RSS

Etikettarkiv: mandorallen

Love interests, obefogat våld, tropes och YAY CE’NEDRA!

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Så var det dags för läsningen av Profetians tid, del två i Sagan om Belgarion.

Gänget besöker Arendien. Många män, få kvinnor. Det är, förutom Smurfette-Polgara, bara folks love interests: Ariana, Nerina och så drottning Mayaserana. Ariana presenteras kort som en flicka som kan ta hand om den sårade Lelldorin (de blir väl ihop sen har jag för mig), och Nerina är ju Mandorallens olyckliga kärlek, gift med hans beskyddare/fadersfigur. Och drottning Mayaserana har förstås ett ”kvinnoproblem” som Polgara fixar. Och så grevinnan Vasrana som spanar in Garion och vill gifta sig med honom. Blir så jävla trött på att ingen kvinna kan ha ett existensberättigande på egen hand, alla är verkligen till för män.

Kan vi förresten bara unisont skrika lite rakt ut över att Polgara i den svenska översättningen är Garions ”tant” när folk frågar om släktskap? Okej att han kallar henne ”Tant Pol”, men hon är ju för bövelen hans gammelmoster/faster. Vilket som helst hade varit okej med mig, men ”tant”?!

Annars tycker jag Mandorallen verkar som en sjukt trevlig kille! Störde mig nog rätt mycket på honom när jag läste sist, men han är ju faktiskt inte alls speciellt dum (som ju ALLA arender är annars, lol), och har många goda egenskaper. Ger pengar till tiggare, slåss schysst osv. Till skillnad från t ex Hettar, som ju tydligen oprovocerat överfaller och dödar murgoer som törs resa i västern. Detta framstår som en god egenskap. Kul kille, Hettar.

Jag känner överlag att det är så extremt mycket obefogat våld i serien. På ett sätt nästan värre än till exempel Game of Thrones, där våldet åtminstone gestaltas som sjukt obehagligt. I Sagan om Belgarion använder både protagonister och onda våld på rutin, nästan som ett skämt. Folk blir förgiftade och dör i obehagliga kramper, bränns levande, lemlästas, blir uppätna av iglar, får magen uppskuren så inälvorna rinner ut osv, nästan alltid med en axelryckning. Jag förstår verkligen inte detta frosseri i våld. När Barak och Polgara ska rädda Garion från drottning Salmissra så gör de en fullkomlig massaker på alla som råkar vistas i slottet, troligen rätt mycket i onödan då Polgara brukar kunna vara rätt bra på att övertala folk.

I Tolnedra ansluter sig även den kejserliga prinsessan Ce’Nedra till sällskapet. Det var henne jag identifierade mig med när jag läste serien som knappt-tonåring, och jag gillar henne även nu. Hon är smart, bortskämd, envis och besserwissrig. Påminner förmodligen ganska mycket om mig. Sedan det här med att hon framställs som en gnällig snorunge för att hon inte vill åka till Riva på sin sextonårsdag och eventuellt bli bortgift med en kung…what’s up with that? Det är ju för fan helt jävla självklart att man inte vill det! You go, Ce’Nedra! (Det skulle vara lite kul att läsa en AU fanfic som handlar om Ce’Nedras eller nån annans perspektiv på hela historien. Hur två galningar åker runt och hävdar att de är besvärjare och har nån slags profetia att uppfylla och därmed måste tvinga en massa folk att vara på vissa platser vid vissa tider, helt i onödan.)

Och ja, jag börjar redan tröttna på att alla beter sig exakt likadant. Alla med makt verkar ha den där ”no nonsense”-personligheten, och knäpper med fingrarna för att få någon avrättad eller liknande. Alla skriker åt deras tjänare att de är idioter, är otåliga och tycker att de står över alla andra. Det känns som att ca alla någon gång säger ”ta den här babblande idioten ur min åsyn”. Så jävla uttjatat redan efter två böcker.

Annonser
 
 

Etiketter: , , , ,