RSS

Etikettarkiv: tolkning

”Men snälla mrs. Hamilton, ni ville ju så rysligt gärna bli komprometterad!”

Läser om Borta med Vinden för jag vet inte vilken gång i ordningen, och identifierar mig med Scarlett så mycket att det värker i hjärtat när hon står där i sitt lilla bås på konfederationens pengainsamlingsspektakel, 17 år och iklädd sorgklädsel, orkestern spelar upp, och så får hon inte dansa. Hon fortfarande ung, hon är änka efter en man hon aldrig älskade och gifte sig med endast som en bricka i ett spel och mor till ett barn hon inte alls har några känslor för, hon förstår inte riktigt vad som har hänt och allt hon vill är tillbaka till sin ungflickstid, för det enda hon kan och vill göra är att flirta, dansa och linda män runt sitt lillfinger. Men den konservativa söderns stränga konvenans låter henne inte göra något annat än att sälja spetsar, och egentligen skulle hon ju inte ha gått ut ur huset alls, men så var det ju det där med att samla in pengar till kriget, Den Heliga Saken, som gjorde att hon hittade ett kryphål för att komma ut. Och så blir hon tagen med storm av den fräcka kapten Butler, som inte bryr sig det minsta om konventionen eller ens saken, han vill bara dansa med en vacker och temperamentsfull flicka. Och hon älskar det. Men det är ett högt pris hon får betala för en kväll av danser, för Atlantas värdiga invånare förlåter inte ett etikettsbrott av den kalibern i första taget, ens i krigstid.

Precis som Scarlett har jag aldrig lärt mig dölja mina känslor, men till skillnad från henne har jag aldrig ens lärt mig Spelet, och herregud vad det finns subtiliteter. Små saker som kan verka så oskyldiga på ytan kan få oanade konsekvenser. Var går gränsen? Ett par röda byxor? En piercing? Ett skämt, eller två eller fem? Vara sig själv, låta ens riktiga personlighet skina igenom den svarta sorgklädseln och den omsorgsfulla masken? En egen tanke? Svara ärligt på en fråga? Att säga emot, att inte delta i Spelet, när Spelet får en att minska, bli ihoptryckt, tröttna på livet? Jag vet inte. Men var så säker, när man passerar den, då kommer folk att prata, och så kommer ett telefonsamtal. Och man kan vara glad om det stannar där.

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på 24 augusti 2012 i Allmänt, Läsning

 

Etiketter: , , , ,

Visukalen Fame

Igår kväll gick jag och såg musikalen Fame för sjätte gången. Dock var det lite speciellt eftersom det denna gång var en tvåspråkig uppsättning – teckenspråk och svenska – och kallades Visukal.

Som ni kanske förstår så har jag en viss känslomässig koppling till Fame eftersom jag sett den så många gånger. Anledningen till det är att när Benjamin gick i trean på gymnasiet satte estetklasserna upp just Fame som avslutningsmusikal. Då såg jag den flera gånger, och efter det har jag förstås tagit varje tillfälle i akt att se nya uppsättningar av den. Så jag kan Fame. Jag vet hur replikerna går. Jag gråter på helt fel ställen (känslomässig koppling, ni vet). Och eftersom jag har sett den så många gånger så har jag också sett alla dess skavanker, och insett att Fame är, tja, en ganska medioker musikal. Musikmässigt och handlingsmässigt. Den har ingen riktig struktur, den har ingen direkt huvudperson, den följer olika personer vars öden inte går ihop på slutet.

Så när jag gick och såg Fame – Visukalen så var förväntningarna mest att få se nåt coolt visuellt. Jag har aldrig sett en musikal framföras på teckenspråk förut, faktiskt aldrig ens hört talas om att det har hänt (även om det ju måste ha gjorts förr, men kanske inte i Sverige). Jag gillar musik, jag gillar musikaler, jag gillar språk. Jag såg det som en kul grej, ett experiment. Jag hade också hört att manus var lite ändrat, så jag gick och intalade mig själv att jag inte skulle bli upprörd över utelämnade favoritrepliker såsom ”Tjeckov är inte tung, han är djup!” och liknande. Och mycket riktigt dök den repliken aldrig upp, men det gjorde inte ett dugg.

Allting med Fame – Visukalen var så. jävla. bra. Allt de hade utelämnat kändes överflödigt, allt de hade lagt till kändes meningsfullt. De hade faktiskt fått ihop handlingen på ett så sjukt mycket bättre sätt, äntligen kunde jag ta till mig handlingen och beröras av den som helhet! Replikerna kändes inte krystade, föreställningen hade fått en ny, extremt välbehövlig, svensk översättning och naturligtvis en kick-ass teckenspråksöversättning. En ny roll var inskriven i manus, skolans tolk Herr Geinsburg (spelad av Tommy Fransson, han som tolkade Dead By April i melodifestivalen om ni minns den nätsnackisen), men även andra personer tolkade varandra. Det är nog det enda jag kan invända mot föreställningen: när talande elever tolkade tecknande under pågående dialog. Det blev rörigt för mig. I övrigt, awesome. Jättefina sång- och skådespelarinsatser, musiken har verkligen inte blivit eftersatt som jag också var lite rädd för. Om man kollar på klippet ovan så kan man också se att vissa av skådespelarna är lite halvtaskiga på teckenspråk. Det störde mig i klippet, men i pjäsen blev det en integrerad del (vissa karaktärer kan teckenspråk och andra inte) som bara kändes extremt trovärdig. För oss tolkar fanns det en hel del annan igenkänningshumor dessutom, till exempel läraren som tycker att han inte behöver använda tolk, och tolken som blir riktigt obekväm när det är dags att tolka snusktexten som hormonstinna Joe Vegas sjunger om Carmen.

Det finns bara ströbiljetter kvar till enstaka föreställningar, men jag vill ändå rekommendera dem som kan att gå och se den på Örebro Länsteater.

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 maj 2012 i Musik, Teckenspråk

 

Etiketter: , , , ,

Something is rotten in the State of Välfärd

Som sagt så jobbar jag som teckenspråkstolk. Jag har gått en fyraårig utbildning för att bli det så man kan väl säga att jag har satsat en del. Flyttat ifrån min sambo till en annan stad i två år bland annat, tagit studielån och så vidare. Utbildningen kan vara kortare om man tillgodogjort sig teckenspråkskunskaper på annat sätt innan man började, men standard är ändå fyra år och de flesta jag känner har gått så länge. Ingångslönen på Tolkcentralen i Örebro är 19000 kr. Jag har hört att den är lägre i Stockholm men inte fått det bekräftat.

Jag har istället för att söka anställning (skriver inte ”fast anställning” för det är extremt svårt att få och de anställningar som är ”fasta” kanske inte alls är så fasta egentligen, kommer till det) frilansat under de ett och ett halvt år som gått sedan jag började jobba. Det kallas frilans i tolkvärlden men det är samma sak som att vara timvikarie, jag har ingen F-skattsedel eller så. Jag har trivts bra med det för att jag kan ”bestämma” mina arbetstider själv (en sanning med modifikation, det jag kan göra är ju att tacka ja eller nej till olika uppdrag) samt att man vid en snabb anblick får snuskigt hög timlön, mycket betalt för lite jobb alltså. Timlönen jag har jobbat för har legat mellan 200 och 400 kr/tim ungefär, och sedan halva timlönen i restidslön, plus milersättning. Det gör att jag, om jag jobbar halvtid ungefär, tjänar ungefär lika mycket som jag hade gjort om jag jobbat heltid på Tolkcentralen. Kruxet med detta är först och främst att jag mycket sällan kommit upp till halvtid, samt naturligtvis att jag inte har någon sjuklön, semester, rätt till a-kassa, rätt till föräldrapenning över standardbeloppet osv. Kort sagt, man får vara duktig på att spara pengar. Speciellt till december, januari, juni, juli och augusti som till större delen är extrem lågsäsong då det inte finns något arbete alls. Men det har ändå funkat! Jag har fått ut 7000-15000 kr/mån de månader det finns jobb och varit duktig på att spara till övriga.

Men det händer något med tolkvärlden just nu. Eller ja, det är väl med hela arbetsmarknaden. Jag pratade med en kollega som har eget företag häromdagen. Hon har jobbat som tolk ungefär lika länge som jag har levat (28 år) och hon säger att hon har fått sänka sina priser till samma som när hon började jobba! För det är ju den här spännande grejen som heter OFFENTLIG UPPHANDLING.

Offentlig upphandling betyder ju att någon offentlig aktör, typ staten, kommunen eller någon myndighet, ska köpa in en vara eller tjänst någonstans ifrån. Till exempel städning eller skolmat, eller, i det här fallet, teckenspråkstolkning. Så istället för att en döv (eller hörande) som behöver tolk hör av sig till landstingets tolkcentral och säger ”hej, jag behöver tolk den X/Y kl. Z” så går det mer och mer emot att de olika myndigheterna, skolorna, företagen, sjukvården och annat själva ska ordna och finansiera tolkning till sina kunder/anställda/vårdtagare/elever. Så då gör till exempel SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten, den myndighet som har ansvar för Sveriges olika dövskolor) en upphandling på varje ort, där de olika tolkaktörerna (företag & tolkcentraler) får lägga anbud. Lägst pris vinner, för så är det alltid.

Så vad är problemet? Det är ju asbra att myndigheterna väljer företaget som erbjuder sina tjänster billigast, då det är våra skattepengar som finansierar kalaset. Alla blir glada och nöjda, end of story! Eller ja, alla utom tolkföretagen då, som måste bjuda under varandra och erbjuda extremt låga priser för att få några jobb över huvud taget. Och tolkarna då, som jag till exempel, som får sänkt timlön, eftersom min chef för att kunna erbjuda något jobb alls har lagt sig så lågt i upphandlingen att hon måste sänka min lön också. (Detta är ett autentiskt exempel.) Och så måste vi jobba mer för att tjäna lika mycket pengar som innan och då blir man stressad. Utbränd, kan hända. Får skador i axlarna, eftersom vi har ett jobb som redan belastar den delen av kroppen och så lägger du stresspänningar på det. Våra jobb sitter dessutom osäkert, för varje gång en upphandling görs om kan företaget man jobbar på förlora den. Då går den till någon annan, som lagt sig lägre i budgivningen, och företaget jag jobbar på kanske inte kan ha kvar mig för på grund av arbetsbrist. Har man tur kan man kanske få ett jobb på det andra företaget, det som vann upphandlingen den här gången. Fast med lite lägre lön än man hade innan, för nu har ju det här företaget sänkt sig ännu mer.

Det här är alltså saker jag bittert fått erfara under de blott ett och ett halvt år som jag varit i yrket. Det är riktigt jävla illa att bli så desillusionerad på den korta tiden.

 
7 kommentarer

Publicerat av på 06 mars 2012 i Politik

 

Etiketter: , ,

Like a boss!

(Ja, alltså. Gilla en chef, liksom.)

Har inget genomtänkt alls att säga idag utan vill bara glatt meddela att jag spontansökte två jobb idag på eftermiddagen, och har redan fått utdelning i form av en intervju nästa vecka från det ena, och ett jobb imorgon från det andra!

*paus för applåder och glada tillrop*

Det är snabba ryck i tolkvärlden. Jag önskar att resten av arbetsmarknaden kunde vara så snabb också, och tänker på alla arbetslösa som söker jobb dag ut och dag in och knappt får några svar över huvud taget (jag har varit där, och jag vet att det känns för jävligt). Och en del av det ligger väl i mina egna val: jag har valt att gå en viss utbildning, och jag har valt att flytta till Örebro, dövstaden nummer 1 i Sverige. Men det är nog en rätt stor skopa tur och tajming också.

Så håll tummarna för mig att det går bra!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 27 februari 2012 i Allmänt

 

Etiketter: , ,

Vad tolkar gör (?)

Bara för att det är dagens internetmeme så kör vi väl på en sån här.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 16 februari 2012 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: ,

True story på negativa dagen

 
2 kommentarer

Publicerat av på 02 juli 2011 i Allmänt, Teckenspråk

 

Etiketter: , ,

Fri marknad, fria människor. Not.

Måste bara kort kommentera en sak Maud Olofsson sa i partiledardebatten nyss, och som fick stå oemotsagt. Hon sa att de som jobbar inom den traditionellt kvinnliga offentliga sektorn har fått mer valmöjligheter gällande jobb på grund av privatiseringarna. Att förr hade man inget att välja på, nu kan man byta jobb om man är missnöjd med sin lön.

I det borgerliga Stockholm har man avskaffat landstingets tolkcentral, och istället gjort en upphandling där de företag som lade sig lägst i budgivningen hamnade överst (såklart) och därmed får de flesta jobben. Många av de mindre företagen som hamnade längre ner i upphandlingen har gått i konkurs sedan dess eftersom de som hamnat högst ser till att ta så många uppdrag de kan. Det går alltså mot en monopolsituation där Företag Nummer Ett anställer mer och mer personal och tar fler och fler uppdrag på bekostnad av de övriga företagen, och de betalar så låga löner de överhuvudtaget kan för att ha råd att matcha sitt låga bud till landstinget. Samtidigt har de mindre företagen längre ner på listan inte råd att anställa personal eftersom de inte får några uppdrag, och de kan inte ta några uppdrag eftersom de inte har någon personal. Försök byta jobb för att förhandla upp lönen där!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 17 september 2010 i Politik

 

Etiketter: , ,