RSS

Etikettarkiv: skolan

Dagens reflektion

Idag jobbar jag i Örebro, dock har jag så pass luftigt schema att jag fått gott om tid att gå på stan. Så nu passar jag på att äta mozzarella sticks och dricka lyxmilkshake på Max, något som jag länge tänkt göra, men jag kommer liksom aldrig till Max när jag bara är lite hungrig. Förrän nu.

Men iallafall, det jag skulle säga var att när jag gick runt i affärerna tidigare under dagen, som jag gjort så många gånger förr, så kände jag att något var annorlunda. Något kändes påtagligt…lättare. Lättare över axlarna. Och jag tänkte: Weird. Min väska väger väl lika mycket som min skolväska brukade göra? Och sedan insåg jag vilken mental tyngd jag måste gått omkring med på axlarna under åren på tolkutbildningen. Och hur skönt det är att det är över.

 
1 kommentar

Publicerat av på 16 november 2010 i Allmänt

 

Etiketter: , ,

Examensdagen – OMG bildspecial!

Tänkte jag skulle berätta lite om min avslutning, eftersom den har varit en sån där dag som har hägrat i flera år och har haft en väldigt stor betydelse i mitt och mina (OMG före detta!) klasskamraters liv. Alla bilder är tagna av Benjamin.

Vi började dagen halv åtta hos Mickis med jordgubbar, choklad och champagne. Fast vi sprang mest runt som nervösa skållade råttor och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen med våra fjärilar i magen, samt dirigerade förvirrade släktingar rätt till kyrkan och fixade håret och sånt. Sedan tog vi en promenad i regnet till Immanuelkyrkan, som väl ligger fem minuter från Michaela eller så. Där sprang vi runt som fjärilar i en nervös mage (eller hur nu talessättet lyder) och väntade in våra släktingar. Sen när Benjamin dök upp såg jag ut såhär:

Vi såg fram emot spex från grupp 2 & 4, var nervösa för vårt eget och peppade över diplomutdelningen. Spexen var roliga som vanligt, speciellt grupp2:s fina schematiska gestaltning av systemet med grupper, steg, nivåer osv på vår skola. Sen spelade och sjöng Charlotte Release Me, med några andra i grupp 4 som gjorde den jättefint på teckenspråk, och jag bah *wwwwwwääääääääähhhhhh*. Sen hade jag gråtit klart för den dagen, det var skönt.

Sedan var det dags för vårt spex, som vi har repat och pysslat med i ett halvårs tid ungefär. Vår hyllning till oss själva kan an väl också kalla det. Här är playlisten med de låtar som går att hitta på Spotify, som ni kan lyssna på parallellt med läsandet av blogginlägget för att få in känslan ordentligt!

Vi började med att ta av oss skorna, promenera upp på scen och sätta oss där till tonerna av Simpsonslåten, spelad av vår engelskalärare Håkan.

Sedan fortsatte vi showen med att presentera oss! Teckenspråk och dans till korta klipp av namnlåtar. Här är jag och Maria, som fick dela på Blondielåten med samma namn:

Sedan fortsatte vi med att visa ungefär hur det går till på vår skola. Ett försök att behålla vår identitet i Trasdockorna, avstämningsångest i Russian Roulette, lycka över att vara ”i fas” i Nummer 1, sedan vår kämparglöd samt Afrikaresan i Oh Africa och till slut ett avslutningsmedley bestående av I Gotta Feeling, Trettifyran och Vi är dom tuffaste.

Trasdockorna med typiska teckenspråksminer av Ännäbänänä och Torsken.

”So just pull the trigger!” En del av ensemblen i Russian Roulette. Serious business!

Vi är dom tuffaste, dom starkaste, dom smartaste, dom vackraste!

Sen fick vi våra examensbevis av skolan, en bok av Leif, och sen fika för vissa av oss och våra släktingar. Sedan gick Benjamin och jag hem och åt pizza och sov middag innan det var dags för sista kvällen med gänget. Den startade hos Johanna och slutade i dimmorna, en rolig men vemodig fest. Känns jättekonstigt.

Min klass, ni är awesome. Jag är glad över att ha fått lära känna er.

 
10 kommentarer

Publicerat av på 15 juni 2010 i Allmänt, Musik

 

Etiketter: ,

Good riddance

Jag kommer aldrig mer gå tillbaka till skolan.

Jag kommer aldrig mer behöva sätta min fot i dess lokaler.

Detta måste firas – MED SPRIT! IT’S PARTY TIME DUUUUUUUUUUUUUUUUUUDES!

*sjunger*

Thank you! Thank you very, very much!
‘Cause we love what you do
And we love your whole crew
So please, please stay in touch!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 09 juni 2010 i Allmänt

 

Etiketter: ,

Jag förstod väl att verkligheten skulle vara bättre än skolan

Idag har jag träffat min handledare inför praktiken. Känns bra! Dialogen man vill ha:

Jag: Ehm, typ, såhär, piercingar och sånt?
Hon: Ja?
Jag: Jag har ju några. Ska jag…
Hon: Ja, dom får du ta ut på en gång! HAHAHAHAHAHA, nävars, skoja bara.

(För er som inte vet, mina lärare har varit MYCKET negativt inställda till mina, i mitt tycke, rätt diskreta piercingar.)

Jag tror jag kommer gilla Linköping TC. Inte bara på grund av piercingarna såklart, mer på grund av, typ, allt. Läget, inställningen, folket. Allt.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 april 2010 i Allmänt

 

Etiketter: , ,

Heppi heppi dey, heppi dey, heppi heppi heppi heppi dey

Vår Tanzaniaresa var ju inte en nöjestripp i första hand, utan en studieresa. Därför bodde vi på en skola och gjorde ett antal studiebesök som jag tänkte berätta om nu. Vi besökte en förskola, en primary school, en secondary school, en yrkesutbildning, en sjukvårdsutbildning, en högre utbildning i performing arts (musik och sånt), en dövskola, ett sjukhus och ett barnhem. Det var lite olika kvalité på längden och informationen vi fick på de olika ställena, men vi tittade in överallt iallafall och skrev i deras gästböcker (tydligen en väldigt utbredd tradition i Tanzania. Jag vill aldrig se en gästbok igen).

Gemensamt för de ställen där det fanns barn var att de var väldigt förtjusta i att sjunga för oss. Alla hade förberett någon sång (minst en) som de framförde. Mama Yohanas föräldralösa barn, till exempel, sjöng en sång med text som återges i rubriken på detta inlägg. Den satte sig sedan som virus på våra hjärnor och vi är fortfarande inte botade.

Jag vill minnas att detta var den yngsta klassen på primary school som sjöng en sång för oss. Lägg märke till flickan i blå tjocktröja. Stackarn, hon kunde ju ha frusit om hon tog av sig den… Foto: Johanna.

Inte barn visserligen, men eleverna på skolan där vi bodde ville också sjunga för oss. Outfit: skoluniform. De spelade även upp en teater i tre akter på swahili för oss, utan översättning. Lite pärlor för svin, kan man tycka. Foto: Johanna.

Sjukhuset var också en spännande upplevelse. Vi fick prata med en läkare som berättade lite om hur sjukvården fungerar. Det är ungefär som i Sverige att man betalar en liten summa själv medan samhället står för resten. Dock kan till och med den lilla summan vara för mycket för många. Han berättade också att de fick in väldigt många motorcykelolyckor eftersom det inte krävdes körkort för motorcykel och folk struntade i att använda hjälm. Sedan fick vi gå in och titta på barnavdelningen. Som ni säkert förstår har jag inga kort därifrån. Nog för att jag tror att barnen fick bra vård, men det var fortfarande trånga salar, mycket flugor och inte så rent därinne. Men mycket intressant att få ha varit där.

Mama Yohanas barnhem kändes desto bättre att besöka. Barnen som fanns där var föräldralösa, men verkade ha tillräckligt av både kläder och mat och alla gick i skolan. Mer än hälften av barnen bodde dessutom hos släktingar, bara 10 stycken sov på själva hemmet.

Vi gav dem lite leksaker, bland annat plockepinn. Vi visade hur de skulle göra, och de fattade direkt, trots språkförbistringen. En intressant sak är att nästan alla barn (och många vuxna av båda könen) har rakat huvud. Om man vill veta om någon är pojke eller flicka får man se efter om hen har kjol eller byxor. Foto: Sandra.

Dövskolan kändes förstås som det mest angelägna studiebesöket eftersom det var det enda som hade direkt koppling till vår utbildning. Vi gick runt i klasserna och presenterade oss med namn (bokstaverade men det amerikanska handalfabetet som även används i Tanzania, dock inte i Sverige) samt persontecken. Det tyckte barnen var kul och de visade även upp sina egna persontecken. Lite roligt var att vi började med att teckna det amerikanska tecknet för ”name” för att försöka vara internationella, men det visade sig att det tanzanianska tecknet för ”namn” var identiskt med det svenska.

Undervisningen såg ut som någon slags blandning mellan svenskt 50-tal och svensk nutid. Det var teckenspråkigt, men lärarna pratade samtidigt som de tecknade (som jag misstänker att det är på dövskolorna i Sverige också). Barnen fick ställa sig upp när de skulle svara på frågor, men det verkade inte vara speciellt strikt disciplin i klassrummen. En metod som användes mycket var ”gå fram och skriv på tavlan”, men läraren förde också dialog med barnen. Och klassrummen var förstås av låg, men tillräcklig, standard.

En flicka räknar matte på tavlan. Klasserna var små, kanske 10 elever i varje, vilket är lite mer än i svenska dövskolor.

Jag avslutar med den här bilden på en elev som tecknar ”asante”, det vill säga ”tack”. Foto: Michaela.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 27 april 2010 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: , , ,

MarySaintMary lämnar landet

Hej bloggläsare och vänner! Nu är jag snart på väg! Om fem timmar går jag hemifrån, om åtta timmar lyfter planet, om 26 timmar är jag på afrikansk mark.

Jag känner att jag kanske har felprioriterat lite. Har nog fokuserat lite för mycket på solskyddsfaktor och för lite på regnkläder, med tanke på att det är regnperiod där nu. Men det ordnar sig nog med det där. Jag hoppas inte jag behöver frysa iallafall. Temperaturen ligger runt 30 grader (dagtid).

Sen ska jag akta mig för att störta över en mystisk ö (verkar jobbigt att vara tvungen att resa i tiden och sådär), klappa lejonen (vill inte få allergichock) och se till att inte ha mens när jag ska simma med delfinerna (hajar dras ju till blod, ni vet). Men det ska nog gå att ordna.

Annars hoppas jag på en omtumlande och intressant vistelse med besök på olika skolor (dövskolor och andra), soft häng med klassen, kulturkrockar, turistning på Zanzibar, massa färsk frukt från marknaderna och…ja, jag vet inte ens vad jag ska vänta mig! Det ska bli sjukt spännande!

Men eftersom jag såklart alltid tänker på er, så har jag som mål att medelst sms twittra om min Tanzania-vistelse. Twitteruppdateringarna dyker upp i högerspalten här i bloggen, som ni ser, eller så får ni gå in på min Twitter direkt: http://twitter.com/marysaintmary. Om detta av någon anledning inte skulle fungera (om Twitter är blockerat för sms från utlandet eller jag tappar bort min mobil) så får ni helt enkelt vänta på att jag får tag i ett internetcafé.

Ta hand om er <3

 
3 kommentarer

Publicerat av på 08 april 2010 i Allmänt

 

Etiketter: , , ,

Men…dagisbarn får väl inte rösta iallafall?

Vet ni vet ni?! På min skola (OBS! Tolkutbildning! OBS! Eftergymnasial!) får vi inte ha partidebatter! Istället för att bjuda in alla partier en och en, vilket skulle ta jättemycket tid från viktigare saker, föreslog vi elever att vi skulle ha en debatt istället med inbjudna politiker. Då får ju politikerna lite mer press på sig och tvingas argumentera för sin sak och inte stå oemotsagda. Men skolan sa nej. Varför? Jo, för att då finns det en risk att vi elever inte tänker på själva politiken, utan röstar på den som var roligast i debatten.

Vi bara:    :O    O.o     o.O     O.O

Fast lite kul är det ändå, jag har aldrig gått på dagis förut så det är intressant att se hur det funkar i praktiken, liksom.

Övrigt: packar, har ont i huvudet, rippar skivor till mp3 och väntar på att Benjamin ska komma.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 07 april 2010 i Allmänt, Politik

 

Etiketter: ,