Tonåringars intresse för incest

Kom att tänka på en sak som ”man” (iallafall jag och mina kompisar) gillade när man var yngre, nämligen när punkband gjorde SÅ HIMLA BRA TEXTER om SÅ HIMLA VIKTIGA ÄMNEN. Och det var ju klasskamp och politiskt och antirasistiskt osv, det mesta. Men en speciell ”textgenre” kan jag tänka tillbaka på och känna lite wtf-känslor kring. Nämligen texter som handlar om sexuellt utnyttjande av barn. Jag tänker främst på Vykort från Rio av Charta 77 och Hon får… av Dia Psalma, speciellt den senare var omåttligt populär i mitt kompisgäng. Båda texterna handlar om hur en pappa utnyttjar sin dotter sexuellt, med textrader av typen ”Hon har fått lära sig att hedra sin far/Med gråten i halsen och med rumpan bar”, ”Kåt och berusad saknar han stopp/Ser ej nåt annat än hennes kropp”, ”Hon får…aldrig sin oskuld tillbaks”. Jag kan såhär i efterhand känna att det mest känns som frossande i hemskheter snarare än att ta upp ett viktigt samhällsproblem.

Och litteratur kring detta ämne är ju dessutom omåttligt populär.

Alltså, vad är det med tonåringar och detta morbida intresse för incest/våldtäkt/sexuellt utnyttjande? Seriöst? Varför inte läsa nån kul bok om folk som, ja, jag vet inte, har frivilligt sex med varandra? Inte konstigt folks syn på sex blir helt sned när detta är vad vi konsumerar. Och vilka är det som skriver och ger ut alla de här böckerna? Gör de det för att de känner att de verkligen har en historia som måste berättas, eller vet de rent krasst att det säljer? Visst förstår jag att man för sin egen skull vill bearbeta traumatiska händelser (de flesta av de här böckerna är ju ”verklighetsbaserade”, vilket väl kan innebära lite vad som helst), men det måste ju ändå ligga ett förlag bakom varje utgivning, som har bestämt att det här är något man vill stå bakom.

Vill påpeka att jag inte alls moraliserar över konsumerandet, då jag själv var en av dem som älskade detta i yngre år. Men jag fattar inte varför man – jag och alla andra – dras till det?