyssna på en regnig dag, som bakgrund till kortspelande eller dylikt.

* Turbonegro: Imorgen Skal Eg Daue, All My Friends Are Dead, We’re Gonna Drop the Atom Bomb. Benjamin såg ju Turbonegro på Peace and Love och strax därefter åkte vi till Norge en vecka, så jag blev lite peppad på dem. Första låten är väl mest rolig (introt!), jag gillar mer deras senare skivor. Lite mindre skitig punk, lite mer melodisk punkrock. (Ja, jag börjar bli gammal…)

Vad lyssnar ni på just nu? Skulle behöva lite input känner jag.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 31 augusti 2009 i Musik

 

Etiketter: