RSS

Etikettarkiv: relationer

I just wanna hug all of them but I can’t

Här är ett axplock av saker som folk har sökt på och kommit till min blogg. Mest till inläggen om nice guys och the friend zone, skulle jag tro, och så några andra också. Lite halvtaskigt ihopklippt i Paint, men hoppas ni kan läsa ändå.

 

Jag känner mig så otillräcklig när folk är så här vilsna, och vill bara ge dem en kram och goda råd.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 23 oktober 2012 i Allmänt

 

Etiketter: ,

The Friend Zone revisited

Nu har jag tittat på resultatet av omröstningen jag hade här i bloggen för ett tag sedan angående friendzonande! För er som är intresserade rekommenderar jag att ni läser originalinlägget, men sammanfattningsvis handlar det om att jag tycker att begreppet ”friend zone” har blivit alldeles för könat, speciellt på internet, dvs jag tror inte att fenomenet ”min kompis vill inte ligga med mig utan bara vara vän” inte drabbar enbart killar som det ibland framstår.

Här är iallafall resultatet (tills vidare, omröstningen är fortfarande öppen, men jag vet inte om jag kommer följa upp den igen):

Den mest statistiskt säkra slutsatsen man kan dra av detta är ju att jag har många fler kvinnliga än manliga läsare (eller iallafall fler kvinnliga läsare som är beredda att kryssa i en enkätundersökning). Men jag sammanställer lite ändå, mycket väl medveten om det icke-vetenskapliga i detta.

40 tjejer har svarat på enkäten (kan även vara färre, för man kunde kryssa i mer än ett alternativ). Av dessa har 25 (62,5%) blivit friendzonade och 15 (37,5%) inte. Jag måste erkänna att jag trodde att det var vanligare än så att bli friendzonad, men kan till dessa 15 personer bara säga YOU GO GIRL! Ska väl också påpeka att ett ”nej” på den här frågan borde kunna innebära både ”jag har alltid fått ligga med dem jag velat ligga med” samt ”jag har aldrig haft någon lust att ligga med någon kompis”.

15 killar har svarat och av dem har hela 14 (93%) råkat ut för friendzonande, medan 1 (7%) klarat sig undan. Så det verkar vara vanligare för killar. Just det är jag inte förvånad över, men att nästan alla killar som svarade här är drabbade av detta måste jag säga att jag inte räknat med! Å andra sidan var det ju många färre killar än tjejer som svarade, vilket eventuellt kan göra resultatet lite missvisande.

Jag har också tittat på vilka som friendzonar andra eftersom den ena delen av myten ju lyder (förenklat) ”stackars oss killar” och den andra ”taskiga tjejer som inte vill ligga”.

Av 55 svar är det 21 som blivit friendzonade av tjejer (38%), och 18 av killar (32%). Inte så stor skillnad alltså! (Övriga 30% är alltså friendzonade av ”ingen”, för tydlighetens skull.)

Sammanfattningsvis trodde jag att det skulle bli en jämnare fördelning mellan könen än det blev, men jag är ändå nöjd med att få veta att 62,5% av tjejerna som svarat på denna enkät delar min erfarenhet av att bli friendzonad och att det absolut inte är enbart en killgrej som vissa vill få det att framstå som.

Trivia: 7% av killarna och 20% av tjejerna har varit tänd på en kompis av samma kön (men inte fått till det). Vet inte vad man kan göra av den statistiken men det kanske kan vara intressant att veta att alla inte är så heterosexuella som man kanske kan tro! Själv vill jag gärna läsa in homoerotiska undertoner i alla manliga vänskaper, lite som myten(?) om att alla killar fantiserar om hur best-friends-forever-tjejerna alltid har kuddkrig i underkläderna när ingen ser på.

Sherlock: friendzonad?

 
6 kommentarer

Publicerat av på 07 februari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , , ,

”Tjejer vill inte ha snälla killar”

Alltså ska vi reda ut ordet snäll? För jag tror att många killar tror att de är ”snälla” om de bara anpassar sig, gör ”allt” för tjejen, försöker vara som hon vill att man ska vara, och det är ju inte riktigt det som menas. Med ”snäll” menar jag en person som respekterar mig som person, som respekterar mina gränser, som inte gör saker för att vara taskig. Men också någon som respekterar sig själv. En person som suddar ut hela sin personlighet för att vara någon annan till lags är helt enkelt inte hett. Exempel:

Jag: Ska vi kolla på True Blood ikväll?

Elak kille: Nä fy fan, fattar inte hur du kan kolla på sån skit. Nu drar jag och super med mina kompisar istället. [bråk uppstår]
Mesig kille: Okej. [sitter sedan och typ sms:ar eller går iväg under avsnittet pga ointresse, varpå jag blir irriterad och störd]
Snäll kille: Nja, du vet, jag är inte så förtjust i den serien. Har du nåt annat vi kan kolla på så kan du kolla på True Blood imorgon när jag inte är hemma? [okej, vi kollar på något annat]

Ni ser skillnaden? (Om vi nu utgår från att alla ovanstående killar inte alls var intresserade av att kolla på True Blood.)

En gång kom det fram en kille till mig på krogen och bara: ”Jag är inte så bra på att ragga. Men…vad ska man göra för att imponera på dig?” Att erkänna att han inte var så bra på att ragga tyckte jag var ganska gulligt. Men han diskvalificerade sig på sin andra replik. Hur kul hade det varit om han bara hade låtsats vara någon som passade mig, vad fan är det att bygga på? Nog för att han kanske bara var ute efter ett engångsligg, men jag vill faktiskt ha lite personlighet av människor jag ska umgås med överhuvudtaget, om det så bara är för en natt. Det känns som att det är något lurt med människor som bara gör allt för att smöra och bete sig så som de tror man vill att de ska bete sig. Vad har de i sin personlighet som de behöver dölja?

Jag tror att de allra flesta oavsett kön vill ha en partner som respekterar både sig själv och sin partner. Som lyssnar och är lyhörd, men inte lägger sig platt. Som talar om vad den vill och tänker, men är villig att kompromissa om det behövs. Som intresserar sig för sin partners intressen, men inte böjer sig för den andras vilja hela tiden utan istället uttrycker alternativ. Så vill iallafall jag ha det. Och jag är ihop med snällaste killen i stan. Fråga vem som helst!

 
25 kommentarer

Publicerat av på 27 januari 2012 i Allmänt, Feminism

 

Etiketter:

Att äta kakan och ha den kvar

Fanny vill att vi ska skriva om sexuell exklusivitet (och motsatsen till detta, antar jag). Jag tänkte fokusera på fördelarna med öppet förhållande (vilket jag här definierar som att man är ihop med en person, men båda får utöva sexuella aktiviteter med andra personer). Självklart finns det nackdelar, det finns ju fördelar och nackdelar med allt. Nackdelen med öppet förhållande borde väl framför allt vara svartsjuka, men jag tror att om man är en person som har tendenser till svartsjuka så blir man svartsjuk oavsett. Är man i ett öppet förhållande vet man ju iallafall vad konkurrensen är och man kan prata om det istället för att gå omkring och vara arg och misstänksam.

Men om man bestämmer sig för att ha öppet förhållande är det så många problem som försvinner. Precis som med feministglasögonen så är polyglasögonen svåra att ta av sig när man väl en gång tagit på sig dem. Så nu tittar jag på alla mina tv-serier på ett annat sätt och sitter och suckar över rollfigurerna och deras bekymmer. Alla dessa intriger kring hur någon attraheras av någon annan än sin pojkvän och kysser denne, och så måste hon antingen ljuga och få dåligt samvete eller göra slut. Är en kyss så farligt liksom? Eller ett ligg? Egentligen? Är sexuell exklusivitet så viktigt för oss att det är den största orsaken till att göra slut? Never mind att vi bor ihop, att vi har planerat en gemensam framtid, att vi har barn och hund, att vi mår skitbra ihop och har världens mysigaste hemmakvällar och håller om varann tills vi somnar. För nu har mina könsdelar nuddat en annans könsdelar och det kändes också skönt, så nu måste vi flytta isär och skaffa delad vårdnad. Kom igen! Livet blir enklare om man kan få tillåtas följa sina lustar ibland och veta att ingen kommer unleasha hell på en när man kommer hem. För ibland kan man ju bli sådär fruktansvärt sugen på nån, fast man har nån annan. Det är inget konstigt!

En annan positiv grej med öppet förhållande är att man inte behöver ta ansvar för någon annans sexualitet. Om den ena har mycket mer sexlust än den andra, behöver det inte leda till gråt/tandagnisslan/bråk/irritation/känna press som det ju lätt gör, utan den med högre sexbehov än den andra kan helt enkelt hitta en annan person att sexa med och så kan partnern därhemma ta det lugnt i tv-soffan istället för att ligga och känna press och räkna dagarna sedan senaste sexet. Och då, när partnern får chans att känna efter hur dess egen sexlust beter sig (istället för att hela tiden bli tjatad på) så kanske hen kan bli lite lättad och lusten kan därmed bli större. Dessutom finns ju lite av ett tävlingsmoment i detta, som kan hjälpa vissa personer till ett ännu bättre sexliv. ”Han har inte bara mig! Oj, då kanske jag måste anstränga mig lite mer.”

Som sagt, det finns nackdelar också. Men om båda tycker öppet förhållande känns som en bra grej, och man har en bra kommunikation, så tror jag bestämt att fördelarna väger tyngre.

Ps. Jag är såhär: om jag inte får – då vill jag. Till exempel vägrar jag kalla mig vegetarian, för då vet jag att jag kommer få panik och trycka i mig ett paket bacon inom en månad. Men så länge jag inte säger ”jag får inte äta kött” så klarar jag mig ganska bra utan. Men ibland unnar jag mig!

 
7 kommentarer

Publicerat av på 22 januari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,

The Friend Zone

Jag har stört mig ett tag på begreppet ”friend zone” och alla whiniga killar som klagar på att de blivit placerade i denna. Jag har inte stött på dessa killar i verkligheten, men på internet verkar det gå 13 på dussinet. Om ni inte har koll på begreppet så går det ut ungefär på följande: Alla killar vill egentligen ligga med sina tjejkompisar. Men tjejerna vill aldrig ligga med de snälla killarna som är deras kompisar (en vanlig uppfattning är att tjejerna vill vara ihop med ”bad boys” istället och därför väljer bort killkompisarna). Tjejerna placerar alltså killarna i vänskapszonen, ”the friend zone”. Sen whinar killarna om detta på internet. Typ: ”Jag var snäll mot henne och blev hennes vän men hon vill ändå inte ligga med mig, bu-hu-huuuuu!”.

Liksom, det är klart att sådant händer. Att två personer är vänner, den ena är attraherad av den andra, men denna attraktion är obesvarad. Men jag vänder mig emot att det framställs som att alla killar alltid vill ligga med sina tjejkompisar, och att tjejer aldrig vill det. Det framställer både tjejer och killar i så dålig dager, jag tycker verkligen inte det är en ok syn på människor. Inte bara reproducerar den myten om att alla killar vill ligga jämt utan den framställer både killar och tjejer som elaka och manipulativa (killar blir bara vänner med tjejer för att få ligga, tjejer vägrar ligga för att jävlas). Och jag känner verkligen inte igen det i mitt eget liv. Men det kanske bara är för att jag blivit så hårt jävla friendzonad själv som jag är bitter, vem vet. Så jag tänkte fråga er, göra en undersökning helt enkelt. Har ni blivit friendzonade?

Jag hoppas jag fått med alla relevanta alternativ (eftersom det handlar om just en killar vs tjejer-fråga kände jag att det blev för krångligt att ta med ”annat kön”-alternativ, jag hoppas inte jag sårar någon med detta). Jag vill veta om det finns någon skillnad i kön dels på vilka som blir friendzonade, och dels på vilka som friendzonar andra. Därav ganska många alternativ. Svara så blir jag glad!

Ps. Ja, alltså, jag fattar att det här är helt ovetenskapligt.

 
12 kommentarer

Publicerat av på 10 januari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,

Ett oromantiskt inlägg om kärleken i mitt liv

Benjamin och jag har varit ihop i tio år idag.

10 år! Helt jävla sanslöst länge. Många som bara har varit ihop hälften så länge har liksom gift sig, skaffat barn och köpt hus. Och här sitter vi i en tvåa i Brickebacken, jag med osäker frilansanställning och han som just påbörjat en femårig utbildning. Studentlivet igen, liksom. Men jag trivs. Jag tycker det är jätteskönt att inte behöva ta så mycket ansvar. Kalla mig omogen, men det känner jag mig inte. Jag känner mig precis så mogen att jag vågar välja det som inte förväntas.

10 år, hur lyckas man med det då? Jag vet inte om jag väljer bra, har haft extremt mycket tur eller om det bara är så att vi har formats efter varandra under alla dessa år (vi var ju ganska unga när vi träffades), men jag har verkligen hittat rätt. Krav nummer ett, överställt allt annat: vi ska ha samma syn på livet, vårt förhållande och världen. Kalla det inskränkt, men andra perspektiv kan jag få av andra människor i mitt liv, för att jag ska känna mig trygg i ett förhållande behöver jag veta var vi har varandra. Och att vi har varandra där vi vill ha varandra. I detta ingår att vi pratar om allt, att vi respekterar varandra, ser varandra som jämlikar och hjälper varandra. Jag vet inte hur många gånger jag hört personer uttala sig på riktigt respektlösa och förminskande sätt om sina partners och så ska det typ vara ”kul”, eller än värre romantiskt och gulligt. (Tänker till exempel på tjejer som tycker det är gulligt om deras kille för en gångs skull lyckats laga en måltid eller killar som suckar över att deras tjej håller på och sminkar sig för länge, och drar till med kommentarer typ ”killar, alltså!” eller ”man vet ju hur tjejer är”.) Jag förstår visserligen att det kan vara en jargong som båda parter har sanktionerat men det känns ändå inte okej för mig som utomstående, och jag skulle aldrig vilja ha det så i mitt liv.

Vi pratar med varann, lyssnar på varann, hjälper varandra utvecklas. Har tålamod med varann. Litar på varann. Är inte svartsjuka. Och ger inte upp när det känns som att det ska gå åt helvete, för vi vet att vi mår bättre ihop, i längden.

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 04 januari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,