RSS

Etikettarkiv: margaret mitchell

Pride and prejudice and slutshaming

Vi brukar ju utöva högläsning här hemma, Benjamin och jag, eller, rättare sagt, jag väljer ut böcker som jag tycker han borde läsa och så läser jag dem högt för honom för annars kommer han aldrig till skott med att läsa dem. Det har vi sysslat med i många år nu och jag har oftast valt sånt som jag själv har älskat för att jag vill dela med mig av det, ja ni vet. Så det har blivit allt från David Eddings Belgarion-serier (cut me some slack, jag var 18) till Borta med vinden. Den senare fascinerade oss båda lika mycket som jag hade hoppats och jag skrev lite om den då. Vi hade innan dess läst Lilla huset på prärien-serien och jag tänkte jag skulle fortsätta med 1800-tal och klassiker så det fick bli en förflyttning till England och Jane Austens Stolthet och fördom. Jag har läst den förut förstås, och har för mig att jag gillade den då, och jag vet inte vad som har hänt sedan dess, men nu kände jag mest att det var en rätt medioker historia.

Jag förstår att det här är kontoversiellt men, är den ens så speciellt välskriven? Jag tycker inte det! Det finns absolut en story där, och den har sina komiska poänger, men för mig blir den aldrig sådär spännande romantisk som jag tror är meningen att den ska vara. Framför allt stör det mig att det är alldeles för lite dialog och väldigt mycket ”hon berättade att hon var förälskad i honom” (typ). Det kanske är jag som är tv-serieskadad, men det ger mig faktiskt inget. Ingen hjärtklappning.

Det andra jag har stora problem med är slutshamingen av Lydia (som är lillasyster till bokens protagonist Elizabeth). Om någon undrar vad hederskultur eller patriarkala strukturer är så kan man läsa historien om Lydia och Wickham som ett skolboksexempel. Alla tycker att femtonåriga Lydia är förskräcklig (även läsaren) men vad har hon gjort? Hon framställs knappast någonstans som elak (däremot ibland som en dryg tonåring), utan snarare som glad, lättsam, rolig, progressiv, skiter i konventioner, pratar med alla och tycker om att ha roligt. Men det går förstås inte an, och när hon till sist lever med en man utan att gifta sig blir detta en stor skandal som alla inblandade ser som fruktansvärt pinsam, och de anständiga männen i berättelsen, Lydias pappa, morbror och Elizabeths beundrare Mr Darcy far genast iväg och löser situationen genom att se till att Wickham gör det enda rätta, dvs gifter sig med Lydia, medan kvinnorna sitter hemma på godset och har ångest för att deras syster så totalt skämt ut familjen. Jag tycker det är en konstig kvinnosyn från en kvinnlig författare i och med att hon ändå i andra sammanhang ifrågasätter sin tids syn på kvinnor, t ex att ett gods inte kan gå i arv till en dotter.

”Jamen det var ju så på den tiden!” tänker ni, och ja, det var det säkert, men man kan hantera detta på olika sätt. I Borta med vinden (som utspelar sig lite senare, i ett annat land men med liknande konventioner) beskriver Margaret Mitchell hur societetens fina damer talar om Scarlett som ett liderligt litet ”stycke” och till slut fryser de ut henne helt på grund av hennes slampiga umgänge med män, ett våldtäktsförsök hon utsatts för och en misstänkt otrohet med hennes svägerskas man. Skillnaden är, dels, att Scarlett faktiskt beskrivs som en självisk och ofta ganska elak person, men framför allt att boken är skriven ur hennes perspektiv och man förstår precis varför hon gör de val hon gör och att slutshamingen av Scarlett faktist också framställs som problematisk.

Nej, jag blev besviken, tyvärr. Jag har hört att The Lizzie Bennet Diaries ska hantera detta bättre, så jag får kolla den nu när jag har läst klart. Annars väntar jag på att någon skriver en variant på Stolthet och fördom ur Lydias perspektiv. Den skulle kunna heta typ ”Känsla och konvenans” och behandla hur hon ska kunna få leva sitt liv på sitt sätt med jobbiga och tråkiga storasystrar som förvägrar henne att ha roligt. Varsågod för tips!

Ps. Jag vet att jag ursäktar rasismen i Borta med vinden på precis samma sätt som andra ursäktar kvinnosynen i Stolthet och fördom: ”Det var en annan tid!”. Man är inte alltid rationell när det gäller ens darlings.

Annonser
 
8 kommentarer

Publicerat av på 20 januari 2013 i Feminism, Läsning

 

Etiketter: , , , ,

”Men snälla mrs. Hamilton, ni ville ju så rysligt gärna bli komprometterad!”

Läser om Borta med Vinden för jag vet inte vilken gång i ordningen, och identifierar mig med Scarlett så mycket att det värker i hjärtat när hon står där i sitt lilla bås på konfederationens pengainsamlingsspektakel, 17 år och iklädd sorgklädsel, orkestern spelar upp, och så får hon inte dansa. Hon fortfarande ung, hon är änka efter en man hon aldrig älskade och gifte sig med endast som en bricka i ett spel och mor till ett barn hon inte alls har några känslor för, hon förstår inte riktigt vad som har hänt och allt hon vill är tillbaka till sin ungflickstid, för det enda hon kan och vill göra är att flirta, dansa och linda män runt sitt lillfinger. Men den konservativa söderns stränga konvenans låter henne inte göra något annat än att sälja spetsar, och egentligen skulle hon ju inte ha gått ut ur huset alls, men så var det ju det där med att samla in pengar till kriget, Den Heliga Saken, som gjorde att hon hittade ett kryphål för att komma ut. Och så blir hon tagen med storm av den fräcka kapten Butler, som inte bryr sig det minsta om konventionen eller ens saken, han vill bara dansa med en vacker och temperamentsfull flicka. Och hon älskar det. Men det är ett högt pris hon får betala för en kväll av danser, för Atlantas värdiga invånare förlåter inte ett etikettsbrott av den kalibern i första taget, ens i krigstid.

Precis som Scarlett har jag aldrig lärt mig dölja mina känslor, men till skillnad från henne har jag aldrig ens lärt mig Spelet, och herregud vad det finns subtiliteter. Små saker som kan verka så oskyldiga på ytan kan få oanade konsekvenser. Var går gränsen? Ett par röda byxor? En piercing? Ett skämt, eller två eller fem? Vara sig själv, låta ens riktiga personlighet skina igenom den svarta sorgklädseln och den omsorgsfulla masken? En egen tanke? Svara ärligt på en fråga? Att säga emot, att inte delta i Spelet, när Spelet får en att minska, bli ihoptryckt, tröttna på livet? Jag vet inte. Men var så säker, när man passerar den, då kommer folk att prata, och så kommer ett telefonsamtal. Och man kan vara glad om det stannar där.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 24 augusti 2012 i Allmänt, Läsning

 

Etiketter: , , , ,

Courtney Love och Scarlett O’Hara

”Holes” (Courtney Loves, really, inga andra tidigare medlemmar ingår i sättningen) nya skiva Nobody’s Daughter har äntligen kommit till Spotify (Premium iallafall, vet inte hur det är med gratisversionen). Det är en bra skiva, låter lite som en blandning av Celebrity Skin och Live Through This. Ingen skiva kommer någonsin slå Celebrity Skin för mig, så är det bara, men skivan gör mig iallafall inte besviken. Speciellt förtjust är jag i det inte speciellt karaktäristiska bonusspåret Never Go Hungry Again:

Titeln är, för er som inte vet, en mycket passande referens till Borta med Vinden. Efter att ha kommit hem till barndomshemmet Tara och upptäckt att godset är raserat och plundrat på grund av (amerikanska inbördes)kriget svär bokens hjältinna Scarlett O’Hara: ”As God as my witness, I’ll never go hungry again.”  (Åtminstone i filmen säger hon så, men poängen går fram även i boken.) Hon står också fast vid det uttalandet, och skyr inga medel för att klara sig i världen. Hon socialiserar med yankees (läs: de onda), hon stjäl sin systers fästman, hon lurar, bedrar och gör en massa saker som kvinnor absolut inte får göra (typ sköter en affär). Någon som ser några likheter med Courtney?

Lyssna på skivan och läs boken! Typ världens bästa bok med världens bästa hjältinna.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 april 2010 i Feminism, Läsning, Musik

 

Etiketter: , , , , ,

…11? böcker på 15 minuter

Det här är en så kallad utmaning jag fick av Emelie på Facebook. Tyckte den verkade lite kul.

Mycket Fritt Översatta Regler: Tänk inte för länge. Femton böcker du har läst som alltid kommer att finnas med dig. De första 15 du kan komma på på max 15 minuter. Bjud sedan in dina vänner att göra samma sak.

Fast jag kom bara på 11! Sparar 4 till senare. Ingen inbördes ordning. Varning för mycket fantasy och långa serier!

The Wheel of Time av Robert Jordan (serie, Sagan om Drakens återkomst i svensk översättning)
En lång jävla oavslutad fantasyserie som jag har läst flera gånger och både hatar och älskar. Handlingen är alldeles för invecklad för att förklara. Men det är typiska fantasyingredienser som några vanliga ungdomar som kommer ut i stora världen och hamnar på upphöjda positioner, ett antal profetior (som uppfylls), en ondskefull makt med ondskefulla underhuggare, ett magikersällskap, osv. Utmärkande för den här serien är dock att den har fler intriger än Desperate Housewives, alla oavslutade, löst hängande i luften, och kanske ett dussin huvudpersoner varav hälften är kvinnor och precis lika viktiga för handlingen som alla män. Det är inte vanligt i fantasy, tänk på stackars Eowyn. Som en liten extra twist på alltihop har författaren gått och dött, så serien, som för närvarande omfattar tolv tegelstenar (det dubbla på svenska) håller nu på att avslutas av en annan författare. Spännande.

Narnia-serien av C.S. Lewis
Det första fantasyrelaterade jag läste, fastnade direkt. Vid omläsning kan jag irritera mig på alla moralkakor och illa dolda kristna budskap, men det är fortfarande en bra serie. Och jag antar att det inte bara var jag som letade efter portaler mellan världarna och icke-existerande garderobsväggar efter att ha läst dem?

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Minns typ ingenting förutom att den var humoristisk, skruvad och handlade om djävulen. Och det kan ju räcka! Dags för omläsning.

Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland
Handlar om en ung kvinna som hamnar i koma, vaknar upp en herrans massa år senare och har då fött en dotter. Sen typ går jorden under och en handfull människor blir de enda överlevande. Låter helt bisarrt och det är det också. Ännu ett omläsningsobjekt. Han har skrivit en massa andra bra böcker också. Speciellt jPod rekommenderas.

Vampyrkrönikan (En vampyrs bekännelse med fortsättning) av Anne Rice
Jag har aldrig gillat när vampyrer porträtteras som monster som bör utrotas, så jag är glad över den nya vampyrvågen med Twilight och liknande böcker/serier/filmer. Grunden till denna våg lades av Anne Rice med böckerna om Louis, Lestat och grabbarna. Här är vampyrism sex, sex, ångest och sex. Som det ska vara.

Borta med vinden av Margaret Mitchell
Världens bästa bok? Läste den första gången på mellanstadiet, läste om den häromåret och var lite orolig för att den inte var så bra som jag mindes, men den var om möjligt ännu bättre! Handlar om bortskämda 16-åriga plantageägardottern Scarlett O’Hara som tvingas lära sig leva i verkligheten när inbördeskriget kommer och vänder hennes värld uppochner. Och hon är så sjukt, sjukt bra på det! Hon förför män, hon driver affär, hon plockar bomull, hon stjäl sin systers fästman, hon förlöser barn, hon flyr undan en brinnande stad, hon dubbelspelar, och allt hon gör, gör hon för sitt älskade Tara. Dessutom hinner hon med att vara olyckligt förälskad, föda barn, bli änka och gud vet allt.

Sagan om Belgarion av David Eddings
Som jag älskade den här serien när jag var liten. Fruktansvärt stereotyp fantasy, men lättläst och passar perfekt i mellan- och högstadieåldern, som inkörsport till tyngre grejer.

Harry Potter-serien av J.K. Rowling
Jag älskar bok 3, 4, 6 och 7. Ettan och tvåan är för barnsliga och femman är en depressionsdipp. Det är fantasy, det är tonårsproblem, det är dödsfiender med attraktion, det är sex i omklädningsrummet…eller vänta nu, det var nog fanfiction förresten. Men älskar karaktärerna, de går att bygga sjukt mycket storys på. Och sista boken är ju en enda stor blinkning till fanfictionscenen. Gillar att det blir mer allvar ju längre serien går också. Folk dör liksom.

Lilla huset på prärien-serien av Laura Ingalls Wilder
LOVES IT! Läste den hundra gånger när jag var liten, och den håller fortfarande. Om någon har missat, så handlar det om en nybyggarfamilj i USA, mer specifikt dottern Laura, och alla deras flyttar och ”äventyr”. Delvis självbiografisk. OBS! Bättre än TV-serien!

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg
Omvända världen, könsmässigt sett, där kvinnorna har chefspositionerna och våldtar, och pojkarna heter saker som Petronius, använder PH (penishållare) och så småningom skapar en manskamp mot matriarkatet.

San Fransisco-liv av Armistead Maupin
Det här är en såpa i bokform. Handlar om ett gäng ungdomar i San Fransisco som råkar ut för olika saker. Intrigerna är många, invecklade och oförutsägbara. (Typ en svart kvinna visar sig vara född som vit, en kvinna visar sig vara någons pappa, osv.) Sjukt roligt. Första boken heter Ett annat liv.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 10 november 2009 i Läsning

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,