Punk as fuck

Jo, jag var i Köping och kollade på Birdnests jubileumskonsert härom helgen! Det var väldigt spännande, för det var som att resa tillbaka till min tonårstid fast ingen var tonåring längre.

För den som inte vet så är Birdnest trallpunkskivbolaget nummer 1 i Sverige, det var de som gav ut Definitivt 50 spänn-skivorna och grundades av Per Granberg från Charta 77. Bland alternativa människor i min ålder lyssnades det under 90-talet friskt på alla band som låg på etiketten, till exempel Strebers & Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Mimikry, Asta Kask osv. Nu firade de 30 år (dock är skivbolaget nedlagt) och anordnade konsert med ett antal av sina band som fick spela ca 20-30 minuter var.

När det begav sig så var det bara en massa ungdomar som hängde på spelningarna (trots att vi ju knappast var den första generationen som lyssnade på punk). De hade tuffa nitade skinnjackor med obskyra tygmärken, uppställd grön tuppkam och hoppade runt som galningar framför scenen. Jag var ju inte punkare utan bara alternativ (obs, viktigt!) så jag hade typ second hand-kläder och svartfärgat hår bara men hoppade också runt och röjde till banden. Man kunde göra så för alla spelningar var skitsmå, det var typ 30-50 pers där så man blev aldrig klämd.

På Birdnests 30-årskalas så kändes det som att det var samma folk där som det var för 10 år sedan. Och för 20 år sedan. Vi, som är strax under 30, sänkte medelåldern där och det är jag verkligen inte van vid. Vi såg ett gäng tokfulla ungdomar hoppa runt framför scenen i sina punkutstyrslar, men när vi tittade efter lite närmare så såg vi att de var i 40-årsåldern. Alla i banden var i 50-årsåldern. Inte jättekonstigt kanske när man tänker efter men det var en märklig känsla och det blev inte så mycket nostalgitripp som ett nyfiket turistande i originalpunkarnas tillvaro.

Nåväl, Big Fish spelade och det var helt fantastiskt! Närvaron, proffsigheten, scenspråket, musiken. Sångaren hoppade hål i golvet under sista låten, just sayin’. Synd bara att de lade av 1996. Här är en video från kvällen med helt okej ljud:

In other, somewhat related, news: idag när vi satt och hängde i Stadsparken i Örebro kom Heavy (känd från Hjalle & Heavy, Mimikry osv) förbiåkandes på en Segway. Helt jävla random, men kul. Bildbevis:

Från vänster: Benjamin, Benjamins Mimikry-påse som han visade upp för att stajla, jag, Heavy, Chippen & en Segway, Magnus, Britta. Foto: Heavys kompis.

 

Visukalen Fame

Igår kväll gick jag och såg musikalen Fame för sjätte gången. Dock var det lite speciellt eftersom det denna gång var en tvåspråkig uppsättning – teckenspråk och svenska – och kallades Visukal.

Som ni kanske förstår så har jag en viss känslomässig koppling till Fame eftersom jag sett den så många gånger. Anledningen till det är att när Benjamin gick i trean på gymnasiet satte estetklasserna upp just Fame som avslutningsmusikal. Då såg jag den flera gånger, och efter det har jag förstås tagit varje tillfälle i akt att se nya uppsättningar av den. Så jag kan Fame. Jag vet hur replikerna går. Jag gråter på helt fel ställen (känslomässig koppling, ni vet). Och eftersom jag har sett den så många gånger så har jag också sett alla dess skavanker, och insett att Fame är, tja, en ganska medioker musikal. Musikmässigt och handlingsmässigt. Den har ingen riktig struktur, den har ingen direkt huvudperson, den följer olika personer vars öden inte går ihop på slutet.

Så när jag gick och såg Fame – Visukalen så var förväntningarna mest att få se nåt coolt visuellt. Jag har aldrig sett en musikal framföras på teckenspråk förut, faktiskt aldrig ens hört talas om att det har hänt (även om det ju måste ha gjorts förr, men kanske inte i Sverige). Jag gillar musik, jag gillar musikaler, jag gillar språk. Jag såg det som en kul grej, ett experiment. Jag hade också hört att manus var lite ändrat, så jag gick och intalade mig själv att jag inte skulle bli upprörd över utelämnade favoritrepliker såsom ”Tjeckov är inte tung, han är djup!” och liknande. Och mycket riktigt dök den repliken aldrig upp, men det gjorde inte ett dugg.

Allting med Fame – Visukalen var så. jävla. bra. Allt de hade utelämnat kändes överflödigt, allt de hade lagt till kändes meningsfullt. De hade faktiskt fått ihop handlingen på ett så sjukt mycket bättre sätt, äntligen kunde jag ta till mig handlingen och beröras av den som helhet! Replikerna kändes inte krystade, föreställningen hade fått en ny, extremt välbehövlig, svensk översättning och naturligtvis en kick-ass teckenspråksöversättning. En ny roll var inskriven i manus, skolans tolk Herr Geinsburg (spelad av Tommy Fransson, han som tolkade Dead By April i melodifestivalen om ni minns den nätsnackisen), men även andra personer tolkade varandra. Det är nog det enda jag kan invända mot föreställningen: när talande elever tolkade tecknande under pågående dialog. Det blev rörigt för mig. I övrigt, awesome. Jättefina sång- och skådespelarinsatser, musiken har verkligen inte blivit eftersatt som jag också var lite rädd för. Om man kollar på klippet ovan så kan man också se att vissa av skådespelarna är lite halvtaskiga på teckenspråk. Det störde mig i klippet, men i pjäsen blev det en integrerad del (vissa karaktärer kan teckenspråk och andra inte) som bara kändes extremt trovärdig. För oss tolkar fanns det en hel del annan igenkänningshumor dessutom, till exempel läraren som tycker att han inte behöver använda tolk, och tolken som blir riktigt obekväm när det är dags att tolka snusktexten som hormonstinna Joe Vegas sjunger om Carmen.

Det finns bara ströbiljetter kvar till enstaka föreställningar, men jag vill ändå rekommendera dem som kan att gå och se den på Örebro Länsteater.

 

Det är så logiskt alla fattar utom jag?

Har precis läst ”Det är så logiskt alla fattar utom du” av Lisa Bjärbo för jag hade hört att den skulle vara bra och det var den också. Dock att det kändes lite…märkligt, kanske vi ska säga, när det var 1) samma upplägg som i boken vi håller på och skriver just nu, och 2) två personer introducerades tidigt i boken vid namn Emil och Adam. Jaja. Jag kan iallafall lova att ingen av oss hade läst den innan vi hittade på namnen! Nu ska jag spoila boken lite, men om ni vill läsa den så pallra er iväg till biblioteket och låna nu, den tar typ en dag att läsa. Sen kan ni läsa resten:

SPOILERS för Det är så logiskt alla fattar utom du!

Boken var fin och bra men jag tyckte slutet var helt orimligt. Man fattar inte bara sådär att man är kär i sin kompis. Speciellt inte när man har fått veta att han är kär i en, men man ändå inte kommer på det förrän långt senare. Och ja, självklart blir hon svartsjuk när hon ser honom med en annan tjej. Han har ju liksom inte haft några andra kompisar än henne förut och nu gör han helt plötsligt deras favoritgrej med nån annan och vägrar prata med henne. Jag skulle också bli jättesvartsjuk. Men svartsjuk är inte lika med kär. Plus att jag har så svårt att se dem ihop med varann, det känns som att hela deras grej bygger på spänningen mellan kompis-eller-kär. Hur tråkigt skulle inte ett förhållande vara då? Men det är klart, det slutar ju inte med att de blir ihop så man vet ju inte.

Slut på spoilers!

Too spoilery; didn’t read: Bara för att man blir svartsjuk på nån behöver man väl ändå inte vara kär i den personen?

Randy har förresten skrivit ett nytt kapitel om Adam här!

 

Det ultimata tecknet på att man är vuxen

När man får brev med den här uppmaningen:

 

En sån där svara-på-en-massa-frågor-grej

Det finns en bloggutmaning som cirkulerat ett bra tag i min bloggosfär och nu har Sigrid utmanat mig! Det går ut på att man får 11 frågor att svara på och sen ska man skriva 11 nya till 11 nya personer.

1. Har du någon låtsasvän?
Jag har inte en låtsasvän, men jag är väldigt bra på att föra samtal i huvudet med fiktiva personer eller ännu hellre personer som finns på riktigt, typ den bandmedlem jag har en crush på för tillfället. Till exempel när jag är ute och går eller ska sova, sådana tillfällen som jag inte kan sysselsätta mig med annat.

2. Vilken insekt är du mest lik till beteendet?
Såna där slöa vinterflugor, som inte orkar flytta på sig ens när man ska smälla dem med flugsmällan.

3. Var ligger världens mest fantastiska plats?
Jag är så fruktansvärt nöjd med att bo i Sverige på sommaren. Jag har letat i mina kartböcker efter ett motsvarande ställe jag (hypotetiskt) skulle kunna flytta till under vinterhalvåret, alltså ett ställe som ligger på södra halvklotet och har lika långa dagar som Sverige har långa nätter på vintern. Tyvärr hamnar man i Antarktis då såatteeh. Frågan skulle bättre ha ställts: när ligger världens mest fantastiska plats? Svar: juni. I Sverige.

4. Hur skulle din gravsten se ut?
Åååh, den här frågan skulle jag ha fått under min pseudogoth-Cradle of Filth-vampyr-svart smink-dödsromantik-Edgar Allan Poe-period. Men som det ser ut nu bryr jag mig inte så mycket. Det får vara upp till de anhöriga.

5. Vilket är det finaste trädet?
Fråga mig när som helst utom under pollensäsongen, och jag skulle svara björk. Men nu får jag väl säga bok eller nåt. Fulast är iallafall tall!

6. Finns spöken?
Nej.

7. Om du fick välja mellan att kunna flyga och kunna andas under vatten, vad skulle du välja?
Flyga, helt klart. Visserligen brukar jag drömma mardrömmar om att drunkna, men jag känner ingen direkt längtan efter att utforska havsdjupen eller för den delen sjöbottnarna. Flyga skulle vara awesome!

8. Är du kär i någon?
Jag brukar alltid bli kär i nån ny person varje vår (typ: en kändis) men det har lagt sig nu, tror jag. Och det är väl tur det, eftersom jag redan har en pojkvän.

9. Ljus eller mörker?
LJUS x 100000000 stjärnstopp. Jag mår jättedåligt av för mycket mörker.

10. Om du fick förmågan att resa i tiden, vart skulle du resa först?
Framåt hade ju varit spännande. 100 år framåt typ, se vad som har förändrats. Men skulle även gå på Beatles-konsert.

11. Om du fick uppfinna en egen djurart, hur skulle den se ut?
En katt som jag inte var allergisk mot. En kelen sak. Sen skulle den gärna få vara jättesmart också så man kunde släppa ut den utan att vara rädd att den skulle bli överkörd eller springa bort.

Här är mina elva frågor:

1. Vilken var den senaste boken du läste? Var den bra?
2. Vilken var den senaste filmen du såg? Var den bra?
3. Prenumererar du på någon tidning och i så fall vilken?
4. Vilken är din favoritlåt just nu? (Man kanske måste välja flera, det är ok.)
5. Vilken kändis/fiktiv figur skulle du helst ligga med?
6. Vad tror du att du gör om 5 år?
7. Om du fick drömma, vad skulle du göra om 5 år?
8. Vad är det första du gör på internet varje dag?
9. Vilka dåliga vanor har du som du skulle vilja bli av med?
10. Berätta om något du är stolt över!
11. Vad skulle du rädda först om det började brinna hemma hos dig (bortsett från andra människor och djur)?

Jag utmanar Johanna, Maria, Karin, Anton, Emil & Adam, Elisabeth, KajsaLisa, Peaches, Ann och …alla andra som jag skulle kunna tänka mig att utmana har nog redan fått den här utmaningen så jag stannar där. Jag blir inte ledsen om ni inte vill/orkar svara!

 

Söndagsläsning

Jag har ju som sagt ett litet projekt jag sysslar med tillsammans med min vän Randy. Vi skriver på en berättelse om två tonårskillar som heter Adam och Emil, där vi skriver vartannat kapitel. Både som en kul grej och för att vi vill att folk ska läsa den! För att peppa oss själva lite mer lägger jag nu ut en länk till berättelsen här (då måste vi ju ta seriöst på uppdateringarna).

Emil & Adam

Läs gärna, om ni gillar så skriv JÄTTEGÄRNA det! Eller skriv vad ni tycker över huvud taget. Det är ganska korta kapitel, bara fem uppe än så länge, och fler kommer i ganska moderat tempo, så det är inget jobbigt projekt att läsa. Spotifylista till ”boken” kommer också upp endera dagen, det ni.

 

Divination med professor Trelawney

SPOILERS FÖR HARRY POTTER-SERIEN

Har läst ca halva Prisoner of Azkaban och jag hade rätt. Det är nu magin (lol) börjar! Det börjar bli på allvar, storylines som kommer hålla i sig i resten av serien tar sin början och saker börjar te sig en aning mindre svartvita. Även i genusväg har Rowling verkat börja tänka till lite, för nu har hon börjat introducera fler kvinnliga karaktärer. Som jag redan skrivit dyker Vernons syster Marge upp i början av boken (visserligen en one-shot vad jag minns, men de flesta sådana hittills har ju varit män så), professor Trelawney får mycket utrymme, och faktiskt har även tjejerna i Harrys klass ibland små repliker.

En vanlig scen i en (tidig) Harry Potter-bok ser ut ungefär såhär: Harry och Ron pratar om nåt. Snape blir arg. Hermione räcker upp handen och säger något besserwissrigt. Neville klantar sig. Malfoy är skadeglad. Crabbe och Goyle backar upp honom. Seamus eller Dean backar upp Gryffindor. Det är liksom bara manliga personer (och Hermione) som gör och säger saker, hela tiden. Därför var det kul att läsa om spådomskonst (divination), därför att ämnet inte bara har en kvinnlig lärare, utan här tar sig även kvinnliga elever ton. Lavender Brown, Parvati Patil, Hermione och professor Trelawney interagerar kring ämnet. Även professor McGonagall uttalar sig om saken.

Spådomskonst framställs som ovetenskapligt (i magivärlden, lol!) och oseriöst och professor Trelawney är, för att använda ett uttryck min mamma gillar, fnoskig i Harrys, Hermiones, Rons, professor McGonagalls och J.K. Rowlings ögon. (Även om Harry och Ron inte riktigt vet vad de ska tro.) Lavender och Parvati framställs som fåniga och överdrivet känslomässiga medan Hermione och McGonagall är förnuftets röster. Det är kul att alla dessa kvinnliga rollkaraktärer får vara med och tycka saker om detta, även om det är lite trist att ämnet är just ett typiskt ”ovetenskapligt känslomässigt crap som fruntimmer gillar” och att Hermione är en sån tjej som killar skulle kunna säga ”du, det är så skönt att umgås med dig, för du känns liksom inte som en tjej!” till.

Annars är ju de viktigaste karaktärerna fortfarande män. Tänker framför allt på Lupin och Sirius Black som presenteras i denna bok. Sen vill jag visserligen minnas att Trelawney får en viss form av upprättelse längre fram i böckerna (boken?), men hon är ju fortfarande inte speciellt framträdande som karaktär relaterad till Harry Potter, även om det var hon som förutspådde att Voldemort skulle besegras, vilket gör henne viktig handlingsmässigt.

 

Tonåringars intresse för incest

Kom att tänka på en sak som ”man” (iallafall jag och mina kompisar) gillade när man var yngre, nämligen när punkband gjorde SÅ HIMLA BRA TEXTER om SÅ HIMLA VIKTIGA ÄMNEN. Och det var ju klasskamp och politiskt och antirasistiskt osv, det mesta. Men en speciell ”textgenre” kan jag tänka tillbaka på och känna lite wtf-känslor kring. Nämligen texter som handlar om sexuellt utnyttjande av barn. Jag tänker främst på Vykort från Rio av Charta 77 och Hon får… av Dia Psalma, speciellt den senare var omåttligt populär i mitt kompisgäng. Båda texterna handlar om hur en pappa utnyttjar sin dotter sexuellt, med textrader av typen ”Hon har fått lära sig att hedra sin far/Med gråten i halsen och med rumpan bar”, ”Kåt och berusad saknar han stopp/Ser ej nåt annat än hennes kropp”, ”Hon får…aldrig sin oskuld tillbaks”. Jag kan såhär i efterhand känna att det mest känns som frossande i hemskheter snarare än att ta upp ett viktigt samhällsproblem.

Och litteratur kring detta ämne är ju dessutom omåttligt populär.

Alltså, vad är det med tonåringar och detta morbida intresse för incest/våldtäkt/sexuellt utnyttjande? Seriöst? Varför inte läsa nån kul bok om folk som, ja, jag vet inte, har frivilligt sex med varandra? Inte konstigt folks syn på sex blir helt sned när detta är vad vi konsumerar. Och vilka är det som skriver och ger ut alla de här böckerna? Gör de det för att de känner att de verkligen har en historia som måste berättas, eller vet de rent krasst att det säljer? Visst förstår jag att man för sin egen skull vill bearbeta traumatiska händelser (de flesta av de här böckerna är ju ”verklighetsbaserade”, vilket väl kan innebära lite vad som helst), men det måste ju ändå ligga ett förlag bakom varje utgivning, som har bestämt att det här är något man vill stå bakom.

Vill påpeka att jag inte alls moraliserar över konsumerandet, då jag själv var en av dem som älskade detta i yngre år. Men jag fattar inte varför man – jag och alla andra – dras till det?

 

Att göda kreativiteten

Jag har så mycket kreativitet i mig som vill komma ut, samtidigt som jag har svårt för att kanalisera den. Jag vill skriva låtar och böcker och bra blogginlägg på samma gång, men måste nog någonstans inse att ett av tre ändå faktiskt är vad man kan begära åt gången. Dessutom blir jag så lätt handlingsförlamad, speciellt nu när det är grått ute (blir trött), snöblandat regn OCH pollenchock på samma gång (what is this I don’t even) och Benjamin pluggar hemma (får inte vara själv).

Men jag har iallafall lyckats starta igång ett skrivarprojekt tillsammans med min vän Randy, där vi skriver vartannat kapitel på nån slags young adult-”bok” (fast i bloggform) à la Nick och Norahs oändliga spellista, Den andre Will Grayson osv. Det är jättespännande, för ingen vet vad som kommer att hända och det är som att skriva och läsa en bok på samma gång! Vi har väl någon form av gemensam tanke för känslan på boken, men vi har verkligen inte bestämt nånting angående handlingen. Kul grej som rekommenderas till den som har skrivtorka och en kreativ vän! Fördelen med detta är att till skillnad från vårt musikskapande så fungerar detta hur bra som helst på distans.

Länk till projektet så att man kan följa det i realtid kommer eventuellt upp framöver, vi har bara inte riktigt pratat igenom det här med feedback och om vi vill ha den eller inte. Det ligger kanske ett värde i att skriva för sin egen skull också.

 

Adjektiv och genderswap

Jag har börjat med bok tre i Harry Potter-serien nu, och mycket riktigt känns den redan som en lite bättre bok än de två föregående. Jag börjar lite lätt med genusanalys redan efter ett par kapitel.

SPOILERS FÖR HARRY POTTER AND THE PRISONER OF AZKABAN!

Adjektiv som används för att beskriva män/pojkar i kapitel 1 och 2 (det är inte alla. Till exempel har jag tagit bort alla adjektiv Marge beskriver Harry med eftersom de inte känns representativa för författarens/Harrys/trollkarlsvärldens åsikter eller vad vi läsare ska tycka):

Unusual, small, skinny, keen [to avoid trouble], lucky [to be alive], good [at quidditch], glad, white-faced, furious, miserable, untidy, frightened, large, beefy, worried, feared, tall, balding, tall, gangling, not too happy, smug, pleased, armed, extremely dangerous, no good, filthy.

”No good” och ”filthy” används av Vernon för att beskriva Sirius Black. Det är lite roligt, för det är som att läsarens (i alla fall min) ryggmärgsreflex säger: vänta lite nu. Ogillar Vernon honom? Då måste han vara en trevlig prick, egentligen! Och det visar sig ju faktiskt stämma.

Adjektiv som används för att beskriva kvinnor/flickor:

Weird, cleverest, plump, little, jealous, bony, horse-faced, nosiest, large, beefy, purple-faced.

De sista tre beskriver Aunt Marge, Vernons syster, som är en kopia av Vernon fast utan det nojiga draget (vilken väl kan bero på att hon inte har något att noja över då hon inte känner till trollkarlsvärlden). Aunt Marge är en ganska skoj rollfigur i just läsa-Harry-Potter-med-genusglasögon-sammanhang, för hon är vad som skulle hända om Vernon varit kvinna. (Ni vet, man kan ju testa att byta kön på en rollfigur för att testa om det skulle funka, och sedan dra slutsatser därifrån.) Och vi ser ju att det funkar!

Apropå genderswap, jag är väl den sista att länka till detta, men jag gör det ändå för jag tycker det är helt fantastiskt. En finsk tjej som heter Maaria (tror jag) har på sin Tumblr ritat fan art på hur det skulle se ut om de olika karaktärerna i Harry Potter var av motsatt kön.

Jag älskar hur kill-Hermione framstår som värsta dryga hipsterkillen, och tjej-Ron är värsta not-a-care-in-the-world-tjejen. Draco Malfoy som tjej är också helt fantastisk. För att inte tala om Hagrid! Och Snape! Ni MÅSTE kolla.