We’re in this together

[Läses med fördel som den skrevs: med Tittar aldrig bort igen av Pfemme Records i bakgrunden.]

Jag har en önskan. Jag önskar att alla SD:are och vanligt folk-högern bara vaknade upp en dag och liksom förstod vem den riktiga fienden är. Och så skulle vi enas allihop, arbetarklass, prekariat, utförsäkrade, arbetslösa, alla vi som säljer vår arbetskraft till underpris eller inget hellre önskar än att få göra just det för att inte göra det är värre, ett ingenting, ett underkänt i livet. Vi skulle gå hand i hand, sida vid sida, mot kapitalismen som suger ut oss, mot patriarkatet som binder oss, mot rasismen som vänder oss mot varandra. Vi skulle vara så många, och så olika, att ingen skulle kunna räkna bort oss, ingen skulle kunna stoppa oss, ingen skulle kunna definiera oss som något annat än en naturkraft. Jag vill ha vita heterosexuella cismän som har jobbat på samma industri i hela sitt liv, jag vill ha frilansjournalister och springvikarier och taxichaufförer, jag vill ha muslimska kvinnor i hijab, jag vill ha kärnfamiljer från medelklassen, jag vill ha hemmafruar som varit hemma med barnen sen de var 17, jag vill ha homosexuella, frånskilda, regnbågsfamiljer, relationsanarkister. Jag vill ha autonoma vänsterkillar med palestinasjal, jag vill ha ickebinära som vägrar definiera sig efter en stel jävla tvåkönsmodell, jag vill ha transkillar som förihelvete inte är hen utan han, jag vill ha akademiker med en miljon högskolepoäng, jag vill ha tiggaren utanför Coop, jag vill ha svenssonkillar som älskar öl och fotboll, mellanstadietjejer som gör sminktutorials på Youtube, den där killen som alltid hänger med tjejerna på rasterna och tjejen som skriker för högt. Jag vill ha rasifierade ungdomar från förorten, jag vill ha vita pensionärer i villa, jag vill ha sjukskrivna, jag vill ha hon som är kroniskt deprimerad, han som aldrig fick en diagnos men som alla tror har ADHD, jag vill ha hen som sitter i rullstol. Arbetare i stad, på landet, utförsäkrade i kollektiv och prekära i andrahandshyresrätter. Ni som kämpar för miljön, för transrättigheter, mot könsmaktsordningen, med hat men för kärlek, för att alla ska få vara den de är, för att alla ska ha mat för dagen och tak över huvudet och kunna leva ett gott liv. Ni som vill kämpa men inte orkar, ni som har gett upp, ni som borde kämpa men ännu inte förstått det. Med alla minoriteter ihop blir vi en majoritet, vi är de 99 procenten, vi är en våg, ett vattenfall, vi skulle vara ostoppbara! Oavsett om din revolution är en granatexplosion eller ljuder av tusen små dunsar mot en hallmatta, om den går att dansa till eller inte kommer att sändas i TV, så kan vi stå enade i detta: vi ska inte bli utnyttjade mer. Det är dags nu. 

 

MarySaintMary recenserar Ljubljana

Från Budapest bokade vi som sagt en åttatimmars bussresa till Ljubljana, som visade sig ta tio. Kostade typ 150 kr. Vi var lite griniga först men det försvann snabbt när vi kom fram. Vackra stad! Det kändes nästan inte som på riktigt. Lagom mycket folk (knappt 300 000 invånare att jämföra med Budapests 2,5 miljoner), lugn men trevlig atmosfär, torg med olika spex på, broar där man kan sitta och titta ut över floden, drakstatyer, en stor park inom gångavstånd, duktiga gatumusikanter, street art överallt, autonoma kulturcentret Metelkova (tänk Christiania) och så hade nån kastat upp skor över olika eltrådar som i Big Fish, så att man inte ska kunna lämna staden.

Drakbron.

Du kommer ändå inte vilja gå härifrån.

Suddig bild på en del av Metelkova.

Betyg på Ljubljana: 5/5, vill tillbaka!
Betyg på Hostel Tresor: 4/5: extremt centralt, fräscht, stilren inredning, egna bås (celler) i sovsalen, meckiga sängar, inget kök, gratis frukost, trevlig personal, inte jättebilligt.
Betyg på Metelkova: 4/5: När vi gick dit var det nån slags metalkonsert. Jag kände att jag var 15 år för sen, hade älskat det som 15-åring. Men jag älskar konceptet.

 

MarySaintMary recenserar Budapest

Nyss hemkommen från minisemester i Europa och tänkte dela med mig av mina upplevelser i form av recension!

Först flög vi från Skavsta till Budapest, Ungern. Det var trevligt, billigt, varmt. Vi bodde centralt på ett litet hostel med eget rum. Aktiviteter var typ att klättra upp på en kulle, halvt avlida av värmeslag, räkna om valuta samt gå på en kommunismpromenad. Det senare rekommenderas verkligen! Svinbra guider som båda var tonåringar när kommunismen föll, vilket gjorde att de kunde berätta både om personliga erfarenheter och massa intressant fakta om politiken då och nu. De berättade även vad de tyckte om olika saker (de gillade inte Jobbik) och om sånt som faktiskt var bra under kommunismen (gemenskapen). Dricksbaserad tur, så man fick betala vad man ville.

I Buda, med utsikt över Pest.

Vi tillbringade två nätter i Budapest, och sedan köpte vi en billig bussbiljett till Ljubljana. Kruxet var att bussen gick genom Kroatien och vi fick därmed stifta bekantskap med den kroatiska gränspolisen, som vägrade vissa på bussen att komma in i landet, varpå bussen KÖRDE TILLBAKA dem till närmaste ungerska stad. Det var ju visserligen trevligt gjort, men det var lite jobbigt att behöva sitta en timme extra på bussen – en timme som blev till två när samma sak upprepades vid slovenska gränsen och vi fick åka tillbaka till Zagreb.

Betyg på Budapest: 3,5/5
Betyg på City Animation Hostel: 3/5 (Väldigt litet, dåligt skyltat, kändes som att bo hemma hos nån, fint eget rum, låg standard, centralt.)
Betyg på kommunismpromenad: 5/5
Betyg på kroatiska gränsen: 0/5

 

MarySaintMary leker konstnär

Jag har börjat rita lite, vilket är kul. Har gått med i en sida för organiserade byten av ATC (Artist Trading Cards), vilket är kort som är 2,5×3,5 tum stora (ca hockeybildsformat) och som man ritar eller på nåt annat sätt konstnärar sig på. Här är fyra kort som jag gjort för en swap som heter Purple Zentangles. Jag har alltid ritat i den här stilen men visste inte att den hade ett namn förrän nu: zentangle. (Dock är det tydligen ett trademarkat begrepp och man måste typ använda ”officiella mönster” om det ska vara äkta zentangles, men orka…)

 

Inkapaciterade damer och våldsfrossande herrar

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

I tredje boken, Besvärjarnas Kamp, reser sällskapet snabbt genom Maragor, Aldurs dal, Ulgoland och Cthol Murgos. Boken börjar med Ce’Nedra-POV, vilket är trevligt. Tyvärr blir hon efter halva boken kvarlämnad i Ulgolands grottor då resan de ska göra är för farlig för henne. Jaha. I slutet av boken får vi veta att det är för att Ctuchik skulle dödat henne annars. Varför han inte lika gärna kan döda någon av de andra för att förstöra profetian framgår inte mer än att Belgarath säger ”De andra kan du inte röra. Ce’Nedra är den enda som är sårbar.” I mina ögon framstår alla utan besvärjarförmågor som sårbara inför Ctuchik men jag kanske är för dum för att fatta.

Vad hände förresten med Lelldorin? Han följde med sällskapet i ett par dagar och blev sedan sårad och kvarlämnad i Arendien utan att ha uträttat någonting alls, men han är ändå superduperviktig för profetian? (Kan ha glömt vad som händer i framtida böcker.)

Vi får träffa Beldin! Älskar hans dynamik med Polgara. Det är fantastiskt. Mer Beldin! Gillar över huvud taget när de hänger i Dalen.

Börjar dock bli trött på förutsägbarheten och rasismen. Alla murgoer är verkligen onda! Speciellt Ctuchik som är den ondaste av de onda. Vi får ju inte veta så mycket om honom innan han råkar säga det tabubelagda ordet och förinta sig själv (seriöst, Eddings? Känns som att Ctuchik borde ha koll på detta efter alla dessa år), men hans ansikte är ”fyllt av uråldrig och avgrundsdjup ondska” och han har ”ett evigt hånflin av förakt för allt annat som levde”. Och så berättar han att han tycker det är roligt att plåga och döda människor. Det får inte riktigt effekt för mig efter att ha läst om hur Barak, Mandorallen och Hettar MÅR BRA och blir UPPLYFTA av att döda murgoer och andra på de mest otäcka och plågsamma sätt. Det är alltid nån som typ ”vrider om kniven” när de dödar nån, det är aldrig cleant och de väljer aldrig att typ slå någon medvetslös utan det är bara död som gäller. De dödar till och med folk som inte ens står i vägen för dem, bara för skojs skull. Så jag vet inte varför Ctuchik skulle vara så himla mycket värre. Även detta att Relg vill jämna hela Rak Chtol med marken på grund av grolimernas ”vämjeliga riter”, alltså människooffren. Och man bara mmm, för då kommer säkert inga oskyldiga människor offras.

Garion börjar utveckla en kvinnosyn. Den är typ såhär: ”alla kvinnor är komplicerade. Det ligger i deras natur”. Han har dock bara träffat typ tre kvinnor i sitt liv, vilket kan göra detta till en något förhastad slutsats. Eddings kvinnosyn är annars ”hmm, jag verkar ha för få kvinnor. Jag skriver in några, men jag orkar inte skriva för mycket om dem.”: Ce’Nedra blir som sagt lämnad i Ulgoland och Taiba får vi träffa cirka fem sidor. Även Poledra får en liten cameo på någon sida. Polgara är med hela tiden men måste stå utanför slutstriden mot Ctuchik, för att Belgarath vill det.

Samt att alla utstöter ”ett halvkvävt skrik” (vad är det ens?) när de är på väg att dö, frågar saker ”skarpt” och säger saker ”tonlöst”. Jag vet inte om det är översättningen eller ett dåligt original men lite variation vore trevligt.

 

Love interests, obefogat våld, tropes och YAY CE’NEDRA!

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Så var det dags för läsningen av Profetians tid, del två i Sagan om Belgarion.

Gänget besöker Arendien. Många män, få kvinnor. Det är, förutom Smurfette-Polgara, bara folks love interests: Ariana, Nerina och så drottning Mayaserana. Ariana presenteras kort som en flicka som kan ta hand om den sårade Lelldorin (de blir väl ihop sen har jag för mig), och Nerina är ju Mandorallens olyckliga kärlek, gift med hans beskyddare/fadersfigur. Och drottning Mayaserana har förstås ett ”kvinnoproblem” som Polgara fixar. Och så grevinnan Vasrana som spanar in Garion och vill gifta sig med honom. Blir så jävla trött på att ingen kvinna kan ha ett existensberättigande på egen hand, alla är verkligen till för män.

Kan vi förresten bara unisont skrika lite rakt ut över att Polgara i den svenska översättningen är Garions ”tant” när folk frågar om släktskap? Okej att han kallar henne ”Tant Pol”, men hon är ju för bövelen hans gammelmoster/faster. Vilket som helst hade varit okej med mig, men ”tant”?!

Annars tycker jag Mandorallen verkar som en sjukt trevlig kille! Störde mig nog rätt mycket på honom när jag läste sist, men han är ju faktiskt inte alls speciellt dum (som ju ALLA arender är annars, lol), och har många goda egenskaper. Ger pengar till tiggare, slåss schysst osv. Till skillnad från t ex Hettar, som ju tydligen oprovocerat överfaller och dödar murgoer som törs resa i västern. Detta framstår som en god egenskap. Kul kille, Hettar.

Jag känner överlag att det är så extremt mycket obefogat våld i serien. På ett sätt nästan värre än till exempel Game of Thrones, där våldet åtminstone gestaltas som sjukt obehagligt. I Sagan om Belgarion använder både protagonister och onda våld på rutin, nästan som ett skämt. Folk blir förgiftade och dör i obehagliga kramper, bränns levande, lemlästas, blir uppätna av iglar, får magen uppskuren så inälvorna rinner ut osv, nästan alltid med en axelryckning. Jag förstår verkligen inte detta frosseri i våld. När Barak och Polgara ska rädda Garion från drottning Salmissra så gör de en fullkomlig massaker på alla som råkar vistas i slottet, troligen rätt mycket i onödan då Polgara brukar kunna vara rätt bra på att övertala folk.

I Tolnedra ansluter sig även den kejserliga prinsessan Ce’Nedra till sällskapet. Det var henne jag identifierade mig med när jag läste serien som knappt-tonåring, och jag gillar henne även nu. Hon är smart, bortskämd, envis och besserwissrig. Påminner förmodligen ganska mycket om mig. Sedan det här med att hon framställs som en gnällig snorunge för att hon inte vill åka till Riva på sin sextonårsdag och eventuellt bli bortgift med en kung…what’s up with that? Det är ju för fan helt jävla självklart att man inte vill det! You go, Ce’Nedra! (Det skulle vara lite kul att läsa en AU fanfic som handlar om Ce’Nedras eller nån annans perspektiv på hela historien. Hur två galningar åker runt och hävdar att de är besvärjare och har nån slags profetia att uppfylla och därmed måste tvinga en massa folk att vara på vissa platser vid vissa tider, helt i onödan.)

Och ja, jag börjar redan tröttna på att alla beter sig exakt likadant. Alla med makt verkar ha den där ”no nonsense”-personligheten, och knäpper med fingrarna för att få någon avrättad eller liknande. Alla skriker åt deras tjänare att de är idioter, är otåliga och tycker att de står över alla andra. Det känns som att ca alla någon gång säger ”ta den här babblande idioten ur min åsyn”. Så jävla uttjatat redan efter två böcker.

 

Höginkomsttagare är ett folk och dom bor i ett främmande land

Det verkar som att killen på Vision lagt ner sin idé om att ”leva” på en kvinnolön i en månad och twittra om det, på grund av den massiva kritiken. Det var lite synd. Jag var genuint intresserad av att se hur han tänkte kring ekonomi, könsperspektivet åsido. Det är faktiskt väldigt intressant när jag tänker efter. Jag vet ju hur jag tänker, men hur tänker en person som har 30000 i månaden? En som har 60000?

Själv har jag ju fullt tillräckligt nuförtiden, men det sitter ju ändå i sedan tiden jag levde på aktivitetsstöd och min dåvarande sambo på studiebidraget. Inte studielån. Bidraget, det man får på gymnasiet. Jag tror vi hade en inkomst på 4000 ett tag. Då fick vi visserligen halva den mycket låga hyran betald, och maten var billigare, men ändå. Då jag handlade alla kläder på second hand eller sydde av gamla hittade/fådda/second hand-köpta tyger. Då vi hade så liten lägenhet att vi ändå inte hade plats för några prylar. Då vi bara åt bönor, linser och rotfrukter och handlade på Lidl. Då vi, när spisen gick sönder, inte hade råd att köpa och installera en ny utan levde utan ugn och med strömförande kokplattor i något år. (Vi bodde i en bostadsrätt som Benjamins mamma köpte för ~40000 och lät oss bo i. Det låter ju som en saga nuförtiden, inser jag när jag tänker på det.)

Det sätter sina spår. Jag lever ju på det tredubbla nu, men ändå sitter det i bakhuvudet: ja, sallad är gott, men du blir inte mätt på det. Quorn är fortfarande lyx, linser och bönor är lika näringsriktigt och väldigt mycket billigare. Juice? Gott, men kranvatten släcker också törsten. Mikron går sönder. Nog finns det väl någon som har en gammal som bara står och skräpar som jag kan få gratis? Det är nog bra egentligen. Jag vill absolut inte uppmuntra konsumtionshets. Och hade jag inte brytt mig alls så är det ett krasst faktum att jag inte hade gått runt på min lön.

Hur tänker en höginkomsttagare? Alltså på riktigt, jag skulle vilja veta! ”Åh vad sugen jag är på avokado! Jag tar ätmogna, så slipper jag vänta!”? Går man till vilken restaurang som helst bara för att man tycker det verkar trevligt där, utan någon som helst tanke på priset? Köper en ny mobil när skärmen fått en spricka? Ger en hundralapp till en tiggare för att man inte har växel? Tar taxi till grannkommunen när bussarna inte går, för att man vill träffa en kompis? Allt detta är saker jag inbillar mig att jag skulle göra om jag var rik. Men när jag hade 6000 i månaden så tänkte jag nog också att jag skulle göra allt detta (inte taxin kanske) när jag fick en riktig lön, som jag har nu. Man vänjer sig så lätt. Men fortfarande det där massiva dåliga samvetet när jag köper nåt dyrt. Även om det är mat. Även om det är mediciner. En ekonomi utan dåligt samvete, kommer jag någonsin uppnå det?

 

Våldtäkt, infantilisering och internaliserat kvinnohat

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Vänta nu. Skrev jag att jag gillade Polgara? Ja, det gjorde jag. Okej. Nu har jag läst ut Stenens Väktare.

The Barak & Merel story fortsätter. I förra inlägget gissade jag att Barak misshandlade Merel. Det visar sig nu att han har våldtagit henne – brutalt dessutom.

”- Min make var tämligen enveten vad beträffade rättigheter och plikter den natt han kom tillbaka till Val Alorn. Inte ens min låsta sovrumsdörr var nog för att lägga hämsko på hans envishet.

– Ja, ja, sade Barak och rodnade.Jag är ledsen för det. Jag hade hoppats att det skulle vara annorlunda mellan oss. Jag hade fel. Jag ska inte besvära dig igen.

– Besvära, Jarl Barak? En plikt är inget besvär. En god hustru är tvungen att underkasta sig när hennes make så kräver – hur berusad eller brutal han än må vara när han kommer till hennes säng. Ingen kommer någonsin att anklaga mig för försumlighet i detta avseende.”

Under hela denna konversation framstår Merel som den jobbiga, gnälliga hustrun och Barak som den trevliga, missförstådda, snälla killen som tvingas stå ut med hennes tjat. På riktigt! Sedan börjar de nysta i ett mysterium om en spion på slottet och Merel, som tidigare behandlat Barak med välförtjänt kyla, börjar plötsligt av någon outgrundlig anledning ställa sig bakom hans vittnesmål. Det är totalt obegripligt.

——————————————————————————————————

Porenn är den enda av drottningarna som är intresserad av politiska frågor (hon är ju drasniska), och hon vill följa med på kungarnas rådslag men får inte. Rhodar bedyrar på det hemliga teckenspråket att han kommer att berätta allt för henne. Porenn är irriterad, och Rhodar verkar förstå henne, för han skyller på sederna. Men samtidigt kallar han henne, sin fru, för ”mitt barn”?

——————————————————————————————————

När sällskapet ska lämna Cherek händer två saker som Polgara är inblandad i, och som gör att jag ifrågasätter mitt tidigare uttalande om att jag gillar henne. Det första som händer är att de möter Martje igen. Denna gång lyckönskar hon Garion och kallar honom ”Konungarnas herre”. Hon pratar inte överhuvudtaget med Barak, men han vill ändå dra sitt svärd, och även Anheg blir arg. Då tycker Polgara att det är dags att ingripa. För att försvara en syster mot uppenbart oförtjänt hat? Nej, hon kallar Martje för häxa och ger henne synen tillbaka, vilket medför att hon förlorar sin ”andra syn”. Vi lämnar Martje skrikandes ”en hjärtskärande ton av obeskrivlig förlust”.

När de går på skeppet tar Merel ett stelt farväl av Barak. Polgara tittar på Merel och skrattar. Merel frågar vad som är så lustigt, och Polgara svarar inte utan hänvisar till att hon kommer att upptäcka det själv. Om jag minns rätt så handlar det om att Merel är gravid. Polgara tycker alltså att det är jätteroligt att Merel ska föda ett barn som är resultatet av en våldtäkt. Jag har svårt att se det roliga.

På ett sätt är väl Polgaras beteende alldeles naturligt i en mans värld. Hon har uppnått en makt och en ställning som inte är någon annan kvinna förunnad (alla de övriga besvärjarna vi – och hon – känner till än så länge är ju män, både de goda och onda). Och det är lättare att fortsätta vara den enda, utan konkurrens. Men jag tycker ändå att det borde kännas ensamt, och att hon borde tycka att det är trevligt med en kvinnlig gelike, som ju Martje faktiskt aspirerade på att vara, speciellt när man betänker hur Islena försöker och misslyckas med sina trolleritrick. Men Polgara har nära till förakt, och hon föraktar dem båda lika mycket – Islena för att hon inte lyckas, och Martje just för att hon lyckas. Systerskapet lämnar mycket övrigt att önska.

 

#kvinnolön

Kent Kullberg på Vision har bestämt sig för att leva på 86% av sin lön för att synliggöra de låga kvinnolönerna. Det är lite kul i och med att han har 32000 i lön från början. Eftersom jag själv är en av de lågavlönade kvinnorna inom Vision så frågade jag Kent om vi kunde byta lön med varann istället, för att göra det hela mer verklighetstroget. Det ville han inte, men bad iallafall om ursäkt för framställningen av sitt projekt och länkade mig hit.

Men hur som helst så ska jag inte vara sämre! Med start idag twittrar jag om min #kvinnolön på @MarySaintMary! Jag tjänar 22300 kr/mån, men jobbar 80% (självvalt). Det innebär att jag får ut ca 14500 kr varje månad. Jag är fullt medveten om att detta inte på något sätt innebär att jag är fattig. Jag räknar nog till och med med att ha kvar lite av pengarna i slutet av månaden, och det första jag gjorde var att sätta in en del på ett sparkonto. Jag twittrar helt enkelt om en helt vanlig, ordinär kvinnolön inom fackförbundet Vision.

Läs gärna även Hej Blekk på ämnet!

 

Drottningar, häxor, mödrar, hustrur

— SPOILERS FÖR SAGAN OM BELGARION, SAGAN OM MALLOREA SAMT SPIN-OFFBÖCKERNA —

Yay, mer Eddings! Jag läser fortfarande Stenens väktare och har nu kommit fram till kapitel 14. Det finns så mycket material här att jag inte vet var jag ska börja! Fler och fler kvinnor kommer in i handlingen, och de är alla tropes. Det är som att Eddings har använt sig av standardmall 1A för hur man gör platta kvinnoporträtt, och han har fått in alla sorter.

Vi har nu fått träffa Sendariens kung Fulrach, som beskrivs som en rätt normal person, lugn, trevlig kille, kanske inte den skarpaste kniven i lådan (men inte heller den slöaste) och inte den som är förtjust i formaliteter. Grabben hela dagen, en typisk sendar. Han är gift med drottning Layla. Här följer Silkes beskrivning av henne:

”Hon kallas Sendariens moder. De fyra barnen där borta är hennes. Hon har fyra-fem stycken till – äldre och förmodligen borta i statsangelägenheter, eftersom Fulrach envisas med att hans barn ska förtjäna sitt uppehälle. Det är ett stående skämt bland de andra kungligheterna att drottning Layla har varit gravid sedan hon var 14, men det beror nog på att de förväntas skicka kungliga gåvor varje gång det föds ett nytt barn. Men det är en bra kvinna, som hindrar kung Fulrach från att göra alltför många dumheter.”

Intressant att det är ett ”skämt” att drottning Layla har så HIMLA MÅNGA BARN!!! när Fulrach har lika många, kan jag tycka. Och så ser hon förstås till att han inte gör några dumheter. För män är ju som barn som vi alla vet…

Sedan åker sällskapet till Cherek. Layla följer dock inte med för att hon ska vara hemma och styra riket när Fulrach är borta. NÄRÅ SKOJA BARA! Anledningen till att hon stannar hemma är för att hon är så rädd för sjöresor! (Det verkar visserligen Durnik och Silke också vara, men det är ingen som kommer på idén att lämna dem hemma.) Hon lämnar sin make med ett närapå tårfyllt farväl och en uppmaning om att han ska klä sig varmt (skojar inte) och inte dricka för mycket sprit.

————————————————————–

I Cherek får vi se flera exempel på den ädle jarl Baraks kvinnosyn. Först träffar sällskapet på en blind kvinna som heter Martje. Hon verkar vara någon form av sierska och har sett någonting om Baraks öde i framtiden. Barak hotar att bränna henne på bål. Sedan möts sällskapet av Baraks fru Merel i Val Alorns slott. Jag får nästan en klump i magen av att läsa om hennes och Baraks relation. Hon hälsar honom stelt med alla artighetsfraser men utan värme, och hon har lämnat parets gemensamma döttrar hemma i Trellheim. Hon blev bortgift till Barak av mot sin vilja, för att han blev ”förälskad i henne när båda var mycket unga” och för att hennes föräldrar ansåg att det skulle ge dem ”en värdefull kontakt”. Allt detta står rakt ut i boken och ändå framstår det som att det är Merel som är boven i dramat för att hon är så himla otrevlig och inte låter Barak träffa sina döttrar! Jag kan inte låta bli att läsa in att hon är livrädd för att bli misshandlad av den ökänt våldsamme Barak och håller sina döttrar borta från honom av samma anledning. Lite senare när de är på promenad i staden ropar en prostituerad kvinna efter Barak från ett fönster. Det framställs som ett kul skämt att han känner henne.

Men Barak är ju en hyvens kille ändå, förstås.

————————————————————

Här kommer det första intrycket av Alorias kungar och drottningar (i den ordning de presenteras)!

Anheg av Cherek: ”En stor svartskäggig man./…/Hans långa, blå klädnad var skrynklig och fläckig, och hans hår raggigt och ovårdat. Den guldkrona han bar var bucklig på sina ställen och en av spetsarna var avbruten.”

Rhodar av Drasnien: ”Den fete i den röda dräkten med renen på banéret” (Silkes beskrivning)

Cho-Hag av Algarien: ”Den magre i svart under hästbaneret” (Silke)

Brand, Rivas väktare: ”Den store, bistre i grått som sitter under banéret med svärdet och inte har någon krona” (Silke)

Drottning Islena, Anhegs hustru: ”En lång skönhet med korpsvart hår och en svart sammetklänning med en intrikat snörning”

Porenn, drottning av Drasnien: ”En mycket liten blondin med ett vackert leende”.

Silar av Algarien: beskrivs bara som ”den tredje drottningen”.

Brands fru: ”Han hade en hustru, men hon dog för några år sedan. Hon lämnade honom fyra söner” (Silke)