RSS

Tonåringars intresse för incest

21 Apr

Kom att tänka på en sak som ”man” (iallafall jag och mina kompisar) gillade när man var yngre, nämligen när punkband gjorde SÅ HIMLA BRA TEXTER om SÅ HIMLA VIKTIGA ÄMNEN. Och det var ju klasskamp och politiskt och antirasistiskt osv, det mesta. Men en speciell ”textgenre” kan jag tänka tillbaka på och känna lite wtf-känslor kring. Nämligen texter som handlar om sexuellt utnyttjande av barn. Jag tänker främst på Vykort från Rio av Charta 77 och Hon får… av Dia Psalma, speciellt den senare var omåttligt populär i mitt kompisgäng. Båda texterna handlar om hur en pappa utnyttjar sin dotter sexuellt, med textrader av typen ”Hon har fått lära sig att hedra sin far/Med gråten i halsen och med rumpan bar”, ”Kåt och berusad saknar han stopp/Ser ej nåt annat än hennes kropp”, ”Hon får…aldrig sin oskuld tillbaks”. Jag kan såhär i efterhand känna att det mest känns som frossande i hemskheter snarare än att ta upp ett viktigt samhällsproblem.

Och litteratur kring detta ämne är ju dessutom omåttligt populär.

Alltså, vad är det med tonåringar och detta morbida intresse för incest/våldtäkt/sexuellt utnyttjande? Seriöst? Varför inte läsa nån kul bok om folk som, ja, jag vet inte, har frivilligt sex med varandra? Inte konstigt folks syn på sex blir helt sned när detta är vad vi konsumerar. Och vilka är det som skriver och ger ut alla de här böckerna? Gör de det för att de känner att de verkligen har en historia som måste berättas, eller vet de rent krasst att det säljer? Visst förstår jag att man för sin egen skull vill bearbeta traumatiska händelser (de flesta av de här böckerna är ju ”verklighetsbaserade”, vilket väl kan innebära lite vad som helst), men det måste ju ändå ligga ett förlag bakom varje utgivning, som har bestämt att det här är något man vill stå bakom.

Vill påpeka att jag inte alls moraliserar över konsumerandet, då jag själv var en av dem som älskade detta i yngre år. Men jag fattar inte varför man – jag och alla andra – dras till det?

 
12 kommentarer

Publicerat av på 21 april 2012 i Läsning, Musik

 

Etiketter: , , ,

12 svar till “Tonåringars intresse för incest

  1. hanna - happy happy fatgirl

    21 april 2012 at 13:30

    För att det är förbjudet och tabu och därför känns sjukt att läsa om. Så var det nog för mig i alla fall, som också frossat i dessa böcker, som aldrig är välskrivna.

     
    • MarySaintMary

      22 april 2012 at 17:22

      Ja, såklart. Men jag tänker att sex överlag är lite förbjudet och nytt just i den åldern, varför fokuserar varken ungdomarna eller utgivningen på ”sunda” former av sex istället? Det borde ju vara tillräckligt kittlande liksom, varför söker man sig alltid till det allra värsta?

       
  2. den rabiata orakade flat-feministen fanny

    21 april 2012 at 20:29

    Jag skulle inte säga att det är unikt för tonåringar utan alla åldergrupper frossar i lidande. T.ex. populariteten i böcker som ”pojken som kalades det” och liknande skilldringar av barn som far illa är ju skitpoppis. Jag tror bara att man ändrar lite fokus på vilka hemskheter man fascineras av beroende på livssituation.

    Just incest är ju ett otroligt laddat ämne, och än mer blir det för personer som börja rupptäcka sin sexualitet och vad som är rätt och fle i sexuella sammanhang. Fascinationen för det som är hemskt tror jag dock finns i alla åldrar.

     
  3. smartasanna

    23 april 2012 at 21:16

    Jag tycker förövrigt att det känns som att folk i allmänhet läser sådan böcker. Jag ser mig själv som en person som läser ”mer” än ”vanligt” folk. Och jämt när man pratar med folk och man frågar om de läser mycket, så säger de nej. Men om de läser då läser de ”självupplevda berättelser”. Bara jag som sett det här mönstret eller?

     
  4. Dom kallar mig Yngve

    23 april 2012 at 22:00

    Jag har sett exakt samma mönster som smartasanna; att människor som vanligtvis inte läser men när de gör det så är det de där misärfyllda självbiografierna som gäller.

    Jag har själv aldrig dragits till den här typen av litteratur, men jag kan väl på sätt och vis förstå varför andra gör det. För att relatera, eller känna tacksamhet över sitt eget liv, för att ”vidga sina vyer”, för att de är intresserade av ”psykologi” (ja, inom citationstecken. Jag inbillar mig att människor med ett djupare intresse gärna blandar ut sin läsning med forskningsresultat och historia, exempelvis) och så vidare. Sedan så tenderar de ju att vara otroligt lättlästa. Och så, naturligtvis, etiketten ”verklighetsbaserad”. Jag har noterat att böcker som inte marknadsförs som ”en sann historia” inte alls haft i närheten av samma dragningskraft på den annars inbitna misärläsaren.

    Hah, ursäkta om det här bara framstår som rent svammel. Jag är lite mosig i huvudet. Hur som helst: tack för ett intressant inlägg!

     
  5. Söderbergskan

    25 april 2012 at 21:38

    Misärhyllan var banne mig det perfekta uttrycket. Tycker också att en officiell ändring bör genomföras.

     
  6. MarySaintMary

    30 april 2012 at 10:39

    Tack för era kommentarer! Jo, det stämmer nog att det är populärt i alla åldrar, men jag tror ändå att det är lite extra populärt bland tonåringar. Hade för övrigt en kompis en gång i tiden som visserligen inte läste (han hade teckenspråk som första språk och var inte så bra på svenska, så det kan jag förstå), men tittade på väldigt mycket film, och han tittade alltid efter om filmen var verklighetsbaserad först. Verklighetsbaserad var det bästa liksom. Jag vet fortfarande inte varför det var så viktigt, men tydligen…

     
  7. lakkkers

    25 januari 2013 at 12:52

    Flickan i boken som är författare till boken ”Hur kunde hon?” skrev hon eftersom hon fick så mycket frågor, det var därför som hon skrev en bok istället där alla svar finns.

    Personligen betyder det mer att läsa böcker som är verklighetsbaserade än om böcker/romaner som är påhittade. Det ger mig inte så mycket. Livet kan vara ett helvete på Jorden, det är därför som jag vill få mer insikt och fördjupa mig i människor som inte har det så lätt jämfört med sig själv kanske.

     
  8. lakkkers

    25 januari 2013 at 12:56

    Är det någon här som kan ge mig boktipspå verklighetsbaserade böcker/pockets på verkliga trauman vad avser, t.ex. uppväxt/barndom, diagnoser, om hur det är att leva som prostituerad, om att leva som hemlös, leva på gatan, kriminell osv?

     
    • Lisa

      27 januari 2013 at 0:01

      Den kändaste hemskboken om prostitution är väl ORDEAL av Linda Lovelace? Synd att hon var så uppenbart liberal med sanningen. Den hade nog smakat, full av hemskheter.

       
    • MarySaintMary

      27 januari 2013 at 12:40

      På den tiden jag läste mycket sånt gillade jag Torey Haydens böcker. De handlar om barn med olika psykiska problem som hon försöker lösa. De är ju skrivna ur hennes perspektiv dock, inte ur barnens.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: